måndag 10 februari 2025

Gissa livslängd

I teorin är det ganska enkel matematik. 

Först ska man uppnå Financial Independence genom att hitta en metod som genererar högre intäkter medans man sover än dito utgifter, därur föds så till slut möjligheten till Retire Early som man då kan välja att genomföra enligt eget val. 

Individen kan ha lite olika problematik förknippad med dessa båda delar av FIRE-rörelsen. Troligtvis kommer man snabbt på att det är en stor fördel att sänka sina utgifter, egalt alla andra tänkbara åtgärder på intäktssidan eller val av den mest framgångsrika börsstrategin, eftersom man då hur som helst får en högre sparkvot från den tillgängliga inkomsten. Det åtgår kortare tid för att uppnå FI

RE, sluta jobba tidigare alltså. Erhålla mer fritid, i mitt fall vill jag istället kalla det mer fri tid. Möjligheten att äga min egen tid och fritt disponera dagen. Stora planer eller små planer för dagen, spelar ingen roll egentligen. Det där kommer nog variera, med tiden 👀. Att kunna göra det jag själv vill bara i min egen takt, räcker väldigt långt för mig.

Då var det bara det där med tiden kvar, den återstående tiden som helst ska vara substantiell när man väl ska inleda slutfasen. Det är väl antagligen därför de flesta påbörjade resan mot mer fri tid via formeln (FI + RE) = FIRE.



"Oh boy, har du använt rätt matematik nu !??"


Tiden har alltid fascinerat oss människor. Kanske för att vi med tiden ofta blir allt mer medvetna om att tiden tyvärr är en ändlig resurs.

Revor i tiden, mekaniska tidsmaskiner, fluxkapacitorer monterade i DeLorean sportbilar, Skynet uppnår självmedvetenhet, vetenskapligt indirekt formulerade tidsmaskiner via svarta hål eller maskhål någonstans långt där borta i kosmos som låter oss lokalt bromsa tiden. Våra skarpaste hjärnor har formulerat formler för att tränga in tiden i ett hörn för att bättre förstå den och vilja bemästra den. 

Massor av Hollywoodfilmer har producerats i detta ämne. Fler kommer det att bli, fantasin känner inga gränser, tänk att kunna kontrollera tiden. Vilken grej det skulle vara, rakare spår till ett Nobelpris är svårt att staka ut.

Lite nu och då, både på ekonomibloggar och i övriga sammanhang, dyker det upp spekulativa inlägg/inslag, gissningar om den där återstående tiden. 

Man tränar kanske några gånger i veckan, både styrketräning och cardio givetvis. Allsidigt ska det vara, att placera sig någonstans i mittfåran är antagligen säkrast och bäst. Kanske en svensk Klassiker skulle göra susen. Låg eller ingen alkoholkonsumtion, möjligtvis lite skumpa och en gingrogg i samband med sin egen 40-årsdag eller när lillsyrran gifter sig grandiost. Kanske till och med något cigarr-relaterat snapshot publicerat på Instagram, bara just för dessa speciella tillfällen såklart. Rött kött har man ju läst om, att det är farligt, så det blir givetvis mest fisk eller baljväxter. Socker och fett ska naturligtvis, så långt det nu är möjligt utan att livet totalt tappar underhållningsvärde och man inte längre orkar stå opp från sängen, bort ur kostschemat.

Då var det klart, de långsiktiga förutsättningarna är optimerade, gissningsleken drar igång och den återstående livslängden konstateras bli betydande. 95 år vid målgång, eller varför inte satsa mot 100 år jämnt. Åtminstone.  



Mer baljväxter och mindre biff är lösningen


Andra är mer extrema i sin framtoning och uttalanden, vi lever ju i en tid då det gäller att synas och inte försvinna i bruset, så lika bra att skruva upp volymen. För en tid sedan såg jag ett par på TV4, naturligtvis extremt tatuerade, som plöjde in 5000 Kr i månaden på kosttillskott och därtill tränade som besatta. En livslängd på sisådär i runda slängar 130 år påstods vara inom snart räckhåll.

Kombinera det med en kvällskurs i FIRE-teori, hoppa av vid 55 med frihetskvot 1,0 och därefter 75 ytterligare år av tid att tillgå. Det vore nånting det.

Cryoteknik poppar opp med jämna mellanrum som alternativ lösning, låt någon kapa av ditt huvud när hjärtat (men ännu inte hjärnan) är funktionsodugligt och hopp in i frysboxen, för ytterligare frisk tid lite längre fram i tiden. Tydligen bara en lösning för miljardärer än så länge.



Borde ha kört fler pass i gymmet helt enkelt


Absolut inget fel med att försöka leva hälsosamt och anamma de senaste råden inom medicin- och näringslära. Var bara beredd på att råden är i ständig förändring. Men att därifrån ge sig in i skygglappsförsedd spekulation om den återstående tiden är för mig svårbegripligt. Jag har genom åren råkat på massor av olika benämningar för detta beteende, för mig handlar det om att:
 
  • Hissen går inte hela vägen upp. 
  • Det lyser i fönstren men ingen är hemma. 
  • Det finns några tydliga kallödningar på kretskortet. 
  • Propparna är inte korrekt iskruvade. 
  • Några hästar är på rymmen från stallet. 
  • Den där limpan är definitivt inte genomgräddad. 
  • Hjulet snurrar men hamstern är död. 

Det är så mycket som kan förändras så oerhört snabbt som för alltid påverkar den återstående tiden. Det är blott ett ögonblicks verk ofta helt utanför egen kontroll. Vi vet inte mycket om morgondagen, ännu mindre om nästa år, och min erfarenhet från händelser i min absoluta närhet är att "Gud skrattar medans vi gör upp planer".

På SVT Ekonomibyrån, av alla platser, menade Professor Micael Dahlén nyligt att den här formen av skuldbeläggande av individen inom kost och hälsa bara skapar mer ångest i samhället. Det lägger ett alltför stort personligt ansvar på individen. Ett ansvar som kanske inte ens finns där annat än vid åsidosättande av genetiken. Som om människor inte redan har tillräckligt av skuld i sin vardag. Skuldkänslor leder till stress som leder till psykosomatisk problematik som istället leder till kortare tillgänglig tid.

Mitt hamsterhjul har nu stannat, men hamstern är fortfarande vid liv 👀. 

Om jag ändå ska sälla mig till skaran som gissar livslängd så tar jag väl helt sonika medelvärdet av mina föräldrars sedan länge fastställda livslängd som riktvärde och konstaterar att min återstående tid dit är 9 år.

Då vet jag det. Dags att sätta fart, ingen tid att förlora.



Antalet återstående födelsedagar avtar med tiden



Hur tänker du kring den återstående tiden och vilka 
möjligheter du har att påverka dess längd !??


// Northernlightsinvestment

5 kommentarer:

  1. Snyggt uttryckt med "mitt hamsterhjul har nu stannat, men hamstern är fortfarande vid liv"!
    Tror det är bäst att bara leva vad man kan och hur man vill och så gott man kan. Kännt några som tragiskt gick bort redan vid 40... Ja några redan innan 25 också...

    SvaraRadera
  2. Svårt att säga hur det kommer bli. Båda mina föräldrar är fortfarande i livet, men genomsnittet av mina mor- och far-föräldrar är ca 85, och om det är en rimlig ålder har jag ungefär hälften kvar. Jag antar 90 i mina kalkyler.

    Annars vill jag gärna tro att AI-revolutionen kommer leda till att ålder är något som kan reverseras, och att alla som kan hänga i under något decennium eller två till kan leva nästan för evigt.

    SvaraRadera
  3. Jag är ungefär jämnårig med dig och för att använda mig av dina beräkningar skulle jag ha minst 30 år kvar. Frågan är bara vad man gör med alla dessa år om man, som ens föräldrar, drabbas av sjukdomar och handikapp som inte är påverkbara genom att leva hälsosamt men som sätter ner livskvaliteten avsevärt? Det är inte bara åren som spelar roll utan minst lika mycket vad man har möjlighet att göra av sin tid.

    SvaraRadera
  4. Han är klok den där Dahlén!
    Under första fjärdedelen av inlägget trodde jag att du höll på med ett omvänt ”Die with zero”-resonemang. Om jag ska göra av med alla mina pengar; hur gammal måste jag bli då? Men då får du leva för evigt!

    Eftersom jag inte har koll på mitt genetiska arv så inbillar jag mig att jag ska bli enligt genomsnittet för kvinnor i Sverige, 84 år. Jag är mer angelägen om att åren ska bli så bra som möjligt än att de blir så många som möjligt och det förra kan jag definitivt påverka.

    Åter till Northernlights uppskattade livslängd så tror jag bestämt att du glömt att lägga till åtminstone 6-7 år i ekvationen eftersom du gjort en RE, du vet sånt får man tillgodogöra sig!

    SvaraRadera
  5. Tycker lite synd om Micael Dahlén, när han plockas in i ett program vet man att redaktionen haft nyhetstorka. Med det sagt kan det ändå vara intressant innehåll, fast just det avsnittet av Ekonomibyrån hoppade jag över. :-)

    Jag köper dock resonemanget. De som funnit sitt bästa sätt att leva är ofta sin strategi trogen och behöver inte öda tid på att ta ställning till alla nya rön, som ju faktiskt ofta kommer från gaphalsar som vill sälja sitt eget märke. Dessvärre är vi många som är lite bekväma och alltid har örat mot marken, kommer det magiska receptet på ett hälsosamt liv att dyka upp? Minimal ansträngning och maximal avkastning?

    Människans medfödda lathet är inte kompatibel med dagens hetsjakt på vare sig kalorier eller pengar. Så länge det finns någon att avundas kommer vi aldrig att vara helt nöjda, vilket leder till en stress och en känsla av att inte vara bra nog.

    Men också, det finns kanske trots allt en marknad för nya rön. Olika strategier fungerar för olika individer, även om grundreceptet på näring, vätska, rörelse, kärlek och sömn är genomgående.

    SvaraRadera