Igår var det måndag och en så kallad black monday tydligen. På morgonen vid öppning noterade jag som hastigast runt -8% och i nyhetsflödet pumpades det ut att Hong Kong gjorde ett skralt dagsarbete med nära -14%. Det var tydligen 28 år sedan något så negativt noterades.
Kraschdagar använder jag även till att utöka min pensionsfond med ännu fler kontantutdelande innehav genom att återinvestera de utdelningar som har ackumulerats. Inte varje dag kanske, jag väntar några dagar och så slår jag till. Helt utan vetskap om det kommer att bli ännu bättre tillfällen framöver. Jag har lärt mig om mig själv att ibland tenderar jag bara att sitta där och vänta, vänta och vänta ännu lite längre.
Men Solen sken därute denna svarta måndag, och vinden kom från nordväst. Det innebär lä på mina grandiosa trädäck mot havet. Så jag packade matsäck, lämnade citykärnan och åkte ut på landet. Kaffe, en flaska mjölk, palt med fläsk, smör och lingonsylt till lunch. Mariekex och Digestivekex finns alltid i skafferiet.
Tände en brasa i kaminen, raskt drog inomhustemperaturen upp från 12 grader till 22 dito. Å så parkerade jag där i solen, till och med så pass varmt att t-shirten åkte av (premiär för i år). Perioden April till September behövs vanligtvis inga solresor längs Norrlandskusten. November till Mars däremot, då kan jag tänka mig en tillvaro långt söderut där jag har nytta av min gymnasiespanska.
Måndag och börsen kraschar i Norrland
På vägen ut såg jag den där Ekorren som satt i granen när jag var barn. Åtminstone sjöng vi om honom ofta på förskolan och ibland såg vi honom när vi grävde kanaler för att leda bort smältvattnet och hjälpa Våren att besegra Vintern.
Fast just den här gången låg han mitt på landsvägen i ryggläge med alla de lilla benen i luften, blod på magen och den långa ludna svansen utsträckt på marken. Inte minsta lilla kavata pigga blick kvar i ögonen och kråkorna flaxade kring det dukade buffébordet.
Bilar är hårda, Ekorrar är mjuka
I kölvattnet av volatilitet och minskade portföljvärden läser jag i min omvärld om uppflammande behov av att revidera strategier kring uttag av de ackumulerade finansiella medlen och man villkorar även återupptagandet av den valda strategin till dess att ATH åter igen uppnås.
Denna myt om ett evigt All Time High.
Det är väl så det är i dessa tider av baisse, om man psykologiskt till och med tvekar inför att trycka på köpknappen (för det kan ju bli ännu billigare nästa vecka) hur vanskligt är det då inte att trycka på säljknappen för investeringar som alldeles nyss var betydligt högre värderade ?
Men jag tror inte att det behövs någon reviderad strategi, annat än rent psykologiskt i så fall. 4% regeln håller teoretiskt, om man nu har verifierat att man uppfyller den innan exit, allt annat är hjärnspöken. En del hävdar till och med att en 6% regel håller. Visa lite tillit till strategin. Det går inte att förkasta historik blott på en månads statistiska utfall.
4% regeln baseras på både goda och dåliga år, och någonstans däremellan återfinns medianen. 7% i årligt genomsnitt är en notering jag gjort i min snabbt krympande minneskapacitet.
Ömsom Vin och ömsom Vatten genom livet (S&P 500)
Kraschdagar använder jag även till att utöka min pensionsfond med ännu fler kontantutdelande innehav genom att återinvestera de utdelningar som har ackumulerats. Inte varje dag kanske, jag väntar några dagar och så slår jag till. Helt utan vetskap om det kommer att bli ännu bättre tillfällen framöver. Jag har lärt mig om mig själv att ibland tenderar jag bara att sitta där och vänta, vänta och vänta ännu lite längre.
Bättre att investera successivt. Naturligtvis inte bättre utvecklingsmässigt, men det där klarar jag inte av att förutse. Under april månad har inköpen hittills gjorts enligt nedan:
Återinvestering av ackumulerade utdelningar i April
Eftersom den investerade delen av min ekonomi nu krymper så ökar per automatik den andel som jag har i buffertkassa. Den uppgår nu till 18,75% av totalen. Det är ca 7 år av rullande basutgifter i mitt liv, och 4 år av utgifter med större excesser.
Dock inte inflationsjusterat, det är vanskligt att spekulera i hur det kommer bli med inflationen framöver. Men troligtvis lär den väl stiga om handelskriget fortsätter och priserna går upp. Jag är för okunnig för att uttala mig med säkerhet kring detta.
Än så länge har jag inte övervägt att ställa in mitt proklamerade år av Lyx & Dekadens 2025.
En annan viktig faktor, om jag känner mig själv rätt, till att jag inte känner någon oro över det som nu pågår på finansmarknaderna är det här med frihetskvoten via kontantutdelningar. Kontantutdelningarna för 2025 ser än så länge ut att landa på nytt ATH igen och jag är därmed självförsörjande via dessa.
Min strategi, 90% Utdelningsinvesterare och 10% Ackumulerande investerare, inbegriper inte några försäljningar för att frigöra kapital till vardagslivet. Jag använder inte börsvärdet när jag handlar på den matbutik där ost, kött, fisk, fågel eller vegetarisk färs för tillfället är billigast. Inte heller på byggmarknaden eller när jag transporterar mig, betalar elräkningen, till mina mediciner, till mina sjukbesök, till klädinköp, till bredband och streamingtjänster, försäkringar och andra boendeavgifter eller till utlandsresor
Jag använder det arbetsbefriade kassaflödet.
Givetvis kan kontantutdelningar ställas in eller reduceras. Det har hänt förr och kommer hända igen. Om det blir en effekt av handelskriget lite längre fram, ja det har jag ingen aning om. Men med en basal frihetskvot som närmar sig 1,6 sett över ett helår finns även utrymme för negativa utdelningsbesked.
Naturligtvis har jag ingenting emot ett börsår med +25% för globalfonderna och det får gärna inträffa varje år, men vi vet ju alla att det inte kommer att bli så och i snitt landar det kring de där +7%.
Jag tror att det är ovanstående resonemang som gör att jag inte känner igen mig i den oro som nu verkar prägla investerarkollektivet. Min sammantagna strategi ger en upplevd trygghet och är något jag utifrån min personlighet behöver. Min uppväxt präglades av ständig ekonomisk oro. Jag är i behov av både hängslen och livrem och kardborreband för att inte oroa mig över att plötsligt tappa byxorna 👀.
På eftermiddagen åkte jag tillbaka in till den larmande storstadens hets och av nanopartiklar fyllda inandningsluft för att hämta sambon från hennes jobb för vidare transport till gymmet. Det brukar bli så 4 dagar under arbetsveckan och så en extra dag under helgen. Det gäller att mota ålderdomen i grinden.
Vad gör Du på
en kraschdag ??
// Northernlightsinvestment
