60

Det har regnat en del i Norrland de senaste dagarna, välbehövligt naturligtvis. Bra för potatisen skulle min farfar ha sagt. Jag fick lite extra tid att slutföra ett blogginlägg som jag påbörjade i Februari.

Det började dra ihop sig till bemärkelsedag. 

Min vana trogen hade jag ännu inte kommit till skott med att boka någon resa till någonstans där klädseln är lättare än uppe i Norrland i Februari. Det tillhör för övrigt undantagsfall att jag bokar vid bemärkelsedagar eller agerar reseledare. Min roll är mest lagd åt att överföra den önskade summan och luta mig tillbaka. Tydligen, har jag erfarit genom djupintervjuer med män i min egen ålder, ett ganska vanligt arrangemang mellan man/kvinna födda på 60-talet.

Så hittade sambon plötsligt en sista-minuten med lite reducerat pris till Gran Canaria, all-inclusive på samma ställe som vi var för 2 år sedan och trivdes väldigt bra under den veckan av lugn, solsken, sand mellan tårna, shortspromenader, bekymmerslöshet och lite sus&dus såklart. Som det anstår en bemärkelsedag långt bort på den ändliga skalan.

Resan bokad och en sprittande känsla av att äntligen vara på väg igen !! Jag har ju haft lite svårt att komma till skott med den aktivitet (att resa) som jag planerat att utöka kraftigt nu efter det att Cirkuslivet avslutats. Det här fick bli en schysst början och en bemärkelsedag är alltid ett bra alibi att ta till för utgiftshöjningar.

Festen startade tidigt med lite bubbel redan kvällen innan avresa. Man vill ju komma i rätt stämningsläge. Resan utgick denna gång, allra första gången för mig faktiskt, från Skellefteå så det var en bit att köra bil innan bordning av vår Boeing 738-800 Next Generation. Avresa med Volvo V60 hemifrån först klockan 13, så det gick bra att hinna nyktra till innan bilresan inleddes 👀 och vi hittade utan missöden fram till gratisparkeringen på Skellefteå Airport.

En vecka av partajande startar

På flygplatsen är stämningen redan hög, den lilla restaurangen med fullständiga rättigheter är fullbelamrad av partysugna svenskar i åldersspannet 20-80 och stämningsläget på absolut topp. Vi finner ingen plats att sitta på, med min Mariestads Old Ox och sambons vanliga Mariestads, så vi går iväg en bit bort och sätter oss i sofforna i ankomsthallen.

Snart kommer en äldre solbränd kvinna (75+) fram till oss och inleder en konversation, medans hon väntar på att hennes karl ska fixa med bagaget. Vart ska vi åka ? Hur länge ska vi vara borta ? Vart ska vi bo ? De har haft en underbar vecka på Gran Canaria med idel solsken, och gud så bra det är med direktflyg från Skellefteå etc etc.

När bagaget är fixat, taxin framkörd och den solbrända damen på väg mot tv-soffan i hemmets lugna vrå säger sambon "tänk att det finns människor som bara börjar prata med främlingar så där, hon är precis som du är" och jag kontrar med att "det är svenskar på semester och lite bubbel blev det nog på planet....och förresten är jag en skygg eremit".

"Mera sprit !??"

Flygresan går fort, men det är sällan bekvämt om man är stöpt i min form. Försök själv baxa in en gammal frysbox från 60-talet i baksätet på en Fiat Punto. Kommer i samspråk med en trevlig man från mellersta Norrland som är på grabbresa med grabbarna och firar att en av grabbarna blivit cancerfri. Vi pratar snart livligt om sparande, konsumtionsmönster, matlagning, arbetslivets villkor, sommarjobb på 80-talet, fonder, aktier, crypto och andra investeringar. 

Jag sprättar efter en stund den med säkerhetstejp förslutna tax-free påsen och bjuder på några whiskypinnar. Till och med sambon smakar. I det här sammanhanget kan jag passa på att berätta om min whiskyfrälsta granne som vid utlandsresa kör med metoden att ta med sig en tom petflaska Trocadero genom säkerhetskontrollen och därefter köpa en halvliter whisky på tax-free och hälla över i Trocaderoflaskan vars kulör då överensstämmer med innehållet på etiketten.

Vi svenskar är påhittiga kring alkoholhaltiga drycker.

"I´ve looked at clouds from Both Sides Now"

På slutet tipsar jag min medresenär om en diversifierad blogg från Norrland där det går att läsa om både matlagning och långsiktig kasinoinvestering på börsen med avsikt att sluta jobba några år i förtid.

Å så har vi landat på Gran Canaria.

"....näää....crypto är inte min grej...."

Vi har alltså varit på det här hotellet tidigare (HL Suite Hotel Playa del Ingles). Det var för 2 år sedan och naturligtvis var vi nöjda med den vistelsen, annars kommer man ju inte tillbaka. Ett perfekt ställe att boka in en vecka all-inclusive och därefter inte behöva tänka efter så mycket. Det är ingen äventyrsresa fylld av adrenalinkickar och upplevelser. Jag känner inte alltid att det är vad jag behöver, men alla människor är olika. Under en vecka kan jag tänka mig att bara ta dagen som den kommer, koppla av nere vid poolen och promenera i omgivningarna.

Playa del Ingles är faktiskt det enda stället där jag varit på Gran Canaria. Fem gånger har det blivit nu, den första gången var för över 50 år sedan, det skrev jag om i inlägget Dylan. Jag håller med om att det kanske börjar bli dags att besöka någon annan del av ön, kanske till och med någon annan ö.

Men nu var jag alltså här igen.

HL Suite Hotel Playa del Ingles

Det är ett så kallat "Adults Only" etablissemang, så inte någonting för barnfamiljerna. Å andra sidan väldigt lugnt och skönt utan barnfamiljerna 👀, inte mycket skrik vid poolområdet, inte många "bomber" (förutom mina egna alltså) ner i bassängerna, inte många uppblåsbara dromedarer på villovägar, inte många plastfotbollar som susar genom luften, inte mycket festande efter klockan 23 (i princip ingenting). 

Lugnt och skönt alltså, och nu hör jag mitt 20-åriga jag väsa ur mungipan att "det är väl lika bra att du går ut i skogen och skjuter dig tråkiga gubbstrutt!!".

För den som så önskar finns även en naturistavdelning högst upp på Sun Deck 👀. Själv är jag alltid helnaken, under kläderna alltså.

Adults Only, men barnasinne är tillåtet

"Kanske dags för en Bomben å skrämma opp 80-åringarna..."

När man anländer med transfer från flygplatsen mitt i natten och glider fram till receptionen för incheckning så poppar personalen spontant en flaska Cava och häller opp 2 immiga glas. Sen scannar man QR-koden till det utmärkta wifi´t, får sina nyckelkort och blir märkt med ett all-inclusive armband. 

Efter det behöver man inte längre någon plånbok under den följande veckan. Om man nu inte vill det själv alltså, för det finns naturligtvis fortfarande ett stort utbud av shopping i omgivningarna.

Festivalarmbandet på plats

När vi lämnade Norrland var det ändå ganska milt för årstiden, -23 grader och vindstilla. Knappt ens behov av långkalsonger, så de fick stanna hemma. Den första dagens första promenad ned till Atlantens ständigt brusande vågor visade sig det vara ett korrekt beslut.

Festivalvädret på plats

Etablissemanget är även utrustat med ett helt OK påklätt utomhusgym (under ett tak alltså) där det förutom ett gäng med konditionsmaskiner även finns dragmaskiner, hantlar och till och med en bänk med tillhörande skivstång och lite viktskivor. 

Den här gången blev det inget gymbesök (utöver att jag var dit och kollade läget, en gammal gymräv dras automatiskt till doften av ett gym), men vid det förra besöket var vi dit åtminstone en gång efter frukost och pumpade lite biceps/triceps 👀.

Först frukost

I frukostmatsalen

Sedan till gymmet

Med schysst utsikt från löparbandet

Slutligen bubbelpool uppe på Sun Deck

Några promenader (1-2 timmar) blev vår enda fysutmaning under veckan, sambon simmade i och för sig några längder i den stora poolen men jag knallade mest bara omkring med vattnet till hakan för att svalka av mig. 

Under den allra första promenaden i omgivningarna såg jag något färggrant som dinglade från ett träd. En klädnypa som någon klämt fast med för mig okänt budskap. Men jag tyckte den var ett ett fint motiv där mot den blåa himlen, så jag brände av ett snap-shot. Det kostar ju ändå ingenting nuförtiden 👀 å inte behöver man posta till Lofoto i Sundsvall för framkallning heller.

Sedan traskade vi vidare längs varma dammiga bakgator.

Om vi nu snabbspolar en dryg vecka till hemkomsten till Norrland så hade jag ett handskrivet brev i brevlådan från Jehovas Vittnen om frälsningens alla möjligheter. Å nu när jag skulle knåpa ihop det här inlägget ser jag alltså att det står www.jw.org på den där klädnypan. Det kunde väl ändå inte vara ? Jag googlade och jo men visst är det så.....

De går nu uppenbarligen på stenhård offensiv för att frälsa mig innan det är för sent 👀.

JW på en bakgata i Playa del Ingles 6 Januari 2026

Jag har ju funderat lite på att resa bort och stanna borta lite längre tid, låt oss säga 3-6 veckor, under den där allra tristaste vinterperioden i Norrland (November-Februari). Hitta en lämplig ö med ett lämpligt klimat och ett lämpligt pensionat med möjlighet till lämplig självhushållning. 

Jag vet faktiskt hur man lagar mat. Däremot skulle troligtvis sambon svälta ihjäl om jag var borta så länge. Men det finns ju i butikerna trots allt korv, filmjölk, Pasta Alfredo och Karins Lasagne 👀. 

Barpersonalen på Suite Hotel Playa del Ingles är både effektiv och trevlig. Emellanåt samspråkade jag lite (övade på spanskan från gymnasietiden) med min favorit Y med det vackra leendet. Innan jag avreste hade jag kollat lite på var lämpliga stormarknader är belägna i området. Man kan rimligtvis inte köpa potatis och spaghetti på butikerna i strandområdet. Det är ju dubbelt så dyrt som hemma i Norrland.

I San Fernando, ungefär 45 minuters promenad inåt land bort från strandpromenaden, finns ett stort Lidl. Det hade google berättat för mig. Min favoritbartender Y (den andra är naturligtvis V, men han har inte lika vackert leende 👀) brukade däremot handla ytterligare en bit längre bort i San Fernando, på det lite mer inhemska (tror jag) Mercadona.

En småmulen dag när vi var ute och promenerade inåt land på jakt efter t-shirts till barnbarn, lätt uppför mestadels, kom vi fram till en större flerfilig motorväg och hittade en broövergång där många diversifierade människor gick och drog sina väskor och shoppingvagnar.

På andra sidan, nerför en lång brant backe låg ett synbart mer ruffigt område än kring den fashionabla strandpromenaden. Komplett utrustat med just det Lidl som jag googlat fram hemma i soffan med ett glas "Perfect Day" på soffbordet. 

Priserna hade plötsligt reducerats med 30-40% jämfört med mitt lokala ICA. Ska man övervintra lite längre på Playa del Ingles Gran Canaria så är det hit man ska söka sig.

La Policia handlar sina munkar på Lidl i San Fernando

En dag var det så dags för den stora dagen. Tillbaka uppe på rummet efter frukost överraskades jag av en chokladask på sängen omgärdad av rosenblad kitschigt utlagda i form av ett hjärta, städerskans sätt att uppmärksamma mig, och 2 minuter senare knackade det på dörren och en av hotellets rådjursögda representanter överräckte en flaska rosa bubbel i en ishink och en liten kram på det.

Jojo, man vet väl hur man charmar de där mörkögda latinska damerna 👀.

Chokladpraliner på sängen efter frukost

Sambon hade redan före avresa uppmärksammat min bemärkelsedag, på sitt eget lilla romantiska sätt, så den biten var avklarad. Plötsligt en dag fick jag ett sms och fick själv åka till ICA paketutlämning och hämta min present. Det visade sig vara en BOSCH Unlimited 7 batteridammsugare !! Precis en sån som jag önskat mig 👀.

Perfekt present till mannen som redan har allt

Den där flaskan med rosa bubbel åkte faktiskt med i resväskan ända upp till Norrland och en dag i April när det verkade som att våren äntligen anlände sprättade vi den på bastualtanen.

När våren kom till Norrland

Det blev sushi till middag den där kvällen, några glas av både vitt vin och Cava. En whisky på balkongen och en kvällspromenad genom Playa del Ingles pulserande nattliv. Alldeles tillräckligt för mig.

Japanskt till middag

Någonting Sött till kaffet

Skotskt på balkongen

Eftermiddagarna spenderades ofta uppe på Sun Deck i baren med den schyssta utsikten över stranden och bort mot Maspalomas. Vi brukar köra en maratonturnering under vistelsen i det klassiska kortspelet "Vänd 10:a", en del kanske kallar det för Skitgubbe (tror jag).

Precis som för 2 år sedan förlorade jag, denna gång med 23-21. Tur det, för sambon är inte bra på att förlora utan en så kallad utpräglad "dålig förlorare". Själv tar jag det mesta med en klackspark nuförtiden, det blir nog så om man legat inlagd för intensivvård i några veckor 👀.

Så jag lät henne vinna.

Drinkar och dobbleri i eftermiddagssolen

Man möter ofta många människor när man är ute och reser, en rolig del av resan tycker jag trots min eremiterande läggning. Den här gången mötte vi bland annat 3 trevliga belgiska damer, 2 tyska budgetresenärer, 2 80-åriga finska seniorer med globetrotter ambitioner (de hade redan 3 nya resor över hela Världen inbokade det närmaste halvåret) och 2 finska par i vår egen ålder som reste tillsammans.

De där finska paren pratade vi ganska mycket med, det pågick som bekant ett vinter-OS under tiden som vi var borta med ganska stora 👀 svenska framgångar 👀 i damskidåkningen. Det blev naturligtvis, åtminstone för mig, ett kul samtalsämne i rätt sällskap.

Men det var ovanligt trevliga och världsvana finnar, det var bara den ena karln som var som en finne vanligtvis brukar vara på fyllan. Lite tvär och vresig 👀. Don´t mention the War.

Den sista kvällen uppe på Sun Deck, innan de skulle avresa mot Helsingfors, tog de mod till sig och frågade något (med kraftig finsk brytning) som de uppenbarligen funderat på i några dagar. 

En så pass eljest fråga så att jag nog tycker att den borde ramas in och hängas på väggen. Jag brukar sällan bli svarslös, men den här gången tog det ett litet tag innan kugghjulen i hjärnkontoret processat det hela. 

En av många frågor man kan ställa sig här i livet 👀

Ändå lite förståeligt kan jag tycka, speciellt med min nya FIRE kropp version 2026 med 14kg lägre kroppsvikt 👀 och nu 46 år på gymmet. De har naturligtvis under några dagars tid intresserat iakttagit mina graciösa Johnny Weissmuller språng ner i poolen, eller bevittnat när jag kränger ett linne med text "Everlast" på bröstet över min glänsande svettiga överkropp och lojt släntrar iväg till poolbaren i mintgröna foppatofflor på jakt efter una grande Cerveza eller den gamla godingen Sex on the Beach. 

Då är det nog lätt hänt att förväxla mig med en Cyberdyne Systems Model 101, i stort behov av semester, som nu äntligen fått komma iväg på den där ledigheten.

"Jag börjar faktiskt bli lite sliten nu....."

Sambon däremot, som en gång i tiden tränade konståkning och aspirerade på att vara isprinsessa i tyllklänning men inte önskade följa tränarens råd och flytta till annan ort med bättre träningsmöjligheter för den fortsatta utvecklingen mot trippel Salchow osv, såg inte på det hela med lika blida ögon. Vilket den efterföljande konversationen understryker.

The Husband : "Haha...hörde du att finnarna frågade om vi är gamla bodybuilders !!"

The Wife : "Ja !??...men jag ser väl inte ut som en gammal bodybuilder...."

The Husband : "Njaaee...men du brukar klaga på att blusarna sitter trångt över axlarna..."

The Wife : - - - - - - - - - - - - (en utdragen tystnad)

The Husband : "....å lite trångt i armarna ibland oxå..."

The Wife : "Men jag ser väl FÖR HELVETE inte ut som en gammal bodybuilder !!"

Därmed tyckte jag att det var lämpligt att tona ner konfliktsituationen, mellan två NATO-länder dessutom, innan det eskalerade i handgripligheter. Finnarna har trots allt stor erfarenhet av vinterkrig.

Åter till Norrland.

Samtidigt i Norrland

Hur brukar du celebrera dina lite

större bemärkelsedagar ??

//Northernlightsinvestment