torsdag 16 juni 2022

Hemmaplan

Äntligen på hemmaplan.

Känns som att jag blivit överkörd av en buss. Vilket tydligen är normalt efter en lång och krävande thoraxoperation. Normalt är även att återhämtningen är mycket långsam och inkrementell, ett steg framåt följs av ett nästan lika stort steg tillbaka. Sjukskriven i ytterligare tre månader. Juni, Juli och Augusti.

Hittade en blogg idag där en man 10 år yngre än mig, i utgångsläget med en betydligt bättre fysisk status aerobt, genomförde en liknande operation. Han beskriver under 4 postoperativa månader hur man misströstar över att den fysiska och psykiska återhämtningen (med många bakslag) tar så oerhört lång tid. Det kändes besynnerligt nog lite trösterikt eftersom jag misströstar redan efter 2 veckor av otroligt långsam återhämtning.

De fysiska restriktionerna är omfattande. Ingen bilkörning (1 månad), thoraxväst dygnet runt i 6-8 veckor, inte bära mer än 5 kg under 3 månader och då endast nära kroppen, inte cykla på 3 månader, inte använda armarna eller händerna när jag reser mig upp, lägger mig ner eller i princip överhuvudtaget i vardagen.

Den kvinnliga kirurgen påpekade särskilt med ett leende att jag inte får dammsuga på 3 månader. Det kanske är någonting som brukar glädja det manliga könet alldeles oerhört. Läkarens order att man inte får dammsuga 👀

Med andra ord blir det en alldeles åt helvete för lång sommar av total jävla inaktivitet. 

Sambon får däremot mycket att göra denna sommar. Hon har redan klippt gräsmattan första svängen och trimmat runt alla byggnader och rabatter, rensat, grävt, planterat, målartvättat staket, bära alla väskor och matkassar, köra bilen med ensamrätt ytterligare några veckor, leka sjuksköterska och lägga om mina operationssår (15 cm på bröstet och 25cm på vaden), stänga bildörren efter mig och ta på mig säkerhetsbältet.

Det är egentligen enklare att räkna upp vad i det dagliga livet som jag just nu klarar av att utföra men vill ändå tydliggöra eländet genom att exemplifiera med att jag INTE klarar av att ta på mig strumpor, stänga bildörren när jag väl krånglat mig in i bilen, lyfta locket av grillen, lyfta upp kundkorgen på Willys, sträcka mig efter ett paket mjölk högt upp på en hylla eller ta på mig säkerhetsbältet i bilen.

Det känns faktiskt ganska eländigt och nedsättande för humöret. Men det kunde naturligtvis vara betydligt värre. Det vet man efter att ha vistats inom sjukvården i några månader.

Men det där med bilkörning förstår jag fullt ut. Jag medicinerar dagligen med morfin och opioider för att minska smärtan från min uppsågade och med ståltråd sammanfogade bröstkorg. Thoraxkirurgi är enligt informationsbroschyren det smärtsammaste kirurgiska ingreppet. Medicinerna gör mig seg i huvudet och bidrar troligtvis till den allestädes närvarande yrseln.    

Men några framsteg har ändå gjorts under dessa 2 veckor. Under de första två dagarna efter operationen kunde jag bara vara uppe i 1-2 timme per dag. Med "uppe" menas här avancerade grejer som att till exempel sitta i en fåtölj och se på tv eller sakta spatsera omkring runt sängen. Resten av dygnets timmar var det ryggläge i sängen och maten serverades på en bricka framför mig. 

Idag vilar jag istället på sängen endast storleksordningen 1 timma dagligen, lagar och serverar min egen mat (hackade ihop en köttgryta med rödlök, svamp, broccoli och fläskfilé) och klarar av att ta på mig t-shirten själv !!! 

Nästa vecka kanske jag klarar att ta på mig strumporna själv. Det finns mycket spännande hållpunkter att se fram emot 👀

Den fysiska aktiviteten har hittills bestått i att planlöst strosa runt på tomten. Den kvinnliga kirurgen tyckte att jag kunde börja med att gå ett varv runt huset efter hemkomsten och ta det lugnt och försiktigt därifrån. Så igår var jag på en 500m lång långsam promenad (!!) och innan veckan är över siktar jag på en tur och retur promenad till brevlådan uppe vid vägen (400m enkel väg).

 



Egentligen skulle jag ha avslutat mitt arbetsliv vid Cirkusen nu vid midsommar. Dokument fanns framtagna och påskrivna av alla (enligt mina önskemål) utom mig själv. Min arbetsledning betonade i februari, när handlingarna upprättades, att det absolut inte var någon brådska med att jag själv skrev på. Så jag har låtit det bero.

Nu fortsätter min anställning istället med denna långa sjukskrivning. Jag är mycket tacksam för att dokumenten trollades bort och försvann när allt detta nu drabbade mig. Det är bättre, inte minst ekonomiskt, att vara långtidssjukskriven med en anställning i botten jämfört med till exempel arbetslöshet eller parkbänken.

Jag ödslar ingen energi på vad som händer om 3 månader.  


Nu börjar en mödosam återhämtning / Northernlightsinvestment

38 kommentarer:

  1. Vilken jäkla resa! Mina egna bekymmer verkar så fattiga i jämförelse, men man kan inte jämföra olycka har jag hört. I alla fall blev jag glad av att se ett livstecken från dig och kan inte göra annat än att av hela mitt hjärta önska dig god bättring och hoppas att du snart kan njuta av både sommaren och att kunna ta på dig strumporna själv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har mycket att se fram emot :) Man kan iaf oftast glädja sig åt att det alltid finns någon som har det värre än en själv....

      Radera
  2. Underbart trots allt att vara hemma.

    SvaraRadera
  3. Äntligen hemma! Gläder mig verkligen att du är på benen - även om du är skadskjuten.

    Jag funderade på den i sammanhanget helt oväsentliga detaljen om uppsägning i dina tidigare inlägg. Det måste har varit målfoto på om du skulle ha lämnat in uppsägningen eller ej innan du blev sjuk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var några veckor bort att min anställning hade avslutats enligt ök pga arbetsbrist. Bra gjort av min arbetsgivare att inte hålla mig skyldig min egen begäran när det nu inte blev som planerat....

      Radera
  4. Härligt att höra att du är hemma. Du kommer ju att få gott om tid att tänka, så fokusera precis som du gjorde nu på det du kan göra och mycket positiva saker. Skriv ner litegrann om vad du klarar, för du kommer nog känna som om inget händer, men när du om några veckor tittar tillbaka så ska du se att det faktiskt går framåt. Njut av sommaren. /Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var på såromläggning nu nyligt, 1 vecka sedan senast. Då tänkte jag när jag satt där i väntrummet att "jag är trots allt piggare nu än jag var för 1 vecka sedan". Så får det bli...små steg framåt.

      Radera
  5. Hallå NLI! Vilken sak att snart ta på sina egna strumpor! Förlåt men... Härligt och kul att höra ifrån dig igen! Jag gissar att Thoraxoperation i ditt fall handlade om hjärtat, vet inte mycket om sådant här men google sa hjärta+lungor.

    Låter väldigt drygt och jobbigt men förhoppingsvis blir det bättre. När hjälten sätts ur spel får en ny hjälte ta vid i familjen, plötsligt inser andra hälften vilken last/börda/hur mycket den andre haft...

    Härligt att du lagat till en rejäl och god gryta, sådant arbete stärker förstås det mesta kring och i livet så fortsätt laga mat och sist men inte minst. kämpa på och bli frisk!

    mvh Kalkyl

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är bra min sambo, tycker om att arbeta fysiskt. Skottar snö om vintrarna som en halv karl nästan :)

      Radera
  6. Skönt att höra att operationen gick bra iaf! Krya på dig och ta en dag i taget.

    SvaraRadera
  7. Får ju också säga att 'höra av mig före midsommar afton' slog du ju med råge, naturligtvis kraftkarl!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av mina rumsgrannar på thoraxavdelningen sa det till mig att "du är ju en kraftkarl så det kommer att gå bra det här" när jag uttryckte min oro inför operationen :)

      Radera
  8. Härligt att ha dig här igen! Det bästa med att du inte får göra så mycket är att du får massor av tid att skriva inlägg. Det löste sig ju fint, tycker jag!

    Och också härligt att du verkar vara vid gott mod, trots att strumporna jävlas med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja strumporna jävlas med mig. Men det är ännu värre för sambon som ska ta på mig min knähöga stödstrumpa dagligen :)

      Radera
  9. Agree with everyone it is great to hear you are home again. Definitely the summer from hell awaits you but at least you get to be in your bed, in your house, looking out your window.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thanks !! Yes this kind of passive nothing to do existence is not my cup of tea at all. But as allways it could be worse...

      Radera
  10. Glad att höra att du är tillbaka hemma. Även om allt nu känns jobbigt i början så hoppas jag att du ändå kommer att kunna njuta av sommaren i någon mån och av att faktiskt vara direkt tvungen att ta det lugnt ett tag. Det är förstås stor kontrast mot stressen på Cirkusen, men samtidigt en försmak på friheten och lugnet som infinner sig när du väl slutat där. Och då, längre fram, när du fysiskt kan göra saker igen, blir det ju toppen! Att pilla med aktieportföljen kräver i alla fall ingen fysisk ansträngning, så den kan du ju grotta ner dig i extra mycket nu i väntan på det :) Eller börja släktforska! Det finns massor digitalt och ger oändlig sysselsättning om man har intresset för det. (Det är min stora hobby utöver aktierna.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har svårt för det där med att vara tvungen att ta det lugnt. Det är väl någon slags bortskämdhet när man är van att alltid klara sig själv och göra allting själv. Ska försöka programmera mig själv till att se det som en lärdom.

      Min far släktforskade på 80-talet så det finns en del där redan. Sedan tog det stopp, nedbrunna kyrkor och Norrland skiljer sig kanske en del mot det mer centraliserade södra Sverige :) Fanns ju bara skog, björn, varg och älg här på 1600-talet...

      Radera
  11. Mycket glädjande att läsa ett inlägg från dig igen. Förhoppningsvis kommer framstegen snabbt nu när du är hemma.

    SvaraRadera
  12. Men du lever ! och det är vi så oerhört glada över !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lever !! Nu ska jag bara omprogrammera och omdefiniera mitt liv....

      Radera
  13. Bäste NLI du är nog ganska långt från parkbänken med din globalfond. Hoppas vägen tillbaka blir snabb

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack du gamla lulebo !! Jag hoppas på samma, men det känns inte så i dagsläget. Men ibland vänder det ju snabbt.

      Parkbänken är aldrig långt borta "sjöng" Håkan Hellström en gång i tiden. Men jag ska försöka hålla mig borta från den :)

      Radera
  14. Glädjer att du är tillbaka i spåret efter operation. Visserligen skadskjuten och en aning vinglig. Vet själv att det kan vara kämpigt upp till ett år efter op. Visserligen var det inte kardiologisk op för min del. Det var Cochlea Implantat. Min balans var totalt borta i 2 veckor. Konditionen i princip noll i 4 månader. //erohT

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag var och promenerade 800 m till brevlådan igår. Fick stanna med jämna mellanrum och hosta å hämta andan. Känner mig skör som en fågelunge ungefär och mina kroppsliga krafter har varit stora en gång i tiden.

      Man tappar liksom motivationen när det tar emot så förbannat och det känns som att man ska ramla omkull när det blir en liten uppförsbacke.

      Radera
  15. OJ OJ OJ vad härligt att få läsa ett inlägg från dig!
    All lycka med posthämtning och fortsatt återhämtning!

    SvaraRadera
  16. Härligt att det gått så pass bra ändå. De där pass by operationerna florerar lite för ofta i Fattigbonddrängs släktled, man undrar lite när det är min tur... men hoppas slippa undan. Strumpor vill man ju ta på själv liksom..

    Ta det nu väldigt försiktigt med precis ALLTING. Bara att skära sallad kan vålla bakslag om man inte tar det väldigt försiktigt. Så gör det mjukt och fint.
    God bättring!!
    //Fattigbonddräng

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nå helt otroligt hur handikappad man blir. Om en dörr kärvar så får man använda höften för att få upp den. Tandkrämstuben eller kaviartuben är ett litet helvete eftersom jag har fått någon form av nervinklämning som resulterat i känsel- och styrkebortfall i händerna.

      Radera
  17. Välkommen hem och tillbaka här. Önskar dig ett gott tillfrisknande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket !! Jag ska göra mitt bästa för att återkomma till ett helt och fullt liv igen....

      Radera
  18. Härligt att höra från dig! Jag har saknat att läsa din inlägg. Krya på dig.
    Man kan leva även om man inte kan städa eller lyfta 3 kg. Har personlig erfarenhet sedan många år. /Babette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Babette !! Ja, man är väl lite bortskämd med att alltid förvänta sig att kunna klara av allt själv. Nu när kroppen säger ifrån upplever jag det som en stor och frustrerande inskränkning i vardagen.

      Nu känner jag inte till omständigheterna kring din personliga erfarenhet men önskar dig allt det bästa och frid i sinnet.

      Radera
  19. Vad härligt att höra att operationen gick bra och att du är på bättringsvägen! Även om det går långsamt... Varma lyckönskningar med återhämtningen, ta det lugnt och njut av att vara hemma igen i sommar. Ser fram emot många kloka inlägg nu när du är tillbaka :)

    SvaraRadera
  20. Tack !! Känner mig inte så klok just nu ;) Lycka till med sparandet Drottningen...

    SvaraRadera