Det här blogginlägget färdigställdes (nästan) i sin helhet under slutet av mars 2022. Alltså förra året ungefär vid denna tidpunkt. Däremot publicerades det aldrig som tänkt var i början av april månad.
Ödet ville annorlunda, triumfens ögonblick i solskenet slank mig förbi. En kraftig hjärtinfarkt i inledningen av april följt av stor hjärtoperation 2 månader senare klampade abrupt över tröskeln och stängde dörren till mina omsorgsfullt upprättade planer. Det blev istället 10 månaders sjukskrivning.
Naturligtvis en chockerande upplevelse för mig att gå från fullt frisk till svårt hjärtsjuk inom tidsrymden av några tafatta andetag och det blev en blogg i dvala.
Nu återkommer jag igen till det där nästan färdigställda inlägget. Jag ser det som en retrospektiv betraktelse över det som var då och faktiskt fortfarande är när jag åter igen väljer att ta den vägen.
Mycket har förändrats sedan jag första gången satt och skrev dessa rader men merparten är aktuellt på precis samma sätt. Det där Djuret finns ännu kvar vid liv där på Stranden, den allra sista Vågen (av tid) tornar fortfarande upp sig vid horisonten. Det är den där Vågen som en gång oundvikligen och slutgiltigt ska sluka både dig och mig.
Så här tedde sig mitt liv, planer och tankar för lite drygt 1 år sedan:
NÄR TIDEN FLÖDAR ÖVER
Det börjar dra ihop sig mot ytterligare ett av många avslut i livet. Sannolikheten är stor, och stadd i accelererande ökning, att mitt arbetsliv som det har sett ut under de senaste 35 åren går mot sitt fullbordande inom en mycket snar framtid.
Då när sommaren är som allra vackrast här uppe i Norrland med den skira grönskan och de ändlösa nätterna med midnattssol tänker jag mig som ett lämpligt slut på arbetslivet.
Detaljerna är fastställda och dokumenterade. Allt finns nedpräntat på papper, dikterat av mig själv och påskrivet av min chef. Men inga papper är ännu påskrivna från min sida. Klockan räknar ner och allt som behövs är att jag skriver under och returnerar. Det är kanske äntligen de där Chimes of Freedom som hörs i slutet av korridoren.
Cirkusledningen både slingrar sig och blundar samtidigt, pratar om att betänka möjligheten till deltid och att avvakta utfallet av alla nu kortfristigt påtvingade förändringar. Rimligtvis kräver allt som hänt under kort tid en omorganisation av verksamheten som kan öppna upp nya möjligheter.
Cirkusdirektören framhåller att han är alltför sliten och trött in i djupet av själen, att deltidsarbete inte är något realistiskt alternativ med mindre än en organisationsförändring som avgränsar arbetsuppgifterna samt att de samlade erfarenheterna från tidigare förändringsarbete under flera år är av karaktären förbättringsförsämringar.
Lägg på hur mycket make-up som helst, grisen förblir ändå en gris.
Upplever därför att det är dags att börja psykoanalysera mig själv inför det kommande. Lägga mig på schäslongen och komma underfund med vad effekterna av att inte behöva kliva upp klockan 05.30 varje vardagsmorgon kan innebära.
Hur känner du inför resten av Livet, Universum och Allting ?
Fundera på hur svallvågen av fri tid ska kunna användas väl till eget gagn. Vilka är mina styrkor, svagheter, begränsningar och önskemål gentemot den återstående begränsade och i omfattningen oftast okända volym av tid som vi alla erhåller till fritt förfogande.
Men OJ vilken spännande våg av Tid som kommer emot mig !!
Vid min ålder har redan massor av sommarlov, semestrar, extralånga Jul- och Påskledigheter samt några år av sjukskrivning och långtidsarbetslöshet runnit som flyktig sand mellan fingrarna. Några strandfynd har det naturligtvis blivit längs vägen. Kanske borde det ha blivit fler.
Jag följer många bloggar runt om i världen. På en blogg berättar innehavaren om sig själv att hen slutade jobba reguljärt vid 54 års ålder (1999) och har aldrig blickat tillbaka med ånger sedan dess. Tricket var att se över sina utgifter och börja investera överskottet.
Tricket med utgifterna har jag egentligen aldrig aktivt sett över. Det behövdes inte i mitt fall, jag är en Natural Born Frugal människa som aldrig har känt ett behov av att satsa de sista slantarna av lönen på nya kläder till en redan välfylld garderob eller ytterligare en helkväll på krogen.
Överskottet började jag, via olika instrument, investera för mer än 10 år sedan. Bankkonton och högräntekonton övergick med tiden i fonder. Merparten av fonderna övergick under 2019 till innehav i kontantutdelande individuella aktier, fonder och ETF:er.
Utvecklingen mot finansiellt oberoende tog fart. I det korta perspektivet har utvecklingen svängt fram och tillbaka. På lång sikt har det alltid gått uppåt. Som brukligt är alltså om man bara tålmodigt väntar ut svängningarna.
Med tiden går det vanligtvis uppåt
När jag blev
ONLINE mot slutet av 2019, efter några år av tvehågsenhet kring vilken ekonomisk inriktning jag skulle välja, och tanken om att skapa en egen kontantutdelande börshandlad fond föddes så bestämde jag mig för att det fick ta några år (3 stycken) innan det var klart. Bloggandet skulle hjälpa mig att hålla mig på den utvalda vägen och undvika ytterligare tvivel.
Utan Mål ser man kanske inte Vägen
Nu har de där 3 åren passerat. Jag har slaviskt följt den Väg jag valde (80% Utdelningsinvestering) och kommer under sommaren (uppdatering: sommaren 2022) vara framme vid Målet finansiellt oberoende via kontantutdelningar från min pensionsfond
Northernlights Globalfond.
En fond som ger mig pengar automatiskt medans jag sover och snart alltså kommer att kunna betala alla mina årliga räkningar och mer därtill (uppdatering: frihetskvot 145% slutade det på 2022). Cirkusmanegen är krattad och ridån går ner.
Men hur kan man veta om man verkligen är redo för att sluta jobba ? Ridån går förvisso ner och de kulörta strålkastarna släcks. Men baksidan av ridån är inte lika snygg och prålig som framsidan, man trampar kanske i färsk dromedarskit där i halvdunklet på vägen ut i solskenet.
Vad har den glossiga populärpressen att säga om hur en människa behöver vara rustad mentalt för att möta ett liv utan väckarklocka på morgonen. Jag googlade de viktigaste mänskliga behoven (utöver de allra rudimentäraste som föda, vatten och sovplats) för att få svar på mina frågor hur jag uppfyller kravlistan.
Här finns kanske svaren på Livet, Universum och Allting
Behovet av ett syfte, mening och mål i livet
Vi människor har ett unikt behov av att skapa saker och ting, av att identifiera och lösa problem. Kort sagt, vi behöver en meningsfull sysselsättning för att vi ska hålla oss mentalt alerta. Ofta är det vår sysselsättning som blir meningen med livet. Problemet är att om man hamnar i en situation där man inte har något att göra, en situation där det finns vare sig en piska eller morot tappar vi sugen och blir mer eller mindre apatiska med tiden. Hjärnan skapar sedan imaginära problem, kanske för att ha något att sysselsätta sig med.
Personlig reflektion från schäslongen: Den professionella sysselsättningen har aldrig någonsin varit meningen med mitt liv. Snarare ett nödvändigt ont och ett lutherskt ok på mina axlar Jag utbildade mig (civilingenjör) med mycket goda betyg, sökte glassiga jobb och fick några med tydlig karriärinriktning. Men karriären var aldrig viktig för mig annat än på ytan i utvalda sammanhang. Jag är väldigt bra på att leva i en kravlös tillvaro. Jag bygger saker, tränar, promenerar, läser böcker och faktatidskrifter, bloggar, har tankar om att återuppta mitt måleri, underhåller 5 byggnader, lagar mat och bakar. Lägg till detta en egenskap av att vara lättroad, det krävs inte så mycket för att tillfredsställa mig. En kopp kaffe och några Mariekex i solskenet räcker långt.
En tro på något som är större än egot
Detta är något vi tappat rejält i Sverige där såväl gud som välgörenhetstanken dött för länge sedan. Vi har vant oss vid att staten stöttar de som har det svårt. Så är det inte riktigt längre samtidigt som våra tankemodeller inte riktigt hängt med det nya Sverige. Det är svårt att veta på vilket sätt vi ska kunna hänge oss själva åt något som är större än oss själva när religionen känns förlegad och det knappt finns välgörenhetsorganisationer representerade i alla svenska städer. Men man behöver å andra sidan inte tänka så stort eller abstrakt. Det kan räcka med att engagera sig politiskt, eller att man går med i någon form av förening. Huvudsaken är att man delar en upplevelse, en idé, med andra. Någonting vars helhet är större än summan av delarna, vars huvudsakliga syfte inte är ett självförverkligande av den enskilde medlemmen.
Personlig reflektion från schäslongen: Jag är passiv ateist med dragning åt det eremiterande hållet. Människor uppfattar mig på arbetsplatsen som social, men det är jag egentligen inte. Däremot är jag intresserad av och mån om andra människors välbefinnande vilket i kombination med en stor problemlösningsinstinkt i stunden troligtvis är anledningen till den felaktiga uppfattningen av mig som en social individ. Trivs bäst på hemmaplan, där jag troligtvis uppfattas som undvikande, med möjligheten att göra avstickare ut i den övriga Världen. Har ingenting emot att ligga på en sandstrand och vifta med tårna i några veckor eller månader när det är blött, mörkt, kallt och jävligt i Norrland. Föreningsliv och lagidrott intresserar mig överhuvudtaget inte, däremot skulle jag kunna tänka mig att jobba ideellt med social inriktning i kombination med praktiska arbetsuppgifter. Typ Soppkök alltså.
Behovet av att stimuleras kreativt
Odla dina talanger. Måla, skriv dikter, skapa musik, fotografera, vad som helst som stimulerar din kreativa ådra. I dessa tider är det lätt att tro att människan är född konsument, men vi är i grunden kreatörer. Det krävs tid och mycket energi att skapa någonting riktigt bra, någonting unikt personligt. Men det är alltid värt mödan.
Personlig reflektion från schäslongen: Har under livet återkommande både Målat och skrivit Dikter. Helt utan avsikt att publicera eller offentliggöra, utan endast som ett kreativt utlopp och distraktion när livet varit svårt. Även matlagning och bakning med min ad hoc metodik (utan recept eller andra instruktioner) ser jag som kreativt. Samma sak med byggnation av tex altaner, grillplats, odlingsbänkar, staket, uteplatser, byggnader som behövs för olika ändamål. Jag bygger även egna enklare utomhusmöbler av spillvirke istället för att köpa prefabricerat från någon byggkedja. Ser mig som allt annat än "född konsument". Om alla var som mig skulle Världen kastas tillbaka till stenåldern, men klimatet skulle säkert räta upp sig 👀.
Vikten av att känna att man kontrollerar sin egen situation.
För en del kan det räcka med att till exempel starta en verksamhet på nätet som möjliggör att man sover när man är trött och äter när man är hungrig, att man helt ges utrymme att lägga sitt eget schema i livet. För andra räcker det med att man får lite avlastning på jobbet, eller stöd från någon som kan hjälpa till med barnpassning, etc. Hur stora eller små ändringar man än behöver göra är det viktigt att man gör dem för att känna att man har makt över sitt eget liv. Att tappa denna makt är den perfekta grogrunden för ångest.
Personlig reflektion från schäslongen: Häri ligger den huvudsakliga anledningen för mig att gå till FI (Financially Independent) och därefter vidare till RE (Retire Early). Finns det nånting annat än denna typ av ekonomiskt oberoende som "helt ger utrymme att lägga sitt eget schema i livet" ? Jag har svårt att se det. Vad man sedan gör med all den frilagda tiden, hur man fyller de öppna luckorna i schemat med vettig "aktivitet" eller "passivitet", är naturligtvis individuellt. Att inte längre behöva gå till jobbet för att överleva är rimligtvis ett stort steg mot en känsla av att kontrollera sin egen situation.
Att ge och få uppmärksamhet av andra människor.
Den sociala kontakten är viktig, men alltför många människor lever mer eller mindre isolerade under längre perioder. Ibland kan det vara så att man inte riktigt kan identifiera behovet (som yttrar sig i en form av livsleda) av att umgås med andra. Man känner bara att det inte ger något, att man blir trött. Men även när det tar emot är det viktigt att lyfta sig från soffan och ge sig ut och träffa folk.
Personlig reflektion från schäslongen: Här finns nog trots allt en del för mig att ta tag i och utveckla. Ingen människa är en ö och jag har nog låtit mitt sociala liv gå i alltför hård träda. Men det måste vara på ett otvunget sätt annars sluter sig nog den blyga lilla blomman som är Jag. Jag märker att de sociala interaktionerna på Cirkusen till en viss del ger mig kraft, reflektion och ny energi. Så här finns definitivt ett område att för mig fundera och fokusera vidare över lämpligt angreppssätt. Språk har alltid intresserat mig, kanske vore idé att återuppta studierna i spanska vilket kan vara till gagn vid framtida resor i både Europa samt några önationer i Västindien (till exempel Kuba).
Behovet av att känna sig förstådd och känna samhörighet.
Dessa behov tangerar i viss mån föregående behov av uppmärksamhet. Men behovet av att ha någon att dela sina inre tankar, sina drömmar och idéer med är ett separat och grundläggande behov.
Personlig reflektion från schäslongen: För 30 år sedan, mot slutet av studierna, fanns det en del orealiserade drömmar eller spekulationer. Jag hade ett stort vinintresse i kombination med mat. Måhända cykla i Alsace var något jag funderade på att genomföra, eller varför inte i Rhonedalen eller provsmaka Eiswein på plats i Mosel. För 20 år sedan läste jag Wilmaguider med tema "Jorden Runt" eller en "Resa med Orientexpressen". Sedan blev det golf, nya arbetsplatser, ett hus vid havet, en helt ny karriär igen, ett återuppväckt börsintresse, utdelningsstrategi, bloggande, svår sjukdom, finansiellt oberoende och ett grand finale med på obestämd tid uppskjutet Retire Early. Känns som att drömmarna krympt med åren.
Så var det för 1 år sedan och är fortfarande // Northernlightsinvestment
