lördag 2 juli 2022

Ronden v26

Äntligen dags att gå ronden och en möjlighet att få gnälla över livets djävlighet.

Värmebölja is the name of the game.

Vi kan därmed direkt konstatera att +32 i skuggan inte är någon lek när man är nyopererad i hjärtat. Det förefaller inte ens helt enkelt att hantera för i övrigt friska individer. För 2 veckor sedan var jag kaxig angående solen. Det gick riktigt bra att sitta i solen med en kaffekopp och steka. Men det är en djävla skillnad på +18 i skuggan (och +23 i solen) jämfört med +32 i skuggan (och +40 i solen).



Snart en vecka med olidliga över +30 grader


Sambon var nyss ner och inspekterade jordgubbslandet, som ligger i gassande solsken mest hela dagen, för rensning av obehörig växtlighet och bortschasning av harpaltar men hon var tvungen att komma tillbaka till mig i skuggan under den stora björken på bastualtanen eftersom värmeslaget kom plötsligt. Där under björken sitter jag och Everlast i vinden och sippar på FUN light Cloudy Apple med klirrande isbitar i glaset. Emellanåt även, måste erkännas, lite glass.



Frukostkaffe under björken


Den fysiska aktiviteten är totalt obefintlig sedan kraftprovet på 4.5 km förra onsdagen 22/6. Först var det den där förbannade gikten som ställde till det i några dagar. Kunde nätt och jämt stödja på foten. Alla tår svullnade upp och vaden blev stenhård. Blev en stund lite orolig för en DVT (djup ventrombos) som ibland inträffar efter kirurgi. Så det fick bli återkomst för stödstrumpan igen 24h om dygnet vilket över en natt minskade svullnaden i hela underbenet.

Det var år 2019, när jag höll på att regla upp och skruva trall på ett bjälklag till mitt nya kallförråd, som jag första gången drabbades av gikt. Förstod först inte vad det var som drabbat mig; fruktansvärt ont i höger stortåled, illrött och kokhett, kraftig svullnad, feberfrossa på natten.

Den som inte själv haft gikt har nog svårt att förstå hur djävulskt ont det gör. Googlade naturligtvis och konstaterade med stort tvivel den troligaste orsaken till symtomen. När jag sedan fick träffa en farbror doktor så var min allmänna inställning att "gikt är någonting som baroner i Florens led av på 1500-talet". Men tydligen även andra olyckliga människor på 2000-talet. Så jag fick kortison för första gången i mitt liv och har väl fått det nu 5 ggr sedan 2019.




Kunde vara min fot men är det inte....


När gikten nu äntligen klingat av så har det varit värmebölja i en vecka. Helt omöjligt att ta sig ut på promenad. Svimmar nästan bara av att gå omkring 5 minuter på tomten. Så det blir snällt till att sitta under den där skuggande björken och se ut över havet.



Definitivt min havsvik i Norrland


Mina lungor har även tagit lite stryk med en del rosslande, mycket hosta och därmed smärta från operationsområdet. En vanlig komplikation av att ligga i hjärt-lungmaskin. Hjärtat stannas, lungor stannas. Hjärtat kyls ner (med vätska) till 15 grader för att det ska klara sig utan syre en längre tid. Under denna tid leds blodet till en hjärt-lungmaskin som syresätter övriga kroppen. Då kan det vara lite svårt att få igång lungfunktionen tipp-topp direkt efteråt när det egna systemet körs igång igen.

Även det ger alltså en negativ effekt på den fysiska prestationsförmågan. Men det kommer i normalfallet att återgå till ursprungsläget. Man måste ge det lite tid bara.

Jag har sista tiden upptäckt en ny egenskap hos mig själv; OTÅLIGHET 👀

En annan spännande tilldragelse är de neurologiska symtom som drabbat mig. Kände omedelbart, och påtalade direkt, efter uppvak från narkosen på thiva att vänster hand/arm var totalt bortdomnad. Det påstods vara normalt och en följd av nervinklämning i axlarna alternativt nervpåverkan i samband med alla infarter samt att det skulle avta med tiden. Vilket det har gjort, men de två yttersta fingrarna är fortfarande snart fem veckor senare bortdomnade och det känns som att något konstant nyper mig hårt över handryggen. Även höger hand är något drabbad och generellt för båda händerna är känsel- och stort styrkebortfall. 

Därtill har även magmuskulaturen fått en släng av neurologiska biverkningar. Har svårt att isolera och spänna magmusklerna (!!). När jag försöker så händer först ingenting förutom att nervbanorna ställer frågan "Hallå där grabben, vad tror du att du håller på med egentligen ? Vi har stängt för närvarande och på obestämd tid...." Efter ytterligare lite förvirring så kopplas till slut en liten fraktion av magmusklerna på och spänns åt.

Vanligtvis är jag personen att söka upp om man har problem med lock på syltburkar som vägrar öppna sig eller för övrigt om någonting i största allmänhet sitter fast. Inte nu längre. Idag fick jag även be sambon dela ett pyttelitet huvud färsk vitkål när jag gjorde vitkålssallad till lunch. Kaviartuber, kaffepaket och tandkrämstuber är annat som bereder mig stora problem i vardagen.

Jag har sista tiden upptäckt ytterligare en ny egenskap hos mig själv; RASERIUTBROTT 👀

 


Svåråtkomligt smörgåspålägg


Hur är då den psykiska statusen i kölvattnet av denna otålighet i kombination med raseriutbrott ? Jo tack, inte på topp överhuvudtaget. Rädsla (för ansträngning eftersom till och med att resa sig upp från sängen kan innebära ett yrselanfall), stor frustration och en känsla av skörhet. Jag är kristallvasen som kastas in på betonggolvet på den fragila avdelningen. 

I vanliga fall är jag killen som någon hantverkare på Cirkusen greppar om överarmen med orden "fy satan vad grov du är !!" och så blir det spontan brottningsmatch i korridoren, på väg mot fikarummet, för att verifiera den fysiska överlägsenheten. Mycket att jobba med avseende motivation.


I den positiva vågskålen finner vi naturligtvis viss utveckling sedan föregående rond:

  • På midsommaraftons morgon tog jag senast en långtidsverkande (12 timmar) Oxycodone vilket alltså innebär att jag inte längre är en del av den pågående opioidepidemin som (har jag läst på text tv) nu spridit sig från USA till Sverige. Smärtstillande utgörs sedan dess endast av 6-8 paracetamol dagligen.
  • Bilkörning är därmed åter igen aktuellt och genomfördes föregående vecka efter lite drygt 4 veckors körförbud. Det var lite ovant, mycket turister i stan (norrmän och tyskar) och därmed frekvent manövrerande och fickparkerande. Fick träningsvärk i bröstet.
  • En kraftigt ökad rörlighet i överkroppen vilket leder till minskat beroende av ständig assistans i vardagslivet. Exklusive öppna syltburkar och dela pyttesmå vitkålshuvud (färsk) naturligtvis.
  • I förrgår (torsdag) togs beslut om att framgent slopa även bröstförbandet. Det förekommer fortfarande ett ytterst litet läckage av sårvätska. Men nu prövar vi utan förband. Innebär att det blir mycket lättare att utföra en vardaglig syssla som att duscha.
  • Aptiten är det som vanligt inget fel på. Tydligen kan man drabbas av dålig aptit efter en operation. Helt obegripligt för mig.   



Northernlightsinvestment har slutat knarka !!


Annat positivt är att delar av trädgården nu gått i blom. Rosorna har fullkomligt exploderat över en natt medans övriga perenna rabatter fortfarande ligger lite lågt. Sambon har kokat hjortronsylt från en liten del av alla hjortron som skördades i fjol. Troligtvis bara för att strö salt i såren 👀




Vit ros. Överdådig och dekadent.




Hansaros. Klassiker från 60-talet.




Finlands vita ros. Humlornas favorit.




Hjortronsylt. En av Norrlands många delikatesser.




Jasminens knoppar redo att brista


Arbetsfördelningen är fortsatt skev. Liknar mest något hämtat från 1950-talet. Men jag börjar sakta (dock osäkert) att reclaima allt större delar av vardagslivet. Bilturen in till staden var för att bunkra färskvaror och införskaffa sommarblommor. 

Den här tiden på året (efter midsommar) drabbas floristbranschen av stora skälvan då de befarar att lagren av osålda blomster ska förbli osålda. De realiserar därför oftast rubbet med nedsatt pris -50%. Då brukar jag slå till. För de färgklickar som blommor utgör vill jag ha omkring mig på sommaren.

Den här gången blev det 700 SEK som satsades på sommarblommor. Sambon ägnade några timmar åt att plantera om allting under samtidig sträcklyssning av Jocke Bergs nya album "Jag fortsätter glömma". En hel del guldkorn där. 




Sommarens färgklickar på tillfälligt besök




Hängamplar med Million Bells




Årets variant av Dahlior


Där skulle egentligen ronden vara slut för denna gång men det fick bli ett Tillägg:

På eftermiddagen mulnade det på och temperaturen sjönk. Så det blev en spontan promenad i lugn takt 2.7 km. Kvavt och åska i luften. Men det kändes ganska bra fysiskt inuti mitt bröst. Först en sväng bort till ån för att kolla om Kabbelekorna slagit ut (Nej) och sedan ner till havet där jag har min båtbrygga.

Kvällen avslutades med att grillen tändes och en fläskfilé tinades tillsammans med ost- och baconkorv. Potatisgratäng och blandsallad till det. I all enkelhet.

Trots allt en bra dag.



Let´s go down to the Waterline (Dire Straits)




Riktmärke




Middag lördag 2 Juli 2022



Vi kämpar på en vecka till // Northernlightsinvestment

12 kommentarer:

  1. Ingen operation här trots det så sliter värmen och jag sitter helst under korkeken i skuggan . Fortsatt god bättring :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja jag vet inte vad som hände. I ungdomen längtade man ner till Costa del Sol eller Grekland för att få uppleva +35 i skuggan och rumla runt på badstranden eller vid poolen. Nu är det korkek eller björk och skugga som gäller.

      Men igår kväll vid kl 23 kom urladdningen. Åska och regnet vräkte ner så att det lät som ett maskingevär på plåttaket. Lite svalare och härlig luft idag, men åter igen strålande solsken.

      Radera
  2. Hej å välkommen tillbaka till planeten jorden. Brukar inte komentera men följer dig. Men nu var jag tvungen för sportflskan du har på bordet kan vara gjord av mig:) Riktigt rolig att se den på bild och att dom finns längst upp i landet oxo. Vi blåser den trycker den i fabriken Emballator Plast som ligger i Mellerud här i Dalsland. PS titta i botten där srår det emballator tryckt. Skall visa bilden för chefen på Måndag. Krya på dig nu häls mats

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag har inte landat riktigt ännu. Stämmer bra det, står emballator i botten. Vi använder den där flaskan till svalkande dryck med isbitar nu när det är så varmt. Det är sambons flaska. Sambon kommer inte riktigt ihåg när hon fick den, men det var i samband med någon idrottsaktivitet för många år sedan.

      Intersport finns även här uppe och är ofta sponsor i olika idrottssammanhang.

      Kul att du hörde av dig !! :)

      Radera
  3. Men skönt att höra att du slutat knarka :-) Men som sagt, återhämtningen kan ta rejält med tid så det är dina små framsteg du får glädjas åt. Lite som med investeringar, det är bara små utdelningar i början men efter några år så rullar det på riktigt bra.

    Mvh // PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Operationen utfördes med långsiktighet i åtanke men jag har upptäckt att det är en sak att veta om någonting teoretiskt och uppleva det i verkligheten. Å jag är ju en teoretiker ;)

      Knarket var bra att ha när det behövdes.

      Radera
  4. Jag var lite orolig för dig med de där opioiderna, så jag är glad att läsa att du kunnat sluta med dem. Och skönt att du blivit lite rörligare. Kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska kämpa på. Besvärligast just nu upplever jag detta med att fysiken och konditionen sviker. Har läst lite olika studier och det är tydligen förväntat att mycket av återhämtningen sker i intervallet 3-6 månader. Å jag befinner mig nu 5 veckor efter operation. Skynda långsamt.

      Tycker inte om läkemedel öht. Så lite ironiskt att det har blivit så mycket av den varan nu på slutet.

      Radera
  5. Men det var la himla gott att den senaste promenaden gick så bra. Då har det ändå gått åt rätt håll trots att du inte kunnat röra dig mycket.

    Jag har faktiskt också en "begränsad" man hemma. Han föll olyckligt när vi skulle hjälpa till med ett uterumsbygge här i helgen och axeln hoppade ur led. Troligtvis en sena som är av, men vi väntar på magnetröntgen. Tänk vad fort livet kan ta andra vändningar.

    Får ta och lyssna på Jocke Bergs nya, jag gillar honom.
    Fortsätt att krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack !! Jo den är värd att lyssna på Jocke Bergs "Jag fortsätter glömma". Igår hörde jag om en bekant från idrottslivet förr i ungefär samma ålder som inte bor långt från mig. Usch..vill inte ens tänka på det som inträffat där....

      Ibland funderar jag över meningen med allt.

      Radera
    2. De där tankarna tampas vi nog alla med då och då, men ibland blir de extra påtagliga!

      Radera
  6. "Oxy" är bra i början men farligt i längden. Bra att du kunnat gå av dem nu. Vet inte om jag skrivit om det men jag har haft 2 st cykelolyckor de senaste åren med rejäla frakturer (axel, handled) och då hade jag "oxy" ett tag och utan dem hade det blivit ännu jobbigare.

    Du blandar positivt och negativt i inlägget men jag tycker det positiva överväger och det känns som att du är på rätt väg.

    SvaraRadera