Det närmar sig nu raskt 2 år på övertid för mig inför Retire Early. Inom kort ska jag på återbesök och utvärdering till Sjukvården, en lång rad provtagningar genomförs nu inför detta, och jag påminns därför om hur en omsorgsfull planering ibland kan gå om intet.
Men där och då för 2 år sedan, med påskrivna RE-dokument (uppsägning pga arbetsbrist) och blott några månader kvar till arbetslivets avslut i Juni 2022, upplevde jag av och till en i det närmaste euforisk känsla som bland annat manifesterade sig i ett blogginlägg där jag på mina vandringar genom Cirkusens alla långa korridorer och många scener tyckte mig höra
Frihetens Klockspel ringa i vinden.
För där och då fanns inte mycket till tvivel kvar över att FI verkligen skulle inträffa under sommaren 2022 (vilket det
även gjorde i början av Augusti) och då var planen att RE redan skulle vara avklarat. Men istället blev jag en del av en annalkande
Skitstorm. Många fler har tyvärr följt efter sedan dess.
Nu har det där klockspelet börjat höras åter igen. Fast det kanske bara är vårkänslor 👀.
Med facit i hand, eftersom den där Stormen tyvärr visade sig oundviklig, ångrar jag faktiskt inte att RE sköts på framtiden och inte inträffat ännu. Alltså att jag fortfarande befinner mig sittandes på min kontorsstol. De ekonomiska förutsättningarna har förstärkts kraftigt och den extra övertidsperioden har ägnats åt mycket eftertanke. Jag har hunnit landa ordentligt inför fortsättningen.
När man blickar bakåt blir det nästan alltid en viss grad av efterhandskonstruktion. Det är nog människans natur att skriva om skeenden så att de bättre passar in i den nutida situationen.
Med ett facit att tjuvkika i är det alltid enkelt att analysera dåtid, argumentera för fortsatt dåtid i nutid och extrapolera framtid. Jag försöker alltid undvika att extrapolera framtiden. Bara alla dessa mina självpåtagna aktiviteter i att samla in data och utfall för kontantutdelningar, månadsutgifter och därifrån sätta årliga mål är mig faktiskt totalt personlighetsfrånvänt.
Förvisso finns även ett visst logiskt och analytiskt inslag i min personlighet. Men utifrån min barndoms alla dominerande målarlådor, pastellkritor och skrivblock så valde jag ändå att yrkesmässigt ta steget mot civilingenjör och endast på hobbynivå ägna mig åt de mer expressionistiska vetenskaperna.
Barndomens extrapolerade framtid
För egentligen är min personlighet lagd åt det småneurotiska och vagabondliknande hållet. Nuförtiden dock utan något kringresande inslag.
Som barn fick jag höra att jag var en drömmare där jag satt i tysthet inne på mitt rum och klurade eller målade rymdskepp och kustfregatter i gouache. Som vuxen fick jag en gång mitt horoskop ställt, oerhört professionellt utifrån geografisk plats och tidpunkt för födseln och alla himlakropparnas relativa position, och inläst på 1 timma kassettband av en kalifornisk astrologiprofessor.
Minns särskilt ordalydelsen "...nu ska du lyssna ordentligt....för du är i dig själv bara Luft i alla dina element och behöver Eld i ditt liv....och du är även förträfflig på att ge Luft åt Eld. Men du själv består bara av Luft...".
Om jag begriper allt det där korrekt så är jag är alltså bara Luft 👀.
Jag är lagd åt det skeptiska hållet
Sånt där tror naturligtvis inte min logiska och analytiska civilingenjörsnatur ett dyft på. Men jag är helt OK med att andra människor gör det. Tror alltså.
Så delvis helt emot min egen tvetydiga natur, och uppenbarligen utan att ha lärt mig något av min nyligt dyrköpta läxa av alltför idogt planerande, så har jag åter igen börjat planera för Retire Early version 2024.
Men den här gången låter jag redan från början 🍌Bananskalet🍌 utgöra ett avgörande inslag i min planering 👀.
För det är nämligen så här det är numera i mitt liv och arbetsliv:
En gång i tiden var Cirkusen en stor begivenhet. Utöver alla Valrossar, Trapetsartister och Jonglörer fanns där både Magiker, Knivkastare, Orkester och en helt unik Kostymavdelning. Å så Cirkusdirektören naturligtvis inne i den allra pråligaste Cirkusvagnen.
Cirkusen reste från plats till plats och från den ena bejublade föreställningen till nästa.
Sedan följde i rask takt efter varandra Pesten, Syndafallet, Upprensningen, Kriget, Flykten, Depressionen, Handlingsförlamningen och alla de oräkneliga Felbesluten. Det var sammanfattningsvis några mycket tuffa år för Cirkusen och därefter är ingenting sig längre riktigt likt och nu om möjligt ännu tuffare.
De stora showernas dagar äro räknade
Så det gick som det nästan alltid går när kaos, rädslor och kortsiktighet tillåts styra beslutsfattandet. Efter ett tag var både Djur och Människor och tidigare Uppträdanden ett bleknande minne blott. Bara en gammal i förtid utsliten Cirkusdirektör som går omkring och skrotar i Manegen. Sparkar i sargen och tycker sig höra orkestern fortfarande spela på avstånd.
Kort sagt, Cirkusen finns inte längre kvar annat än som en ruta i ett organisationsträd. Mina arbetsdagar under övertiden inför RE har till åtminstone hälften rört sig inom ett brett spektrum av meningslöshet ibland på gränsen till sysslolöshet.
Sista kvartalet av 2023 pratades det till och med om behovet av varsel bland högre tjänstemän vilket från min sida besvarades med ett avmätt "men det är naturligtvis en självklarhet". Sedan var jag på ett mycket försenat
Lönesamtal vilket lämnade mig både förvånad och förvirrad. Vid min ålder och med min arbetslivserfarenhet är man inte precis att betrakta som gratis arbetskraft. Leda, fördela och varsla mig personligen om uppsägning på grund av arbetsbrist lämnar jag trots allt till min egen Ledning att verkställa. Istället har Ledningen varit i princip osynlig i 4 månader.
Ärligt talat så begriper jag inte varför de inte säger upp mig.
Projekten under min övertid inför RE har varit små och medelstora och borde teoretiskt kunnat hanteras utan större kraftansträngning även med decimerad organisation. Tyvärr har min hälsa trots dessa gynnsamma förutsättningar satt många käppar i hjulen. Det har varit en nyttig prövotid och utvärdering av mig själv. Orken finns helt enkelt inte där, klippet i steget är borta. Det är bara min käft som fortfarande utvecklas och blir allt mer otyglad, rapp och frispråkig för varje dag som passerar 👀.
Ledningen tror dock att allt fortfarande är som det alltid har varit. Samma Ledning som aktivt valde att inte delta i min rehabiliteringsprocess när den drog igång för 1,5 år sedan och därefter fortsatt hålla sig på armlängds avstånd. Det kan tyvärr inte jag göra någonting åt, det rör sig om vuxna människor som själv väljer att ta på sig skygglappar och öronproppar och ägna sig åt naiva ordrika omskrivningar av ett mycket svårt läge för Cirkusen.
Ledningen väljer att blunda och tro att saker, som det nästan aldrig har gjort den senaste tiden, ska lösa sig av sig själv. Personalflykten och nedmonteringen av organisationen har gjort att det inte längre finns incitament för att det ska kunna lösa sig av sig själv. Nu pratar jag inte bara om min del av Cirkusen.
Nu väntar alla, med viss desperation, på att de stora projektens tidevarv ska återuppstå. Att Cirkusen ännu en gång ska börja producera de bejublade föreställningarna som vi så många gånger visat oss kunna och knuffa företaget framåt.
"Nu finns det inte så många möjliga drag kvar...."
Även jag väntar med spänning på det stora projektet. Det är nämligen det som är mitt 🍌Bananskal🍌 den här gången. Min stickreplik ut i kulisserna. När det stora projektet kommer så får någon annan ta över piskan, någon annan får börja om från början och bygga den nya organisationen från grunden till god produktivitet. Det blir bäst så för alla, inte minst mig själv. För jag orkar definitivt inte längre.
Idag på morgonen under ett planeringsmöte rasade ett av de potentiellt stora projekten till backen och blev till intet. Några till står i kö men konkurrensen är hård i dessa tider. Men mitt 🍌bananskal🍌 kan dundra in vilken dag eller vecka som helst eftersom desperationen är stor.
Min positionering inför RE är alltså att på ett (uppsägning från företaget på grund av arbetsbrist) eller annat (egen uppsägning på grund av ett för mig ohanterbart projekt uppenbarar sig) sätt inom en överskådlig framtid avsluta min anställning vid Cirkusen.
Om någon är intresserad av en ganska grundlig genomgång av andra anledningar till att man trots FI ibland väljer att inte bli RE så finns det beskrivet i blogginlägget
FI utan RE.
Hur ser din arbetssituation
ut i dagsläget ?
// Northernlightsinvestment