måndag 9 oktober 2023

5:41

5:41 betyder troligtvis inte så mycket för någon annan än mig. För mig betyder det klockslaget när väckarklockan ringer måndag-fredag och natten är över för den här gången. Av någon anledning har det blivit så: 5:41


😱 En annan version av Munch´s "Skriet" 😱


Kommer inte längre ihåg exakt varför det blev 5:41 men troligtvis var det slumpen som gjorde att det blev så redan 1996 när jag inledde min briljanta karriär efter avklarade universitetsstudier. En uppskattat lämplig snoozevänlig tidpunkt före 6:00 så att morgonbestyren därefter ska hinnas med innan nödvändig avfärd mot något Cirkusetablissemang. 

Jag är inte en människa som tycker om att stressa på morgonen. Därtill är jag morgontrött, så en viss tidsduration och en större mängd Kaffe krävs för att starta upp systemet.

Kan även ha varit före 1996 som just 5:41 kom att dominera mitt liv så markant. Alla dessa olika typer av jobb som har kommit och gått under de senaste 40 åren av mitt liv har nästan alla haft det gemensamt att senast möjliga inställelsetid varit 7:00 för att undvika sen ankomst.    

Ett tag jobbade jag i storkök i Landstingets regi, det var några år i slutet av 80-talet. Då var det schemalagda frukostförberedelser var 4e vecka med arbetsstart redan 6:00. Gröt och välling skulle kokas, påläggsvagnar skulle rullas fram, saftsoppa hällas upp i skålar. På den tiden, som nybliven 20-åring, var jag nog ännu mer utpräglat morgontrött. Men det var bara att snällt ställa väckarklockan betydligt tidigare än 5:41.

Under några år jobbade jag som påläggskalv inom svensk tillverkningsindustri nere i södra Sverige. Jag hade oftast tur som bodde så pass nära mina varierande arbetsplatser så att det gick att cykla. Tjänsteresorna var dock många och då blev det förbeställd taxi från hotellet efter den väl tilltagna frukosten. Ibland var det frukost i Holland. Ibland i Belgien. Ibland i Frankrike eller Italien. Ibland bara på någon ordinär ort i Sverige. Någon gång i England. Men alltid ställdes klockan på 5:41.



  Men jag gick ju nyss och la mig.....


Ett tag veckopendlade jag upp till Pajala med inställelsetid även där 7:00 så väckarklockan fick ställas oerhört mycket tidigare än 5:41. Varje måndagsmorgon när den ringde 3:30 kändes det som att jag ännu en gång befann mig i grundskolan åk8 och skulle på Fågelskådning till Gammelstadsvikens Naturreservat.

Det här var på den tiden då stora Monstertruckar susade omkring kors och tvärs längs Pajalas bygator. På nästan varenda en stod det Northland Resources och i Pajala rådde det eufori till och med inne på bensinmacken. För att inte tala om på hotell och lunchetablissemang. 

Ungefär 20 år före detta hade jag, av andra anledningar, vistats en del i Pajala och på den tiden brukade man säga att "den sista som lämnar byn släcker lyset...".

Av Northland blev just ingenting i slutändan, det gick ungefär som med SAS, men idag har nya ägare tagit över och bryter malmen som legat där sedan tidernas begynnelse. Upp ska den till varje pris för att Världen behöver bygga nya häftiga grejer; bilar, båtar, stridsflygplan och avfyrningsramper för raketer.

Min sambo tycker om djur. På väggen bredvid kylskåpet hänger just nu en almanacka, jag tror den är från WWF, prydd med olika typer av djur. Varje tidig morgon, strax efter 5:41, när jag öppnar kylen för att plocka ut keso, bayonneskinka och färdiguppskurna grönsaker till mina frukostmackor så hänger det något djur där på väggen och tittar på mig.

För Oktober månad är det utvalda djuret en Dugong med små plirande ögon och ett ifrågasättande ansiktsuttryck. Först trodde jag att det där är ju en sån där helt ordinär Manat. Men se det är det inte för i pytteliten text längst ner till vänster står det Dugong. Jag var naturligtvis tvungen att googla detta underliga djur.

Den senaste dagarna i mitt liv, vardagar där kring 5:41 på morgonen alltså, har jag börjat uppleva att Vi (Dugongen och jag) har en pågående konversation där då när Vi ändå i all hast möts vid kylskåpet. Om mitt liv varit en fransk experimentell kortfilm så skulle små pratbubblor synas växa fram på bilden där Dugongen så fridfullt svävar omkring i de varma vattnen utanför Madagaskar tillsamman med sin kompis Akvariefisken. 

Det gör det naturligtvis inte. Inga pratbubblor manifesterar sig. Det hade ju varit helt sinnessjukt. Men i mitt inre är just det precis vad som inträffar. 

Tur att det snart är dags att vända blad i almanackan 👀. 



Mina bästa polare under Oktober är Dugongen och Akvariefisken



Ta hand om din mentala hälsa nu i höstmörkret !! //Northernlightsinvestment

4 kommentarer:

  1. 5:41 är väl en halvtimme innan jag går upp ungefär, men jag har flextid och ställer ingen klocka om jag inte har möte väldigt tidigt (vilket jag nästan aldrig har). Jag sover bättre utan väckarklocka...

    När vi väl "vänt blad" blir det väl 0730-08:00 kan jag tänka mig. Kul att läsa att du hintar lite i inläggen igen.

    Novembermörkret närmar sig som sagt och mitt FIRE-sätt att bekämpa det blir en långresa men i år blir det jobb plus stenhård träning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ställer alltid klockan. Även på helgerna, fast då kan det bli typ klockan 8.15. Väldigt sällan sover jag så länge. Det blir oftast samma tid som för dig...kring 7.30-8.00. Vet inte riktigt varför jag ställer klockan även på helger, kanske ngn slags känsla av att inte vilja sova bort hela dagen :)

      Kul att du tycker det är kul att jag hintar och även kul att du "begriper" mina hintar :) Det närmar sig allt mer nu känns det som.

      Radera
  2. Kul inlägg NLI!

    5.41 är tidigt... Man vänjer sig men kul är det inte, speciellt inte för en som är utpräglad kvällsmänniska och gärna håller sig uppe rätt sent. Åldern börjar dock ta ut sin rätt så det blir allt tidigare nedsläckning. Jag är dubbelnatur, både morgonmänniska och kvällsmänniska så helst skulle jag vilja kunna sova en timme kring lunch... Gillar som sagt morgnar men helst inte uppstigning före 6.20, det räcker bra. Numera än senare.

    Att börja 06 måste vara en riktig plåga och särskilt om man har en bit till jobbet dessutom...Usch ja, det är en stor del av livet som leves på cirkus, rätt hemskt när man orkar betrakta vad man sysslat med i livet och fortfarande gör...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kalkyl. Ja, man måste ha lite humor i det här Livet och den här Världen. Annars blir man snart skvatt galen :)

      Jag har alltid varit en kvällsmänniska. Precis som du har jag blivit det något mindre med stigande ålder. Men nog är det så att jag fortfarande kan nattsudda till kl 01 om jag är långledig på semestern eller under Jul/Nyår. Alltid finns det någon bra film eller dokumentär om hur man bygger skyskrapor i Malaysia att titta på.

      Radera