För den som velar likt åsnan mellan hötapparna börjar det definitivt bli dags att bestämma sig för på vilken sida som gräset ser grönast ut.
Några gånger har jag spatserat förbi en röstlokal men än så länge har jag inte avlagt min röst. Däremot gjorde jag Valkompassen a la SVT för två veckor sedan och hastade mig igenom frågorna utan någon större eftertanke utan jag lät magkänslan besluta direkt och körde oftast ytterlägen både när jag höll med och var i opposition mot de påståenden som radades opp. Ingen mellanmjölk alltså, ingen gyllene medelväg utan för mig ovanlig radikalism.
Jag skriver inte så ofta om politik här på min blogg, jag är nog inte så extremt intresserad av politik eller kanske upplever jag politiker, hela färgspektrat alltså, som en hoper lismande kappvändare som gör nästan vad som helst för att få eller behålla position och makt.
Vid min allra första möjlighet att rösta i Riksdagsval (1985) så föll min röst på Folkpartiet (numera Liberalerna som kämpar för sin existens). Funderade efteråt på varför min röst föll där och blev varse att det fanns något som benämndes Westerbergeffekten och att jag nog ryckts med. Man lär förhoppningsvis om sig själv så länge man lever och att vid 19 års ålder är man inte fullärd.
Med den speed-dejting metodiken ligger mina sympatier tydligen hos M, KD, L och SD i fallande ordning för Riksdagsvalet. Inte minsta lilla bit Sosse, Vänster eller Miljöparti står att finna.
Så inget tvivel om vilken sida det blir i alla fall.
Tur att det finns olika sorter att välja bland
Jag skriver inte så ofta om politik här på min blogg, jag är nog inte så extremt intresserad av politik eller kanske upplever jag politiker, hela färgspektrat alltså, som en hoper lismande kappvändare som gör nästan vad som helst för att få eller behålla position och makt.
Den sista tiden, faktiskt ända sedan jag slutade gå till Cirkusen för 2 år sedan, har jag besökt nästan alla kommunfullmäktige för att med egna ögon (för första gången i mitt liv) se hur det går till där i maktens boning. Lite beklämmande (men intressant om man föreställt sig något annat) att se nivå, svartmålning av varandra och allmänt tjafsande. Inte är det bättre i tv-rutan eller på sociala medier heller när högviltet drar igång. Svårt att se något slut på inrymningar med alla dessa våra förebilder av vägledande fyrtorn med smutsiga reflektorer och glappkontakt.
På rak arm kan jag påminna mig om 2 tydliga tillfällen när jag bloggat om politik. Första tillfället var i inlägget Politiskt sidbyte (Juli 2021) när jag kände mig förorättad av Magdalena Andersson som exkluderade mig från den stora mängden "vanligt folk". Fast det där var naturligtvis bara den droppe som till slut fick bägaren att rinna över och jag gick och satte mig på högra sidan av gungbrädan istället för att hela livet alltid ha suttit på den vänstra.
Fast den allra första gången jag fick rösta blev mitt val faktiskt inte traditionellt vänster, mer om det i slutklämmen på detta inlägg.
Så här skrev jag bland annat den gången om mitt politiska sidbyte:
"....utspelet om miljonärsskatt på ISK-konton och korkade uttalanden från
finansminister Magdalena Andersson att "det drabbar inte vanligt folk!!" och
"varför ska det vara skatt på arbete men inte på ISK konto??" och
"är det verkligen rätt att ge skatterabatt till mångmiljonärer?".
Jag såg och hörde intervjuerna. Hon liksom spottade fram orden som att de
smakade beskt i munnen med förakt i artikuleringen. Att ge skatterabatt till mångmiljonärer med ISK-konton som inte arbetar för pengarna.
Så kan vi inte ha det.
Jag har arbetat som självaste fan för pengarna och levt mitt liv i ett arv
av sparsamhet som tog sin början redan under uppväxten i miljonprogrammens
fyrkantiga tegelröda höghus i min barndoms stad. Jag har i långa perioder
vid upprepade tillfällen jobbat bort mitt liv, mig själv och min hälsa.
Jag har nog aldrig riktigt känt mig som en vanlig människa annat än i
förlovade stunder. Det kan jag erkänna. Men vill ändå inte av
någon politiker bli exkluderad från delmängden "vanligt folk".
Även om jag är mångmiljonär."
Det där med "vanligt folk" är för övrigt en intressant benämning. Härom dagen blev en snubbe dömd för grovt förtal (Jonatan Alfvén) eftersom han hängt ut 5 pedofiler och ska nu betala 350.000 Kr (70.000 per kränkt sexualförbrytare mot barn) i skadestånd. Den juridiska kommentatorn i tv-rutan förklarade det hela med att tex dömda politiker kan man hänga ut (i tidningar och annan media) eftersom det där finns ett allmänintresse medans den här typen av "vanligt folk" (läkare, bilmekaniker, snickare, målare osv) som döms för brott kan inte behandlas på samma sätt.
Det är sannerligen skillnad på vanligt folk och vanligt folk ibland. Tamig tusan, hur jag än vrider och vänder på den där benämningen, jag anser mig vara mer "vanligt folk" än dömda barnsexualförbrytare och när revolutionen kommer bör inte jag vara den första som ställs upp mot muren.
Sedan 2021 har jargongen naturligtvis skiftat fokus från miljonärer till miljardärer, fast det är bara ytterligare ett exempel på hur Socialdemokraterna gjort analysen och insett att vi är många människor som nu, i takt med att pensionssystemet försämras med högre skattesatser och stigande riktåldrar, insett behovet av att ta tag i vår framtid och själva spara för framtida guldkant eller möjlighet att hoppa av arbetslivet om vi till exempel (som i mitt fall) drabbas av sjukdom så att orken tryter.
I slutändan blir det ändå vi det vanliga folket (reclaimar helt enkelt den benämningen här och nu👀) som kommer bli de som drabbas. Miljardärer är erkänt svåra att komma åt för de har en hel stab av avlönade människor som skatteplanerar för deras räkning eller så lämnar de helt enkelt landet.
Jag hade bara en enda bild i det där första inlägget med politisk inriktning men den speglar ganska väl hur Magdalena Andersson utmålade mig och hur stor min kränkthet var 👀.
Det är alltså med tanke på opinionssiffror säkrare för sossar och vänster, mindre risk att kränka en mångfald av sparare/väljare (som politiker bör man alltid sträva efter att kränka så få människor som möjligt), att istället tala om hög beskattning av miljardärer (för en miljard SEK är nästan obegripligt och ouppnåeligt mycket pengar för de flesta) på samma sätt som att hålla med om det mesta som högersidan (teflonpolitik kan vi döpa det till) lägger fram för att bekämpa brottsligheten är en undflyende men vägvinnande taktik. Jag hörde en bra analys av varför Socialdemokraterna tappat i opinionen den sista tiden: Istället för att bara nu nyligen smidigt och följsamt glida med i borttagande av straffrabatt (mängdrabatt) för begångna brott så gick man i polemik med Justitieminister Gunnar Strömmer.
Jag tycker definitivt att argumentationen att det finns för lite fängelseplatser i straffsystemet var saklig, men herregud vilket signalvärde skickar man ut till befolkningen genom att ifrågasätta att 8 våldtäkter ska bestraffas som 8 våldtäkter istället för en enda ??
Så nu försöker man trumma in mantrat "vi är inte soft on crime" och panikartat styra om fokus mot vad som helst annat. Om en politiker på högersidan bränner av en rökare i en uppåtgående hiss så tas det ända upp i konstitutionsutskottet 👀.
I min omgivning har flera nu allt mer gått mot den traditionellt norrländska röda vänsterinriktningen. Jag har ingenting emot det, andra människors åsikter är deras egna och sällan något jag opponerar mig emot eller en diskussion jag tar med till matbordet. Tack och lov förefaller det i alla fall som att konsensus råder kring att Vänsterpartiet är helt uteslutet att rösta på. När jag hör det så är min spontana reaktion att "nä då kan man ju lika gärna rösta på Hamas direkt". Mer än så har jag inte att säga om den extrema sidan av vänstern där palestinasjalar och Hizbollahflaggor förföriskt vajar i brisen.
Miljöpartiet, ett enfrågeparti (det hörs på namnet) förknippat med Natur och energi från Sol, Vind och Vatten för att "rädda" miljön. Fast kanske inte så mycket Vatten längre eftersom det inbegriper reglering av vattendrag. För skojs skull googlade jag Sveriges andel av de globala utsläppen av växthusgaser. Det landar på 0,1% och 0,03% om man tar hänsyn till nettobindning från skogsarealen. Kina, Indien och USA står tydligen för 50% av utsläppen. Kampen för utsläppsminskning, jag håller definitivt med om att den är viktig, bör måhända föras i FN på global nivå och om vi tar något steg tillbaka och betraktar vårt fosterland med lite mindre skygglappar så är Brottslighet, Vård, Äldreomsorg och Skola områden med högre prioritet.
Den där bamsebjörnen som nu gör sitt bästa för att saluföra Grummes naturliga produkter i tv-reklamen, ni vet när hen viftar iväg en jättesten med ramen och proklamerar något i stil med att "tror ni jag gör ett sämre jobb bara för att jag kommer från naturen". Höll på att skratta ihjäl mig i soffan nu i veckan när Testfakta´s Klaus Hahn på TV4 redogjorde för att just Grumme diskmedel var sämst i test 👀. Jag har inte läst någon innehållsförteckning för att jämföra tensidnivåer.
Mitt andra inlägg med politiskt tema, Mitt Val 2022, skrev jag i September 2022. Temat då var att nu fick det vara nog med skjutningar, gängbrottslighet, handfallenhet och förfall i landet Sverige och det var dags att ge någon annan en chans och att bjuda på chips och Pommac nere på ungdomsgården var nog inte en fungerande strategi längre. Om Sverige varit ett sunt företag så hade där och då hela Ledningsgruppen och stora delar av Styrelsen på dagen fått packa ihop sina grejer och ta ner namnskylten på dörren.
Å så blev det.
Den där gången skrev jag bland annat att:
"Vänstersidan kan, om inte annat, behöva några år i opposition för
självrannsakan och omdaning. Jag upplever det som att de unisont
har tappat greppet fullständigt. Alla sitter mätta, feta och trötta
tryggt i den bepansrade elektrifierade SUVen på väg mot avgrunden.
Någon måste vrida på ratten."
och
"Jag har röstat vänster hela mitt liv.
Men den här gången blir det höger.
Det är på våg åt fel håll med vårt land.
Ändå drabbas inte jag långt upp i Norrland värst.
Mer av samma fungerar inte längre.
Vet inte om det blir bättre med något annat.
Bara inte mer av samma......"
och
"Inför gärna lite integritetskränkande åtgärder. Filma mig ofta och
mycket på offentlig plats, låt de intelligenta ansiktsigenkänningssystemen
frekvent panorera mig, inför många slumpvisa visitationszoner,
be mig öppna bakluckan på bilen eller matkassen från Willys,
sök grundligt igenom bilen efter narkotika, avlyssna min telefon.
Det bjuder jag på. Där finns ändå inte mycket att se eller höra."
Vid min allra första möjlighet att rösta i Riksdagsval (1985) så föll min röst på Folkpartiet (numera Liberalerna som kämpar för sin existens). Funderade efteråt på varför min röst föll där och blev varse att det fanns något som benämndes Westerbergeffekten och att jag nog ryckts med. Man lär förhoppningsvis om sig själv så länge man lever och att vid 19 års ålder är man inte fullärd.
Ungdomar sägs söka sig mot Vänster och Miljö. Själv tyckte jag som ung att den där t-shirten med Che Guevara var fräck, inte tänkte jag då så mycket på alla summariska rättegångar eller avrättningar av oppositionella utan någon rättegång överhuvudtaget, rasism, inspärrning, våld och "korrigering" av avvikande som homosexuella eller religiösa grupper. T-shirten var ju fräck 👀.
På en blogg, minns inte vilken just nu, läste jag för en tid sedan en kul kommentar som var ungefär att "Om man inte är vänster när man är ung så har man inte något hjärta, och om man inte är höger när man blir gammal så har man inte någon hjärna".
Jag kände mig träffad 👀.
Avslutningsvis önskar jag att den blågula sidan i Tidölaget får ännu en mandatperiod, även om de redan fått 4 år istället för bara de 3 man fick 1985, för att kunna fortsätta på den inslagna vägen mot att upprätta Sverige. Så nu i veckan, när jag på min promenad före lunch passerar en röstlokal, ska jag avlägga min röst för Sverige.
Använd din förmån och rättighet, gå och rösta vad du än tänker rösta på !!
Har du röstat ännu !??
Åt vilket håll ligger dina sympatier !??
//Northernlightsinvestment
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar