onsdag 21 juli 2021

Politiskt sidbyte

Ibland när politik kommer upp som samtalsämne får jag frågan att "du som är Cirkusdirektör är väl moderat ?". Då brukar jag svara att jag är, har alltid varit och kommer alltid att vara kommunist och kontra med att "men du som är LO-anställd är väl Sverigedemokrat ?".  Jag kan vara lite provokativ, det är ibland det enda sättet att nå fram till människor som får merparten av sin information via flashback.

Hela mitt liv har jag varit politiskt lagd åt vad som traditionellt brukar förknippas med röd vänsterideologi. För något val sedan röstade jag till och med på Vänsterpartiet eftersom det var det enda partiet som kategoriskt sade Nej till att låta riskkapitalister ta hand om våra gamla och sjuka människor på äldreboenden och andra institutioner. 

Nu blev det naturligtvis inte något Nej till riskkapitalisterna. Något annat var inte heller att förvänta. Så nu sitter vi med facit från det lilla sociala experimentet med äldreboende, institutioner och även från de religiösa friskolorna. 

Men oj vad bra det blev !?? Ja men verkligen, OJ VAD BRA DET BLEV. Vilket även var vad jag sa där vid det aktuella ödesvalet. Vi kan ju för helvete inte låta riskkapitalister ta hand om vården av gamla och sjuka. Det måste väl varenda normalt funtad människa begripa. Det hörs ju på själva ordet riskkapitalist att de ska ägna sig åt andra saker. Polsk kolkraft eller växthusgasfritt stål till exempel.

Bonusar till cheferna, väga kissblöjor för att se om de kan återanvändas, industriell plastinpackad mat, Lex Sarah, obemannade demensavdelningar, flickor och pojkar åtskilda i bussen, småbarn som drunknar i brist på kontroll, IS-rekrytering, psykiskt sjuka som trakasseras av personal som har fullt upp med att uppdatera sin status på Facebook. När ingen ser på alltså, för det är så riskkapitalet funkar. 

Så länge det går och ingen ser på kommer riskkapitalet att försöka maximera sin vinst och samtidigt ignorera negativa konsekvenser för de inblandade. Man måste knäcka några ägg för att kunna göra en omelett.

Sedan kom för en tid sedan utspelet om miljonärsskatt på ISK-konton och korkade uttalanden från finansminister Magdalena Andersson att "det drabbar inte vanligt folk!!" och "varför ska det vara skatt på arbete men inte på ISK konto??" och  "är det verkligen rätt att ge skatterabatt till mångmiljonärer?". Jag såg och hörde intervjuerna. Hon liksom spottade fram orden som att de smakade beskt i munnen med förakt i artikuleringen. Att ge skatterabatt till mångmiljonärer med ISK-konton som inte arbetar för pengarna. Så kan vi inte ha det.

Jag har arbetat som självaste fan för pengarna och levt mitt liv i ett arv av sparsamhet som tog sin början redan under uppväxten i miljonprogrammens fyrkantiga tegelröda höghus i min barndoms stad. Jag har i långa perioder vid upprepade tillfällen jobbat bort mitt liv, mig själv och min hälsa. Jag har nog aldrig riktigt känt mig som en vanlig människa annat än i förlovade stunder. Det kan jag erkänna. Men vill ändå inte av någon politiker bli exkluderad från delmängden "vanligt folk". Även om jag är mångmiljonär.

ISK-konto infördes i Sverige den 1 januari 2012 enligt beslut av riksdagen och är tänkt att stimulera sparandet i aktier och fonder utan att den enskilda spararen drabbas av krångliga deklarationsregler. Istället används en mycket förenklad schablonbeskattningsmodell. 

Det finns lite olika siffror på hur mycket skatteintäkter som staten sedan 2012 gått miste om jämfört med den vanliga skattemodellen (30% av vinsten) på en aktiedepå. Riksrevisionen uppger siffran 42 miljarder. På mer vänstervridna sidor kan man se siffror på ända upp till 150 miljarder. 

Jag förstår att det är kämpigt att balansera budgeten. Det är så många som ska ha bidragspengar just nu. Krogar, Restauranger, Polismyndigheten, Socialkontoren, Gymägarna, Företagen, Migrationsverket, Försvaret, Domstolarna, Kändisadvokaterna som ska försvara snabba cash ungdomarna som slinter med avtryckarfingret, SIDA, Arbetsförmedlingen, Tullverket, de offentliga Försvararna, Teatrarna, Dansbanden och alla de andra Kulturarbetarna. 

Ett politiskt sidbyte är inget som jag personligen genomför lättvindigt. Inte efter så här lång tid. Inte heller har jag någon förhoppning om att det är grönare gräs på andra sidan staketet. Men nu upplever jag det som att det är så mycket i vårt land och samhälle som under så lång tid rört sig i fel riktning. Det kan vara dags att låta någon annan ta över styret. Jag är nog lite missnöjd både med den allmänna riktningen för landet och uteslutningen från "vanligt folk".

Långsiktigt är det inte bra att gå omkring och vara missnöjd. Det leder sällan till någonting positivt. 

Det är ofta missnöje snarare än positiv tankar om ideologi som styr valsituationer. I USA tog någon annan över styret 2016 efter långvarigt  missnöje med politikerna i Washington. Med mina mått mätt blev det inte så bra i slutändan. Det missnöjet kulminerade i stormningen av Capitolium nu i januari 2021 under ivrigt påhejande från estraden av den karismatiska ledaren. I Tyskland på 1930-talet växte ett annat missnöjesparti med karismatisk ledare sig starkt. Det varade ända fram till 1945 men lever än i dessa dagar.

Det känns inte som att jag har planerat eller ens deltagit på Festen de senaste åren. Så jag vill inte vara med och betala Barnotan den här gången..... 




Hej Magdalena!! Jag är en blivande FIRE-mångmiljonär.



73 de Northernlightsinvestment

15 kommentarer:

  1. Bra skrivet NLI! Instämmer i allt förutom att jag inte röstat på V(pk). Däremot inbiten socialist som är mångmiljonär och som också gett upp hoppet helt om S och deras lakejer. De har tyvärr, partierna utom SD som inte fått chansen än, förstört vårt land.

    Jag bävar inför tanken på nya skattepåfund och igen precis som du har jag slitit ihop miljonerna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men då är vi på ungefär samma våglängd. Men det gäller att vara medveten om sin missnöjdhet och vanmakt så man inte blir en alltför vit bitter gubbe.

      Radera
  2. Hej,

    Jag gjorde mitt sidbyte för drygt 10 år sedan, uppväxt i en familj med vänster idéer i en bidrags utsatt förort, sprunget ur mina föräldrars flyktingbakgrund, där mitt sidbyte inte togs väl emot av släktingar.

    Det reflektioner jag dragit är att man måste kunna forma sina politiska ställningstagande utifrån de samhället man lever i just nu, att ens politiska resonemang följer med tiden. Mina föräldrar satt fast i en tanke om hur vänster o höger fungerade utifrån sina upplevelser i en annan kontinent, andra sitter fast i en tanke om hur detta samspel fungerar utifrån sina tidiga erfarenheter i livet, säg för flera decennier sedan som kanske inte har relevans i dagens samhälle. Sverige har förändrats och man måste kunna titta sig i spegeln och revidera absoluta sanningar och prioriteringar som format ens tidigare ståndpunkter.

    /Jeff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag bryr mig egentligen inte om vad förändringen kallas eller varifrån den. Men det måste till en förändring snabbt kortsiktigt och därefter med varaktig långsiktighet i många samhällsområden. Ungefär som med miljön.

      Radera
    2. Sant, det gäller att följa med sin tid och inte leva på gamla meriter.

      Radera
  3. Du är ju norrlänning, då måste du vara socialdemokrat ;-)

    Det staten "gått miste om" i och med ISK vill de ändå slösa upp på en familjevecka av någon oklar anledning. Problemet med att populister växer fram i myllan är för att makten gödslar så bra med all dynga som rinner ur dess trut. Hade de på allvar lyssnat till majoritetens vilja så hade förfallet troligtvis inte gått så här långt i vårt land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis ZS, hade de lyssnat hade det troligtvis inte gått så långt... Men varför lyssna, de vet ju bäst...

      Radera
    2. Jag växte upp i en miljö av Palmehat. Mitt vänsterengagemang var nog en rekyl bort från den miljön. En ung människa som ville gå sin egen väg och inte bli indoktrinerad.

      Radera
    3. Själv växte jag upp i ett politiskt vakuum. Inte ett ord politik växlades hemma så att vi barn fick höra. Bra kan jag tycka så här i efterhand.

      Radera
  4. Min kompis Ida sa en gång för länge sen "jag önskar att jag var kille, för jag vill vara med i det vinnande laget". Väl medveten om en framtid som statistiskt lovade henne lägre lön för samma arbete, sexualisering om hon går i för korta kläder, glastak i styrelserum osv.

    Lite så är det att stå till vänster också. Högern har vunnit de senaste decennierna i att lyckas få alla att tro att egoism är frihet, att lycka kan konsumeras och att allt kan mätas i pengar. Socialdemokraterna har kapitulerat och gett upp tron på att bygga ett solidariskt samhälle. Det är tråkigt att vara förlorarlaget.

    Själv retar jag mig på att det inte är ungdomarna som jobbar extra på Ica som kan åka på skidresa till Alperna. Utan det är ungdomarna vars föräldrar äger en Icabutik. Jag tycker det ska löna sig att jobba men nu lönar det sig mest att födas in i rätt familj. Jag röstar helst på partier som håller med om att alla barn ska ges samma förutsättningar att förverkliga sina drömmar, och att du inte ska få gräddfil genom livet för att du har rätt efternamn.

    Dock väljer jag mest parti utifrån vem som har bäst miljöpolitik för jag tycker det är vår tids ödesfråga. Om klimatförändringarna inte stoppas kan vi ju glömma att kunna leva på utdelningar i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rikare familjer kommer alltid att finnas, så tyvärr kommer aldrig alla förutsättningar att förverkliga drömmar vara lika.

      Utbildning, där bör naturligtvis förutsättningarna vara lika. Men nuförtiden är det många barn och ungdomar vars drömmar består i en Ferrari, 10.000 i veckopeng och 11 handväskor för 90.000 kr/st. Så där blir det svårt att skapa lika förutsättningar.... ;)

      Radera
    2. @BF: en intressant kommentar och jag vill så gärna skriva mer om detta du tar upp i ett alldeles eget inlägg men börjar med kommentarer:

      Ida kommer med tiden snart att ha nått det vinnande laget. Tyvärr får sägas då könstillhörigheten borde ha lagts åt sidan men allt talar för att så inte är fallet och i stället kvoteras kvinnor in på jobb nu. All typ av kvotering är enligt mig helt fel och kompetensen borde vara könslös.

      Tror inte det är höger som skapat individualismen och egoismen vi nu skördar frukterna av... Socialismen skapades av ett behov på gemensamhet och det behovet har i mång och mycket försvunnit eller runnit ut i sanden. Man är inte ens solidarisk med sina grannar längre vilket är beklämmande. Varför? Vet inte...

      Tror att alla i stort sett har exakt samma förutsättningar i dagens Sverige MEN som alltid krävs eget engagemang och kämparglöd. Inget kommer alldeles gratis även om dagens socialism helst vill att ALLA ska få allt just GRATIS... Många medborgare i dagens Sverige tycks också tro att de har någon RÄTTIGHET att få allt gratis...

      Radera
  5. 'The problem with socialism is that you eventually run out of other people's money.'
    Är ett Thatcher citat som är ganska passande men för övrigt sympatiserad jag ganska lite med Maggans åsikter.

    Robert B.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fördelningspolitik är lite knixigt. Jag håller med.

      Radera
    2. @Robert B:

      Tror att Thatcher insett problematiken alldeles korrekt. Jag håller också med.

      Radera