I teorin är det ganska enkel matematik.
Först ska man uppnå Financial Independence genom att hitta en metod som genererar högre intäkter medans man sover än dito utgifter, därur föds så till slut möjligheten till Retire Early som man då kan välja att genomföra enligt eget val.
Individen kan ha lite olika problematik förknippad med dessa båda delar av FIRE-rörelsen. Troligtvis kommer man snabbt på att det är en stor fördel att sänka sina utgifter, egalt alla andra tänkbara åtgärder på intäktssidan eller val av den mest framgångsrika börsstrategin, eftersom man då hur som helst får en högre sparkvot från den tillgängliga inkomsten. Det åtgår kortare tid för att uppnå FI.
RE, sluta jobba tidigare alltså. Erhålla mer fritid, i mitt fall vill jag istället kalla det mer fri tid. Möjligheten att äga min egen tid och fritt disponera dagen. Stora planer eller små planer för dagen, spelar ingen roll egentligen. Det där kommer nog variera, med tiden 👀. Att kunna göra det jag själv vill bara i min egen takt, räcker väldigt långt för mig.
Då var det bara det där med tiden kvar, den återstående tiden som helst ska vara substantiell när man väl ska inleda slutfasen. Det är väl antagligen därför de flesta påbörjade resan mot mer fri tid via formeln (FI + RE) = FIRE.
Tiden har alltid fascinerat oss människor. Kanske för att vi med tiden ofta blir allt mer medvetna om att tiden tyvärr är en ändlig resurs.
Revor i tiden, mekaniska tidsmaskiner, fluxkapacitorer monterade i DeLorean sportbilar, Skynet uppnår självmedvetenhet, vetenskapligt indirekt formulerade tidsmaskiner via svarta hål eller maskhål någonstans långt där borta i kosmos som låter oss lokalt bromsa tiden. Våra skarpaste hjärnor har formulerat formler för att tränga in tiden i ett hörn för att bättre förstå den och vilja bemästra den.
Massor av Hollywoodfilmer har producerats i detta ämne. Fler kommer det att bli, fantasin känner inga gränser, tänk att kunna kontrollera tiden. Vilken grej det skulle vara, rakare spår till ett Nobelpris är svårt att staka ut.
Lite nu och då, både på ekonomibloggar och i övriga sammanhang, dyker det upp spekulativa inlägg/inslag, gissningar om den där återstående tiden.
Man tränar kanske några gånger i veckan, både styrketräning och cardio givetvis. Allsidigt ska det vara, att placera sig någonstans i mittfåran är antagligen säkrast och bäst. Kanske en svensk Klassiker skulle göra susen. Låg eller ingen alkoholkonsumtion, möjligtvis lite skumpa och en gingrogg i samband med sin egen 40-årsdag eller när lillsyrran gifter sig grandiost. Kanske till och med något cigarr-relaterat snapshot publicerat på Instagram, bara just för dessa speciella tillfällen såklart. Rött kött har man ju läst om, att det är farligt, så det blir givetvis mest fisk eller baljväxter. Socker och fett ska naturligtvis, så långt det nu är möjligt utan att livet totalt tappar underhållningsvärde och man inte längre orkar stå opp från sängen, bort ur kostschemat.
Då var det klart, de långsiktiga förutsättningarna är optimerade, gissningsleken drar igång och den återstående livslängden konstateras bli betydande. 95 år vid målgång, eller varför inte satsa mot 100 år jämnt. Åtminstone.
Andra är mer extrema i sin framtoning och uttalanden, vi lever ju i en tid då det gäller att synas och inte försvinna i bruset, så lika bra att skruva upp volymen. För en tid sedan såg jag ett par på TV4, naturligtvis extremt tatuerade, som plöjde in 5000 Kr i månaden på kosttillskott och därtill tränade som besatta. En livslängd på sisådär i runda slängar 130 år påstods vara inom snart räckhåll.
Kombinera det med en kvällskurs i FIRE-teori, hoppa av vid 55 med frihetskvot 1,0 och därefter 75 ytterligare år av tid att tillgå. Det vore nånting det.
Cryoteknik poppar opp med jämna mellanrum som alternativ lösning, låt någon kapa av ditt huvud när hjärtat (men ännu inte hjärnan) är funktionsodugligt och hopp in i frysboxen, för ytterligare frisk tid lite längre fram i tiden. Tydligen bara en lösning för miljardärer än så länge.
Absolut inget fel med att försöka leva hälsosamt och anamma de senaste råden inom medicin- och näringslära. Var bara beredd på att råden är i ständig förändring. Men att därifrån ge sig in i skygglappsförsedd spekulation om den återstående tiden är för mig svårbegripligt. Jag har genom åren råkat på massor av olika benämningar för detta beteende, för mig handlar det om att:
- Hissen går inte hela vägen upp.
- Det lyser i fönstren men ingen är hemma.
- Det finns några tydliga kallödningar på kretskortet.
- Propparna är inte korrekt iskruvade.
- Några hästar är på rymmen från stallet.
- Den där limpan är definitivt inte genomgräddad.
- Hjulet snurrar men hamstern är död.
Det är så mycket som kan förändras så oerhört snabbt som för alltid påverkar den återstående tiden. Det är blott ett ögonblicks verk ofta helt utanför egen kontroll. Vi vet inte mycket om morgondagen, ännu mindre om nästa år, och min erfarenhet från händelser i min absoluta närhet är att "Gud skrattar medans vi gör upp planer".
På SVT Ekonomibyrån, av alla platser, menade Professor Micael Dahlén nyligt att den här formen av skuldbeläggande av individen inom kost och hälsa bara skapar mer ångest i samhället. Det lägger ett alltför stort personligt ansvar på individen. Ett ansvar som kanske inte ens finns där annat än vid åsidosättande av genetiken. Som om människor inte redan har tillräckligt av skuld i sin vardag. Skuldkänslor leder till stress som leder till psykosomatisk problematik som istället leder till kortare tillgänglig tid.
Mitt hamsterhjul har nu stannat, men hamstern är fortfarande vid liv 👀.
Om jag ändå ska sälla mig till skaran som gissar livslängd så tar jag väl helt sonika medelvärdet av mina föräldrars sedan länge fastställda livslängd som riktvärde och konstaterar att min återstående tid dit är 9 år.
Då vet jag det. Dags att sätta fart, ingen tid att förlora.
Hur tänker du kring den återstående tiden och vilka
möjligheter du har att påverka dess längd !??
// Northernlightsinvestment
Snyggt uttryckt med "mitt hamsterhjul har nu stannat, men hamstern är fortfarande vid liv"!
SvaraRaderaTror det är bäst att bara leva vad man kan och hur man vill och så gott man kan. Kännt några som tragiskt gick bort redan vid 40... Ja några redan innan 25 också...
Det gör vi nog alla, känner människor som försvann tidigt. Håller med dig, bäst att bara försöka ta vara på den tid som blir. Ingen idé att spekulera. Det där med att gissa livslängd är nog som aktieanalys, det finns alltid någon osäker faktor som spökar i bakgrunden.
RaderaSvårt att säga hur det kommer bli. Båda mina föräldrar är fortfarande i livet, men genomsnittet av mina mor- och far-föräldrar är ca 85, och om det är en rimlig ålder har jag ungefär hälften kvar. Jag antar 90 i mina kalkyler.
SvaraRaderaAnnars vill jag gärna tro att AI-revolutionen kommer leda till att ålder är något som kan reverseras, och att alla som kan hänga i under något decennium eller två till kan leva nästan för evigt.
Jag har inte ännu blandat in någon livslängd i mina kalkyler, det här är kanske ett första försök att beröra den faktorn. Det är nog fördelaktigt att göra det. Hur nu en så pass okänd faktor ska hanteras.
RaderaTidigare gjorde jag upp planer, där var även min gissade livslängd någonstans i bakhuvudet längre än den av mina föräldrar som levde längst. Jag har dock varit betydligt hälsosammare än hen genom livet. Å Gud skrattade åt mina planer naturligtvis.
Jag har inte så stora förhoppningar på AI, men hoppas dock att jag har fel. Nästan för evigt....det är en väldigt lång tid.
Jag är ungefär jämnårig med dig och för att använda mig av dina beräkningar skulle jag ha minst 30 år kvar. Frågan är bara vad man gör med alla dessa år om man, som ens föräldrar, drabbas av sjukdomar och handikapp som inte är påverkbara genom att leva hälsosamt men som sätter ner livskvaliteten avsevärt? Det är inte bara åren som spelar roll utan minst lika mycket vad man har möjlighet att göra av sin tid.
SvaraRaderaDefinitivt, en mycket bra reflektion. Att kunna komma fram till den känslan av att "nu får det vara nog" är nog få förunnat.
RaderaDe flesta människor vill nog inte bli av med sitt körkort när den dagen kommer utan sätter sig till hårt motstånd, sedan har jag mött någon som självmant insett att nu är det dags att sluta köra bil.
Själv har jag under de senaste månaderna ute ur hamsterhjulet insett att "jag har gjort mitt nu, jag är färdig med arbetslivet". Det uttrycker jag till mina medmänniskor. Kanske hittar jag något annat som kan få mig att bryta den känslan av att vara slutgiltigt i mål. Vi får se om suget återkommer.
Han är klok den där Dahlén!
SvaraRaderaUnder första fjärdedelen av inlägget trodde jag att du höll på med ett omvänt ”Die with zero”-resonemang. Om jag ska göra av med alla mina pengar; hur gammal måste jag bli då? Men då får du leva för evigt!
Eftersom jag inte har koll på mitt genetiska arv så inbillar jag mig att jag ska bli enligt genomsnittet för kvinnor i Sverige, 84 år. Jag är mer angelägen om att åren ska bli så bra som möjligt än att de blir så många som möjligt och det förra kan jag definitivt påverka.
Åter till Northernlights uppskattade livslängd så tror jag bestämt att du glömt att lägga till åtminstone 6-7 år i ekvationen eftersom du gjort en RE, du vet sånt får man tillgodogöra sig!
För evigt, nä nu blir det istället 9 väldigt roliga år 😏. Måste bara komma på vad som är roligt nuförtiden 👀.
RaderaKan väl vara både fördel och nackdel det där att vara ovetande om arvet. Det gläder mig att du har koll på hur du ska påverka åren att bli så bra som möjligt. Där är jag fortfarande ute å trevar mig fram i dimman. Men...jag har en liten känsla av att det kommer klarna.
Du har rätt, stressnivån är lägre. I teorin ska det vara positivt och leda till hälsobefrämjande effekter. Så, du gissar 15-16 år återstående tid. Då måste jag ta höjd för det i mina beräkningar och dra ner utgiftsnivåerna 👀.
Tycker lite synd om Micael Dahlén, när han plockas in i ett program vet man att redaktionen haft nyhetstorka. Med det sagt kan det ändå vara intressant innehåll, fast just det avsnittet av Ekonomibyrån hoppade jag över. :-)
SvaraRaderaJag köper dock resonemanget. De som funnit sitt bästa sätt att leva är ofta sin strategi trogen och behöver inte öda tid på att ta ställning till alla nya rön, som ju faktiskt ofta kommer från gaphalsar som vill sälja sitt eget märke. Dessvärre är vi många som är lite bekväma och alltid har örat mot marken, kommer det magiska receptet på ett hälsosamt liv att dyka upp? Minimal ansträngning och maximal avkastning?
Människans medfödda lathet är inte kompatibel med dagens hetsjakt på vare sig kalorier eller pengar. Så länge det finns någon att avundas kommer vi aldrig att vara helt nöjda, vilket leder till en stress och en känsla av att inte vara bra nog.
Men också, det finns kanske trots allt en marknad för nya rön. Olika strategier fungerar för olika individer, även om grundreceptet på näring, vätska, rörelse, kärlek och sömn är genomgående.
MD. det lilla jag hört å sett av honom, förefaller mild och klok i sin framtoning. Som kontrast till dagens Nyheter kan det naturligtvis upplevas som en nödlösning i sista minuten 👀.
RaderaInom kort kommer säkert nya Piller som uttalat är livsförlängande. Se bara på Ozempic som nu är det nya lyckopillret att ta till för just minimal ansträngning och maximal avkastning. Jag har sett det med egna ögon, att det fungerar. En person i gymmet som under en vår/sommar rasade i vikt och blev i princip "rippad". Vid samtal visade det sig alltså att hen har diabetes och fick det utskrivet en tid. Sedan togs pillret bort å nu är det inte "rippat" längre 👀.
Sociala medier bidrar enormt till stress och negativa känslor hos individen. Som med allt annat beroende är det svårt för de flesta att bryta beroendet även om man inser att det inte är bra för sig själv.
Livets förgänglighet blir mer och mer uppenbart med tiden…… Ser jag på film som var populära för bara ”något” år sedan får jag oftare och oftare känslan att det trots allt finns ett slut på livet. Nu senast var Götakanal 2 på TV häromdagen, som ju gjordes alldeles nyss. Halva rolllistan är borta. Och de är skådespelare som nästan känns som om de kunde varit jämnåriga, eller nästan i alla fall.
SvaraRaderaAlldeles nyss är sånt som hände för 20 år sedan. Håller med dig, ett tydligt tecken på att tiden på något märkligt sätt går allt snabbare ju längre tiden går. Som barn kunde ju 1 timma vara oändlig om man väntade på att Tomten skulle komma. Nu vet jag ibland inte vart den senaste månaden tog vägen.
RaderaJa döden är något jag grubblat mycket på under senare tid. Jag konstaterade att jag har 4 närmre släktingar som alla är över 80 år, inklusive föräldrarna. Jag gissar utan att veta att döden är något jag får smaka på och det med besked under de kommande 5 åren.
SvaraRaderaDet är omöjligt att veta när man ska resa till himlen. Senast läste jag om en "TV4-profil" som hittades död i sitt tält vid 61? års ålder-. Det verkade inte vara självmord, och han frös inte ihjäl så antagligen nån plötslig sjukdom. Jag antar att ingen i dennes omgivning hade detta på känn.
Det är lätt att fastna i dessa tankar "ähh vad är det för vits, man kan ju dö imorrn". Jag tänker snarare att jag lever i en fantastisk tid med AI och ny teknik som jag hoppas kan göra en smärre revolution inom det medicinska området. Kanske kan man leva till 120 med god hälsa? Hoppas kan man ju alltid, men om nu sådana upptäckter skulle göras får vi nog räkna med att det finns krafter i världen som "reglerar" detta... då t.ex. ett botemedel mot cancer eller varför inte mot åldrande i allmänhet skulle få stora negativa påverkningar på demografin i stort.
Man får ta en dag i sänder, och ta hand om sin hälsa och sina närmaste.... mer kan man inte göra.
Det har varit mycket begravningar och tråkiga händelser, plötsliga insjuknanden och svåra sjukdomar för mig de senaste 20 åren. Inget konstigt med 80+ are som lämnar in hastigt eller ibland tyvärr alltför utdraget. För jävligt när människor som ännu inte ens börjat fundera på pension eller precis inlett en deltidspension rycks bort från den ena till den andra dagen. Det är väl därför jag blir irriterad och raljerar lite över de skygglappsförsedda gissningarna på hög slutålder som poppar upp bara för att man lever enligt Socialstyrelsens samtliga rekommendationer.
RaderaStefan Nieminen heter han, han var nog 63 och dog där i tältet tillsammans med en kamrat. Jag tror på monoxidförgiftning, det är väl vanligt.
Jag ger tummen upp på din slutkläm om en dag i sänder och ta hand om sin hälsa och de närmaste. Resten är upp till någon annan.
Som tar dig när Han vill.
Jag struntar faktiskt i att tänka pa det. Visst, man kan leva jättesunt, äta kaninkäk, motionera mycket och hänga upp sitt liv pa livslängd. Jag tror mer pa att lata bli att stressa, och där hjälper FIRE till mycket. Göra vad man vill när man vill. Rätt var det är slar det till ända. Jag känner/kände alltför manga som gatt bort alldeles för tidigt i sjukdomar de inte kunnat paverka. En mig närstaende gick bort i bukspottkörtelcancer vid 66 ars alder, en annan levde till bra över 80 trots att hon rökte. Man vet aldrig! Sa bäst att inte spekulera. I morgon kan bussen köra över dig.
SvaraRadera/Annika
PS. Se för fan till att ha fixat ett giltigt testamente!
Jag tror oxå att FIRE kan göra mycket för att minska stressen och då är mycket vunnet. Även om jag nyligt läst på X-Twitter att en del inte alls är tillfreds med Retire Early utan förefaller stressade nu när arbetslivet försvunnit och det sociala sammanhanget krympt. Det är inget jag har något problem med, inte än så länge iaf.
RaderaDu har rätt !! Man vet aldrig, bäst att inte spekulera.
Jag har redan fixat ett giltigt testamente.
Hej.
SvaraRaderaDet är inte hur mycket tid man har kvar som är det viktiga, det är vad man fyller den med.
we are not here for a long time, we are here for a good time!
Visst tänker man ibland på att det faktiskt finns ett slut på ens liv, det gör alla människor någon gång. Jag tänker att jag gör saker jag mår bra av (som min dagliga motion) skulle jag leva ett år eller två längre pga det så må det vara hänt. Jag drar ut på mina äventyr,paddling, cykling och vandring så länge jag orkar. Ibland tänker jag också att skulle jag dö nu, så har jag ändå haft ett rätt hyggligt liv och fått uppleva många positiva saker. Jag har noll ambitioner och vill heller inte leva till jag blir 100år. Kroppen har redan nu krämpor, hur fan ska det inte se ut om 40år!
Mvh // PP
Så är det, men har du funderat över vilket enormt win-win det vore med "We are here for a good time, for a long time ".
RaderaJag håller på att skapa en bra struktur i min dagliga tillvaro i detta nu, absolut inga märkvärdigheter utan bara som du skriver motion, resor, promenader, litteratur, självhushåll, språkkurser, ta hand om mina 5 byggnader på fastigheten.
Definitivt börjar det samla på sig en hel del krämpor. 45 år i gymmet har både byggt upp och brutit ner. Just nu brottas jag med ett jobbigt knä som hindrar mig från att röra mig dess mer. Har sökt Sjukvården och påbörjat en behandling, hoppas de lyckas få till det.
We are here for a long good time! Jo det hade kanske varit idealet :-)
RaderaStruktur gillar vi, jag tror det i sig är en av nycklarna till att få det bra med mycket ledig tid. Ja just det, resor glömde jag bort i all hast, håller som bäst på att planera lite för nästa vinter då jag tänker fly landet tillfälligt. Jag tänker att det ska bli ett återkommande inslag i min RE. De senaste dagarnas kyla har varit en påminnelse om att det faktiskt finns varmare platser på vår planet.
Ja dåliga knä är ett elände. Hoppas verkligen att de får ordning på det så du blir helt bra igen. Jag fick sluta med bowling för 6 månader sedan pga krånglande knä efter varje pass. det tog lite tid för läkning men nu är allt bra igen.
Mvh // PP
Dela med dig på din blogg om dina erfarenheter från reseplanerande och resor !! Jag har oxå varit in på olika bokningssajter å kollat runt. Inte kommit till skott ännu och nu börjar ju en fin tid här i Norrland med vårvinter, vår, sommar. Men till nästa November-Februari kan det vara dags.
RaderaHar kört 2 kortisonkurer, det har börjat bli bättre nu. Min förhoppning är att det fortsätter i rätt riktning. Man blir så orörlig med knäsmärta.