I början på 1970-talet, när jag växte upp i miljonprogrammens röda 3-vånings tegelhus i Luleå, så var vi en mycket stor numerär snorungar som drog från gård till gård och ställde till rackartyg. Men det var ändå ganska harmlösa busfasoner.
På sin höjd pallade man äpplen eller morötter och la bena på ryggen när husägarna öppnade altandörren och vrålade. Vi sköt överhuvudtaget inte på varandra. Om man mot förmodan ändå sköt någon så var det med skarpladdad ärtpistol, blåsrör eller slangbella.
Det var härliga tider. Vi lekte kurragömma, Burk eller Krig, spelade kula, fotboll eller landhockey på vintern. Ibland spelade vi ungar fotboll mot A-lagarna som brukade hänga nere på någon av de gräsplättar som fanns insprängda bland betonghusen ner mot älven. Det var Porren, Frasse, Laban, Kurre och resten av det på mellanöl påtända gänget i division A.
Egentligen bara vanliga arbetslösa grabbar från trasiga hemförhållanden. 10 år senare kunde jag fortfarande träffa på dem ibland vid Happy Hour på stans pubar och diskotek. I slutändan gick det nog åt helvete för varenda en av mina fotbollsmotståndare från barndomen.
På sommarlovet byggde vi flottar av drivved och stakade fram på dessa längs älvens stränder. Ibland drev man för långt ut och stakarna nådde inte ner till botten. Då blev det till att lägga sig på mage och paddla med händerna. Eller hoppa i plurret och med benspark knuffa flotten mot land. Inga flytvästar naturligtvis, man hade väl gått simskola på det numera kulturminnesmärkta badhuset uppfört 1957. Då ett av Sveriges modernaste.
När höstmörkret kom var det springa runt med ficklampor. Stora horder av barn som planlöst sprang runt och testade vems ficklampa som nådde längst. Vi spekulerade friskt om ljushastigheten och någon visste bestämt att ljuset går åtminstone 7 varv runt Jorden på en sekund.
Ibland brukade jag ligga på rygg med min tjejkompis S i en lövhög (det fanns inga fästingar i Norrland på den tiden), titta upp mot den stjärnklara evigheten och spekulera om rymdens oändlighet. Jag brukade säga att "om man åker rakt fram härifrån mot stjärnorna så tar det aldrig slut. Man kan åka hur långt som helst" Hon svarade "Men om man kommer fram till en vägg då ?". Jag replikerade "Vad finns bakom väggen då?". Hon avslutade vår konversation med "Säg inte sådär. Det känns så otäckt".
Oändligheten kan vara skrämmande att funder över. Det är en väldigt lång tid. I dess närhet är våra liv blott ett blink i natten från den avlägsnaste av avlägsna stjärnor.
När vi ungar blev lite äldre började vi bygga lådbilar. Gick runt och tiggde hjul från gamla utrangerade barnvagnar. Någon hade en farsa som nyss rivit ett staket. På en byggarbetsplats fanns några färgfläckiga skeva plywoodskivor som gubbarna inte ville ha. En morsa fick offra en stump av sin klädlina. Några överblivna lösningsmedelsdoftande färgskvättar. Det fanns inte vattenbaserad färg i början på 70-talet.
Vi sågade, spikade och målade. Omedvetet lärde vi oss om mekanik och konstruktion. Knuffade sedan omkring varandra och turades om att köra. Någon fick proffshjälp av en vuxen och lyckades få till en rattmekanism och kanske även någon form av bromsar. Fusk.
Nu noterar jag att grannarnas barnbarn har både elektriska och bensindrivna fyrhjulingar som de kör omkring med dagarna i ända. Det är ett evigt curlande och konsumerande. Klart att barnbarnen ska ha allt de pekar på, därtill även allt som de inte ens själva vet om att de vill ha men som man kanske själv som barn drömde om att ha. Vi speglar oss i barnbarnens glädje. Bara det bästa är gott nog. Tryck på en knapp, vrid på gasreglaget och iväg far man. Precis som med en riktig bil.
Men vad lär man sig egentligen och hur utvecklas man av att trycka på en knapp ?
Vilka minnen du kastar tillbaka mig till! Inte för att jag eller några av mina barndomskamrater skulle drömma om att hoppa i Göta älv. I mitten av 70-talet var den så förorenad att det inte spelade någon roll att vi alla var simkunniga.
SvaraRaderaLådbilsbyggandet och den där företeelsen att man faktiskt GICK hem till en kompis och knackade på för att höra om man skulle hitta på något får mig att längta efter en svunnen tid.
Nåväl allting har sin tid förutom evigheten som har all.
Jag cyklade mycket som både barn och ung vuxen. Till skolor och träningar. Luleälven tror jag var ganska ren. Har då inte märkt några negativa effekter på mig själv. ;)
RaderaPå vintrarna lade vi ut laktråd och fångade lake. På sommaren var det kastspö och mete. Katterna i området var mätta och belåtna.
Det var enklare förr. Ännu enklare på landsbygden. Varken hus, bilar eller cyklar var låsta. Minns att min husnyckel hade en Dymoremsa (gamla manuella 3D-modellen) med adressen på - känns otänkbart idag.
SvaraRaderaVi byggde lite kojor men framför allt var det föreningsliv som gällde, främst olika sporter men även Mulle, 4H och scouting. Lite läxor på det och det blev ingen tid över för djävulskap.
Minns att en enda klasskompis (den enda invandraren och då från Jugoslavien) bodde i lägenhet. ALLA andra bodde i hus - antingen villa i tätort eller mer lantligt. Väldigt jämlikt då alla från doktorn till städaren bodde ungefär likadant i villa.
Kommunal simskola som var gratis gick jag i varje år tills jag blev för gammal. Har en tavla med alla märken upp till Guldmagister. Har sett att det tillkommit en del märken sedan dess när jag varit med brorsbarnen.
De lite bättre bemedlade bodde i villa tvärs över gatan från mig. De bäst bemedlade i suterrängvillor ner mot älven, Guldkusten kallade vi det området. Invandrare fanns överhuvudtaget inte, om man bortser från det finska inflytandet.
Radera"Tryck på en knapp, vrid på gasreglaget och iväg far man. Precis som med en riktig bil.
SvaraRaderaMen vad lär man sig egentligen och hur utvecklas man av att trycka på en knapp ?"
Det är en förberedelse för livet, på samma sätt som du och dina kompisar snickrade och mekade, så är det nuförtiden just detta du beskriver det som möjligör att överleva, att man slipper undan att bli rånad, att man kan köra ifrån potentiellt livsfarliga situationer.
Hur var det nu polisen sa i en av de många intervjuer de givit de senaste åren: Det kommer att ta MINST tio år innan det blir bättre, dvs vi har åtminstone tio år av försämring framför oss, fler rån, mer misshandel, fler våldtäkter, mer inbrott osv osv osv.
Så jag förstår föräldrar och äldre släktingars val för de yngre helt och fullt.
Ja det blir väl snart vapenexercis på schemat i lågstadiet. Skyddsväst och metalldetektorer.
RaderaHej Anonym : Jag vet inte riktigt om du menar att det var " bättre förr " ? o i så fall när menar du ? På femtiotalet mördades många barn. Mångdubbelt fler än idag. kollar du antal antal mördade totalt på 80 talet är det mångdubbelt fler per 100 000 invånare än vad det är idag. Våldtäkter sker för det mesta i hemmet, av en partner. Att antalet har ökat kan bero på att det inte var olagligt att våldta sin fru före 1965 och att idag så räknas varje enskild våldtäkt i hemmet som en våldtäkt. Så blir du våldtagen av din man så en gång om dagen i 365 dagar så räknas det som 365 våldtäkter. Överfallsvåldtäkter utomhus har inte ökat ett enda dugg mellan 2009 o 2018 , 2019 minskade det tom en liten smula. Misshandel ligger ganska konstant , mot män ca 4.5 % sen mitten 80 talet. Våld mot kvinnor en svag ökning och våldet sker till stor del i hemmet. antal anmälda bostadsinbrott låg på 22 000 år 2011 och låg på 14 000 år 2020. Antalet " tillgreppsbrott " har minskat, har inte varit så lågt sen på 1960 talet. rån mot privatperson 6900 st. 2020 och tio år tidigare lite drygt 7000 stycken. Bedrägerier har dock ökat till det dubbla. Så det vore lite intressant att höra hur många som råkar ut för poteniellt livsfarliga situationer om det inte är så att det handlar om knarkaffärer.
RaderaYpperligt, mysig och nostalgiskt inlägg! Förlåt, har inte haft ork/tid att svara NLI. Jag känner så väl igen mg i allt vad du skriver även om det skiljer många mil mellan Norrland och min barndomsstad. Idag "roar" sig de flesta ungar genom föräldrastyrda sammankomster med denna förjävliga studsmatta som enda barnagrej att leka med. Helt sjukt är det...
SvaraRaderaTacka vet jag hembyggda fartvidunder, kojor på mark eller i träd, röda o vita rosen lekar, ärtkrig, nyponkrig, brännboll, pett och annat trevligt till skillnad från nu då knappt en endaste unge syns ute............................
Ja det är lite knepigt med att allt måste vara så organiserat hela tiden. På något sätt var föräldrar lite mindre involverade i aktiviteterna förr i tiden. Det fanns måhända en större frihet inom givna gränser. Nu har jag inga barn själv, så blir bara en utomstående betraktare.
RaderaKommer ihåg när man var barn och öppnade ytterdörren till trapphuset och morsan ropade "Vart ska du ?". Jag svarade alltid samma sak "Ut !!". Vad jag skulle göra visste jag inte riktigt, det berodde lite på vem jag träffade där ute.