Vilket bilmärke och bilmodell ska man välja, vilken typ av energi ska man satsa på för framdrift eller till och med för hela mänsklighetens framtida existens här på planeten enligt vissa förespråkare, hur ska ett inköp lämpligast finansieras och vilka drömbilar finns det egentligen att välja bland här i Världen.
Tveklöst finns just många drömbilar för den bilintresserade. Fråga bara Leno, Seinfeld, Beckham, Ibra eller kanske Gessle om alternativ önskas för en joyride. Synd att mitt garage bara rymmer en bil, måste nog ta och bygga ut 👀.
Det är definitivt inte så att jag inte har letat efter bil de senaste 8-9 åren. Men jag har gjort det på mitt sätt enligt bananskalsmetoden (dvs en metod som stipulerar att man i lugn och ro knatar gatan fram och plötsligt bara snubblar över någonting lämpligt), där valet stått mellan något fabriksnytt kontant spontanköp i samband med kontakt med någon extra nedlåtande bilförsäljare som misstänkt ögnat luffaren framför sig, eller en så kallad "10 tusen kronors bil" å då gärna en Volvo 240 från början av 80-talet. Svårsnubblade grejer numera.
Fast jag har nog egentligen aldrig haft någon drömbil som sticker ut särskilt mycket framför någon annan, kanske en direkt avspegling av mitt bilintresse. Som barn brukade vi istället tillverka våra egna drömbilar, vilket finns beskrivet i inlägget Barndomar som bland annat jämför drömbilar från 1974 med dito fordon år 2021.
En gång var jag faktiskt ganska nära att tömma kontot och köpa en bil jag spontant blev sugen på. Livet hade kraschat rejält och jag kände ett behov av att muntras upp, även på den tiden var konsensus i omvärlden att ett självklart sätt att muntras upp är via konsumtion. Det har gått åt helvete, men om det inte syns på utsidan så finns det inte, så sätt dig i en ny bil och ta en sväng.
En gång var jag faktiskt ganska nära att tömma kontot och köpa en bil jag spontant blev sugen på. Livet hade kraschat rejält och jag kände ett behov av att muntras upp, även på den tiden var konsensus i omvärlden att ett självklart sätt att muntras upp är via konsumtion. Det har gått åt helvete, men om det inte syns på utsidan så finns det inte, så sätt dig i en ny bil och ta en sväng.
En kompis körde, efter sin plötsliga totalkrasch i livet en stund före min, både en BMW Z3a och en betydligt yngre eldig latinamerikansk importkvinna. Så jag ställde naturligtvis in siktet på en något värre bestyckad BMW Z8a med 4,9-liters V8a på 400 hästkrafter och en acceleration om 0-100 km/h på sisådär 4,5 sekunder.
Kanske räknade jag till 10 istället för 4,5, eller så tog jag någon form av resterande spillra förnuft till fånga. Behöll min blott några år gamla röda Volvo 945 Turbo, muntrade istället upp mig med en ny NAD-stereo med AudioPro Blue Diamond aktiva högtalare, några glas Syrah och en traditionell svensktillverkad kvinna i min egen ålder.
Numera har jag valt att betrakta såna där frontalkrockar in i bergväggar, å det har varit många hittills under min levnadsbana, som bananskal som kan leda till något annat. Man skrapar upp sig själv från asfalten så gott det går och tar en annan väg i livet.
Det var några år sedan jag ägde en egen bil, men nu har det plötsligt blivit ett inköp i början av januari månad. Det blev en röd bil såklart 👀, och jag tror att detta kan vara (helt säkert är det naturligtvis aldrig vid någonting så lömskt som bilaffärer) den sista eller näst sista bilen i mitt liv.
Du får bli den allra sista istället....
Det är definitivt inte så att jag inte har letat efter bil de senaste 8-9 åren. Men jag har gjort det på mitt sätt enligt bananskalsmetoden (dvs en metod som stipulerar att man i lugn och ro knatar gatan fram och plötsligt bara snubblar över någonting lämpligt), där valet stått mellan något fabriksnytt kontant spontanköp i samband med kontakt med någon extra nedlåtande bilförsäljare som misstänkt ögnat luffaren framför sig, eller en så kallad "10 tusen kronors bil" å då gärna en Volvo 240 från början av 80-talet. Svårsnubblade grejer numera.
Ett ganska brett urvalsområde tänker säkert någon, och jag är benägen att hålla med. Men om man inte har så jäkla bråttom här i livet så kan man tillåta sig att invänta något lämpligt bananskal. Tålamod är en av mina fåtaliga dygder. Det har varit nära några gånger under årens lopp (en gång var det väldigt nära en Mazda, en gång ganska nära en Kia, en gång nära en Peugeot, ytterligare en gång inte så väldigt nära en Hyundai men den fanns med i tankevärlden) innan det nu dök upp ett fullmoget bananskal i ögonvrån som jag trampade på.
Bananskalet den här gången blev en närstående som helt enkelt tänkte sluta köra bil och då är det ju onödigt med både bil och garageplats. Så jag uppmärksammade bananskalet framför mig, anmälde mig som frivillig att bli nästa ägare och så blev det.
Bananskalet den här gången blev en närstående som helt enkelt tänkte sluta köra bil och då är det ju onödigt med både bil och garageplats. Så jag uppmärksammade bananskalet framför mig, anmälde mig som frivillig att bli nästa ägare och så blev det.
En Ford Focus med 1,0 liters rak 3-cylindrig turboladdad motor på 100 hästkrafter och en acceleration om 0-100 km/h på sisådär 12 sekunder blankt 👀. En så kallad lågmilare som rullat blott 7700 mil under de 14 år som passerat sedan den rullade av tillverkningslinan. Som fabriksny invändigt, utrustad med dragkrok (bra att ha för transporter av renoveringsmaterial), manuell låda och bensin som bränsle vilket var vad jag önskade mig då bilen ska tjänstgöra främst som andrabil och täcka mina behov med kortare resor fram å tillbaka ut till huset vid havet eller gymmet eller Willys såklart.
En lite större frihet i min FIRE-tillvaro helt enkelt, slippa stå där med mössan i hand och fråga sambon om lov att nyttja hennes flådiga Volvo V60 Cross Country 👀.
En lite större frihet i min FIRE-tillvaro helt enkelt, slippa stå där med mössan i hand och fråga sambon om lov att nyttja hennes flådiga Volvo V60 Cross Country 👀.
Jag är minsann lika röd å fin som en BMW Z8
På minussidan kommer inom kort en verkstadsräkning som överstiger bilens inköpspris och en tidigare prisbelönt motor som med åren fått ett något skamfilat rykte och kan vara behäftad med problem. Men allt det var jag redan medveten om i samband med köp. Jag chansar lite helt enkelt, ibland kan ett bananskal leda till någonting bra. Har jag upptäckt.
Nu återstår bara att plocka fram rondellen, för med de där gracila linjerna som utgångspunkt kan nog en ganska snygg cabriolet modelleras fram 👀.
Chansar du mycket i livet !??
//Northernlightsinvestment
