The Greatest Show on Earth #3

Det här är en saga som utspelar sig för länge sedan. Inte i en fjärran galax, men väl i en alternativ verklighet där Imperier uppstår och faller som en direkt följd av Kejsarnas ibland alltför dominanta karaktärsdrag av stupiditet och kortsiktighet. Att agera utan hänsyn till följdverkningar och totalt bortse från universella lagar om aktion och reaktion, att fatta ett beslut utan att begripa vad som egentligen har beslutats. Att ignorera information och kommunikation. Vi måste komma ihåg att Kejsare inte alltid besitter sin tron utifrån ett kompetensbaserat mandat. Sagan är tyvärr lite lång men det gick inte att förkorta den ytterligare.


Det var en mycket vacker vinterdag. Livet på Cirkusen flöt på i sedvanligt stillsamt gemyt och tristess; Valrossarna och Sjölejonen plaskade runt i sin tempererade bassäng och lekte med sina kulörta bollar, pom-pom flickorna putsade på lackskor och tamburstavar, Kejsarpingvinerna gjorde sitt bästa för att se ut som om de faktiskt tillförde någonting extraordinärt till Imperiet och därmed var förtjänta av dubbla ransoner Sill. En uppgift som de inte riktigt lyckades genomföra till belåtenhet. Adeliepingvinerna syntes överhuvudtaget inte till någonstans. Lejonen låg och sov i ett hörn av Manegen. Kamelerna kedjerökte Gauloises utanför sin cirkusvagn. Bejublade föreställningar avlöste varandra. Livet var ganska bra för alla Cirkusens karaktärer.

Då meddelade Magikern plötsligt att Bailey fått en spontan eurekauppenbarelse och gett honom, tillsammans med Knivkastaren, i uppdrag att se över möjligheten till ett grandiost joint-venture med ett större kringresande Tivolisällskap vid namn "Beppo´s Tivoli & Kuriosabolag". En firma i yppersta framkant av branschens teknikutveckling. Framtidsutsikterna var helt enkelt oändliga.

Prospektet var att uppföra oerhört påkostade Cirkustält för mycket krävande high-end entreprenörer inom underhållningsbranschen. Materialvalen var ytterst exklusiva med enorma kvalitetskrav på hantverksskicklighet under kontrollöverseende av en för ändamålet särskilt utsedd grupp erfarna Sångsvanar. Tidplanen var i det första skedet absolut heltossig, och utvecklade sig därifrån med tiden allt mer i en totalt sinnessjuk riktning.

Cirkusdirektören såg till att de vanligtvis pålitliga Påfåglarna vid ateljéavdelningen var på tårna inför det kommande uppdraget. Siden, guldlamé, ädelstenar och påkostade bijouterier importerades i famösa mängder. Påfåglarna struttade omkring och övade dag och natt inför det som komma skulle. Nu fattades bara den slutgiltiga designen vilken troligtvis skulle levereras vilken dag som helst nu.

Veckorna gick. Ingen slutgiltig design var att skönja vid horisonten. Cirkusdirektören kunde näppeligen sova med hänsyn till uppdragets dignitet och grad av försening. Knivkastaren slet sitt hår i förtvivlan och kallade till ändlösa möten utan resultat. Tidplanen hade för länge sen lämnat perrongen. Magikern var oerhört skeptisk men tvådde i övrigt sina händer från all skuld, skjut inte budbäraren. Även om budbärarens bud är befängt. Påfåglarna hyperventilerade och började nu uppvisa schizoida personlighetsdrag. Stressade Påfåglar utan möjlighet till utlopp för adrenalin och kortisol är inte att leka med.

Då anländer med hästdroska en av designavdelningens springschasar, en helt utflippad Zebra vid namn CJ, med en möjlig troligtvis tänkbar slutgiltig design för entréplanet till det allra största och mest påkostade Cirkustältet. Behöver kanske bara utredas lite till. Men sådana eventuella trippelnegationer och andra dubier är ingenting som Påfåglarna bryr sig om i detta läge utan de kastar sig omedelbart över sina tältdukssymaskiner och börjar producera löpmeter efter löpmeter av intrikata tältbonader och gobelänger i regnbågens alla färger. Synålarna glöder i halvdunklet inne på ateljéavdelningen, vid horisonten ljusnar det. Cirkusdirektören sover äntligen en hel natt utan att vrida sig av och an i vånda.

Bailey kommer nu på sedvanligt vis oanmäld på hastigt besök till Cirkusdirektören. I släptåg har han sin nyfunna allra bästa vän och broder Giraffen Beppo. Plötsligt står de bara där i dörröppningen. Bailey andas tungt av ansträngning efter att ha tagit sig fram till Cirkusdirektörens enkla kontor, den betydligt gängligare Beppo flackar med blicken och uppvisar ett handslag likt en död fisk. De är samtidigt triumfatoriska på det Napoleonaktiga vis som bara Kejsare kan uppvisa, de har nämligen kommit på en metod för hur Beppo´s eminenta montagepersonal bestående av diverse icke artbestämda Flyttfåglar kan halvera ledtiderna.

Beppo & Bailey seeking joint venture

Hur avser Cirkusdirektören replikera på detta ?

Dubbel övertid för Påfåglarna och därutöver får Sjölejon och Tapirer rycka in och hjälpa till med strassbroderierna. Allt som produceras skickas nu momentant till Beppos montagepersonal utan mellanlagring. Varenda gång som inkvisitionens Sångsvanar anländer för inspektion finns inte minsta gnutta slutprodukt tillgänglig att beskåda. Cirkusen har det lindrigt uttryck lite körigt under ett halvårs tid.

Så plötsligt vänder det. Ingen begriper riktigt hur det går till, men nu hopar sig högar och paket med praktfulla tältdukar överallt på cirkusområdet. Cirkusdirektören beskådar under stor förundran och med starkt misstroende utvecklingen. Vad är det som sker.

Beppos Flyttfåglar har flyttat. Det är nu så en gång för alla att Ladusvalor, Enkelbeckasiner och Flugsnappare har det inprogrammerat i sitt DNA att de flyttar ibland. Så uppförandet av de otroligt påkostade Cirkustälten har sedan länge avstannat och fortsätter att stå still under överskådlig tid.

Barnum rycker till sist in och matar med våld in alla tillgänglig resurser som går att uppbåda med kort varsel från när och fjärran. Det är Sillgrisslor, Adeliepingviner, Koalabjörnar, Polarrävar, Valrossar, Lamadjur och en ensam gulfenad Tonfisk i en enda veritabel Noaks Ark.

Det blir naturligtvis inte bra. Sålunda pulvriseras och dör ett grandiost joint-venture. Bailey och Beppo säger för alltid upp bekantskapen. "Beppo´s Tivoli & Kuriosabolag" upphör att existera. 

Imperiet vacklar men återfinner tillfälligt balansen.

73 de Northernlightsinvestment