På andra sidan 3

Då var det dags igen för en sån där kortfattad, diversifierad och totalt ovetenskaplig betraktelse över nutid, närtid, dåtid och framtid. Hur livet fortskrider för mig här "på andra sidan". 

På andra sidan av vadå frågar sig kanske någon. Ja men på andra sidan av Hamsterhjulet såklart, när man klivit ut och står vid sidlinjen och tittar på hur det fortsätter snurra för alla andra kämpande gnagare i deras Hjul.

Det här blir den tredje rapporten från andra sidan, den första kom i November 2024 (Avsnitt 1) 7 veckor efter mitt avhopp från Cirkuslivet och den andra i Maj 2025 (Avsnitt 2). Slumpen har gjort att det har blivit ungefär halvårsvisa avrapporteringar, så även denna gång.

Som lite extra parentes kan nämnas att, som så ofta för mig som gillar musikaliska referenser, är det där "på andra sidan" en långsökt passning mot en vinylplatta som kom 1995 (efter några års bortavaro) från 80-tals gruppen Simple Minds med titel "Good News from the Next World". Ingen BBQ sejour om sommaren är komplett utan att åtminstone en gång lyssna på liveversionen av "New Gold Dream" från dubbelalbumet "Live in the City of Lights".  

"Good News from the Next World"

I förra veckan noterade jag på X (Twitter) ett inlägg i FIRE-debattens negativa territorium, en debatt som för övrigt är ganska tillbakadragen just nu. Det har stormat värre förr om åren kring människor som fegt med svansen mellan bena tar sina FI-pengar och flyr kontorsbåsets värme och trygghet. 

Anyhow, rubriken var alltså att "Friheten blev en fälla: Satt framför datorn dygnet runt" med kommentaren att man sitter av dagarna utan mening. Det där kan ju bero på många saker där 1. Brist på fantasi och 2. Brist på disciplin och 3. Brist på självkännedom omedelbart poppar upp i mitt huvud.

Det är tveklöst en stor mängd Tid som frigörs (kanske så mycket som 45 timmar i veckan) när man kliver ut ur Hamsterhjulet. Eftersom Tid som bekant är Pengar så gäller det att handskas varsamt med all denna rikedom som nu trillar ner i din famn. Det gäller att ha någon basic plan på hur tiden ska användas efter det att den första smekmånaden utan väckarklocka är över. Annars kan det bli lite som ett hastigt uppblossande förhållande där allting är upphängt på eufori på Mauritius. De flesta människor kan inte befinna sig i det tillståndet för evigt. En vardag kryper på.

"Kan inte någon bara ta mig bort från 

den här otäcka vårsolsbelysta altanen och 

låta mig glida in i ett kontorslandskap"

Jag tror jag är som gjord för frihet utan att behöva gå till jobbet, den icke-socialdemokratiska tankesmedja som kom på det där med finansiellt oberoende och att sluta jobba designade troligtvis konceptet utifrån min personlighet. Ingen nyhet för mig såklart, kliva opp tidigt på morgonen (klockan 9 alltså) och se på "Sommarlovsmorgon" när jag var barn eller "Sköna Söndag" senare i livet med farmors stickade raggsockar och långfrukost i tv-soffan har alltid tilltalat mig som varande en underbar kravlös tillvaro under en mjuk varm mysig filt. 

Fan också, att jag har så låga krav på tillvaron och inte frestas jag heller av att ge mig in i det gravt konkurrensutsatta och avundsjukebaserade konsumtionssamhället. Det är tyvärr bara att acceptera den modesta nitlott man blivit tilldelad i personlighetslotteriet 👀.

Så jag fortsätter att sova tills jag vaknar automatiskt utan någon väckarklocka som ringer 5:41, polarna Dugongen och Akvariefisken har av sambon flyttats till garderoben vid min sovplats och ger mig en high five när jag steppar upp kring 8-snåret. Välkommen i gänget liksom, följt av en 2-timmars frukost inkluderande 8 koppar starkt kaffe med mjölk.

En splash on lotion för Northernlights

Kaffe är lite halvviktigt för mig. Det blev det inte förrän i 25-års åldern (innan dess var det mest the), då det var många och långa grupparbeten i F-husets fik på Tekniska Högskolan i Luleå, med stora mängder kaffe. Inte ens för en student kändes kostnaden betungande dåförtiden, och det var fri påfyllning (tror jag i alla fall, glömde nog bort att fråga) 👀. Nuförtiden kostar en kopp kaffe ungefär lika mycket som att köpa ett helt paket i butik. När kaffe köpes i butik ska det självklart vara mörkrostat, fabrikat är inte så oerhört petnoga.

Northernlights privata Kaffemaskin

Vi har en sån där flådig kaffemaskin som på egen hand kan göra lite varierande kaffedrycker. Den är faktiskt min privata egendom, har fått den i födelsedagspresent av sambon, men jag använder den bara på helgerna ibland (till eftermiddagskaffet) å kör istället dagligdags med en simpel pressbryggare inköpt på IKEA. Billigare inköp av både pryl och kaffe 👀.

Sambon använder naturligtvis min kaffemaskin varenda dag, flera gånger dessutom. Hon är lite lurig ibland sambon med sånt där, för när jag tycker att vi inte behöver mer automatiska prylar (utan klarar oss med våra befintliga analoga grejer) och lägger in ett veto men hon naturligtvis tycker på sitt eget vis. Ja då köper hon prylen och ger den i födelsedagspresent till mig, å jag får till och med själv hämta den från ICA:s paketutlämning. Lömskt beteende.

Hon vet naturligtvis inte om det ännu, men det ska bli väldigt roligt att se hennes ögon tindra när hon i julgransbelysningens sken, glöggfryntlig och hög på socker från knäcken, öppnar årets julklapp som blir en batteridriven Meec (Bäst-i-Test) kedjesåg 👀.

Istället för Victoria´s Secret

Sömnbehovet har, via mina dagliga fältstudier, successivt konstaterats minska med ökande tidstillgång. Det har nu landat kring de av Socialstyrelsen rekommenderade 8 timmarna istället som förra hösten/vinterns 9-10 tonårsliknande behov. Tur är det, man kan ju inte sova bort hela livet.

Anledningarna till det minskade behovet är oklara, men jag tror att det kan bero på både bättre stressfri sömnkvalitet (ingen Cirkus med krav på ständig tillgänglighet och ständig puttrande problematik) och att jag på något besynnerligt sätt "sovit ikapp" alla år av deprivation. Kreaturen i de varma vattnen kring Madagaskar hade rätt.

"Du skulle kanske ha lyssnat på Oss lite tidigare"

Men även en långfrukost i tv-soffan, eller i soffhörnan med en laptop i famnen tar någon gång slut och man reser sig självklart upp. Bör så göra i alla fall, det så kallade utbredda stillasittande har granskats hårt av media (text-tv) 👀 den sista tiden. Som tur är gillar jag fysisk aktivitet skarpt, 46 år av att regelbundet grabba tag i träningsväskan och gå till ett gym var jag än har befunnit mig i Världen är en tydlig ledtråd i den riktningen. 

Förra månaden till exempel blev det 11 dagar på raken, 1 dag provkörning av tilltänkt ny bil, följt av 11 dagar på raken igen. Trots allt snack om ny bil promenerar jag oftast till den närmast belägna matvaruhandeln, det tar 45 minuter tur och retur (jag tar en lång omväg) en 5-6 gånger i månaden.

Kroppsvikten har minskat från 113,9 kg till 101,5 kg, vilket alltså innebär -12,4 kg på de 14 månader som passerat sedan Cirkuslivet avslutades. Igår var noteringen på vågen till och med nere på 100,9 kg vilket pekar på att snart kan -13 kg vara befäst. 

Sakta men säkert rör det på sig mot Mål 1, dvs 99 kg. En riktig karl väger naturligtvis aldrig under tresiffrigt, det är känt sedan länge i styrkesportskretsar, men det struntar jag högaktningsfullt i just nu 👀. Vardagslivet blir mycket lättare med mindre överlast.

I nedanstående diagram syns viktkurvan sedan avslut på Cirkusen med tillhörande ökning av aktivitetsnivå och en liten kostförändring. Juli månad syns som en problematisk period 👀 och nu blir det snart Jul och det kan då vara svårt att alltid hålla sig på den smala vägen. 

Jag är till och med av den åsikten att man inte ska hålla sig på den smala vägen ständigt och jämt, utan ibland ge sig ut i lite ruffig terräng och dra en Gin&Tonic på bastualtanen i Juli högsommarmånad eller kontemplativt sippa en Whisky i gungstolen i braskaminens sken på Julafton. Det blir troligtvis bara någon variant av Knutbytillvaro av att ständigt fixera på och överdriva den smala vägen.

Juli och Jul, jag tycker mig förresten skönja ett visst mönster 👀.

Negativpositiv utvecklingskurva avseende nyckeltalet Kroppsvikt

Någon kanske undrar hur dessa minus 12-13 kg på 14 månader uppnåtts. Det har jag funderat en del över själv faktiskt 👀, det har bara lömskt smugit sig på och överrumplat mig. Tycker inte jag gjort så mycket drastiskt, men det jag har gjort är något jag aldrig gjort förr mer än under kortare perioder. 

Det har ingenting att göra med kostförändringar per se, där är den enda justeringen att det blir fisk oftare nu än för ett år sedan. Jag tror inte heller att den ökade aktivitetsnivån är boven i dramat, jag har alltid varit av den bestämda åsikten att det spelar ingen roll (undantaget eliten inom konditionsidrotter som dagligen plöjer ner timme efter timme av aerob förbränning) hur mycket man tränar om man inte samtidigt tänker på hur mycket man äter, +/- 0 kompensation liksom. Bättre sömn, nä det känns långsökt även det.

"Blev faktiskt två set bicepscurl extra på gymmet idag"

För mig blev det som vanligt ett bananskal att snubbla på, och det bananskalet heter oplanerad periodisk fasta 15/9. Det började med att jag hoppade över det där kvällsmålet som man så ofta blir tvärsugen på. Det var jobbigt under några kvällar, jag tyckte oerhört synd om mig själv i min självsvält, men märkte när jag vaknade i häradet klockan 8-9 på morgonen att jag knappt kände någon hunger. 

Efter en vecka var kvällssuget helt borta (och har bara kommit tillbaka under syndfulla månader som Juli) och eftersom jag alltid äter middag efter gymmet kl 17.30 så blev det oftast minst 15 timmars fasta varje dygn med ett så kallat "ät-fönster" på 9 timmar. 

Helt oplanerat alltså, men det är just det där att jag kan sova länge på morgonen som har möjliggjort detta fönster så enkelt (frukost klockan 9 istället för klockan 6). Man kan naturligtvis skapa det även om man måste kliva upp 5.41 på morgonen och masa sig iväg till en arbetsplats, men för mig skulle det i alla fall bli ett högre berg att bestiga.

Nu har jag modifierat det hela till ytterligheten att bara äta 3 måltider per dygn. Ganska lätt att gissa vilka måltider det är, de kallas populärt i folkmun för Frukost, Lunch och Middag 👀. Inga större konstigheter alltså.

I takt med att kroppsomfånget minskar reduceras allt fler klädesplagg på långtidsförvaring och plockas fram ur sin tidskapsel, bra för både miljö och plånbok. Ibland måste det lappas och lagas innan plaggen åter kan tas i bruk (mina svarta jeans), så jag har fortsatt att odla min tendens till att vara knapsu (ett tornedalskt uttryck som går att läsa om här). När jag ändå hade maskinen trädd med svart tråd så passade jag även på att fixa till sambons svarta klädesplagg.

Mina svarta jeans får några år ytterligare livslängd 

Kan det här verkligen vara möjligt, kan en enda människa vara så totalt framgångsrik med återkommande ATH i portföljen, ständigt stigande arbetsbefriad inkomst, abnorm frihetskvot, galet hög träningsdisciplin, sorglöst könsrollsöverskridande beteende och nu till sist en bastant viktnedgång som lök på laxen strax innan julfrosseriet inleds 👀.

Nej, naturligtvis inte !! Jag har misslyckats å det grövsta med en massa saker under den senaste 6-månaders perioden. 

Det där med att ligga avkopplad i sängen och läsa böcker har gått åt skogen fullständigt, det har kanske blivit 5 stycken lättlästa dussindeckare på ett halvår. Skrämmande okultiverat, de två senaste lämnades dessutom tillbaka på biblioteket med 10 kronors förseningsavgift efter att endast ha lyckats traggla mig igenom 50 sidor av den ena och inte en enda sida av den andra. Måste vara oengagerade författare, inte oengagerad läsare.

Resandet är ett sorgesamt kapitel, jag har inte tagit mig iväg en enda centimeter undantaget en lördagssväng till IKEA i Haparanda. Men inom detta område har jag dock genomfört en del informationsinsamling (intervjuer med resenärer IRL i min omgivning) kring Kreta, Cypern, Thailand och Mallorca. Det lockar faktiskt att checka upp statusen för Mallorca och se om det finns någonting bortom Magaluf (dit jag var vid mitt senaste besök på ön 1992).

Kursen i spanska (fräscha upp gymnasiekompetensen) har bluddrats bort, orkade inte sitta där på Youtube och traggla. Kan inte skylla på den spanska donnans engagemang heller, hon var nästan överentusiastisk när hon försökte lära engelsmän att uttala Hablar utan att H:et skulle höras överhuvudtaget 👀. Måste skaffa mig en spansk kompis IRL att öva på.

Slutligen har jag även denna 6 månaders period misslyckats med att besegra min kroniska hjärtsjukdom 👀, den gör sig påmind dagligen, ger mig en tryckning över bröstkorgen och säger "här är jag resten av ditt liv, tro inte något annat", och jag har insett att den kommer besegra mig helt och hållet när den väljer att göra så. 

Men jag väljer själv istället under tiden fram till det nederlaget att försöka leva i så mycket positivitet som en dystymiker förmår uppbåda och omgivningen uppfattar mig tydligen som både social och framåt även om jag envisas med att beskriva mig som en eremit. Social kameleont är kanske mer korrekt.

Härom dagen frågade mig någon apropå det där att gå i tidigarelagd pension varför jag som har så mycket att ge inte fortsätter jobba. Så jag berättade att just den dagen var en bra dag, men att de flesta dagarna är långt ifrån lika bra, att jag känner direkt på morgonen när jag trycker i mig mina 8 frukostpiller hur det kommer att bli med orken och nu har jag gjort tillräckligt i arbetslivet. 

Det måste finnas massor med andra människor som kan ta upp den tappade stafettpinnen, det finns nämligen alltid mycket att jobba med varje dag även om man inte går till ett jobb 👀.

Vem behöver Energidryck när det finns Kaffe

Skulle du (likt mig) med lätthet klara av att 

hoppa av från arbetslivet i förtid, eller skulle det 

bli en stor prövning för dig ??

// Northernlightsinvestment