På andra sidan 1

Så här långt gången, 7 veckor i livet har runnit iväg för att aldrig komma åter, kan jag inte hitta någonting negativt överhuvudtaget med att ha hoppat av från Cirkuslivet. Anstränger mig för att kunna uppbåda, söker aktivt och passivt i mitt inre för att identifiera, relaterade negativa känslor med själva avhoppet. Men nej, inte det. Ingenting, det ekar som vanligt helt tomt där i mitt inre 👀.

Alltså livets stora och små trivialiteter och även katastrofer kommer naturligtvis alltid finnas där. Det är inget nirvanatillstånd eller Shangri-La man momentant inträder i. 

Korkjäveln kommer alltid nån gång fortfarande, när man skakar morgonjuicen, vara bristfälligt påskruvad. Kreditkortet kommer alltid nån gång signalera "MEDGES EJ", i kassan inne på Coop med 19 personer bakom sig i kön, så att man till slut, efter att ha traskat mellan 3 olika kassor för att prova lyckan, får lämna burken med rödbetor, de 5 tomaterna och vetemjölspåsen (summa 63 SEK) åt sitt öde och lomma iväg hemåt med svansen mellan bena. Men först efter att några gånger ha informerat kassaoperatören om att "Nej, det saknas inte täckning på kontot".

 I övrigt har den nya förenklade vardagen utkristalliserat och etablerat sig.

• Sover tills jag vaknar av mig själv (8-9,5 timmar sömn vanligtvis), långfrukost i tv-soffan (vilket även är datorsoffan), de sedvanliga 6 kaffekopparna (3 temuggar) med mjölk, kollar börsöppning och en stund av morgonutvecklingen, kanske bloggar en snutt, kommunicerar digitalt, går en långpromenad, in på biblioteket för att bläddra i några dagstidningar, hem för lunch, ytterligare 2 koppar kaffe, lite mer digitala aktiviteter eller en film på tv eller en dokumentär om utgrävningar i Egypten eller kanske någon spännande totalrenovering av en skrothög till Chevrolet Bel Air, lagar mat eller bakar om det behövs, lägger mig på sängen och läser om ro infinner sig, hämtar oftast sambon från bussen, gymträning, middag, kollar några avsnitt serier i soffan (just nu Seal Team eller The Darkness), rundar av dagen.   

"Nu är det nog dags att runda av dagen...."

Säga vad man vill om serien Seal Team, det är definitivt mycket Pang för pengarna men med tiden ledsnar man på den ofta repetitiva handlingen. Vi är på slutet av säsong 3, tror knappast det blir att fullfölja till säsong 7 som tydligen pågår just nu.

Jag gillar perspektiv på saker, det har jag gjort ända sedan den första gången jag som barn försökte greppa hur lång sträcka ett ljusår egentligen utgör. Seal Team har via ett av dess avsnitt, apropå värdet av utvinningsbara sällsynta jordartsmetaller, gett mig ett bra perspektiv på skillnaden mellan miljon, miljard och biljon. Tänkvärt inte minst utifrån storlek på ISK-skatten vid olika värde 👀.

• En miljon sekunder är 12 dagar.
• En miljard sekunder är 34 år.
• För en biljon sekunder sedan strövade Mastodonter och Sabeltandade tigrar omkring nere på kontinenten. Sverige fanns inte och var för övrigt täckt av 4 kilometer tjock is. Det var för 34 000 år sedan.

Har haft lite svårt att komma till ro än så länge. Att bara lägga mig på sängen och läsa en bok. Vet inte riktigt varför. Upplever det som att det finns någon tid att passa även fast det ekar tomt i kalendern, att jag behöver vara redo för någon plötslig utryckning, ett telefonsamtal osande av stupiditet. Kanske inte har vant mig vid det nya utryckningsbefriade tillståndet ännu.

Jag läser trots allt en del. Vill inte kalla det för mycket, men det blir en bok i veckan. Inte som för 20 år sedan då det periodvis blev 3-4 böcker i veckan. Kan nog definitivt konstatera att min personlighet med åren glidit över mot en viss rastlöshet i kombination med att det nu ryms mer aktiviteter i min vardag än vad det gjorde förra gången jag var off-grid. Fast det är en positiv utveckling.

Tydligen är det vanligt att pensionärer börjar intressera sig för historia, ofta händelser kring det andra Världskriget har jag läst någonstans. Än så länge har jag inte nått fram till det stadiet, även om jag får erkänna att blicken har börjat dras åt det hållet. Det är någon märklig Sirensång som strömmar ut från hyllorna med titlar som "Andra världskriget i färg", "Hitlers väg till makten", "Operation Barbarossa" och "D-dagen".   

Resonerar med min lite äldre fullblodspensionär till granne (äkta pensionär alltså) som avslutade arbetslivet till semestern 2024. Han säger att jag ska ta det lugnt, att lugnet kommer efter ett tag. För honom tog det 3 månader att acklimatisera sig till det nya livet men nu säger han till alla vilken otrolig förmån det är med det nya livet med fri tid. 

Jag och min granne är lite olika, inbillar jag mig. Haren och Sköldpaddan. Han utför ibland lika mycket praktiskt på 1 månad som det tar mig 1 år att fixa. Kanske inte hastighetsmässigt när saker konkret utförs, utan mer i generell aktivitetsnivå. Jag har lättare för att sjunka ner i en solstol och säga att "idag gör jag ingenting". 

Så i det perspektivet, utifrån personlighet, finns det fortfarande stort hopp om att kunna acklimatisera sig.

 "Man vänjer sig kanske med tiden...."

Vi pratar en stund, pensionärsgrannen och jag, om hur våra avslut från respektive arbetsplatser gestaltade sig. Han fick stor officiell uppskattning från högre organisatoriska nivåer, från arbetarledets gamla kollegor över huvud taget inte många kommentarer när skåpet stängdes för sista gången. Det är så ibland i arbetarleden, en ovana att prata om det som berör lite extra. 

För mig blev det lite tvärtom, på sätt och vis förväntat, småknepigt och dysfunktionellt den sista dagen i det tysta inne på kontoret från Ledningen bakom stängd dörr. Det var inte jag som stängde dörren, min dörr är alltid öppen. De allra närmaste kollegorna från tjänstemannahåll överraskade på ett hjärtevärmande och minnesvärt sätt som jag tar med mig.

Det var de kollektivanställda, de så kallade arbetarna, som överraskade mig mest. När tiden för mitt avhopp oundvikligen närmade sig så uttryckte många sina farhågor över hur det ska gå för Cirkusen framöver när jag inte är på plats längre. Nu har Cirkusen tyvärr betydligt större problem än så att ro i land den närmaste tiden. Ett ämne för en romansvit men min integritet, och sekretessavtal 👀, förbjuder mig från att åtminstone publicera något. Skriva kan man som bekant alltid göra.

Efter 2 veckors bortavaro var jag inbokad att komma in till Cirkusen och lämna mitt passerkort, den grandiosa nyckelsamlingen, diverse kommunikationsattiraljer och merparten av det känslomässiga engagemanget. 

Högst uppe i taket i den grandiosa maskinhallen hade mina forna arbetskamrater från kollektivsidan hissat min storlek 3XL t-shirt och skrivit mitt namn och "No 1" på bröstet och mitt artistnamn på ryggen med lite klädsamma stjärnutsmyckningar. Glädjande måste jag tillstå men samtidigt var min omedelbara kommentar "vi får se hur lång tid det tar innan någon börjar kasta kniv på den" 👀. Nåja, nu hänger jag där i Hall of Fame. Faktiskt det andra stället i kommunen där jag är upphängd till beskådande.

"Ja, man är ju ingen Skönhet precis...."

Jag promenerar mycket, 5-6 gånger i veckan 45-75 minuter åt gången, vanligtvis mellan frukost och lunch. Sedan blir det gym på eftermiddagen, 4-5 gånger i veckan, tillsammans med sambon när hon är klar med sitt förvärvsarbetande. Sammantaget ca 10 pass rörelse i veckan. Kan jämföras med kanske 3 pass i veckan under Cirkustiden. Så det är en markant stegring i fysisk rörelse, vilket även var ett av mina mål med att sluta arbeta.

Det har 2024 än så länge varit en fantastiskt fin höst vädermässigt med successiv övergång till vinter. Klara dagar med krispiga mornar, perfekt för påfyllnad av dagsljus. Ute på fjärden seglar fortfarande något svanpar, vid strandkanten hastar gräsänder med avkomlingar iväg när jag klampar förbi. Svan har jag aldrig haft på tallriken, gräsand har jag ätit en gång. Det var 1999 och det nya milleniet skulle firas in ståndsmässigt.

Jag kan tyvärr inte påstå att det går lätt och utan motstånd att trappa upp den fysiska aktivitetsnivån. Att medvinden lyfter mig framåt uppåt. Tvärtom, det tar emot något så överjävligt. De nya fysiska förutsättningarna ger sig till känna. Det är som att köra bilen med handbromsen åtdragen, det går trögt. Hammare rätt in i bröstet. En dag möter jag en gammal kollega, som slutade nästa samtidigt som jag på Cirkusen, och vi pratar bland annat om dessa nya krassa fysiska förutsättningarna. Att denna första begränsade tid utanför arbetslivet snabbt gett mig konfirmation på att jag gjort det enda rätta i och med avhoppet.

Men allt är inte bara gråt och tandagnisslan. Den första tidens 30 minuters promenader påverkade mig ungefär lika mycket som dagens 60 minuter. Så det går framåt trots allt. Jag skämtar, för den ironiska humorn är trots mitt vanligaste vapen, med min gamla kollega om att jag är exakt som en elitidrottsman som närmar sig sitt fysiska max, via inkrementella kontinuerliga förbättringar. Den enda skillnaden är att jag befinner mig i den helt motsatta änden av skalan 👀.

Så man kommer in efter en sån där lång promenad, svettig på gränsen till klädsim. Skalar av sig kläderna, ner till bara mässingen. Det är här en av de stora fördelarna med att ha slutat arbeta uppenbarar sig. Det är inte bråttom någonstans, inget Teamsmöte att koppla upp sig mot om 7 minuter. Telefonen håller oftast käften hela dagen. Nästa fasta tid infaller om 3 timmar när sambon ska hämtas för vidare transport till gymmet. Det är bara att diffundera vidare genom dagen, knappa in en dubbel espresso i DeLonghi´n, luta sig tillbaka och låta evaporationen ta hand om avsvalningsprocessen. 

En extra krispig och vacker dag på en öde gångbana möter jag 4 ynglingar, av utländsk härkomst, på coola lowrider-cyklar och kepsar som pekar åt alla håll utom rakt fram. De passerar mig och vänder sedan långsamt om, cirklar tillbaka runt mig, blänger och ledaren säger "tjääänare" och följarna flinar muntert. Jag svarar "hej grabbar, är ni ute och glider". Efter lite mer blängande under keps försvinner de raskt åt samma håll som de kom från. Säkert präktiga pojkar med håltimme i skolschemat ute efter frisk luft och stärkande rörelse som komplement till skolgymnastiken.

Har läst i de lokala tidningarna, gratis på biblioteket så klart 👀, om att överfallsrån för småpengar och mobiltelefoner spridit sig ända hit upp. För de är knappast ute efter min 15 år gamla reklamjacka. I USA får man som privatperson, i många delstater, med tillstånd bära dolt vapen. Ibland känner jag tyvärr att det där inte alltid är så dumt. Fast det är kanske bara för att jag nyss såg "John Wick: Chapter 4" eller så är det en kvarleva från "Crocodile Dundee" som nu slutgiltigt korsat Atlanten.

 "Icebug skor och andra bra promenadgrejer...."

Har faktiskt satsat lite kapital, inte minst mentalt, på att genomföra en del grejer utanför min normala händelsehorisont. Utanför boxen. Har varit på kyrkligt Fika, har om kvällen bevistat Föreläsning med bildspel, har varit på Konstvernissage, har mött okänd bloggläsare i neutral miljö, har varit på jazzfolkfusion Musikarrangemang. Även detta är uttalade mål för mitt avhopp, att göra lite atypiska grejer. Den bästa definitionen på idioti som jag känner till, eftersom den är så sanningsenlig, är den som säger att "höjden av idioti är att alltid göra saker på samma sätt, men förvänta sig ett annat resultat".

Nu har jag börjat fundera på och spana efter kurser i spanska. Friska upp gymnasiekunskaperna och förena nytta med nöje på, förhoppningsvis, kommande resor. Jag har alltid ansett att det finns många fördelar med att kunna språket i det land där man befinner sig. Es la verdad.

Renoveringar i huset vid havet är ett kommande projekt. Återstår framförallt bara enkla ytrenoveringar, träpaneler lite här och där, nytt golv, tapetsera, nytt kakel, slipa och måla. De mer avancerade och tidskrävande grejerna är slutförda. Har under åren bytt 18 fönster och 4 ytterdörrar, nya elektroniskt styrda element, ny kamin och skorsten, byggt en fristående bastu, byggt ett fristående förråd, nya altaner och trädäck överallt, installerat luftvärmepump, dragit in fiber, fyllt vedboden med 3 års förbrukning et cetera.

Men nu är det snart vargavinter i Norrland, så huset vid havet och alla framtida renoveringsprojekt får ligga i träda ännu ett tag framöver.

Att kunna resa mer och under större spontanitet, det har varit ännu ett av målen med att sluta arbeta. Än så länge har inte suget varit så stort, troligtvis beroende på den milda hösten/vintern än så länge. Men jag har börjat informationsinsamlingen. Förr i tiden, för 35-40 år sedan, var det så enkelt. Är min upplevelse. Man gick in på någon fysisk Resebyrå och hämtade kataloger från olika Bolag, bläddrade, kollade prislistan, bokade, betalade, packade.

Nu är det en veritabel djungel där ute. Man översköljs av information, drunknar nästan. Jag önskar någon kunde ta mig i handen och guida mig genom processen, räcka över en faktura för betalning. Betala och packa väskan kan jag göra själv 👀. 

Har Ni några tips på bra sajter att använda sig av, eller andra bra saker att tänka på, i samband med bokning av Resor till Sol & Värme ?? Allt mottages med tacksamhet. Finns det ens någonting som heter sista-minuten-resor nuförtiden ?? I mitt fall spelar det ju inte längre någon roll NÄR man drar iväg eller hur länge man är borta. Vilken tisdag, onsdag, fredag, söndag som helst vilken vecka som helst i princip när som helst funkar lika bra. 

Kvällsdrink på Gran Canaria december 2023

Det är oerhört mycket grejande med olika grejer när man hoppar av från en Cirkus via uppsägning på grund av arbetsbrist. Olika grejer för att säkra upp privatekonomin även fortsättningsvis. Allt löser sig inte per automatik bara för att Kontrollen, för Frihetskvoten, Blinkar Blå.

Inledningsvis kör jag nu a-kassa under en omställningsperiod och har därmed officiellt anmält mig arbetssökande. Söker jobb några gånger per månad, över hela Sverige naturligtvis, och aktivitetsrapporterar enligt plan. Hade en första telefonkontakt med Arbetsförmedlingen i oktober och nästa uppföljning är planerad om 4 månader. Tror inte sannolikheten är stor för att någon vill ha en snart 60-årig kroniskt sjuk människa på listan över medarbetare. Det är mest bara outsinliga problem med att anställa såna figurer 👀.

Avgångsbidrag (AGB) är något som det ofta pratas om i fikarummet på Cirkusen i samband med att arbetslivet är över. Man slår sig för bröstet och proklamerar högljutt "Snart plockar jag ut AGBn !!!". En attraktiv grej för hantverkare som ger en engångssumma om 40-50 kSEK, under vissa villkor naturligtvis, vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Så när den tiden i livet närmar sig ber därför alla hantverkare snällt om att få ställa sig på sista plats i LAS-listan och bli uppsagda på grund av arbetsbrist. Med fackets goda minne naturligtvis; Stark, Stolt, Trygg. 

Lite småkul är detta av praxis nu befästa arrangemang trots allt, eftersom det under 40 år dessförinnan varit attraktivt att befinna sig så högt upp i LAS-listan som möjligt. Vilket även det proklamerats. Tänk så preferenser plötsligt kan ändras, får mig att tänka på det gamla ordspråket "hur man än vrider och vänder så har man alltid arslet där bak".

AGB för hantverkare uppsagda med arbetsbrist

Fast det där gäller alltså bara hantverkare i slutet av arbetslivet. Jag var vare sig hantverkare under min tid eller medlem i något fack. Däremot blev jag uppsagd med arbetsbrist.

Trygghetsrådet (TRR) var något som seglade upp som en okänd faktor i skarpt läge för en tid sedan. Jag började fundera i banor kring att det är ju trist att det görs sådan skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Jämlikhet är vi ju alla ivriga förespråkare av oberoende av egenintresse eller ombytlighet visavi kategori. Det var under en bastukväll i huset vid havet som det hela klarnade. Jag stod för musikunderhållningen den kvällen (Totta Näslund, "Totta 5: Turnén") när vi satt där och såg ut över havet, med ett glas Amarone efter grillmiddagen, sambon googlade och idkade högläsning.

TRR har ett stöd kallat Avgångsersättning (AGE) vars detaljerade villkor både jag och Cirkusen faktiskt verkade uppfylla. Lång historia kort, nu har jag blivit beviljad mina egna 40-50 kSEK som börjat ticka in på kontot. Det har aldrig varit min grej att tacka nej till ekonomiskt stöd. Ingen skam här inte, hittar jag en femkrona på marken så plockar jag upp den.

Så det blev faktiskt en totalt oväntad bonus även för en stackars tjänsteman som jag.

 

AGE för tjänstemän uppsagda med arbetsbrist

Till slut så kom, började nästan misströsta när det tog så lång tid mellan ansökan och verkställande, beskedet om att UC genomfört en kreditprövning på mig. Därmed fick jag höjt kreditgränsen kraftigt på mitt Visa kort och kan nu till exempel boka lite dyrare utlandsresor. 0,1% risk är det tydligen, för att jag inte kommer att kunna betala mina räkningar de närmaste 12 månaderna. Kan väl stämma.

Jag har studerat en hel del genom livet och har därför ett studielån sedan 35 år tillbaka i tiden. Gamla systemet där jag betalar 4% av bruttolönen, den så kallade akademikerskatten, till det år jag fyller 65 år. Sedan avskrivs lånet. Min lön har varit ganska hög de senaste åren, 4% av ganska hög blir mycket pengar årligen. När inkomsten abrupt minskar har man möjlighet att begära nedsättning av summan som ska återbetalas. Jag har gjort en notering i kalendern att i början av år 2025 begära nedsättning av återbetalningen till CSN.  

Så där befinner jag mig just nu. Ömsar skinn, ställer om till något nytt. 

 "Men om jag tar lite från båda sidorna till att börja med...."

Avhoppet från Cirkusen har även medfört behov av att teckna nytt telefonabonnemang och nytt nummer. Nytt nummer gick ganska smärtfritt, tydligen befann sig ett 12 år gammalt nummer på Telia i hibernation. Så det var bara att återaktivera. 

Abonnemanget fick bli på det i framtoningen något infantila Fello. Ditvärvad av sambon så fick hon en gratis månad. Villkoren för mitt Fello, min kunskap om telefonabonnemang är obefintlig, blev 6 månader till halva priset (47,50/månad), 3GB surf och spara all oförbrukad surf i en pott upp till 25GB. Jag tror det är schyssta villkor eftersom alla andra telefonoperatörer som ringt och försökt värva mig vänt i dörren när jag redogjort för mina omständigheter.

Det förbrukas i princip ingen surf alls för mig. Dels är mitt nalleberoende lågt och jag sitter sällan med näsan i skärmen, dels när surfning inträffar är det till 99% via wifi. Så under Oktober månad sparades hela 5,84GB surf (förklaring nedan). 

Fello har redan gjort sitt bästa för att stärka mitt förtroende. Kort efter det att abonnemanget aktiverats så kom det ett sms där de upptäckt min höga ålder och därför uppgraderat mig till ett "55+ / Barn" abonnemang med 6GB surf och i övrigt identiska villkor.

I och för sig kan det tyckas gravt kränkande att som 55+ buntas ihop med kategorin Barn. Om jag varit av den lättkränkta sorten hade jag naturligtvis tagit det hela vägen upp till Högsta Domstolen 👀. 

 "Har anslutit mig till bumbibjörnarna på Fello"

Med nytt telefonnummer och abonnemang verkar även ett uppblossat behov av att blockera telefonnummer infinna sig. Har aldrig tidigare upplevt att så mycket försäljare ringer och vill kränga sina nödvändiga produkter till mig. Min telefonbok har även förändrats. Den har gått från 350 kontakter till 30. Känns betryggande och som ett steg i rätt riktning mot en tillvaro i lugn och ro 👀.

Tiden då ? Går tiden väldigt långsamt nu när det finns så mycket tillgänglig tid ? Inte för mig, tiden rusar fram. Jag vet inte vart veckorna tar vägen. Under Cirkuslivets avslutande del kändes det ibland som att tiden stod still. 

Idag, när jag så slutligen kommer till punkt på denna första avrapportering av livet efter arbetslivet, är det redan torsdag 21 November och där utanför köksfönstret blåser det upp till storm. 30 meter höga tallar ruskar på sig. Lite senare förväntas snöovädret nå ända upp till min avkrok längs Norrlandskusten. Det är verkligen hög tid i kalendern för Norrland att börja likna Norrland. Det har varit ovanligt milt hittills.

Vi har successivt gjort vinter på landet. Utemöbler är isärskruvade och undanställda. Grillen är tömd och rengjord och instoppad i förrådet. Tältduken nedtagen, hopvikt och upphängd. Tältstommen lösgjord från sitt underlag och bortlyft till bättre läläge från havsstormarna. Miniväxthus isärtaget, sommarblommor avpolletterade, pelargoner omplanterade till inomhustillvaro, snörävar framplockade, fågelmatningsstationen laddad.

Det har varit fina höstdagar 2024

Fåglarna tömmer matbordet på en vecka

Bonden har gödslat sina åkrar runt huset vid havet. Det luktar omisskännligt av skit i vinden från havet. Men det är bra och nyttig skit. Äkta 5-stjärnig skit sprungen ur ett koarsle, inte att förväxla med all annan skit som sveper över Världen nuförtiden. 

"Nu får det vara slut på skitsnacket...."

Får väl återkomma någon gång i framtiden med uppföljning. Men när det skulle vara har jag svårt att lista ut. För här på min kant händer inte mycket numera 👀.

 

Sköt om Er där ute

i Novembermörkret !!

Edit: Jag fick så många synpunkter på att det inte avslutades med en fråga

denna gång, så jag nödgas lägga in en fråga. Sambon tyckte jag skulle fråga:

Hade Ni kul på jobbet idag ??

// Northernlightsinvestment