Ibland får jag frågan från personer i min omgivning kring hur de ska placera sina pengar. Ryktet har spridit sig på Cirkusen att Cirkusdirektören håller på med såna där investeringar på börsen och nu tydligen snart ska hoppa av från arbetslivet och leva det goda prematura pensionärslivet helt och hållet ur egen ficka.
Så den där Cirkusdirektören måste alltså vara en riktig fena på investeringar.
Frågan kommer från precis alla nivåer på Cirkusen, inne i det välpolerade ledningsrummet eller ute på en lerig byggarbetsplats. Nästan alltid med samma begäran om ett svar på "hur blir jag rik snabbt" genom att nu omedelbart satsa mina pengar i nästa börsraket. Naturligtvis har jag inget svar på den frågan utan brukar istället pedagogiskt ta det hela från början och förklara det där med långsiktighet, automatik i sparandet månad efter månad och billiga indexfonder.
"Visa mig den snabbaste vägen till rikedom tack"
Någonstans under den pedagogiska resan tappar jag ofta åhörarens intresse och ser tydligt en besvikelse i anletsdragen. Men inte alltid, ibland ser jag förståelse och en önskan om tips på lämpliga enkla placeringsformer. Oftast inträffar det ute på den leriga byggarbetsplatsen omgiven av kranbilar och dundrande kompressorer.
Men jag kan faktiskt uppbåda en del förståelse för det där kortsiktiga tankesättet.
En gång i tiden tänkte jag själv så om att investera på börsen. Det var inte så väldigt länge sedan ens. 10 år går snabbt och förr eller senare inser de flesta att det är både mycket men ändå så lite på samma gång. Min omprogrammering inleddes för ungefär 10 år sedan och nu kör jag med en blandstrategi av kontantutdelande aktier och mestadels dito fonder/ETFer.
Under denna min metamorfos har några investeringsstrategier kommit och även övergivits.
1993 var jag Börsklippare
Detta var min första egna kontakt med investeringar på börsen. Det var på den tiden när SEB var frimärksaktie och spekulationerna om konkurs frekventa. Jag pluggade på högskolan i Luleå och några kurskamrater höll på med investeringar. Ofta var intresset för investeringar, från deras sida, större än intresset för att skriva ihop en labbrapport i Dynamik.
Jag rycktes med i snacket och köpte in mig tungt i bland annat NCC där jag tyckte mig ha lite inside. Strax därefter drog det iväg som en raket och jag sålde med en i mina ögon maffig vinst som motsvarade hela mitt studielån den terminen.
Den kvällen tyckte jag mig vara en reinkarnerad Kung Midas, drog från utskänkningsställe till utskänkningsställe skrålandes "We are the Champions", åkte taxi mellan festlokalerna i Luleå även om det bara var 1 minuts promenad. En sedelärande historia om hur finansiell framgång kan stiga en för övrigt sansad ung man totalt åt huvudet.
Det var både första och sista tillfället i mitt liv som Börsklippare.
Sedan passerade ganska många år i livet då först studier avslutades, examensjobb genomfördes och arbetslivet startade på riktigt. Inga moln syntes vid horisonten, karriärstegen restes mot himlen och jag deltog överhuvudtaget inte i några investeringar på börsen.
Under den tiden klädde jag mig däremot definitivt som en klassisk Börsklippare, i tredelad kostym ibland, eftersom min befattning så krävde. Det här tror nog inte min sambo riktigt på, som oftast ser mig klädd som luffare nuförtiden, men min slipssamling är faktiskt imponerande. De ligger prydligt vikta och undanstoppade i en låda märkt "slipsar". För 14 år sedan hade jag på mig begravningsslipsen, i övrigt har det varit sparsamt.
Det här var även perioden då jag odlade Barnevikskägg men ändå fortsatte att på simplast möjliga vis bygga upp kapitalet genom att spara det ofta ganska stora överskottet från lönen på ett vanligt simpelt lönekonto i Swedbank.
"Den här klockan passar inte riktigt till de där manschettknapparna"
2004 - 2014 var jag Räntekramare
Det här var perioden då jag satsade på olika varianter av bundna högräntekonton från diverse finansinstitut. Den som bjöd mig mest fick mina pengar i några år. Ni vet, förföriska lockelser om 15% garanterad avkastning på 2 år och sånt där. Fantastiskt tryggt, sakta och säkert. Men måhända lite tråkigt. Som att se målarfärg torka.
Nu hävdar naturligtvis någon ondsint människa att det är väl ungefär vad jag ägnar mig åt i dagsläget med min pensionsfond. Ser på målarfärg som torkar alltså. Eftersom jag ett tag under min tid i södra Sverige tjänstgjorde som färgexpert så vet jag dock att det finns ett ganska brett spektrum av torktider för färg 👀.
"Bättre komma fram sakta än inte alls"
2014 - 2015 investerade jag i Fonder
En period i övergången mellan 2014/2015 och under merparten av 2015 var det all-in i olika fonder. Jag öppnade mitt första ISK (dock inte på Avanza) och köpte där olika globala och USA fonder framförallt. Jag har alltid varit en globalt inriktad människa som egentligen har ett större hum om var Tegucigalpa är placerat på kartan än Teg.
Nästa steg i min investeringsresa blev att öppna ISK-konto på Avanza då gränssnittet på deras sida upplevdes mycket bättre än på min dåvarande bank (Skandia). Det var även den nätbank som sambon använde mest dåförtiden.
Tack och lov var det inga större problem, förutom några veckors inkubationstid, att flytta över mitt fondsparande från Skandia till Avanza. När jag ändå var igång så passade jag även på att öppna en KapitalFörsäkring (KF) eftersom konsensus föreföll vara att svenska placeringar skulle göras på ISK och utländska på KF.
De här åren blev den seriösa starten på min investeringsresa och det var nog min sambo som ledde in mig på den då jag blev nyfiken på alla grova pengar hon verkade dra in på sina fondinvesteringar samtidigt som hon satt i soffhörnet och löste sudoku.
Lite trevande började jag även under 2014/2015 att investera i aktier och då företrädesvis stora svenska välkända bolagsnamn. Jag ville lära mig lite mer och det bästa sättet att lära sig är genom att praktisera. En bok räcker trots allt bara så långt.
FIRE, att kunna gå i pension och leva på avkastningen av kapital fanns ännu inte i min begreppsvärld.
2015 - 2016 försökte jag vara en Investerare
Någon form av Momentuminvestering med, skulle jag senare upptäcka, inslag av chanstagande, hybris och narcissism.
"Nu gäller det att välja rätt fil längre fram"
Hur svårt kan det där egentligen vara ? Så under en tid försökte jag mig på att investera där det för stunden verkade bäst. Köpte och sålde fonder och aktier lite på känn. Efter ett tag märkte jag att det fanns alldeles för många valmöjligheter och slumpartade störningsmoment.
Grexit, Brexit, terrordåd och det ena med det andra gjorde att perioden som investerare inte blev den bästa perioden i mitt investeringsliv. Det slutade i princip +/- noll.
"Det är orimligt många val i finansbranschen"
Hybris är dock väldigt långt bort från min grundpersonlighet och har dessutom avklingat starkt med åren som passerat sedan 1993. Så den delen blev inte något stort problem.
Däremot drabbades jag av stor beslutsvånda angående, vid till exempel en rask 30-procentig uppgång, om det redan var dags att sälja och genomföra den i investerarkretsar så populära åtgärden vinsthemtagning eller vad som egentligen var bäst på kort sikt. Som ni hör så hade ännu inte ordet långsiktighet letat sig in i mitt medvetande avseende investeringar.
Är man dessutom van vid det tillstånd som råder vid räntekramning (2004-2014) eller 0,5% årsränta på lönekontot så är +30% på 2 veckor någonting i princip ofattbart.
Så jag inrättade en klurig investeringsregel som sa att om någonting har gått upp +20% på kort tid så är det dags att plocka hem vinsten. Det gick bra ibland och mindre bra andra gånger och jag lärde mig framförallt att det är svårt att tillämpa regler rakt av på mer eller mindre slumpartade händelser.
"Nu gäller det bara att hoppa av vid rätt tillfälle"
2016 började jag snegla mot USA och Kanada
När jag flyttade över min samlade ekonomi till Avanza passade jag även på att öppna en KapitalFörsäkring. Till en början hände det inte så mycket på den utan den låg i törnrosasömn under några månader. Till slut vågade jag mig på att genomföra några inköp i välkända (så vitt jag kunde förstå) aktier som Coca-Cola, Johnson & Johnson, Bank of Nova Scotia, Altria, AT&T, Caterpillar, Chevron, Enbridge, Exxon Mobil, Procter & Gamble, Realty Income med flera i utdelningskretsar standardiserade schackpjäser.
Mot slutet av 2016 låg jag fullinvesterad i både svenska (ISK) och transatlantiska (KF) innehav och även fortsatt en stor andel fonder (på ännu ett ISK).
Fortsatte därefter successivt, utan större mål eller riktning, under de kommande 18 månaderna att köpa in mig via sparkvoten från Cirkusarbete. Fördelningen var ungefär 50% fonder, 35% svenska och 15% transatlantiska innehav i mitten av 2018.
Parallellt med att jag öste in allt mer kapital på Världens börser så genomförde jag troligtvis en inre utvärdering av mina varierande investeringsstrategier. Det där med Utdelningsinvestering lockade allt mer.
Jag hoppas inte att någon läsare genom alla år av bloggande fått intrycket att jag är en väldigt aktiv och entreprenörsmässig människa. Naturligtvis arbetar jag dagligen med både projektledning och leker chef i olika sammanhang. Men min målsättning är nästan alltid att locka fram det kreativa och försöka lyfta andra medarbetare till egen initiativförmåga.
Jag vill att verksamheter med tiden ska vara självspelande pianon som inte är upphängda av att en viss kugge i maskineriet alltid är på plats. Nu motsäger jag mig själv lite här eftersom jag i princip alltid fysiskt är på plats och den sista att lämna Cirkusen.
Men i det allra innersta inre av min personlighet tror jag mig vara mera av en passiv Lodare snarare än aktiv Ledare. Så det är nog därför jag till 80% valt en passiv Utdelningsstrategi för mitt framtida leverne.
"Go West !!?"
2018 blev jag plötsligt Likvid
Att jobba på en Cirkus har definitivt sina varierande sidor. Inför semestern 2018 blev jag från ingenstans uppringd och meddelad via telefon att någon semester var inte att räkna med under sommaren eftersom mina unika kunskaper behövdes i samband med ett nytt projekt. Ställde mig mycket frågande till detta och fick då höra att "det vet du väl att semestern använder man till att jobba ikapp det man ligger efter" varvid jag givetvis omedelbart idiotförklarade personen i andra änden, förklarade bristerna i det resonemanget och la på luren.
Så jag sa helt sonika upp mig omedelbart och sålde alla mina fonder samt svenska individuella innehav. De utländska innehaven behöll jag dock i sin helhet på KapitalFörsäkringen.
Detta låter kanske väldigt dramatiskt, abrupt och inte alls i linje med min eftertänksamma personlighet men var egentligen något jag redan övervägt en längre tid eftersom debet och kredit gick ihop, i teorin var jag väldigt nära FI enligt 4%-regeln och efter 6 år på Cirkusen började dysfunktionella sidor sidor och ett toxiskt arbetsklimat utkristallisera sig allt mer. Jag betraktade egentligen bara det hela som en spark i rätt riktning. Ännu ett av alla dessa bananskal jag snubblat på i livet.
Finansmarknaderna sades gå på övertid under denna tidsperiod. Det var länge sedan någon större sättning inträffat (vilket enligt teorin sker ungefär var 7-9e år) och jag ville ha lättillgängliga kontanter ifall behovet av att slösa en massa pengar plötsligt skulle uppstå.
Vad som skulle hända 20 år längre fram i tiden brydde jag mig inte mycket om. Se där, en liten glimt av den där passiva oansvariga Lodaren i mitt inre.
"Man vet vad man har men inte vad man får"
Jag övertalades dock till att fortsätta i Cirkusvärlden, konsulter kontrakterades och jag fick min semester. En del av semestern ägnades dock åt att, via telefon med dålig förbindelse från huset vid havet, förklara hur konsulterna skulle utföra sitt uppdrag. I slutändan blev det en hyffsad, om än dyrköpt, lösning för företaget och jag hade markerat hit men inte längre. Det har jag haft nytta av ända sedan dess.
2019 - 2024 satsade jag mot FI och RE
Botten gick aldrig ur finansmarknaderna där 2018 utan övertiden fortsatte. Efter en tid drog jag igång min investeringsresa igen men satsade nu enbart på utländska innehav i min KF. Inspiration hämtade jag från amerikanska och kanadensiska bloggare som hängav sig åt framförallt Utdelningsinvestering. Jag läste och förkovrade mig därvid kring det fascinerande ämnet att leva på passiva inkomster via direktavkastning från en diversifierad aktieportfölj.
Arbetsbefriad inkomst. En inkomst skapad av dig själv med mål att försörja sig själv utan att behöva gå till arbetet och utan att vara beroende av någon annan. En fantastisk teori helt enkelt. Frågan var väl bara om någonting sådant kunde existera i praktiken.
Jag fattade mod och bestämde mig för att försöka, startade en blogg för att förmå min inre Lodare att hålla sig på den smala vägen och inte förirra sig bort in i Skugglanden där Investerare, Räntekramare och Börsklippare lockade med sina sirentoner.
Under 2019 och i början på 2020 smög jag därför i sakta mak in likvider i framförallt transatlantiska innehav ända tills Coronakraschen blev ett faktum, blodet flöt längs gatorna och jag köpte det mesta med en aldrig tidigare skådad frenesi. Även svenska och nordiska innehav då mitt resonemang var att även om utdelningen ställs in just detta år så finns (troligtvis) en morgondag även denna gång. Min exit var planerad till 2022 så ännu fanns några möjliga år av återhämtning att tillgå.
Det är väl ingen, i dagens snabba samhällsutveckling, som längre ens minns Coronakraschen men även den gången blev det en återhämtning efter en 35-procentig nedgång under en dryg månad.
Med åren har min strategi blivit en utpräglad blandstrategi där jag den sista tiden försökt få största delen av det investerade kapitalet att bidra med direktavkastning, dvs kassaflöde inför framtida RE-tillvaro, och därtill ha ett buffertsparande modell XL (5,5 årsutgifter i dagsläget) för att parera både oförutsedda händelser samt spontana inköp. Buffertsparandet uppgår till ca 15% av totalen.
År 2022 blev jag FI och nu verkar det som att 2024 blir året för RE. Tillsammans blir det FIRE.
Spontanitet är definitivt inte min starka sida så det är möjligt att även delar av buffertkassan investeras framöver.
"Grillspett är bra att ta till om man inte kan bestämma sig"
Fonder investerar jag alltså fortfarande i men med lite annan inriktning nu, jämfört med peaken för 10 år sedan, när min strategi utkristalliserat sig mot att inom kort leva på passiva kontantutdelningar, sk arbetsbefriad inkomst, från min pensionsfond Northernlights Globalfond.
Mitt sikte är långsiktigt inställt på en fördelning om 80/20 avseende individuella aktier/fonder-ETFer och med tiden har jag närmat mig det målet. I dagsläget ligger fördelningen på 82% aktier och 18% fonder/ETFer. Nästan alla nyinvesteringar i form av sparkvot och kontantutdelningar går i dagsläget in i fonder/ETFer och har så gjort under en längre tid.
Ett tag trodde jag att det skulle bli svårt att nå 80/20 fördelning men nu är det strax avklarat. Idag den 20 Juni 2024 ser min pensionsfond, med Avanza´s analysverktyg, ut enligt nedan:
"Den diversifierade pensionsfonden Northernlights Globalfond (Dist)"
Nuförtiden finns det ett intressant urval av kontantutdelande fonder/ETFer som jag försöker satsa extra på i bekvämlighetens namn. Den senaste tiden har jag prioriterat:
- Handelsbanken USA Ind Crit B1 SEK (dist)
- JPM Global Equity Premium Income UCITS ETF - USD (dist)
- WisdomTree Europe Equity Income UCITS ETF (dist)
- Aktiespararna Direktavkastning B
- Aktiespararna Global Direktavkastning B
Jag har nu bara några månader kvar till dess att min anställning upphör på Cirkusen och någonting annat tar sin början. Jag ser med tillförsikt fram emot den förhoppningsvis bekväma omställningen i livet. Mina önskemål är ringa, några år av lugn och ro duger bra för mig.
Sedan 2010 ser utvecklingen av min ekonomi ut enligt nedan. Det är en ökning om drygt 1000% sedan jag började skriva ned Totalen. Effekterna av mina olika strategival-strategibyten kan skönjas.
"Med tiden går det mesta uppåt"
Hur ser din Strategi ut ?
//Northernlightsinvestment
