Inköpsstrategi Q2 2020

Vem är väl jag att kunna förutse hur Marknaderna ska behaga uppföra sig i ett kort perspektiv.

I det riktigt långa perspektivet känner vi alla till att finansiella investeringar i aktiemarknaderna ger en genomsnittlig indexerad avkastning om storleksordningen 6-8%. Tänk så psykologiskt skönt det vore om det alltid följde en rät linje med förutsägbar derivata och därtill årlig aggregering. Snöbollen växer.

Då skulle ju alla människor med utpräglat lågt behov av adrenalinkickar, dvs alla vi som nöjer oss med mediokra 7% årligt genomsnittligt utfall, investera i denna metod och leva lugnt och fint forever after med orubbad nattsömn och i total avsaknad av endogena hjärnspöken.

Men tyvärr är det inte så enkelt. De psykologiskt sett oerhört infantila Marknaderna väljer istället att uppnå genomsnittet till exempel genom att det ena året avkasta +30% och nästa år avkasta -44%. Eller genom någon annan kombination från det oändliga antalet möjliga fluktuationer.

För några månader sedan läste jag ett ATH-inspirerat blogginlägg på en ekonomiblogg någonstans (kommer inte ihåg exakt var) där andemeningen var att detta med att privatekonomiskt investera på börsen upplevdes som en metod varande enkel, stabil, trygg och lätt att följa (via den grafiska kursutvecklingen på tex Avanza). Jag kunde tyvärr inte avstå från att kommentera att om en krasch på 40-70% inträffar så är det enda som återstår av metoden att utvecklingen kommer att vara lätt att följa.

Det ena året med kontinuerlig urstark uppgång känns härligt euforisk och upplevs efter ett tag som något helt naturligt som kommer att fortgå kontinuerligt. Det andra året när den stora kraschen kommer, nästan alltid av olikartade och för de flesta av oss oförutsägbara anledningar, framkallar det ångest och illamående och gör många till hålögda zombies i sömnlöshetens förlängning. Vi är inte psykologiskt förberedda på vad som kan, och alltid kommer att, inträffa med ett vidrigt stokastiskt intervall.

Men den stora snabba, otäcka och oförutsägbara kraschen är tyvärr exakt lika naturlig som den långa "obrutna" perioden av kontinuerligt växande eufori. Det är bara att studera en börskurva 40 år tillbaka i tiden så inser man intellektuellt att detta kommer att inträffa med någorlunda jämna mellanrum. Det är på detta volatila sätt som den genomsnittliga avkastningen uppnås.

En av mina lärare i matematik brukade frekvent klottra med röd penna "IT" när han i sitt eget huvud under föreläsningarna hoppade typ åtta steg i beräkningarna. Vilket fick oss stackars teknologistudenter att sucka i förtvivlan när vi inte hängde med i denna oerhört matematiskt begåvade människas sadistiska nycker. Med "IT" avsåg han här helt enkelt något som för honom Inses Trivialt. Även om det för oss bottenlevande matematiska kvastfeningar krävdes tre A4 sidor av beräkningar för att bevisa och inse detta triviala faktum.

Det faktum att kraschen skulle komma är måhända något som måste vara av karaktären kunna inses trivialt.

Jag har själv inte gått opåverkad genom allt detta trots att jag intellektuellt var helt inställd på vad som kunde och borde inträffa i närtid. Men som alla psykologiutbildade känner till är det helt olika saker att intellektualisera en känsla och att känna en känsla på riktigt. Intellektualiseringen är egentligen ett försvar individen bygger upp.

I ljuset av nuvarande ändå ganska utdragna, och som jag anser det fundamentalt och intellektuellt omotiverade, kursrekyl kommer jag att återgå till min ursprungliga inköpsstrategi vilken upprättades vid årets början. Regelbundna och jämna veckovisa inköp i nya och befintliga innehav.

Det känns som att vi rör oss uppåt balanserande längs kanten på en ravin. Om fallet åter igen tilltar kommer jag att ännu en gång trappa upp inköpstakten tiofalt. På samma sätt som jag gjorde under hela den period som det primära coronaraset pågick.

73 de Northernlightsinvestment