Då har det ägt rum. Det årliga Medarbetarsamtalet.
Det var av olika anledningar blott 5 månader sedan senast och under den ringa tidsperioden har Cirkusen stannat och tystnat. Verkligheten, den egna fysiska och psykiska statusen, har kommit ifatt mig de senaste två åren och jag har i mitt inre blivit RE-positionerad och Ryktet om RE går längs företagets korridorer.
Ibland händer det mycket i livet på 5 månader eller 5 sekunder för den delen. Ibland händer nästan ingenting på flera år. Just den här tiden på året, om våren, ökar alltid min frihetslängtan. Jag vill vara någon annanstans. Inte annanstans på något svårt, kostsamt eller komplicerat sätt utan bara i lugn och ro sittandes i en stuga ute vid havet mot en södervägg i solskenet med en kopp kaffe (en skvätt mjölk tack) och några torra smuliga Mariekex.
I samband med ett Medarbetarsamtal brukar ofta en manual medfölja. Någonting att fundera på i förväg för de inblandade parterna. Ett stöd för att skapa kontinuitet, kanske något att återvända till när det är på väg att divergera utom all kontroll.
Personligen har jag deltagit i mångt fler Medarbetarsamtal på den andra sidan av bordet, som förhörsledare 👀. Några hundra stycken har det blivit på olika arbetsplatser. En gång i tiden för länge sedan i en främmande galax långt långt borta, där nere i södra Sverige 👀, så hade jag på mitt bord att genomföra årliga samtal med 60 medarbetare. Det var både tidskrävande, utmattande och naturligtvis helt åt helvete felaktigt när just det specifika ISO-kravet inte omfattade även stackars utförare på mellanchefsnivå. Mellan vadå ? har jag frågat mig ibland. Mellan studier och utbrändhet kanske.
Manualer är inte min signaturmelodi. Eftersom jag är en utpräglad tänka-utanför-boxen och lösningsorienterad människa så divergerar och konvergerar det ofta fram och tillbaka för mig. Så gjorde det även på det här Medarbetarsamtalet. Några noteringar, som jag naturligtvis inte såg, gjordes i manualen men huvudsakligen var det bara ett gemytligt 2,5 timmar långt böljande samtal om Verksamheten som dock ändrade inriktning under den tidsperioden.
Inledningsvis om hur det varit sedan senast. Ja visst ja, det var visst bara 5 månader 👀. Därefter om utmaningar och möjligheter för verksamheten i stort, ny organisation med nya roller och kompetensbrist i kombo med kärvt läge. Utmaningen i att satsa under rådande omständigheter, riskerna med att istället fortsätta passivt avvakta.
Hur hanterar man en snabb omställning till något väldigt stort om man inte först har varit lite proaktiv och sett till att det ens är möjligt att snabbt hantera något stort. Hönan eller Ägget. Som att fundera på att skjuta ut sig till FIRE men det ekar tomt på kontot för att man inte har förberett sig.
För vändningen kommer ju alltid, förr eller senare. Nu sjunker inflationen, bopriser stiger, Riksbanken sänker kanske styrräntan. När allting är som mörkast så är det även som närmast till återhämtningens startpunkt. Betänk bara känslostormarna för ett enda ynka år i DJ World Index liv, mellan Luciaafton 2019 och Luciaafton 2020, så inser man när satsningen borde ägt rum.
Inga nya överväganden eller planer har gjorts avseende produktionen vid Cirkusen om och när ett nytt stort projekt ramlar in. De organisatoriska förändringar som smugit sig på till den grad att Cirkusen nu bara existerar som en ruta i ett organisationsträd, ett one-man-show, har därvid inte bemötts. Denna kortsiktighet från ledningen känns lite beklämmande. Kejsarpingvinerna och Dromedarerna, när nu ryktet om min avgång är allmänt känd, kommer till mig och föreslår lösningar så att jag ska kunna vara kvar. Barnum & Bailey sitter tysta och overksamma.
Inte heller har någon som helst planering genomförts avseende min vid förra mötet annonserade exit från Cirkusen under sommaren 2024. På en direkt fråga om nuläge svarar jag att ambivalens, kännedom kring faktiskt läge samt faktiska uttalanden från Barnum & Bailey under vintern om kommande varsel på tjänstemannasidan medfört att jag vilat på hanen. Att min förväntan under våren givet det prekära läget varit ett kommande varsel varvid jag då omedelbart ställer min plats till förfogande och låter nyanställda tjänstemän gå före mig i listan. Ungdomen måste få ta över någon gång och visa framfötterna 👀.
Men nu är det definitivt uttalat från min sida att jag inte, med hänsyn till min sjukdomsbild och de läkarintyg som föreligger efter det, kommer orka med något nytt stort projekt på egen hand och därmed en uppstart av Cirkusföreställningarna i princip från scratch. Jag hävdar att med den nya organisationen så behövs nog inte någon ständigt närvarande Cirkusdirektör utan det kan vid behov drivas i projektform.
Får höra att jag förringar min egen betydelse för Cirkusen. Att jag står för stabilitet, kontroll, effektivitet och kontinuitet. Vilket även sambon håller med om, åtminstone det där om att förringa mig själv, hemma vid köksbordet senare vid kvällens middag då hon vidareutvecklar mina personliga egenskaper. Mitt 21-åriga jag känner sig grovt förolämpad över dessa epitet 👀.
Det är väl bara sådan jag är. Lyfter fram andra, står själv i bakgrunden och hejar på. Som de gamla Wallenbergarna, "att verka utan att synas". Totalt passé och hopplöst omodern 👀. Men jag hävdar ändå att det i detta fall finns alltför stora rädslor förknippade med att veta vad man har men inte vad man får. Någonting nytt genomtänkt kan ju bli hur bra som helst. Precis på samma sätt, men tvärtom såklart, som att ha allting upplagt för FIRE men inte våga släppa bassängkanten 👀.
Vidare betonade jag för ynglingen framför mig att det finns inga som helst rädslor inom mig för att bli varslad om uppsägning på grund av arbetsbrist och att hen därmed inte behöver bära på något som helst obehag inför detta beslut. Jag kommer inte bryta ihop, brista ut i fulgråt och snora ner hela konferensrummet 👀.
Nu i April månad ligger några större projekt inför avgörande, så ännu några veckor av vankelmod att ta sig igenom för företaget. Men mot slutet av samtalet upplevde jag det äntligen som att det nu lutar mot en uppsägning från företagets sida på grund av arbetsbrist under maj månad.
Mitt bananskal är alltså till slut här. Jag tvingades själv skala bananen, äta upp den och släppa skalet på marken för att kunna snubbla över det. En udda situation att behöva sitta och avpollettera sig själv.
Jag sockrade även anrättningen genom att aktualisera frågan om att i framtiden måhända kanske möjligtvis om allting stämmer arbeta projektbaserat inom mina specialområden på konsultativ basis men utan nuvarande totalansvar. Det fick ett positivt bemötande och i efterhand har jag fått höra att Barnum & Bailey gick i spinn över den lösningen. Eftersom jag, efter alla dessa år, mycket väl känner till Barnum & Bailey´s psykologiska profil begriper jag till fullo det attraktiva i den lösningen. Att kunna bli av med en fast kostnad och istället få en rörlig kostnad smakar mums-mums om läpparna.
Den rörliga kostnaden blir naturligtvis dyrare, det blir kostsamma mums-mums. Flexibilitet är dyrt på konsultativ basis 👀. Dessutom är den en högst osäker resurs. Jag slutar inte vid Cirkusen bara för att återkomma i någon annan anställningsform. I mina RE-planer ingår att sticka iväg på sista-minuten-resor till Sol & Värme och det funkar inte att arbeta från en Beach någonstans. Vad som än händer efter den sista arbetsdagen så blir det inledningsvis minst 6 månader chilla, planlöst flyta omkring med en White Russian fastklistrad i handen och efter det är jag antagligen räddningslöst förlorad till en slacker-tillvaro.
Har jobbat länge vid Cirkusen (över 12 år) och därför blir jag även vid en direkt fråga från min sida utlovad en uppsägning på grund av arbetsbrist vid eventuell kommande egen snar uppsägning med hänsyn till hälsoskäl, dvs med en kortare uppsägningstid (max 3 månader). Men om allt detta har Vi inte resonerat klart ännu.
Sammanfattningsvis kändes det som ett konstruktivt Medarbetarsamtal där många frågetecken rätades ut. Upplever det som att jag nu har god kontroll över både avslutningen på Cirkusen och en möjlig fortsättning därefter. Tror dock inte att jag får något större lönepåslag den här gången 👀.
Jag har ibland blivit given en del dåliga kort av Livet, kanske är det nu dags för några bra kort för en gångs skull.
Bara resten kvar.
Vad har du fått för kort av Livet
och hur har du hanterat det ??
// Northernlightsinvestment
Ojoj, det är nu det händer!
SvaraRaderaVäggen i söderläge närmar sig, och jag kan redan se solen reflekteras i Mariekexens rödguldiga omslag.
Du snackar om äkta Mariekex enligt någon form av Nationalromantik, som de såg ut (fortfarande ser ut ?) på 40-talet under skallmätningens dagar. Nuförtiden är fusk-Mariekex i transparent plast och säljs i flerpack under fabrikat ICA Basic eller Eldorado.
RaderaVem f-n har råd med äkta Mariekex !!?? 👀
2:- dyrare än Eldorados. Har du inte råd med det behöver du nog kämpa vidare.
RaderaEller minska förbrukningen :)
Ska försöka dra ner på mitt beroende. Men det är svårt efter så många år nu 👀
RaderaJag har uppenbarligen inte hängt med Mariekexens changering, men jag gör det aktiva valet att behålla min barndomsbild av dem. Någon form av förnekelse måste man ju få unna sig....
RaderaFortsätt alltid drömma Fumlis 👀
Raderaså himla spännande . Mina kort får jag fundera över.
SvaraRaderaJa, det känns spännande. Det där med korten på hand varierar ju hela tiden. Tack för påhejning !! 👀
RaderaIntressant inlägg och närmre RE än nånsin förr! Har fått både bra och dåliga kort, nog överslag åt de dåliga men då jobbar man hårdare så på nåt vis kanske bättre.
SvaraRaderaUnnar mig ibland äkta mkex men de är inte godast o struntsamma då de inte tillverkas i Sverige längre.
"Göteborgs Mariekex" tror jag det brukade stå stämplat förr i tiden. Som barn åt man dessa med lite smör på, ihoplagda till dubbelkex. Men det var förr i tiden på tidigt 1970-tal. Den tiden kommer aldrig tillbaka.
RaderaMin lek har varit blandad. Det började inte bra, sedan några goda år på egna ben och nu är det bara resten kvar. Får se vad det blir i nästa giv.
Grattis till att ha skalat bananen så att du får halka ut ur arbetslivet enligt önskemål! Har du inte kvar några pansarkex sedan lumpen att äta ihop med bananen?
SvaraRaderaPassa dig för konsultandet, det krävs att du kan säga nej och det är inte alltid så lätt om man är eftertraktad. Fler män än du har fallit för smicker!
"Flexibilitet är dyrt på konsultativ basis" är en spridd missuppfattning vill jag påstå, man slipper till exempel betala sjuklön och om beställaren anlitar större företag så kan man få en ny resurs när man har nött ut den första. Man betalar för de timmar man behöver.
Apropå arbetslivets kortlek; efter 7 år i arbetslivet tänkte jag byta bana och ägna mig åt något annat och det var då jag upptäckte hur eftertraktad jag var för mina kunskaper. Då drog jag kortet som det stod "fortsätta med de delar som är roliga" på. Det har funkat i 26 år till!
Tack !! Pansarkex känner jag inte till, däremot Försvarets hudkräm och någon typ av blockchoklad vi fick när vi låg i fält. Jag gjorde lumpen i flyget på F21 och det var mestadels som ett vanligt jobb bara. Inte så mycket jordfräsande öht.
RaderaMmmm...jag hör dig. Börjar nästan ångra mitt sockrade erbjudande. En hel del konsultande fakturor har skymtat förbi i mitt liv, så jag känner till de absurda nivåerna. Du kanske säljer dig för billigt 👀. Nu vet jag inte om jag ids starta ngt eget för en så liten grej, blir det av så får det bli en projektanställning på timtid i ök med arbetsgivaren. Typ kanske eller nått. Det blir nog inte så frekvent, en förvärvad egenskap jag är bra på är att säga "nej" och även "hoppa åt helvete".
Förefaller som att du spelat dina kort väl.
Pansarkexen var lite (mycket) extra hårda mariekex som låg i en silverfolieförpackning och som de flesta som gjort lumpen eller är med i Hemvärnet har ätit under 70-10-talet, de slutade nog tillverkas där i början av 90-talet och sedan fanns det stora lager som delades ut med ett evigt bäst-före-datum. Nej på F21 är det inte mycket gröntjänst ute i spenaten. Hälsningar från en som kört lastbil och bandvagn och legat i tält i Hemvärnet i 30+ år.
RaderaNackdelen med egen konsultfirma är ju att det ska skötas bokföring, deklareras och göras bokslut men du som är duktig på att läsa in dej fixar säkert det där. Det är ju betydligt enklare att vara tidsbegränsat anställd både för dig och arbetsgivaren. Se till att det inte blir så långa anställningar.
Något du inte har skrivit om så mycket är skatteplanering. Du betalar ju rimligen statlig skatt idag (51275 kr/månad) och det vill du ju inte göra när du får pension. Bara ett tips till din pensionsplanering.
OK...ja de där har jag antingen lyckats undvika eller förträngt fullständigt. Då kan jag känna mig lugn och trygg när du försvarar mig medans jag sover 👍. Jag minns min Militärtjänstgöring med glädje faktiskt. Ett bra och lärorikt avbrott mellan gymnasium och arbetsliv och senare även studier. Det är sällan man får möjligheten att "komma så nära" stridsflygplan. Jag jobbade med klargöring av dessa.
RaderaJust i detta nu känns det som att nackdelarna överväger och jag väljer det enklare alternativet. Över huvud taget ser jag den framtida tillvaron som mycket "enklare". Hoppas även att det blir så oxå.
Nej jag har ännu inte tänkt över alla aspekter. Ska bli intressant att anmäla till CSN att inkomsten minskat och därmed blir min akademikerskatt betydligt lägre 👀.
Du verkar vara på god väg nu.
SvaraRaderaKänner igen mig i det det där med att ibland händer det absolut ingenting i livet, det kan gå år utan att något väsentligt ändras.
Så plötsligt händer allt på samma gång, ungefär som när ketchupen till slut bestämmer sig för att lämna glasflaskan.
Det har tagit stora språng den sista tiden. Jag ledsnade på att vänta och adresserade frågan själv. Annars hade det blivit som att adressera något emballage och skicka det med Postnord 👀. Hade aldrig kommit någonstans.
RaderaEfterspelet har varit att allt det jag föreslog, de lösningar inför framtiden jag skisserade har nu börjat rulla ut. Tur att de lyssnar någon gång när det inte orkas med att jobba med organisatoriska frågor konstruktivt på egen hand.
Nä men? Det låter ju nästan som en kopia av min egen situation, där jag själv kände mig tvingad pga ohållbar arbetssituation och ohälsa i princip forcerade min egen uppsägning. Jag tror att det blir bra för dej, med tanke på hur det hela har varit på den arbetsplatsen (djurparken).
SvaraRaderaSkriv gärna och berätta mer om vad du tänker göra med inkomst och liknande, planer finns där förstår jag, men hur blir det i verkligheten?
Önskar dej all lycka och att du kan bli fri mot slutet av maj.
På ett sätt en kopia men kanske under lite mindre dramatik och mer ordnade former. Iaf om det skedde enligt din beskrivning på bloggen 👀. Men mycket sant att hälsan sätter stopp för något storskaligt nu, speciellt i kombination med att hela Cirkusens organisation i tysthet pulvriserats till damm.
RaderaJag kommer fortsätta skriva, det finns alltid nya infallsvinklar och likt dig så skriver jag om annat i livet (verkligheten) än nya inköp av indexfonder 👀 så då är ämnesområdena outsinliga.
När varslet kommer så blir det med utgångspunkt i enlighet med arbetstidslagens regelverk så att det fortfarande återstår iaf 3-6 månader innan jag stämplar ut. På det viset vill jag att det ska vara.
Hej
SvaraRaderaVad spännande att läsa om din mkt motvilliga exit :) följer med största intresse.
Som svar på din fråga blev jag för snart 7 år sedan serverad en stroke, sådär från klar himmel, vilket föranledde flera olika beslut. Börsen, nytt intresse som sedan ledde vidare till ny karriär och genomgående en översyn av hela mitt liv egentligen med anledning av efterdyningarna av nämnda sjukdom. Idag är det svårt att ignorera allt det positiva som det faktiskt förde med sig mitt i eländet vilket iaf är en tröst, även om det känns som om jag åldrades en 5-10 år i ett slag samt kommer käka mediciner troligtvis resten av livet.
Troligen kommer ditt val leda till mer energi, mindre stress samt ökad livskvalitet. :)
Tack för att du delar med dig av din berättelse och dina erfarenheter 👍. Det var ingen rolig rätt att bli serverad, jag har många omkring mig som blivit serverad liknande skit i 55-60 års åldern. En bekant gick i pension och 5 månader senare var det dags. jag själv hade 2 månader kvar år 2022 när det sket sig för mig och i de efterdyningarna befinner jag mig ännu. Och resten av livet.
RaderaFantastiskt bra att du kan se något "positivt" i allt detta. Det kan jag inte se för mig själv ännu. Kanske eftersom jag då var så väldigt nära exit efter att ha gått in för det och planerat allt från vintern 2019 och fram till sommaren 2022 då det var dags. Det enda "positiva" är väl i så fall att de extra 2 åren medfört en stor buffertkassa av kontanter som annars inte skulle funnits där. Tyvärr kan jag inte se det som positivt, det är ju bara pengar. Även för mig känns det som att jag åldrats 10 år på 1 år.
Mer energi, mindre stress och ökad livskvalitet. Det låter bra, det tar jag vilken dag som helst 👍.
Ja det låter verkligen brutalt att drabbas av det precis när man gått/ska gå i pension. 😞 förstår att det måste ha känts som ett enormt bakslag för dig och är förundrad över att du ändå fortsatte arbeta trots allt. Imponerande! Ja du har ju nu iaf en extra stor fallskärm, det är åtminstone inte illa. :) Önskar dig ett gott slut (på arbetslivet) samt en skön och njutfylld ”pension”.Hoppas få se bilder från de soliga länder du eventuellt kommer resa till. Lite reseporr kan vi nog alla behöva som fortsätter knega vidare. 🤪
RaderaDet där var verkligen dålig timeing av livet. Det blev bara att jag gled med efter den långa sjukskrivningen på 10 månader. En lågkonjunktur anlände ungefär samtidigt. Porren kommer nog vara ganska trist, handlar initialt mest om all-inclusive till olika ställen. Bekvämt sus och dus. Känner inget större behov av mer avancerade äventyr än så 😁 😁.
RaderaI am imagining you with a slight smile out of the corner of your mouth during that conversation knowing you hold all the cards. Has to feel good that life is 100% in your control and from here on a little exciting figuring out what or where you want to go on your terms.
SvaraRaderaIt played out almost exactly as you described. Only the rest left now, it might be the most complicated thing to figure out what to do with the remaining time. I'll get back to you when I get the notice paper to sign.
RaderaGood luck to you as well, it was probably in the month of May that it was to be decided....👍
Nu börjar det verkligen hända något. Bravo!
SvaraRaderaJag känner att jag får styrka att själv våga ta steget av dig och några andra bloggare - även om beslutet såklart helt och hållet är mitt. Väntar spånt på nästa avsnitt.
Ja, det gör ju det. Vi har inte haft någon definitiv follow-up ännu...men det är nog på gång. Hör från korridorsnacket att uppgifter om förändrad organisation efter mitt avslut nu har börjat läcka ut. Sånt där borde egentligen tas med mig först, det är rätt väg att gå. Men det är tyvärr standard på mitt företag.
RaderaVi är några stycken gamlingar som verkar gå mot FIRE nu inom en 1-års period. Jag håller koll på de som är i samma läge som mig.
Två och en halv timma utvecklingssamtal!? Efter det hade jag nog varit tvungen att gå i pension. Det hade de aldrig lyckats klämma ur mig tror jag. Det finns antagligen en djupare anledning till att jag blev just programmerare, mer en grubblare än talare.
SvaraRaderaHursomhelst låter det som att det gick bra och foten är väl positionerad över bananskalet.
Det finns mycket att resonera kring, många förändringar som har skett under några år och inte fixats ännu så att det funkar bra. Inte ens ersatts så att det kan fungera lite halvtaskigt. Jag är ett mellanting mellan grubblare och talare, mer grubblare antagligen till inre personlighet och en förvärvad talare genom åren. Där till nödd och tvungen.
RaderaSitta och programmera, då skulle handduken kastas in före lunch första dagen 😁. Foten positionerad, bara ta det sista steget och halka ut.
Grattis och snyggt "styrt" för din egen exit. Hoppas du får en bra deal vid uppsägningen som förskjuter att du behöver nalla av egen kassa.
SvaraRaderaTack !! Dealen har nog varit att mina uppsägningspapper trollades bort för 2 år sedan och jag blev kvar efter det ända fram till när nu slutdatum spikas. Då slutade jag investera sparkvot (investerade endast kontantutdelningar) av lön och lät den gå in på räntekonton.
RaderaSå kassan är därmed stor i dagsläget. Sedan blir det alltid en slutlön och där finns en himla massa semesterdagar för utbetalning. Naturligtvis...om det blir a-kassa, vilket jag siktar på, så förskjuter det starten.
Men så spännande! Roligt att få följa slutspurten mot exit.
SvaraRaderaJag har fått ganska blandade kort skulle jag säga. Föddes in i en rätt ok familj rent ekonomiskt och mina föräldrar har varit väldigt kärleksfulla. Sen har jag haft det rätt tufft med psykisk misshandel av sambo under många år och lång väg tillbaka, vilket även inkluderade en utbrändhet. Samtidigt har jag haft tur på många vis och idag känner jag att lyckan verkligen ler mot mig. Så jag tycker ändå att jag kan vara tacksam över de kort jag fått.
Tack, tack. Det blir kanske inte någon spurt, inte som det verkar just nu iaf. Mera en kontrollerad exit. Det blir dock spännande att se när nästa steg tas från företagets sida. När som helst förväntar jag mig detta. Dock är det mycket intensivt just nu och de kanske önskar glömma bort vårt samtal. Men det är lugnt, jag kommer att påminna. För samtidigt med allt det intensiva för stunden accelererar även många negativa yttringar.
RaderaFy fan, relationsnära våld är ett jävla skit. Vad skönt att du tog dig ut helskinnad. Jag delar många av dina upplevelser, dock inte från egen relation utan från familjeliv och barndom.
Man måste göra det bästa av vad man får.