Jag läser mycket bloggar, och det är just därför som min blogglista är så lång. Jag läser nog 99% av det som skrivs i min blogglista, inklusive alla kommentarer. Det är så roligt med andra människors infallsvinklar på livet och sparande.
Ingen människa är en ö, inte ens jag, har jag lärt mig nu mot taptot.
Det är extra kul att ett helt gäng old boys, i min egen ålder alltså 👀, ganska simultant är på väg mot ekonomisk självständighet. Vi har valt lite olika vägar med våra olika förutsättningar och erfarenheter men någonstans där inne brukar ändå målen vara ganska lika. Människor är mest lika, bara ibland totalt olika, har jag lärt mig genom åren.
För några veckor sedan läste jag på en blogg en rolig kommentar, där en del av kommentaren löd "om jag hade råd skulle jag stanna hemma och handarbeta och åka på längre vistelser utomlands". Någonting som min egen Mamma kunde ha yttrat för 30 år sedan.
Det där fick mig att fundera lite över min egen, och alla andras, tankar kring de allra innersta önskningarna om vad en ekonomisk frihet kan tänkas utgöra i vardagen. Vardagen är ju merparten av dagen, festen blott en skärva.
Nu menar jag inte ett enormt ekonomiskt oberoende där man överhuvudtaget inte längre behöver ta någon som helst hänsyn till utgifternas storlek. Känner man för att köpa en privat jet och flyga till Mauritius eller 750 kvadratmeter Penthouse på Manhattan i 3 plan med 360 graders utsikt för modesta 42.5 miljoner USD så slantar man helt enkelt bara upp lite kaffepengar och kallar det för sommarstugan.
Det är inte det jag menar
Jag har nu varit frånvarande från Cirkusen i snart 8 månader. Åtminstone 8 månader före min sista arbetsdag hade jag en massa tankar om hur allt därefter skulle bli. En lång radda av tankar och möjligheter. Allt från att renovera huset vid havet till att borra ner tårna i sanden på stranden någonstans där tjäle inte existerar.
Har inte kommit fram till något av detta ännu. Men det är bara ett enkelt konstaterande, inte någon kapitulation. Huset vid havet finns fortfarande kvar och stränder utan tjäle för frusna tår även så. Den tiden kommer nog.
Jag har egentligen inte upptäckt att jag är en enkel människa, det visste jag faktiskt allaredan. Men jag har upptäckt hur bra jag hittills mår av att sakta ner, tömma telefonboken från 300 kontakter till 30, minimera kalendern och bara låta dagen ligga ograverad framför mig.
De 3 excesser jag efter 8 månader kommit att uppskatta mest är:
Sova länge
Här har vi ett område där jag alltid erfarit en stor olikhet hos mig själv gentemot andra gamla farbröder. Har man vant sig vid att stiga opp klockan 05 varje morgon under ett helt arbetsliv verkar det vara legio att även fortsätta med det efter pensionen. Automatiskt, en form av betingning som tydligen är svår att göra sig av med.
Som tonåring kunde jag sova till klockan 13 på dagen. Lite skamset klev jag då opp från min bädd för att äta frukost på överbliven lunch. Ofta bara mandelpotatis och blandade stekta animalier vid ett vaxduksbeklätt köksbord med pelargoner i i fönstren uppe i Tornedalen. Farmor och Farfar var sedan klockan 5 redan igång med dagens bestyr, vattna grödorna, rensa ogräs, kupa potatisen, laga fiskenät eller rikta och slipa tänderna på fogsvansarna. Min Mor tröstade mig alltid i min skam med orden "passa på att sova när du är liten för när du blir vuxen får du inte sova längre".
Nu är jag definitivt vuxen, kanske tom övervuxen. Men jag sover ändå länge, kanske inte skamlöst tonårslänge men definitivt inte gubbkort heller. Igår släckte jag 23.34 och vaknade denna morgon 08.43.
Oerhört skönt och tillfredställande.
Någon lutheran ifrågasätter måhända detta bortslösande av dagen och brist på självförverkligande. Jag kontrar med alla dessa år av meningslösa möten och sväljande av vakuum och väg utan mål i arbetslivets regi.
Långfrukost
När man så slutligen står opp från lazarusbädden efter en 14-15 timmars fasta så kurrar det en hel del i magen. Jag äter ingenting efter klockan 18 på kvällen.
Hotellfrukost har alltid varit en personlig favorit. Så det äter jag alltid länge och omsorgsfullt när jag befinner mig på hotell 👀. På hemmaplan blir det bara 3 dagobertmackor på hembakt bröd. Efter det 8 koppar (4 themuggar) kaffe med mjölk i den kombinerade tv- /laptopsoffan.
Nyheter, börsdagen och tv-serier från något av de många abonnemangen. Just nu "Gangs of London", "The old man", "The Agency" eller något annat som lockar till förströelse.
Specifikt med "The old man" märker jag på senare tid hos mig själv ett likartat stapplande bredbent rörelsemönster som hos Jeff Bridges, men betydligt sämre förmågor att klara mig i samband med dödligt slagsmål. Fast det såklart, det är ju bara på låtsas i tv-serier.
"Men va fan Mannen....ryck upp dig, tänk på Luther och gör nått vettigt av ditt liv"
Fysisk aktivitet
En stor favoritexcess för mig. Har tränat i någon form hela mitt liv, alltid tyckt om att röra på mig på amatörbasis. Bland annat i år uppnåddes 45 år av regelbundna gymbesök. Men genom åren har det även varit allt som har med boll att göra (tennis, pingis, badminton, squash, fotboll, basket, innebandy, golf) utöver jogging och under studenttiden även gruppgymnastik.
Med tiden har jag kommit att uppskatta en vanlig simpel långpromenad allt mer. Det behövs inte så mycket mer än det och om man ändå ser till att ha på sig joggingskor när man drar iväg så är det lätt att låta en lätt skritt övergå i en pulshöjande tölt.
Oktober-December körde jag hårt med dubbla pass vanligtvis 5 dagar i veckan. Promenad under dagen, efter långfrukosten, och ett gympass tillsammans med sambon på kvällen. Sedan fick jag någon form av giktliknande åkomma i knät som till slut tvingade mig till sjukvården och in i kortisonträsket några svängar i kombination med maxdos paracetamol. Fantastiskt smärtsamt med ett brinnande knä som man inte kan böja.
Då gick det inte längre att promenera under 7-8 veckor, knappt ens halta från soffan till toaletten. Men nu förefaller det äntligen ha gett sig och jag trappar upp denna variant av vardagsmotion igen i takt med att vårvädret anlänt till Norrland.
Så möjligheten, och definitivt avsaknaden av svepande flyktiga motargument, till vanlig enkel simpel fysisk aktivitet har varit en stor fördel för mig i och med mitt avhopp från cirkuslivet.
På kuppen har jag tappat 8 kg kroppsvikt under dessa 8 månader. Så om ytterligare 105 månader kommer jag inte längre att fysiskt existera 👀.
"Du får önska dig 3 stycken"
Där har Ni det, lite otippat kanske, men så har det blivit för mig inledningsvis med mina 3 främsta fördelar med att hoppa av från hamsterhjulet. Ett stort problem är naturligtvis att det nästan inte kostar några pengar alls att överdriva dessa excesser. Ett sjukbesök på 300 SEK såklart, men den tillkommande medicinen hade jag redan frikort för.
Det kanske ändrar sig nästkommande 8 månader. Måhända börjar jag handarbeta 👀.
