Jag klassificerar mig själv som en långsiktig investerare. I mitt fall gör jag en omskrivning av det där epitetet till "En pilkastande Apa i den finansiella Världen".
Den långsiktiga målsättningen med min pensionsfond är att den till 80% ska utgöras av innehav (aktier, fonder, ETFer) som regelbundet sätter in kontanter på mitt konto utan att jag behöver lyfta ett finger. Plötsligt bara händer det.
De övriga 20 procenten av investerade medel ska vara placerade i fonder och ETFer som återinvesterar eventuella utdelningar eller verkar i nischade branscher obegripligt långt bortom min kunskapsnivå.
Det senaste dryga året har mina nyinvesteringar mestadels genomförts i form av återinvestering av dessa regelbundna kontantutdelningar. Även om det bara är återinvesterade kontantutdelningar så är det en för mig betydande summa som går in i pensionsfonden även med detta återhållsamma förfarande. För år 2023 räknar jag med att utdelningar motsvarande 1,5 årsutgifter ramlar in medans jag ligger och sover.
Så här gör jag eftersom jag närmar mig slutet av den mest expansiva fasen i min investeringsresa och tankarna kring ett behov, till vad det nu än må vara, av lättillgängliga kontanter har växt sig allt starkare.
Sparkvoten från Cirkusarbete har därför istället fått gå in i buffertkassan. Det har upplevts betryggande att göra så ur många aspekter; inflation, krig, räntehöjningar, sjukdom, eventuell framtida konsumtion. Glädjande nog har nu även sparräntan vuxit till drygt 3% på ett vanligt obundet sparkonto på Avanza så det blir något mindre realiserad förlust till följd av den uppdrivna inflationen. Bättre än pengarna i madrassen eller en skolåda under sängen.
I ett turbulent börsklimat kan även simpel ränteinvestering vara kortsiktigt fördelaktig.
Sparkvoten för maj månad 2023 landade på 72%. Något dopad av uttag av sparade semesterdagar. Detta uttag kan ses som en förberedelse för RE. Jag krattar manegen på Cirkusen.
Sparkvoten placeras för närvarande i buffertkassan
Buffertkassan har därmed sedan april 2022 sakta men säkert vuxit till sig och landar i dagsläget på 13% av totalen. I början av min investeringsresa mot ekonomiskt oberoende (FI) följt av tidigarelagd pensionering från arbetslivet (RE) så var arbetshypotesen att landa kring 5-7% buffertkassa. Vilket i dagsläget skulle motsvara ungefär 2 årsutgifter.
Spontana inköp i närtid av kapitalvaror och lyxresor kan naturligtvis raskt decimera nivån på bufferten mot dessa trakter 👀.
Buffertkassans utveckling 2020 - 2023
Underbart Sommarväder i Norrland idag !! // Northernlightsinvestment
Att bygga kassa tär på mig och på grund av det så håller jag på med lite kortsiktiga affärer för att liva upp stämningen lite. Just nu ligger jag på cirka 2% kassa och det pågår en ständig kamp mentalt mellan slösa och spara i mitt huvud. Uppstår det bara något "solklart" lägen på sommarbörsen så lär jag köpa först och be om förlåtelse sedan.
SvaraRaderaJag kan inte fatta att jag säger det men jag hoppas att det snart kommer lite regn till oss i Göteborg.
Ja, å då är inte årets "Dödsvärme" här ännu. Har inte regnat så mycket här uppe heller, fast å andra sidan har det varit kyligt. Men nu kom Sommaren plötsligt för några dagar sedan. Fast ännu har Vi inte hunnit börja klaga på värmen.
RaderaDet är nog kombinationen av att redan vara mer än "självförsörjande" på pappret i kombination med insikten av att "det börjar trots allt närma sig slutet på arbetslivet nu" som ger mig ro att bygga kassa. Har ju investerat ganska intensivt i 3 år dessförinnan.
Hej.
SvaraRaderaEpitetet "En pilkastande Apa i den finansiella Världen" Är rätt talande men det finns ändå grader i apans värld. Du har ju ändå kastat, vad är det 183 pilar? Att jämföras med mina 22. Så jag och övriga med relativt få bolag är nog mer apor än vad du är :-)
Ja det där med hur mycket kassa man ska ha är nog väldigt individuellt. I slutfasen som börjar närma sig så bygger jag inte med direktkassa än innan utan växlar bara över till lite mer fonder. Varför? Jag har inte under de senaste 10 åren råkat ut för någonting som på ett bräde har kostat mer än 20 000kr. Jag kan inte heller se, med det livet jag lever och med de förutsättningar jag lever under att något skulle kunna kosta mig 100 000kr. Inte ens om allt som kan gå sönder gör det samtidigt. Skulle jag någonsin råka ut för ett sådant scenario så får jag väl sälja av lite fonder och få pengarna några dagar senare. Så för mig personligen och jämfört med många andra så har jag en liten buffert i rena kontanter på räntekonto. Ett individuellt val men jag har inga problem med min nattsömn för den skull.
Mvh // PP
Tror jag är uppe på 225+ aktier nu. Har inte räknat den senaste tiden. Får göra det snart.
RaderaJag har många grejer som kan kosta potentiellt 100kkr och däröver. Men troligtvis händer dessa inte samtidigt. Vissa kanske aldrig.
För något år sedan resonerade jag att en FIRE-existens kommer nog att vara billigare än motsvarande i arbetslivet. Kunde inte se att jag plötsligt skulle omvandlas till en Slösa. Sedan blev jag sjuk, läste lite på andra sidor (där FIRE redan inletts) om ökade utgifter, nya mål och intressen. Då började jag själv tänka om.
Lite som jag skrev till Zero här ovan. Insikten av att redan vara självförsörjande (1,5 ggr årsutgifterna i årlig kontantutdelning) gjorde att mitt mindset ändrades en del. Jag gick ju inte ut i förtida pension för ett år sedan som planerat.
Så surplus från den situationen (jag får fortsatt lön) kan likaväl användas till buffert som man kortsiktigt kan göra "något kul med". Exakt vad vet jag dock inte ännu.
Om inte annat är det ju bara att investera halva bufferten.
Hade lite tid över så jag räknade i listan till höger. Om den är aktuell så är det 228 st. 🤓
RaderaTack Anonym !! Se nu till att få ordentligt med vätska och vila. Det behöver du efter den ansträngningen ;)
RaderaNej man kan aldrig få för mycket pengar, det är inte där skon klämmer. Men när jag själv träffar och intervjuar gamla arbetskompisar som är i spannet 68-75år och det är säkert 10-12st som hunnit vara och leva pensionär ett bra tag så har ingen av dem klagat över att de saknar pengar eller känner sig fattiga. De flesta säger att de lever ett lite annorlunda liv och rättar sig efter förutsättningarna. Några kör lite lyxigare och reser en del men de är fortfarande bara 2-5 år in i sin pensionering. Alla andra lever ett stillsammare liv och verkar trivas bra med det men de gör inte av med några större pengar. Nu är ju inte 10-12 pensionärer i en mindre stad på något sätt ett statistiskt urval av Sveriges övriga långlediga men det räcker ändå till att få en insikt i hur jag själv kommer att få eller inte få det.
SvaraRaderaEftersom jag lämnar arbetslivet vid 60 så har jag ändå lite andra förutsättningar än de som jobbar 3-5 år längre. Träffade helt nyligen en man jag aldrig pratat med förut han sa några kloka ord när vi diskuterade vi vilken ålder han gick i pension: "Tro inte att du kan ta igen de där åren i andra änden som du jobbar extra". Pengarna är en sak, tid är något annat. Han hade jobbat till han var 67. Men det är väldigt individuellt vad man vill och var och en gör som den finner bäst.
Mvh // PP
Det där tror jag (och känner allt mer) att du har rätt i. Att det inte går att ta igen åren i andra änden. Så länge orken finns där så tänker man nog att det alltid kommer att vara på samma sätt. Man blir aldrig förberedd, tror inte att det går att förbereda sig på, att ork och kraft försvinner. Tyvärr är det oundvikligt. Det har du absolut rätt i. Sen om den avtar successivt eller plötsligt vid 56, 60 eller 68 år kan man aldrig veta.
RaderaDet är andra omständigheter för mig nu oxå som gör att jag förlänger avslutet ett tag. Sambon har börjat jobba igen efter några år av "ledighet". Rutiner ändras, måste anpassa sig till dessa.
De senaste 20 åren har jag redan levt som en pensionär. Med det sagt, inte vet jag ändå vad jag vill ändra på. Men vill hålla möjligheterna öppna. Vissa möjligheter har den egenskapen att de kostar mycket pengar.
Jag är med dig i resonemanget fram till att: "De senaste 20 åren har jag redan levt som en pensionär" . Det där får du förklara lite närmare?
SvaraRaderaFör mig är begreppet pensionär någon som till 100% bestämmer över sin egen tid. Jag gillar ex. mitt jobb och går dit de flesta dagar med en melankolisk glädje. MEN, det finns dagar när jag hellre hade suttit i en eka o metat abborrar, åkt mc, vandrat, cyklat osv. Regniga dagar och på vintern tycker jag nästan det är skönt att jobba. Men det är fortfarande så att jag inte själv kan bestämma när och om jag vill jobba. Det finns inget likhetstecken mellan att vara pensionär och inte jobba alls, men då har man åtminstone bestämmanderätten för när och hur mycket man vill jobba. Så du får utveckla ditt resoneman så en sydlänning fattar :-)
Mvh //PP
Inte så komplicerat. Tänkte här bara på bilden av en fattigpensionär som lever sitt liv i stillhet och utan större åthävor. Det har jag gjort de senaste 20 åren. Vilket även var en tidigare bild av mitt kommande liv efter jobbet. Den bilden finns fortfarande kvar till 90%.
RaderaNu har jag dock vidgat den bilden till "någonting annat" lite större. Vissa människor vill tälta på en åker, andra vill åka Rosa Bussarna till Machu Picchu, någon vill vandra på Svalbard. Jag vill kanske resa lite mer i Världen 4-5 ggr årligen, se lite till. Sånt kan kosta mer pengar än vad en tomgångsekonomi klarar av initialt.