Det ligger i släkten, det där med odlande.
Min mormor hade enorma odlingar där längst nere i slutet av Tornedalen. Där nere där det brann på finska sidan under andra Världskriget, tyskarna brände allt i sin väg när de drog sig undan mot det ofrånkomliga slutet. Det fick jag mig berättat som barn, hur hemskt det var med lågorna på andra sidan älven och hur fattigt det var även på den svenska sidan. Då var det kanske bra med ett jordbruk för löken, ärtorna, jordgubbarna, hallonen, svarta vinbären, röda vinbären, äpplena, blåbären, hjortronen, purjolöken, smultronen, potatisen, hästen, korna, grisarna, fåren, laxen och siken.
Från min barndom minns jag konservburkarna som stod i prydliga rader på hyllorna nere i matkällaren. Man drog undan trasmattorna, vävda av morfars gamla arbetsskjortor, öppnade en lucka i golvet och klättrade ner längs en brant trapp med slätnötta steg. Det luktade jord och kyla där nere under huset, jag var nog lite ängslig för att luckan skulle slå igen.
Det var autoklavkokning som gällde som huvudsaklig konserveringsmetod. Jag har vaga minnen från hur konservburkar med grova gummitätningar och snäppspännen travades inne i det stora rostfria kärlet djupt där nere i matkällaren innan det anslöts till vägguttaget. Autoklaven var ett stort schabrak på fötter med många mätare och rattar och ett fasligt väsen när den drog igång, Alfa Laval tror jag fabrikatet var. Men jag kan ha fel, det är mer än 50 år sedan.
Det är trist att just all den där kunskapen har gått förlorad i tik-tok samhällets snuttifiering av kunskapsbanken. På köpet kan tydligen studenterna på landets topputbildningar; läkare, jurister och sjuksköterskor inte längre tillgodogöra sig textmassor eller stava korrekt. Man tarvar istället snuttifierade sammanfattningar av kurslitteraturen och att i förväg veta vilka delar som kommer på tentan.
Definitivt, i detta dystra perspektiv är det ingen idé att ondgöra sig över den bortglömda konserveringskonsten med autoklav. Fokusera istället primärt på att bryta det totala tik-tok samhällets intåg så att inte fördumningen fortskrider.
Om nu inte Kriget kommer såklart. Då ändras perspektivet raskt. För när frysen slutar fungera är det viktigare med konservering än att kunna läsa ordentligt.
Min mor var även hon en ivrig och framgångsrik odlare. Mina föräldrar var pionjärer längre upp i Tornedalen med gurk- och tomatodling i midnattssolens sken under 1950 till 1970-talet. Men därefter har det hoppat över en generation, det gör ju så ibland med de där nedärvda egenskaperna. I det här fallet är det jag som råkade bli plinthästen i trädgårdslivet.
Trädgårdsmästaren Northernlightsinvestment
Men det är ytterst trevligt med lite grönsaker i trädgården, bara att gå och hämta när det är dags att tända grillen eller plocka fram wokpannan. Så på den sista varma försommardagen i måndags, nu är det plötsligt 2-3 grader igen och snöflingor har setts singla ner, var det dags att börja förbereda för amatörernas odlingssäsong. Man ska inte ge upp !!
När man räfsar gräsmattor rena från löv blir det en hel del organiskt material. Min tomt är en släntad skogstomt en bit upp i en backe. När den anlades för 35 år sedan drogs stora stenar, som deponerats av inlandsisen, ner för att bilda en upphöjd kant mot den del som fortsatt skulle få vara skogbeklädd. Det innebär en hel del håligheter vid randen som under åren fyllts igen med just sånt där organiskt material från gräsmattor och trädgård.
Nu ska det snart inhandlas odlingsjord i säckar, vanligtvis 40 liter, för att fylla upp odlingsbänkarna så att rädisor, plocksallat, sockerärtor, mangold, spenat, morötter, dill, gräslök och rucola ska kunna spira. Det där måste vara en ganska big säsongsbetonad business med god avance, priserna och försäljningsställena skjuter i höjd/antal varje år och snart kan man väl köpa odlingsjord över disk inne på frisersalonger och inte bara professionella hårprodukter för 400 Kr/liter.
När jag stod där och räfsade nedfallsprodukter i 19 graders försommarvärme så kom jag på tanken att går det inte att bottna odlingsbänkarna med organiskt material för att minska den nödvändiga mängden nyinköpt odlingsjord ?? Sagt och gjort, jag grävde över den gamla jorden till ena sidan av en odlingsbänk, fyllde på med diverse osorterat organiskt material, grävde över allt till andra sidan och upprepade proceduren.
Organiskt material på ena sidan
En odlingsbänk med organiskt material i botten
Sedan gjorde jag samma sak med den största odlingsbänken. Det finns totalt 4 odlingsbänkar i trädgårdslandet. Har frågat sambon om hon vill att jag ska bygga fler men 4 är tydligen optimalt antal i dagsläget med hänsyn till alla timmar som måste spenderas i kontorsmiljö.
Det är ju synd att jag, som inte längre behöver vistas i kontorsmiljöer, är så erbarmerligt inkompetent på att sköta trädgårdsodlingar. Då har jag ändå under en 6-7 år sommarjobbat som just trädgårdsarbetare. Tur att det inte var så många kompetenstester förr i tiden innan anställning. Ett Briggs-Myers hade lämnat mig i en prekär situation med byxorna nere vid fotknölarna.
"Let me tell you about my gardening skills"
Dito halva stora odlingsbänken
Stora odlingsbänken komplett organiserad
Under hela tiden som löv och bråte avlägsnades från gräsmattorna var jag omringad av kopulerande harar. De börjar tydligen känna vårsaven, i sin fortfarande vintervita päls, stiga i kroppen och tror att min tomt är någon slags mötesplats för amorösa aktiviteter. Förvånar mig inte, många gånger har stora kullar av ulliga harpaltar vistats, kanske till och med sett livets första ljus, under bastun. Ibland har de legat och tryckt under jordgubbsplantornas skugga och då har sambon under ogräsrensning gallskrikit, på sådan nivå att jag trott att en brunbjörn uppenbarat sig, när de plötsligt skuttat iväg.
Men sambon gillar harpaltar skarpt, dock blir hon mordisk när de käkar upp odlingarna. Minns särskilt en gång när hon kom marscherande med bestämda steg upp från trädgårdslandet och väste i mungipan att "Nu är det KRIG !!". Tydligen några ärtplantor som strukit med under en lång utdragen skyttegravskonflikt, men jag deskalerade krigshotet genom att bygga löstagbara hönsnätsbeklädda sidor till just den odlingsbänken.
Innan jag lämnade försommarvärmen på landet för denna gång såg jag mig dock nödgad att hägna in de spirande tulpanerna i rabatten. Ifall hararna efter fullbordad akt känner sig lite snackssugna och ser sig om efter godbitar i kylskåpet.
The Hönsnät Dome upprättad
Som alltid när jag genar i kurvorna och gör något icke fakta underbyggt stiger orosnivåerna i kroppen. Kan man verkligen göra så här ?? Tänk om det blir värre än vanligt ?? Efter några sömnlösa nätter talade så Universum till mig i form av
Trädgårdsmästaren på TV4. Hon tipsade om att man kan använda kartong att bottna odlingsbänkar i avsikt att bekämpa ogräs. Funkar i 2 år i alla fall och är en budgetvariant istället för att köpa täckplast och så kan man bottna med löst material från trädgården.
Den kvinnliga trädgårdsexperten avslutade käckt med att konstatera att "å där i kan man sedan plantera vad som helst !!". Kartong är dessutom ingen bristvara i dagens samhälle, kolla gärna vad Postnord anser om ämnet kartongbrist.
Å så drog de goda människorna, trädgårdsmästaren alltså, till med en pedagogisk, så till och med jag fattar, genomskärning av ett odlingsunderlag avsett att minska behovet av att köpa nya säckar med odlingsjord. Kartong längst ner, följt av grenar och kvistar, följt av löv och bås och så allra överst ett jordlager.
Om inte annat fick jag ett verifikat på mitt trevande försök med löv och diverse hopräfsad bråte att bottna odlingsbänkarna med. Nu törs Vi kanske göra samma lika i de 2 andra bänkarna.
Kartong, grenar, löv/bråte och överst odlingsjord
I ren eufori cyklade jag under onsdagen, i iskall 3-gradig motvind och hagelskur, till blomsterbutiken och köpte 4 stycken busktomater. Vi gör ett nytt försök även detta år (år 2 med tomater för mig personligen). Förra året blev det 1,5 tomater från 3 plantor (dock ej busktomater) med ett kilopris om 1000 Kr. Det var goda tomater, men inte så goda så att det priset är befogat. Ungefär som att äta på restaurang istället för hemma vid det egna köksbordet.
Buskis har aldrig varit min grej. Men nu ger jag det en chans.
Se så lovande vi framstår i tidigt skede !!
Vad har du för erfarenheter
av trädgårdsodling !!??
// Northernlightsinvestment
