Ronden vecka 33

Det här blir det sista inlägget i serien av veckovisa Ronder.

I början av april och därefter månadsskiftet maj/juni var jag inlagd på olika norrländska sjukhus drygt två veckor. Där är det Rond en eller flera gånger dagligen. Överläkare, läkare och annan sjukvårdspersonal möter upp vid sängkanten och ställer olika varianter av sportfrågan "Hur känns det" samt informerar om faktiskt tabelläge och kommande aktiviteter. Så jag bestämde mig för att fortsätta ställa veckovisa sportfrågor till mig själv på hemmaplan och dokumentera utvecklingen. 

12 veckor har snart passerat efter min hjärtkirurgi, ytterligare restriktioner lättas upp och förhoppningsvis krävs hädanefter endast mer sporadisk uppföljning och det blir mer vardagslunk. Har alltid tyckt om vardag mer än fest. Hur den vardagslunken kommer att gestalta sig framöver är dock fortfarande höljt i dunkel.

Dit bort någonstans är jag på väg

Kvällarna här ute vid kusten i Norrland har den senaste tiden varit varma och kvava med ljumma vindar. Doften av Hav sveper in över land. På kvällen, efter den dagliga tvagningen, går jag ut naken i mörkret på altanen och känner luftströmmarna över kroppen. Halva nöjet med att bo ute i spenaten är att kunna gå naken på tomten utan anmälningar om förargelseväckande beteende 👀. 

Björkarna har under veckan fått sina första gula löv, och rönnarna de första rödlila, vilka nu i allt tätare takt landar på altaner och trädäck. Sambon har mycket att göra. Sopkvasten glöder. 

Träden är smarta. De vet av erfarenhet och genetisk prägling, utan tillgång till SVT som informationskälla, att sämre tider är på väg. Allt svårare att livnära sig och nu gäller det att snabbt kapa de största energitjuvarna, rannsaka sig inåt och hushålla med begränsade resurser.

Veckans fysiska aktivitet har varit på en god nivå med raska promenader om respektive 50, 50, 30, 60, 50 och 30 minuter. Fredagen blev vilodag eftersom det blev en sån där dag av enorm fysisk och psykisk trötthet. Det kommer över mig ibland men har sina naturliga förklaringar. 

Huvudnumret under veckan har annars varit diverse undersökningar på diverse sjukhus med avsikt att samla information inför min date med hjärtspecialisten under nästa vecka. På 1177.se kan man logga in och tjuvkika i sin Journal. Det har jag gjort i avsikt att få lite förhandsinformation. Tyvärr är långt ifrån allting OK.

• Kvarstående hjärtsvikt. 
• Personlig reflektion: Inget annat är heller att förvänta sig efter allt jag har varit med om och här finns naturligtvis förklaringen till att all fysisk aktivitet känns som att "köra med handbromsen påkopplad". Det går tungt som fan och systemet överhettas lätt vilket manifesterar sig som trötthet, kraftlöshet och yrsel. Ingenting blir dock bättre av total inaktivitet/passivitet utan det gäller att göra vad jag kan med motion, kost och vikt.
• Kraftig blodtrycksstegring senaste månaden.
• Personlig reflektion: Genomsnitt diastoliskt dag 102, diastoliskt natt 92. Högsta systoliska tryck 221 klockan 15.00. Inte alls bra, det är tydligt av journalanteckningarna att läkaren är oroad. Själv söker jag anledningar. Kan givetvis vara något fysiologiskt postoperativt utom min kontroll. Kan även vara andra anledningar som att jag sover sämre och har en större inre oro senaste tiden då sjukskrivningen kanske snart är slut och någon form av Cirkusliv närmar sig. Intressant i sammanhanget är att högsta systoliska 221 (vilket är väldigt högt) inträffade precis när jag var på besök på Cirkusen och samtalade med en trevlig kollega som haft en hemsk semester (pga 10-15 dagliga kontaktförsök från Cirkusens ledning) första veckorna och därefter fått avkorta semestern med två veckor. HR, fack och kanske AMV är inblandade.

Tyvärr är långt ifrån allting OK

Just det här med att man aldrig får vara ifred på sin semester känner jag tyvärr själv igen från tidigare somrar som väldigt stressande. Det är inte bra när människor, som inte tillåts någon form av vila och återhämtning under de långa arbetsveckorna, inte heller får vara ifred på sin sommarsemester.

• Låt mig exemplifiera. Inför den allra första semesterveckan i begynnelsen av mitt stora Cirkusäventyr, den sommaren då jag endast hade 2,5 veckor semester att ta ut, grillade vi på söndagen en god bit entrecote och och drack några glas Shiraz till det. Tände i bastun, satt ute efteråt och mådde ganska bra. Gick och lade mig ganska sent (skulle ju inte upp och jobba dagen efter) och slog av telefonen ifall någon imbecill missat att det var semester. När jag slog på telefonen var det 12 missade samtal och 3 meddelanden på mobilsvar från samma person i ledande ställning. Precis så fortsatte det resten av hela den förkortade "semestern".
• Låt mig exemplifiera igen. Nästa sommar under semesterns första vecka ringde samma person och frågade när jag kunde komma in och dra igång ett nytt projekt som skulle ta "3 dagar" i anspråk. Jag svarade att "jag ALDRIG kommer att komma in på min semester för detta". Projektet visade sig senare ta 3 veckor i anspråk och inte 3 dagar. Hela den "semestern" fick jag telefonsamtal från hjälplösa personer i ledande ställning och inhyrda konsulter som skulle lösa projektet.
• Låt mig exemplifiera en gång till. Under nästa semester ringer en annan person i ledande ställning och frågar trevligt hur jag har det på semestern. Förbluffad replikerar jag "jo tack bra, håller på och bygger nya altaner så det är varmt och svettigt". Han frågar när jag kan komma in och fixa ett projekt åt honom som han har lovat en släkting under sommaren. Replikerar att "hur tänker du nu !!? jag har ju nyss sagt att jag har semester och håller på och bygger nya altaner...". Han svarar "......men det blir väl regniga dagar framöver ?". Där bränner jag momentant lite säkringar i proppskåpet men biter mig i tungan och tackar för visat intresse och säger att "regniga dagar är överhuvudtaget inte något problem för då ligger jag i sängen och läser en bok".
• Vi kör ett exempel till. En vecka före den efterlängtade semestern ska börja ringer en person i ledande ställning och informerar om ett nytt stort projekt som ska igång inom kort där min kompetens behövs. Replikerar att "hur ska det gå till ? det är ju bara några arbetsdagar kvar innan semesterperioden drar igång". Han svarar efter en stunds tystnad (polletten trillar ner) att "ja men det vet du väl att semestern är till för att man ska jobba ikapp det man ligger efter". Måste erkänna att även jag då iakttog en stunds förvånad tystnad innan jag replikerade att "du din dumma jävel...då kan ju du när som helst slänga på mig nya arbetsuppgifter och påstå att jag ligger efter !!". Lade på luren (svarade inte när telefonen strax därpå ringde) och skickade ut ett mail till hela ledningen att jag sade upp mig med omedelbar verkan. Sålde en tid därefter alla mina innehav i fonder och svenska aktier (då ca 95% av totalen) med avsikt att inom kort hoppa av från arbetslivet åtminstone temporärt och behöll endast den då rudimentära ännu ej namngivna pensionsfonden Northernlights Globalfond. Så kom det sig att jag låg fortfarande 75% likvid i februari 2020. Men jag blev fortsatt kvar på Cirkusen eftersom konsulter hyrdes in för att fixa biffen under semestern.
• Ett sista exempel (fast det finns så många fler). En gång för inte så länge sedan tog jag med ledningen upp frågan att så stor del av en viss gruppering på tjänstemannasidan är eller har varit sjukskrivna för utbrändhet (>50%) samt att många generellt därtill slutar på grund av psykosociala faktorer. Efter lite dividerande fram och tillbaka med påståenden att "de slutar väl för att det blir närmare att hämta barnen på dagis eller får bättre betalt" vilket jag starkt ifrågasatte eftersom jag intervjuat alla som slutat. Det är inte bra att kompetent personal hoppar av i strid ström. Fick till svar att "det vore bättre om folk bara kunde hålla käften, bita ihop och fortsätta jobba istället för att snacka en massa skit !!".

En märklig gränslöshet och avsaknad av empati genomsyrar viktiga delar av Cirkusorganisationen. Gamla fornnordiska ord som livegenskap och träldom kommer över mig. Det finns människotyper som överhuvudtaget aldrig ska ansvara för andra människors arbetsliv. Men här har det tyvärr blivit norm och helt tvärtom. Risken är så oerhört stor att människor far illa.

Hit men inte längre

Väljer att avsluta lite mer positivt. Denna tid när Världen kurar skymning är också den härligaste tiden för att kliva in i en eukalyptusdoftande värme. Då förvandlas min egenhändigt byggda vedeldade bastu med relaxrum och trädäck till ett veritabelt SPA.

Tyvärr vågar jag själv inte ännu krypa in i den 80-gradiga värmen och lägga mig högst upp på lavarna med havsutsikt. Inte med nuvarande blodtrycksnivåer och hjärtproblematik. Snart kanske.

Men igår badade sambon efter 2 timmar i bärskogen och 5 liter blåbär i hinken.

I skymningen tänder Vi några ljus

Northernlights norrländska utomhus-SPA

Visst lever Ni era liv väl Kamrater !!? // Northernlightsinvestment