torsdag 7 oktober 2021

FIRE och Lyckan

Igår snubblade jag över ett blogginlägg på en sida som hyllar minimalistiskt leverne. 

Även jag omfamnar dagligen efter bästa förmåga ett minimalistiskt tänk kring att hushålla med mina egna resurser och därmed även våra gemensamma globala resurser. Inget snack om den saken. 

Jag bor i en liten stuga på 55 kvadrat som under årens lopp energieffektiviserats. Vedeldad bastu, gäststuga, vedbod och förråd är fristående. På så vis behöver man aldrig värma upp fler kvadratmeter än nödvändigt. Jag cyklar mestadels till alla mina åtaganden. Min konsumtion är på så pass låg nivå att det inte är möjligt eller ens meningsfullt att nå lägre. Inga skotrar, fyrhjulingar, husbilar, båtar eller andra bränsleslukande förbränningsmotorer. Jag lagar 99% av min mat från grunden på säsongens råvaror.

Jag är helt enkelt en alldeles exceptionellt tråkig stackars sate som inte överhuvudtaget upplevt någon skillnad avseende det sociala livet före respektive efter corona blev ett känt begrepp. Men trots det skulle jag ändå tyvärr tvingas beskriva mig som så lycklig som en gammal inbunden eremiterande norrlänning kan förväntas vara.

En av spaningarna i blogginlägget på den minimalistiska sidan var reflektioner kring en kvinna vars livsgnista släcktes när hon blev mångmiljonär och skamkänslorna kom när den stora lyckan och euforin inte infann sig då hon och hennes man blev dollarmiljonärer alldeles för tidigt gentemot den ursprungliga planen.

Personligen kan jag definitivt hålla med om att det inte nödvändigtvis finns någon korrelation mellan högre värde på aktieportföljen och större grad av lycka. Det finns massor med miljonärer och miljardärer som har idkat självinducerad eutanasi.

Därefter följer bland annat kommentarer om hur "många i FIRE-rörelsen ser målet att uppnå X kronor som ett slags frälsning varefter livet kommer att bli fantastiskt (och äntligen lyckligt)".

Känner Ni igen Er ??

Jag gör inte det. Inte i mig själv och inte bland de innehavare av ekonomibloggar som jag frekvent läser. FIRE-människor förefaller tvärtom fyllda av intelligens, insikt, personligt ansvar, drömmar och förhoppningar om en större framtida frihet och valfrihet för sig själv och sin familj.

Men väldigt sällan (om ens någonsin) har jag läst om någon som förknippar sin framtida lycka med en viss uppnådd summa på kontot.

  


Kom FIRE och gör mig lycklig...



73 de Northernlightsinvestment

17 kommentarer:

  1. 6.037.616

    DÅ kommer jag bli lycklig! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande. USD eller SEK ?

      Härligt när man vet någonting så där exakt.

      Radera
    2. Nu när du säger det så föredrar jag nog USD...

      Radera
    3. Min gräns för lycka går vid skyhöga 0:- kr ;)

      Radera
  2. Nej någon framtida lycka pga en viss uppnådd portföljsumma har jag heller aldrig läst om. Lycka är väl i dessa sammanhang mer om att trivas o må bra med det man faktiskt har? Att en hel del av oss fire strävare finner denna lycka utan massiv konsumtion är troligtvis vår egentliga "lycka".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det blir totalfel för mig iaf om man hänger upp sin lycka på portföljvärdet. Däremot siktar jag naturligtvis mot en grad av direktavkastning där jag inte längre är beroende av en reguljär anställning.

      Radera
  3. Så fort det kommer fram att någon person som uppnått FIRE inte är lycklig verkar det vara en anledning till att ingen bör sikta mot FIRE. Undrar varför vi aldrig får läsa om Lisa som efter flera års slitsamma studier uppnått sitt mål att bli läkare, men upptäcker att hon ändå inte blivit lycklig. Själv tror jag inte på stora mål utan hellre på att göra saker som man gillar och känns meningsfulla. Jag gillar att leva sparsamt och investera i aktier och fonder, tycker det är kul att läsa om olika företag jag investerar i och vad som händer i världen, även om jag inte tror att det hjälper mitt investerande ;) Om jag sen når till en eller flera miljoner är det ju kul, men det är inget mål som kommer att göra mig lyckligare än jag redan är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många som valt fel utbildning och insett det först efter några år men som du skriver hör vi aldrig om dem på samma sätt. Mkt görs för att motarbeta fire även om endast några få lyckas nå den. Haggan, förlåt Maggan, har backat från ny isk skatt enligt obekräftad uppgift men inte helt då de med "flera" miljoner... Så tröttsamt. Vi borde göra upprop mot att staten får samla in uppgifter från sparinstituten, med vilken rätt liksom?...

      Radera
    2. Jag kände oxå att det var ytterligare en vinkling mot anledningar till att inte eftersträva självförsörjning genom FIRE. Däremot verkar det vara väldigt i ropet och OK att vara självförsörjande genom odling/lantbruk/djurhållning.

      Nu går jag väldigt sällan klädd i foliehatt, men det känns lite konspiratoriskt ibland i media...

      Radera
    3. Fast kombinationen FIRE och lantbruk blir man också olycklig av, för det blev Onkel Tom. Men självförsörjning enbart genom lantbruk kanske är OK.
      Jag tror mer att detta är uttryck för något folk vill tro på, som en ursäkt för att slippa göra något själva, än något konspiratoriskt.

      Radera
    4. Onkel Tom ja. Var det en blogg ? Har något svagt minne, jag måste googla.

      Nä jag är inte lagd åt det konspiratoriska hållet öht. Men har funderat en del över orsak/verkan och arv/miljö kring människors olika val och att man förnekar att valmöjligheter finns.

      Radera
  4. Lyckan kommer, lyckan går, men portföljen den består... Eller vänta nu lite.
    Min familj gör mig lycklig och min portfölj skänker mig en viss trygghet. Jag strävar inte efter ett visst värde på portföljen utan sätter av de pengar som blir över helt enkelt. Att sluta lönearbeta finns där i bakhuvudet men jag är helt enkelt inte redo än även om portföljvärdet för stunden kanske säger att jag är det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, i alla består antalet aktier med något större sannolikhet.

      Ett stort steg att avsluta det tvungna arbetandet. Känner likadant, inte redo än.

      Radera
    2. Själv försöker jag programmera om mig själv till att vara redo att lämna lönearbetet. Gammal hårdvara som ska rebootas med ny mjukvara. Kan inte påstå annat än att det går trögt.

      Man kanske aldrig blir redo. Bara rycka plåstret...?

      Radera
  5. Undrar hur många vars livsgnista släckts av stress och många år på ett jobb de inte trivs med för att de inte har något val ? Det är lite ledsamt med den attityden att " inget vanligt folk " klarar av att spara sig till miljonär. För då är det ju ingen ide då, att ta ansvar för sitt eget liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig sprider just det där med att jag nu faktiskt har ett val lite ljus i mitt arbetslivsmörker. Det är tyvärr långt ifrån alla som har den möjligheten utan istället sitter fast i det du beskriver.

      Just den där attityden är väldigt svår att komma till rätta med. Tyvärr verkar det finnas dels någon form av motrörelse i media mot FIRE och dels att det utpräglade konsumtionssamhället sätter nog käppar i hjulet för många...

      Radera
  6. Det verkar idealiskt det du skapat vid stugan. Jag tror inte jag siktar minimalistiskt utan mot prisvärt, bekvämt, privat leverne med livskvalitet. I Sthlmslägenhet idag har jag nog bara bekvämt av de 4. Hus i by på landet ger dock alla 4.

    En viss summa kapital som tillåter ett uttag som klarar mitt uppehälle på önskvärd nivå betyder ju ändå att jag skulle "äga min tid" (mitt huvudmål) och kan göra vad jag vill med min tid - även arbeta om jag skulle vilja.

    SvaraRadera