tisdag 22 mars 2022

Mikrovågsberoende

Sambon, som jag brukar kalla sambo här på bloggen, är egentligen officiellt särbo. Alternativt, som jag brukar uttrycka mig om jag stöter på någon djupt religiös människa, så lever vi i synd. Så där som de flesta gör nuförtiden.

Vi har således dubbla boenden och dubbla utensilier. Jag har min manliga stuga vid havet med vedeldad bastu, vedbod, enkelboda och gäststuga. Hon har en kvinnlig citylägenhet så att man kan känna pulsen från staden som aldrig sover och inte har mer än 2 minuter till affären om mjölken till kaffet skulle ta slut. Jag har istället torrmjölk i reserv i skafferiet för alla eventualiteter.   

Sambons mikrovågsugn gick sönder mitt i arbetsveckan. Började plötsligt lukta bränt i köket så till den milda grad att vi var tvungna att springa ut i trappen och kolla så att det inte var den lätt senila, halvblinda och halvdöva damen på våningen under som åter igen brände vid ärtsoppan. 

Men icke. Det var den 20 år gamla mikrovågsugnen av fabrikat Samsung som drog sin sista suck.

Vad tänker man då kring detta när man plötsligt kastas tillbaka i tiden till 1987 ? Det var ungefär där någonstans som jag köpte min första mikro. En Philips Space Cube 40 som man då kunde köpa med kostnadsfritt vidhängande Arabia mikrovågssäkra servis. Servisen har jag fortfarande kvar men mikron gav jag bort till ett ex 2003. Har ingen aning om den fortfarande lever.



Philips Space Cube 40 från mitten av 80-talet


Min första omedelbara tanke var att det där med att vara utan mikro är ju absolut inget problem för en flexibel norrländsk karlakarl som lyfter sisådär 200kg i bänkpress och i övrigt inte är lagd åt det bortskämda hållet. 

Den första lunchen efter mikrovågshaveriet (onsdag) blev kycklingmackor. Till middagen smorde jag en ugnsform och placerade där tidigare tillagade stuvade makaroner och järpar av högrevsfärs i gräddig sås. Googlade lämplig temperatur och in i ugnen 125 grader i 20 minuter. Blev inte helt klockrent bra eftersom sambon var så hungrig att hon inte orkade vänta längre. Lite ljummet fortfarande i mitten.

Dag 2 (torsdag) blev det olika former av matiga mackor till frukost, lunch och middag. Låt oss kalla det danska Smörrebröd så låter det lite exklusivare.

Dag 3 (fredag) åkte vi tack och lov ut till min stuga vid havet och dess funktionsdugliga mikrovågsugn. 

Dag 5 (söndag) bestämde jag enhälligt att mikron får helt sonika följa med in till staden i väntan på att sambons omsorgsfullt kartlagda och från Bordeaux levererade nya mikrovågsugn anländer. Ryktet säger att den anländer imorgon onsdag (dag 8).

Jag tror om mig själv att jag klarar det mesta av livets svåra prövningar utan att vika ner mig. Men utan mikrovågsugn klarar jag mig definitivt inte. Hela mitt intrikata system av färdiglagade billiga luncher och middagar är beroende av mikrovågor för dess uppvärmning.        



De behöver mig så jag fick följa med till Staden !!!


En rolig bieffekt av att googla hur man värmer mat utan mikro var att läsa alla forum där olika militanta foliehattar debatterade de stora farorna med mikrovågsstrålning. Tydligen inte långt ifrån att ha ett eget Chernobyl stående på köksbänken.


73 de Northernlightsinvestment

12 kommentarer:

  1. Beroendet av egen micro har definitivt ökat sedan pandemin drog igång och jag blev sittandes hemma med min lunchlåda. Innan pandemin så var det viktigare att arbetsgivarens micros fungerade. Beroendet till hemmamicron var i och för sig ganska stort innan också får väl erkännas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har så pass tur med placeringen av min arbetsplats att det tar 5 min enkel väg att cykla dit när det är schysst före. 7 min vintertid. Så jag cyklar fram och tillbaka på lunchen. En ren njutning oftast nu när asfalten har börjat tina fram ordentligt och det är Vår i luften !!

      Konstaterar frankt att mikrovågsugn klarar jag mig inte utan.

      Radera
    2. Jag cykelpendlar också men det är en 20-25 minuters cykeltur enkel väg med vanligtvis nära maximalt påslag.

      Radera
    3. 5-7 min är perfekt för hemmalunch. Har ca 15 så gränsfall men gör det ibland och ska börja ta lunch hemma oftare.

      Radera
  2. Bänkar du 200 kg NLI? Det är helt sjukt mycket om du gör det, verkligen imponerande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har sprungit på gym i 42 år nu. 6 repetitioner på 170 kg, 12 repetitioner på 150 kg, 18 repetitioner på 120 kg, 25 repetitioner på 100 kg och 1 repetition på 195 kg. Jag kom aldrig riktigt fram till 200 kg. För mycket skadeproblematik med axlarna.

      Radera
    2. Riktigt imponerande NLI!

      Radera
    3. Inte egentligen. Det måste ställas i relation till 42 år av ihärdigt tränande av styrkelyftövningar. Men lite fysiskt stark är jag väl. Tänk om man investerat på börsen i 42 år... :)

      Radera
  3. Vad gäller micro är det bra för en tallrik eller kanske två, för familj jobbigt o går fortare med att värma i ugn eller på platta o då blir allt riktigt varmt också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan nog stämma. Men vi är sällan fler än två personer och mikron är väl mest behövd för att få vardagens luncher och middagar att gå ihop.

      Radera
  4. Å, vilken igenkänning! Jag flyttade hemifrån 1986 och hade just en sådan mikro med Arabiaservis på köpet. Har också kvar servisen, den har varit riktigt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I 20 års åldern var jag nog ganska traditionell och mikrovågsmotståndare alldeles där i början. Men sen fick jag upp ögonen för de stora praktiska fördelarna. Den där servisen är helt suverän och har använts väldigt mycket genom åren.

      Jag flyttade hemifrån 1987 på papperet. Men bodde hos flickvän i över ett år innan dess.

      Radera