¿Qué?

Sommaren 2025 hade jag en ambition av att lära mig lite mer spanska inför en kommande resa i början av 2026, den dokumenterade jag i inlägget 60, i avsikt att kunna kommunicera lite bättre med lokalbefolkningen.

Jag har läst spanska på gymnasiet i 2 år, men det var alltså för snart 45 år sedan så jag kan inte påstå att särskilt mycket finns kvar i arbetsminnet eller att den svenska gymnasieskolan där och då excellerade i otvungen konversation utan det handlade mestadels om torra glosor och böjning av verb.

Det blev tyvärr inte så mycket av den där ambitionen under sommaren 2025, jag grävde fram någon "kurs" som låg ute på Youtube och därefter anlände en värmebölja aldrig tidigare skådad (förväxla nu inte sommaren 2025 med årets dränkta-katt-sommar) till norrlandskusten så mitt fokus blev istället att bibehålla vätskebalansen 👀 å så rann det ut i sanden.

Så under jubileumsresan fick jag än en gång nödtorftigt klara mig med un grande cerveza por favor till la comida och att plocka med una botella aqua con gas från all-inclusive kylskåpet när det var dags att bege sig till la playa och sprätta sand mellan tårna eller harangen yo vivo en la costa en el norte de Suecia, hay mucho frio alli en invierno och därefter slå om till ingles om fortsatt förklaring tarvades.

Men i bakgrunden, förhoppningsvis blir det fler resor till Spanien, puttrar hela tiden den där ambitionen att lära mig lite mer, det är intressant (och kanske lite respektfullt) att försöka lära sig det lokala språket i ett land som man besöker. Inser dock när jag lyssnar på lokalbefolkningen, eller som nu senast när vi såg spanska serien "When no one sees us" (Cuando nadie nos ve), att det där kulsprutespråket är svårt för en återhållsam och eftertänksam norrlänning som kanske pratar lite lååångsaaamt. 

Får mig osökt att tänka på en gammal kollega, med varenda bokstav i alfabetet i sin diagnos, som pratade så snabbt när han skulle redogöra för uppkomna problem ute på byggena att jag ofta blev tvungen be honom lugna sig en smula genom att säga "Brynolf....lugn och fin nu....jag kan inte lyssna lika snabbt som du pratar!!" 👀.

För en tid sedan, på en av mina nu nästan dagliga vandringar längs stadens gator, hamnade jag på Stadsbiblioteket och bestämde mig för att antasta en kvinnlig bibliotekarie kring en frågeställning (som pyrt i mitt medvetande en tid) om det fanns några spanska barnböcker, ungefär på en 6-årings mentala nivå, att låna för att öva lite mer på el perro och el gato som håglöst knatar en la calle. Gabriel José de la Concordia García Márquez på originalspråk känns än så länge ouppnåelig.

Så hon tog mig vid handen och jag lommade viljelöst med bort till barnavdelningen där hon hjälpte mig gräva i hjulbackarna med bilderböcker på diversifierade språk. Tyvärr utan positivt resultat, men åtminstone värt ett försök.

"I know english very well, I learned it from a book"

Däremot kunde hon tipsa om Duolingo, tydligen en sk app, som hennes sambo använt för att ge sig in på det japanska språket. Jag tackade vänligt för hjälpen men tänkte att det där, appar alltså, är nog ingenting för mig. Men väl hemkommen googlade jag och det var åtminstone initialt gratis och 2026 är tydligen året då det här livet ska levas så jag begick övervåld mot min egen personlighet och laddade hem appen !!! Sambon håller hela tiden, uppkrupen i sin soffhörna, på med olika appar på telefonen för att träna hjärnan. Så varför ska inte jag en gång i livet kunna få ha en egen app att leka med 👀.

Den gröna ugglan Duo och jag är nu kompisar

Så nu ägnar jag 15 minuter per dag åt att förkovra mig i det spanska språket och har börjat lära känna karaktärerna Falstaff, Oscar, Lilly et cetera. Lilly gillar jag bäst, en spyless ung kvinna som ytterst motvilligt med uttråkad röst guidar spanska rookies mot att kunna beställa mat på restaurang. Vad jag nu ska med just den specifika kunskapen till 👀.

Lilly har i ren desperation färgat håret lila

Definitivt känns det hela lite infantilt, ibland känns det som att Brasse ska öppna kistan, kliva ut och öppna den berömda resväskan och fråga vem det är som ska bort. Men det är väl den nivån jag befinner mig på. Ugglan är oerhört uppmuntrande, nästan i överkant när den hävdar att min vackra hjärna borde klonas till eftervärlden när jag klarar uppgifterna med bravur. Men Lilly dränerar snabbt min energi och tar ner mig på Jorden igen.

Men jag biter i och är nu uppe i en streak på 22 dagar och det där med 15 minuter om dagen är jag ju van med från annonserna i min barndoms Lektyr et cetera där jag faktiskt nödgas erkänna att bilderna var betydligt mer intressanta än artiklarna 👀.

Arne har nog fått mer än en kvart om dagen av mig

Men jag upplever att mitt spanska ordförråd hela tiden utökas, jag hade till exempel tidigare ingen aning om vad durazno eller sandía var för slags utsökta frukter, och just denna otoño har det varit ovanligt mycket viento ute på landet så att las hojas nu draperar hela el césped. Där kommer de dock få ligga tills våren är åter, då åker räfsan fram. 

Om jag lever alltså, annars får sambon det körigt med lövblåsen hon köpte när jag blev sjuk och läkarexpertisen under några månader förbjöd mig från alla former av hårt kroppsarbete inklusive att ta på mig en t-shirt.

Har du testat att lära dig ett nytt 

språk på gamla dar ??

// Northernlightsinvestment

Än så länge känns alltså Duolingo OK för mig, men för att inte bli beskylld för otillbörlig reklam här på min reklamfria blogg lät jag AI sammanfatta åsikter om appen:

Kritiken mot Duolingo handlar i huvudsak om att appen prioriterar spelifiering framför djupgående språkinlärning, vilket gör att användare blir bra på att klara interna test utan att faktiskt kunna föra en riktig konversation. Många långvariga användare uttrycker också stor frustration över att plattformen har förändrats till det sämre genom åren, där pedagogiskt innehåll har bantats ner till förmån för aggressiva kommersiella upplägg. Här är de viktigaste punkterna i kritiken mot appen:

1. Bristande förmåga att lära ut faktiskt talat språk
Den enskilt största nackdelen är att appen inte lär dig att prata. Övningarna bygger till stor del på att översätta lösryckta meningar, klicka på färdiga ordrutor och göra flervalsfrågor. Detta utvecklar ett passivt ordförråd, men ger inte den träning som krävs för att bygga egna meningar i ett spontant samtal.

2. Spelifiering på bekostnad av lärande
Duolingos starka fokus på att behålla användare – genom "streaks", ligor och poäng – har fått kritik för att skapa ett beroendebeteende snarare än genuint lärande. Många upplever att de gör läxor bara för att hålla liv i sin streak, och att appen har blivit mer av ett mobilspel än ett seriöst utbildningsverktyg. Konkurrenter som Babbel lyfts fram som bättre alternativ för den som vill ha en djupare språkförståelse.

3. Försämringar och ökad kommersialisering
I diskussioner på plattformar som Reddit vittnar användare om att appen har försämrats kraftigt över tid. Tidigare uppskattade funktioner (som forum där modersmålstalare förklarade grammatik) har tagits bort, och gratisskiktet har blivit alltmer begränsat av annonser och begränsade "liv" (hjärtan) för att tvinga fram betalmedlemskap.

4. Generiska kurser och AI-utveckling
Kritiker pekar på att kvaliteten skiljer sig enormt mellan olika språkkurser. Dessutom har Duolingos skifte mot att ersätta mänskliga översättare och lärare med generativ AI väckt debatt om huruvida appen kan erbjuda den kulturella nyansrikedom som krävs.

Sammanfattningsvis ses Duolingo av experter och användare som ett utmärkt, kostnadsfritt verktyg för att testa på ett språk eller bygga upp ett grundläggande ordförråd, men det är otillräckligt om målet är att bli flytande.