Blandband

Befinner mig för närvarande inlagd på sjukhus sedan några dagar tillbaka. Inom kort kommer jag att genomgå ett mycket omfattande och livsavgörande ingrepp. 

För några dagar sedan skrev jag mitt testamente. Sambon får allt, jag har inga bröstarvingar mig veterligen om inte någon okänd synd från 80-talet ger sig till känna. Så nu finns det några vittnen förutom de två som bevittnade min underskrift. Det riktigt tråkiga vore om pensionsfonden Northernlights Globalfond behöver likvideras nu när den snart är färdig 👀 Vet inte exakt hur det fungerar med en kapitalförsäkring.

Det här inlägget blir ett sammelsurium av de senaste två månadernas påbörjade men inte avslutade texter. Jag inleder beskrivningen av min blogg med meningen "Dagbok och memoarer i symbios". Det känns därför fel att inte publicera dessa mina försök att sätta ord på mina tankar i denna stund. Jag har så många gånger själv undrat hur äldre släktingar tänkte där för längesedan mot slutet. De tysta tornedalingarna från förr.

Ödets vindar har fört mig till exakt samma geografiska position där jag för snart 24 år sedan vistades en vecka tillsammans med min mor under slutet av hennes liv och där hon till slut dog i en säng framför mig. Bara vi två tillsammans i något göromål som så många gånger förr. Nu är det jag som ligger i sängen. Cirkeln är sluten.

Jag vet inte hur detta kommer att sluta. Om jag kommer ut på andra sidan så blir konvalescensen lång och begränsande, ytterligare minst tre månader. Lovar att återkomma så snart jag kan. Hör ni inget av mig senast midsommarafton är kondoleanser på sin plats till sambon 👀 

Men allt är inte gråt och tandagnisslan. Idag hade jag permission och åt en McFeast & Company på McDonald´s. Tänk Er det va, Northernlightsinvestment sitter och käkar hamburgare på Donken 👀

Ber om ursäkt för de spretande delarna i detta inlägg. 

Ett ödmjukt tack

Jag har inte så mycket ord eller kraft inom mig just nu. Vill ändå försöka tacka Er alla för de varma och stärkande reaktionerna på mitt förra inlägg.

Jag brukar beskriva mig själv som nästan varande en eremit vilket kanske tydligast märks i det faktum att jag socialt inte upplevt någon skillnad före eller efter viruset som spreds över världen i februari 2020. I förvärvslivet syns det kanske inte så mycket på mig men genom åren har min kraft avtagit allt mer, meningslösheten slog rot i mig för länge sedan och jag har dragit mig undan.  

När man drabbas av svårigheter i livet nämns ofta det stöttande sociala nätverket, de nära vännerna och den starka familjen som viktiga faktorer att luta sig emot. Eftersom jag alltså av olika anledningar, de flesta självförvållade, är i avsaknad av allt detta påstått viktiga funderar jag ofta över hur jag ska kunna klara mig igenom den svåra sjukdom som nu drabbat mig.

Det är kanske därför jag kände så mycket värme från främlingar som sträcker ut en virtuell hand för att försöka erbjuda mig stöd och kraft.

Eftersom jag är en sparsam människa får blomsterkvasten bli en gratisvariant 👀

 

Dessa vackra gratis ogräs finns det gott om i min trädgårds utkanter

Tänk att höstens färger kan vara så lika den kommande sommarens

Händelser vid vatten

Jag cyklade som vanligt till min destination på specialistmottagningen denna morgon för snart 8 veckor sedan. Kallt och jävligt, blåsigt, snöglopp, motvind, trött, yr, tungt i bröstet men inte alls ont på samma sätt som av och till den senaste veckan. Några nätter med ingen nattsömn men man släpar sig ändå till cirkusmanegen. Luther lever ännu. Inte en enda sjukdag på 10 år. 

Påtalar försiktigt för de vitklädda innan vi nu ska till att påbörja det i förväg planerade att allmäntillståndet faktiskt känns lite dåligt just nu, svårt att få luft ordentligt, en hård knytnäve i bröstet och en annan i ryggen. Men det kanske bara är någon låsning kring ryggraden ? Jag har ju ofta problem med de där gamla inkapslade krigsskadorna från många år av tunga marklyft och dito knäböj. Var god ta av sig på överkroppen och ligg omedelbart ner på britsen.

Sedan gick allt fort.

EKG, ultraljud, kardiologen kom springande, ivriga kortfattade diskussioner, nickande huvuden och pekande på skärmar, massor med frågor kring duration och symptom. Man svarar så gott det går. Ett gäng spänstiga brudar från akuten med medhavd bår knackar på dörren.

Infart i armen, kliver över till ambulansbåren av egen kraft (det är svårt att lyfta 116 kg 👀), språngmarsch genom långa korridorer ner till akuten, fläckvis bröstrakande och applicering av nya elektroder, som alltid är blodtrycksmanschetten för liten för överdimensionerade armar och sprätter loss när den expanderar. Man gräver skyndsamt fram en större storlek.

Ambulans i 142 km/h längs snömoddig väg, jag hör hur slasket sprutar upp i hjulhusen och vi kränger från sida till sida, svarar Nej på frågan om viagra nyttjats, nitrospray i några omgångar under tungan, smärtan uppskattas av patienten till 5/10, jag har nog varit med om värre, för första gången i livet pumpas nu morfin in i mina ådror, en känsla av kyla drar genom kroppen.

Ambulanssjukvårdaren ifrågasätter kontinuerligt under hela resan mitt uppmätta blodtryck, eftersom pulsen känns så tydligt vid handleden och patienten förefaller vid god vigör. Jag borde inte kunna vara vid medvetande med så lågt blodtryck. 

Rullas genom nya långa underjordiska kulvertar i detta Babels Hus, hissen upp och direkt in på operation. Avlämning. Slutna ögon mest hela tiden, apparater rör sig fram och tillbaka över min bröstkorg. Lyssnar och ligger helt stilla. Så stilla jag kan. Förstår instinktivt att det är det mest lämpliga att göra just nu. 

Känner något varmt som rinner ner längs min hand. Inser att det är mitt eget blod. Ännu fler infarter och påsar med dropp kopplas till min kropp. Minns nog trots allt det mesta. Ljudminnen bakom slutna ögonlock. Ordet som fortfarande dröjer sig kvar i mitt inre är tvärstopp.

Fysisk återhämtning

Tio minuter senare rullas jag in i ett rum på Hjärtintensivavdelningen (HIA). Kablar ansluts, monitorer kopplas på, larm ljuder. Noterar att vilopulsen är 122 slag i minuten. Jag ser den och alla andra vitala digitala värden i min kropp om jag vrider mitt huvud lite åt vänster. Mer morfin. Vitklädda människor av varierande dignitet springer ut och in till mig. Gör något, berättar något. Förhåller mig passiv, troligtvis befinner jag mig i någon form av chock. Jag hör vad Ni säger, det ser inget vidare ut med prognosen, ni kan inte hjälpa mig mer. Förpassar den informationen till en mörk vrå av mitt medvetande, låser och kastar bort nyckeln. 

Svarar Ja på frågan om någonting att äta och serveras en försenad lunch. Två vitklädda hjälper mig upp på sängkanten och ugnsomelett med potatis och grönsaker inmundigas. Blir informerad om att det är bra att sitta upp och även stå och försöka röra på sig en del. Föreslår att de kan koppla loss plinten till telemetrin en liten stund så kan jag röra mig in på toaletten en stund. Får förklarat att telemetrin ALDRIG NÅGONSIN kopplas bort där jag befinner mig just nu. 

En vitklädd kommer in med en plastflaska som tydligen är tänkt att ersätta toaletten. Efter lite ytterligare förhandling fram och tillbaka går mitt förslag igenom om att de då istället kan koppla bort hela telemetrienheten från hållaren, ge den till mig så bär jag den med mig in på toa, sätter mig ner på stolen precis som en liten flicka och uträttar mina behov. Jag lovar att inte ramla omkull. 

Nästa dag invigs jag i hemligheten kring vilka handgrepp som krävs för att koppla bort och koppla tillbaka telemetrienheten och kan då helt själv gå på lådan. Ytterligare någon dag senare när jag flyttas till en vanlig Hjärtavdelning får jag en bärbar telemetri i en sele runt halsen.

Den första dagen på hjärtintensiven består min fysiska aktivitet i några toavandringar på tur-och-retur 5 meter och några i smyg genomförda tåhävningar vid fönstret som vetter ovanför innergårdens endast kväll och natt avstannande myller av människor som väller fram nedanför mig. Precis rakt nedanför mig har jag en stor informationsdisk. 

Eftersom jag är uppvuxen och under många år bodde i denna stad där jag nu befinner mig tycker jag mig känna igen oräkneliga ansikten från förr. De ser inte att jag nu von oben efter alla dessa år iakttar dem från min utsiktspunkt mot den pågående världen med rädda ögon och ett inre i fullkomligt kaos.

I detta rum stannar jag fyra dagar. En kväll släpps jag utanför dess gränser när det blir rullstolsrally ner till röntgen. Första gången jag åker rullstol i livet. En dag kommer fysioterapeuten förbi och tar mig med på en promenad i strumplästen med telemetrin dinglande runt halsen. Längst bort i korridoren och tillbaka till rummet, ungefär 20 meter. Vi samspråkar under tiden, hon vill kolla hur jag andas. Det går ganska bra, jag får höra att det är bra att röra på sig det man orkar. Den dagen promenerar jag 15 minuter i mitt slutna rum från huvudända på sängen och fram till min utsiktspunkt mot omvärlden. 

En tid senare flyttas jag och min telemetri till den vanliga hjärtavdelningen. Den korridoren är 40 meter lång enkel väg. Jag spatserar fram och tillbaka med nätt och jämnt styrfart.

Ytterligare en tid därefter flyttas jag till medicinavdelningen. Telemetrin bär jag fortfarande på. Kung Vinter blåser upp till en sista snöstorm. 30 centimeter snö faller över en natt. Jag vandrar fram och tillbaka i en ny korridor, står framför ett nytt fönster med mina tåhävningar och kikar ut på det dånande ovädret. Människor stretar i vinden, någon kommer cyklande men tar sig knappt framåt.

Det enda jag vill där och då är att också kunna få cykla och streta i den jävliga motvinden.

En dag kommer kardiologen förbi. "Imorgon skrivs du ut" och som bonus en massa information om de fortsatta planerna. Packar min väska, civila kläder "minns inte att min jacka väger så mycket". Kliver ut i en 150 meter lång korridor kånkandes på den tunga väskan. Först några dagar senare får jag veta att jag inte får lyfta mer än 5kg de närmaste fyra veckorna 👀 Är på väg till Sjukhusapoteket för att hämta ut mina 11 olika mediciner (!!). Flämtar, finner en bänk att vila på efter halva sträckan. Fortsätter.

Receptarien plockar upp min medicinlista på skärmen och inser vad som hänt och frågar "du är nyutskriven ? " där jag stödjer mig mot disken och väser ett hest Ja. Får medicinerna i en stor plastpåse. Kliver ut i snöstormen. Sambon kör fram bilen.

Under två månader befinner jag mig i limbo, i en mellanvärld. Promenerar och cyklar, ibland 90 minuter per dag. Det är inte lätt, mycket yrsel och biverkningar och kvarstående problematik. Bekantar mig försiktigt med mina gamla vänner Hantel och Dragmaskin. Bästa kompisen Skivstång och jag träffas bara flyktigt. Smeker med fingrarna längs den magnesiumfyllda lättringen. 

 Livet blir aldrig mer det samma igen. Hoppas jag överlever.

På promenad i mitt Norrland möter man många träd

Vattnet i min lilla å fylls nu på allt mer för var dag som går 

Rusar vidare mot Havet

Resan från insjö till hav är fullbordad

Vårt dagliga bröd giv oss idag

Att åter igen börja baka mitt matbröd har länge varit en personlig önskan och en förhoppning inför eventuell exit från arbetslivet. Nu blev inte exit inte riktigt som tänkt. Men jag har ändå börjat fuska med att återigen jäsa deg.

Torrjästen som jag använde var sista förbrukningsdatum November 2018. Så låt inte dylika petitesser stoppa er i era bagardrömmar 👀

En vecka bakade jag limpor

Sedan blev det knubbiga Thekakor

Nästa gång gräddade jag i stekpannan 21st pösiga sega Spisbröd

Nu senast blev det Grahamsfrallor och en Pizza till middag

Lite om det ekonomiska

När orken är dålig funkar det trots allt ganska bra att sitta med en laptop i famnen och följa rörelserna över världens börser. Diversifieringen i min egenhändigt pilkastade utdelande ETF Northernlights Globalfond har fortsatt framförallt under april månad och det totala antalet individuella innehav uppgår nu till 214 stycken då nedanstående 10 nya aktier införlivats.

Mest pengar har dock avsats i XACT Sverige.

• lagt lite spekulativa pengar i golfbanor och diverse andra spännande diversifierade fastigheter via CTO Realty Growth Inc (CTO)
• överlåtit till farbror Qviberg att i Öresund (ORES) förvalta en slant kontanter
• investerat i nya fönster och dörrar genom smålänningarna Inwido (INWI)
• kastat in ytterligare medel i fastighetsbranschen via nedtryckta Bonava B (BONAV B)
• köpt min första tyska direktägda aktie i kemikaliebjässen BASF SE (BASd)
• satsat kapital i verktygstillverkaren Stanley Black & Decker (SWK) vilket även är fabrikatet på min egen förr i tiden flitigt använda kap- och gersåg
• gått in i transatlantiska avlägsna Cibuskusinen Slate Grocery REIT (SGR.UN) 
• men även, mot bättre vetande, ännu en gång i samlingen införlivat ungdomens slit och slängkläder från Hennes & Mauritz (HM)
• icke heller att förglömma nu när alla människor snart ska bygga trädäck inför semesterns rosébjudningar och vidbrända flintastekar starkt aktualiserade Byggmax Group (BMAX) 
• och varför inte avsluta med några för mig fullkomligt obegripliga konsulter från Ogunsen B (OGUN B).  

Utdelningarna under april månad har kommit in från 84 stycken innehav enligt nedan uppräknat. Utdelningsökningen jämfört med april månad år 2021 blev +118%.

• Canadian Imperial Bank of Commerce, Epiroc B, Cisco Systems Inc, Bank of Nova Scotia, Cibus Nordic Real Estate, Industrivärden C, Dedicare B, Öresund, Sysco Corp, Medtronic PLC, Storebrand, Kesko Oyj B, STAG Industrial Inc
• NorthWest Healthcare Properties REIT, BCE Inc, Algonquin Power & Utilities Corp, WP Carey Inc, US Bancorp, STORE Capital Corp, Realty Income Corp, Mondelez International Inc, Medical Properties Trust Inc
• Main Street Capital Corp, Leggett & Platt Inc, Ladder Capital Corp, Illinois Tool Works Inc, Franklin Resources Inc, Federal Realty Investment Trust, Essex Property Trust Inc, Cincinnati Financial Corp, Cardinal Health Inc
• Best Buy Co Inc, Avalonbay Communities Inc, Pizza Pizza Royalty Corp, Global X SuperIncome Preferred Etf, Global X SuperDividend Etf, Philip Morris International Inc, TotalEnergies SE, Bilia A, Husqvarna B, Volvo B
• Telia Company, SSAB B, Cloetta B, Omnicom Group Inc, NCC B, Diös Fastigheter, Metsä Board Oyj B, UPM-Kymmene Oyj, Merck & Co Inc, GlaxoSmithKline PLC, Gjensidige Forsikring, Fortum Oyj, Iron Mountain Inc, Heimstaden Pref
• Nordea Bank Abp, JM, Castellum, Kimberly-Clark Corp, Swedbank A, Holmen B, Electrolux B, Beijer Alma B, Skanska B, Coca-Cola Co, Genuine Parts Co, Eastman Chemical Co, Digital Realty Trust Inc, Community Trust Bancorp Inc
• Corem Property Group Pref, Corem Property Group D, Samhällsbyggnadsbo. i Norden D, Sagax D, Fabege, Fastighetsbolag. Emilshus Pref, TransAlta Renewables Inc, Great-West Lifeco Inc, Boston Pizza Royalties Income Fund
• Valmet Oyj, Simon Property Group Inc, Crown Castle International Corp, PepsiCo Inc, Broadcom Inc, Ares Capital Corp

Även maj månad har varit bra avseende kontantutdelningar. Dock är månaden ännu inte över och jag kan därmed inte stämma av definitivt. I nedanstående två diagram visas:

• Faktiska utdelningar för april månad och prognostiserade för maj månad.
• Faktiska utdelningar YTD 2022-05-28. Nivån för eventuell FIRE har för säkerhets skull justerats upp med en uppskattad inflation om 10%.

Faktiska utdelningar april och prognos för maj 2022

Faktiska utdelningar YTD 2022-05-28

Nedan visas utvecklingen för min utdelningsfokuserade, multidiversifierade och under rådande omständigheter än så länge defensiva ETF Northernlights Globalfond YTD 2022.

Northernlights Globalfond YTD 2022-05-28

Lev väl och med förhoppning om att vi hörs igen / Northernlightsinvestment