tisdag 14 november 2023

Lönesamtal

Ett några månader försenat Medarbetarsamtal i kombo med Lönesamtal har genomförts vid Cirkusen med den mångåriga medarbetaren Northernlights. 

Det blir väl så där, försenat alltså, när man är en kokhet potatis som kastas fram och tillbaka och ingen vill egentligen fånga den och därmed riskera att bränna sig.

Själv har jag som bekant den sista tiden satsat på att profilera mig som en bad boy genom att sprida budskapet i organisationen att "jag är ekonomiskt oberoende och behöver inget jobb" med en generell loj attityd av att "de har fått mina bästa år, nu ska de få de sämsta också" ibland i kombination med mitt nya käcka mantra "They can´t use you if you´re useless".

Min taktik fungerar inte alls. Inte det minsta. Snarare är det ett fall av Allesverloren som ett av mina favoritviner med favoritdruvan Shiraz hette förr i tiden när jag brukade vinna rödvinsprovningar bland alla andra smygalkoholister på Munskänkarna. Nuförtiden har jag begärt utträde ur den föreningen och dricker bara för att bli full. Men det ska man inte säga högt inne på Systembolaget, som jag själv ofta gör, när personalen frågar om man behöver hjälp. Man får så konstiga blickar då 👀.

Enligt detta 2,5 timmar långa Medarbetarsamtal i kombo med Lönesamtal står det nu alltså helt klart och tydligt kommunicerat till en häpen åhörare att jag är:

  
"....en medarbetare som ser och tar vara på möjligheter vilket leder till mycket bra resultat och samtidigt under vägen motiverar mig själv och andra i min omgivning. Vidare tar jag stort ansvar genom att verka tillsammans med andra för hela företagets mål och uppvisar även ett stort självständigt ansvar för att nå resultat specifikt i den egna verksamheten. Jag bidrar mycket bra till eget och andras lärande inom ett stort antal områden där jag använder, förnyar och utvecklar både avseende yrkeskunskaper och inom andra mjukare områden. Styrning, måluppfyllande och resursanvändning är mycket bra inom det egna verksamhetsområdet och mitt förhållningssätt till både mina medarbetare och min arbetsgivarroll är mycket bra....." 




Det är ju lilla söta Northernlights som är en duktig pojke !!


I den akademiska Världen skulle detta benämnas summa cum laude. Allt det där latinet är jag redan van vid från mina tidigare universitetsstudier och nu har det tydligen slagit igenom även inom arbetslivet 👀. Jag har alltid, genom alla mina långa och många utbildningar, varit den som suttit längst bak i klassrummet tillsammans med värstingarna men ändå haft högst betyg. 

Sedan är det ju de där förbannade personliga grundegenskaperna av menlös snällhet och hjälpsamhet som man bär runt på hela tiden, som ett strypkoppel kring halsen, varvid kritik oftast blir åt det konstruktiva hållet, istället för negativ eller till och med destruktiv, och då uppfattas man som varande positiv och framåtsträvande trots att det egentligen inte nödvändigtvis är så. 

Det måste helt enkelt vara så i det här fallet. En missuppfattning. Någonting har blivit fel. Annars känner min förvirring inga gränser.



Jag visste det, jag visste det, jag VISSTE det !!


Så då blir det tydligen ett lönepåslag om 5,8%, retroaktivt från 1a April. En väldigt lyxig resa till Solen på en Strand med all-inclusive per år. 

Märklig känsla när man, som varande en deltagare i tärningsspelet individuell lönesättning och därtill gammal giktbruten vemodig clown på väg ut i kulisserna efter den sista föreställningen, förväntar sig absolut ingenting eller högst en femtedel av det som kastades fram på tärningsbordet. 

Det kanske är ett försenat Aprilskämt helt enkelt.

Jag blir som alltid misstänksam av alltför positiva nyheter. Vilka baktankar lurar där inne i skuggorna redo att kasta sig över mig. Försöker de rackarna locka mig till att stanna längre vid Cirkusen än jag egentligen vill. Dinglar med ett smaskigt köttben framför nosen på en stackars försvarslös och lättledd hund utan egen vilja.


💀 Tänk om de lyckas 💀



Här ligger nog en hund begraven !!


Låt Er inte förledas i Era föresatser // Northernlightsinvestment

12 kommentarer:

  1. Det här inlägget fick mig att le, tack för det :) jag kan lägga till ett till citat till dina nya livsmotton: "om man inte har någon ryggrad, kan ingen knäcka en"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, och tack själv för att din kommentar fick mig att le. Jag är glad över att du uppfattade den, illa dolda, ironiska humorn i inlägget. Hundskålen är redan full, hunden är proppmätt men det öses ändå på med mer mat.

      Det citatet ska jag omedelbart anamma. "Om man inte har någon ryggrad, kan ingen knäcka en". Det är genialiskt !!

      Radera
  2. Ditt roliga inlägg fick mig att tänka på frustrationen jag upplevde i mellanstadiet. Jag var duktig på att rita gulliga varelser, men ville så gärna rita elaka pirater och drakar. "Åh vilken fin...är det en anka?"

    Jag tänker att... så länge köttbenet smakar? Eller hur? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu ifrågasätter jag verkligen dina konstnärliga talanger om det inte går att se skillnad på en mordisk drake med blod rinnandes längs käftarna och....en ANKA !!....som du har ritat med klatschiga pastellkritor.

      Jag hittade alla de där gulliga hundbilderna och kände bara att jag MÅSTE väva in dessa i mitt lönesamtal.

      :=)

      Radera
  3. De kanske har på känn att du börjar fundera på att avgå, så nu försöker de hålla dig kvar med de medel de har till buds? 😄
    /Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, som sagt var. En hund begraven. Eller så är det kanske "avgångsvederlag" inför något kommande.

      Det är mycket oro i min sektor nu, varsel och annat. Fast det är inget som jag bryr mig om öht vare sig det drabbar mig eller inte. Det finns andra i min omgivning som skulle drabbas värre där marginalerna är mindre.

      Nå det går i cykler det där.

      Radera
  4. Hej.
    Jag måste nog vara lite dum i huvudet men jag fattar inte varför du är kvar på jobbet öht? Det är sällan du skriver något positivt om ditt jobb, jo dina jobbarkompisar verkar vara bra, men allt annat ,ledning styrning organisation osv. verkar ju vara skit.
    Så, vad är den egentliga anledningen till att du ens är kvar där?
    Möjligen att detta uppfattas som lite provokativt men är helt ärligt frågat. Det kanske är att jag inte kan se mig själv i din situation utan hade agerat redan efter din svåra operation och långa konvalescens.

    Mvh // PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en berättigad fråga. Jag blir sällan provocerad. Om någon försöker provocera mig så garvar jag bara och plockar isär den provokationen i småbitar.

      Dessutom en frågeställning som jag brottas med dagligen i princip och den är inte okänd för min egen arbetsledning heller. Jag är helt öppen med detta inför alla. På en direkt fråga, inför den kommande planeringen av mig själv fortsatt på företaget, så svarade jag att "semestern 2024" är nog antagligen min exit.

      Därav min förvåning när jag som varande ett väldigt "osäkert kort" hamnade i denna situation på detta samtal. Jag är alltså genuint förvånad och fundersam.

      Många av mina jobbarkompisar är väldigt bra. I övrigt har jag skrivit långt och ingående om allt detta i inlägget "FI utan RE" (finns i högra kolumnen) och de anledningarna håller ännu.

      Senast igår sa jag till en kollega som även hen skulle "sluta direkt" om hen bara kunde att "för mig i den ålder och situation där jag nu befinner mig är det så att denna anställning vid detta företag är den absolut sista jag gör i arbetslivet".

      Det kanske är så att när den insikten kryper allt närmare inpå varenda en av Oss så blir man mer tveksam. Det är så definitivt. Jag är dålig på avslut.

      2022 när det skulle bli sista arbetsdagen till midsommar var jag månaderna före det extremt trött och extremt klar över och samtidigt så jublande glad över att det nu äntligen var över. På den tiden var min sambo även på hemmaplan och det var tungt att lämna hemmet själv varenda morgon när hon satt i sängen med en kaffekopp och läste morgontidningen.

      Om det skrev jag bland annat i ett inlägg kallat "Chimes of Freedom".

      Någonting, väldigt mycket till och med, har ändrats sedan dess. Jag har inte ett enda svar, en enda anledning, utan det är ett antal anledningar.

      Radera
  5. Hej.
    Tack för ditt ärliga svar. Jo när man väl står på språngbrädan och ska ta hoppet så är man (kanske lite olika till mans) tveksam? Jag har ju själv haft många år på mig att förbereda mig för ett avslut i arbetslivet och det tror jag har gynnat mig. Jag har en riktigt bra arbetsplats med många fantastiska kolleger och jag trivs som fisken i vattnet på mitt jobb. Ändå känner jag efter 40års arbete att jag nog hellre är ledig än att någon annan ska bestämma över mig 5 dagar i veckan, det vill jag helst göra själv.
    En helg är ju så kort när man har saker att göra och har trevligt. Hur många gånger har jag inte varit på väg till jobbet och tänkt att: Idag skulle varit perfekt väder att ut o fiska, köra mc, fotografera, geocacha osv...
    Sedan är det ju den där förbannade tidsaspekten, Jag blir ju inte yngre och jag har så många saker jag vill göra. Ingenting är säkert när det gäller vår hälsa och jag kanske inte får en enda dag som fri o frisk, men jag tänker att jag i vart fall ska göra ett försök. Ja ungefär så tänker jag.

    Mvh // PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror ändå att det känns bättre att avsluta med positiva minnen istället för en bitter eftersmak. Mitt jobb är så nära och jag har ofta vägarna förbi så det kommer nog bli ofta som jag tittar in till mina arbetskamrater.

      Jag har inte heller längre känslan av att någon annan bestämmer över mig i någon större grad. Har haft det tidigare, om den känslan dyker upp igen så slutar jag direkt. Jag är självstyrande med bra medarbetare, tyvärr med stor turbulens runt omkring mig i organisationen. Men jag försöker befinna mig i orkanens öga så gott det går.

      De där känslorna av att en helg är så kort, det alltid finns annat att göra och att tiden krymper allt mer delar jag definitivt med dig. För mig kan det där andra vara något så enkelt som at få sova till klockan 8 istället för 5:41.

      Tror du tänker rätt och hoppas att det blir som du vill och önskar.

      Radera
  6. Ett oväntat retroaktivt lönepåslag på 5,8 procent låter ju kanon. Den typen av pengar är de allra bästa. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näää....de allra bästa pengarna är ju de som är totalt arbetsbefriade. Du vet, de som sätts in på kontot medans man ligger och sover ;)

      Radera