Minns särskilt en tidig morgon för något år sedan när jag utanför köksfönstret på parkett till frukostkaffet länge satt och iakttog en liten rackare till sparv som frenetiskt kämpade, ivrigt påhejad av sin partner som uppmuntrande skuttade jämfota runt omkring, med att slita svart borst ur min mjuka altanborste inför kommande inredning av boplatsen. Det såg så otroligt kul ut, kunde riktigt se hur den tog tag med den lilla näbben, grabbade tag i borsten med klorna, och med uppbådande av alla tillgängliga krafter i den 27 gram tunga kroppen lutade sig bakåt ("...men lossna då för helvete stråjävlar....") och lyckades faktiskt triumfatoriskt emellanåt slita loss några strån. Vete tusan om jag själv klarar av desamma.
Mycket underhållande, sambon kiknade av skratt. Brydde mig inte ens om att schasa bort marodörerna. Det finns nya altanborstar på Biltema, inte kostar de särskilt mycket heller 👀.
Fågel är även trevligt att ha omkring sig på andra sätt, som nu senast till exempel i en variant med Sticky Glaze men fler varianter finns vid scrollande i det grandiosa sammanfattande matinlägget Billig hemlagad mat.
En gång i tiden tänkte jag att det här med fågel på matbordet kommer säkert bli en ökande megatrend (det tror jag fortfarande) i takt med att Livsmedelsverket kommer sänka (det har skett kontinuerligt) sina rekommendationer avseende konsumtion av rött kött. Så jag plockade in Scandi Standard (tänk Kronfågel här i Sverige) i pensionsfonden.
Jag erkänner direkt att det där antagligen inte blev min allra bästa investering, men å andra sidan långt ifrån den sämsta 👀.
Fågel fanns i pensionsfonden en kort tid
Jag fick nog kalla fötter nästan direkt, det var mycket löpsedlar om krossat glas i förpackningarna och andra former av sabotage mot industrin, bland annat mordbrand. Mot fåglarna alltså. Så just där övergav jag min buy-and-hold strategi raskt och nu 5 år senare är det åter bekräftat att pengar på börsen bör vara där åtminstone 5 år.
Vi matar fåglarna varenda vinter och en god bit in på våren. Fågelmatningsstationen plockades i år bort den 7e Juni. Det är ett fasligt liv och kiv där emellanåt, besökarna är allehanda fåglar (bergfink är en ny orädd favorit för mig i år) med återkommande inslag av ekorre som emellanåt hänger och dinglar i frömataren samt några skogsmöss som plockar resterna på marken.
Fåglar har inte särdeles sofistikerat bordsskick och borde egentligen förses med haklapp. En lämplig uppgift för evolutionen att fixa till på sisådär 100.000 år. Tänk vilken jäkla ränta-på-ränta effekt det skulle innebära för dina Investor, köp för en tusing och casha in mer än hela SpaceX börsintroduktionen några år senare 👀.
Hackspettarna har specialiserat sig på talgbollar. De landar långt ner på den hemsnickrade fågelmatningsstationen, krafsar sig metodiskt (och ljudligt) uppåt längs den hyvlade 28x120 som bär upp hela konstruktionen, passar på att hacka lite planlöst på uppvägen (hackspettar har troligtvis någon form av tvångssyndrom (OCD) kring att de alltid måste provhacka på allting i sin omgivning), och hänger sedan och dinglar opp och ner under talgbollarna under ivrigt hackande.
Jag tycker mig nästan kunna se hur otroligt irriterade de blir i takt med att dinglandet (och sjösjukan) tilltar i takt med amplituden och interferensen. Svårt läge för en hungrig hackspett som alltid måste hacka men då samtidigt orsakar sig själv stor olägenhet. Efter ett tag ger den upp, utstöter ett irriterat skri och lämnar matbordet. Småfåglarna andas ut och återvänder.
De har lite temperament de där hackspettarna, ingen aning varför de söker sig till lugna sävliga Norrland med det där humöret. Hela våren har några stycken varit i luven på varandra, det är väl tillgången till brudar och territorium som ska befästas. Flugit omkring och jagat varandra under ännu mer tjatter och skriande.
En fredag när vi kom ut till landet låg en på marken vid gaveln på huset, så vacker (men stendöd) med sina vingar utbredda som i flykt. Förmodad kollision med husväggen, eventuellt en ren olyckshändelse men jag utesluter ännu inte vare sig mord eller dråp. Måhända snurrig i huvudet (jag vet själv hur det är av alla mediciner jag äter dagligdags) efter att ha åkt slänggunga under talgbollarna.
Hacke hackspett har hackat klart
Vi har mycket fönster på alla byggnaderna som hör till huset vid havet. Med jämna mellanrum sker oundvikligen fågelkollisioner. Några dagar senare, när jag skulle ta en kopp kaffe efter lunchen ute på bastualtanen, hittade jag årets andra offer.
Jag är ingen ornitolog, men jag vet definitivt att det inte är en bergfink 👀. Finns det någon som kan artbestämma denna lilla tappra pippi som har inslag av ljusgrönt i klädedräkten ??
Liten pippi som kraschat in i ett 3-glas fönster
Lite senare på dagen blir det begravningsförrättning. Sambon tar fågeln på en lämplig spade och väntar med sänkt huvud, jag säger ibland några för stunden lämpliga djuplodande ord om ett alldeles för tidigt bortryckt liv, sambon sjunger några strofer ur "Härlig är Jorden" och med ett sedvanligt "Tack för Allt" flyger fågeln från spaden iväg på sin allra sista flygtur till skogsbacken nedanför bastualtanen. Där finns sedan tidigare ett vitt kors som markerar platsen där vi grävde ner den lilla harpalten för några år sedan.
Ibland, när jag sitter där i mörkret under stjärnorna och ångar av min slitna gamla kropp efter bastun, händer det att jag tänker på dem alla.
En bastualtan bland många i Norrland
Varje sommar blir det några räddningsoperationer. Förra sommaren, som var extremvarm under hela Juli månad, var inget undantag. Räddningsoperationerna följer alltid samma mönster.
- Sambon skriker att en fågel har fastnat i odlingsnätet i jordgubbslandet
- Jag hämtar omedelbart montagehandskar och sax från vedbodan
- Jag greppar den upprörda fågeln i ett fast, men ändå mjukt, grepp
- Jag vrider vänder och vänder under livligt sprattel (fågeln alltså)
- Sambon klipper försiktigt bort fångstnätet under mitt samtidiga vridande
- Jag släpper fågeln som flyger iväg en erfarenhet rikare (?)
Varför har man nät över odlingarna. Det härrör från en incident för några år sedan, benämnd "Den stora nattliga Jordgubbskuppen", då någon/något illvilligt kapade av en mycket stor mängd jordgubbsstänglar och bara lämnade dessa på marken. Synbart utan att egentligen äta något.
Å nu snackar vi väldigt stora mängder, typ en 10-liters hink full med stänglar. Sambon nästan grät över alla dessa jordgubbar som blev till intet istället för att hamna i hennes frukostfil.
Finns det i läsekretsen någon botaniker som vet vilken varelse som orsakade förödelsen ?
Bevis från "Den stora nattliga Jordgubbskuppen"
Fångstnät för fåglar 👀
Juli månad 2025 var alltså extremt varm, 30+ i flera veckor. Jag slog på AC-anläggningen en dag och sedan slog jag inte av den en enda sekund på 3 veckor. Vet inte om det var extremvärmen, men osedvanligt många kullar med fågelungar kläcktes i de kamouflagemålade fågelholkarna som vi har uppsatta i alla björkar på tomten. Å så en dag, om allt avlöper väl, ska de ut på den allra första flygturen. Ganska kul att beskåda faktiskt, de flyger ungefär lika bra som en säck potatis med febrilt flaxande partiellt underutvecklade vingar och total avsaknad av höjdroder, skevroder, sidoroder eller bromsar.
En eftermiddag när jag efter väl uträttat värv (gräsklippning i 90 minuter med den gamla bensindrivna manuellt knuffade gräsklipparen) satt genomsvettig på bastualtanen med bar överkropp, slutna ögon i solskenet och huvudet bekvämt lutat mot väggen bakom mig, i ett försök att återfå normal vätskebalans hände något för mig nytt.
Inte ofta det händer sånt nuförtiden.
Vätskebalansen är viktig vid fysisk aktivitet i stark värme
En plötslig duns oppe på min gråblonda spretande kalufs med lite efterföljande sprattel. Det tog mig nog inte mer än 3/100 av en sekund att inse vad som hänt och nu gällde det att sitta still (i båten 👀) för att inte orsaka onödig skada.
Så kraschlandaren gled ner från mitt huvud, ner på axeln och vidare längs den breda silverryggen 👀 och så i glipan mellan stol och bastuvägg. Till sist en ny liten duns under stolen. Å där blev jag sittande orörlig, och så även fågelungen under mig. Fortsatte sippa på min vätskebalans, jag tänkte att den drar kanske vidare om jag ger den lite betänketid. Men icke det.
Till slut blev jag ju tvungen att resa på mig och genomföra en haverikommission under stolen. Det mesta såg bra ut, den blängde misstänksamt på mig, så jag hämtade en till vätskebalans (varvid jag även meddelade sambon att det sitter en fågelunge under en stol på bastualtanen) och samtidigt gav nämnda fågelunge tillfälle att osedd smita ut bakvägen med hedern i behåll. Men icke det.
Så jag och nu även sambon, efter att omsorgsfullt ha besiktat situationen under stolen, satte oss på bastualtanen. Det var ju trots allt snart dags att tända grillen. Inte en tillstymmelse till rörelse under stolen, knäpptyst. Är den måhända lite korkad den lilla fågeln, kanske inte tilldelats det mest framträdande genmaterialet i kullen, eller fortfarande i chock. Men nu fick det räcka, en halvtimma av ingenting alls får räcka.
Så jag böjde mig ner under stolen och kupade händerna över den hukande fågeln. Hur får jag upp den där i händerna nu då ? Det behövde jag inte ens fundera över, för den klev självmant upp i mina kupade händer (kände tydligt hur den bara tog ett steg opp med först ena foten och sedan den andra) och jag transporterade den till staketets överliggare två meter längre bort. Där klev den lika snällt ut från mina kupade händer och blev sittande.
Tuff dag på jobbet
En halvtimma satt den nog där, medans jag gick iväg till boden och hämtade attiraljer för grillning, laddade grillen och tände på. Sedan satt vi där, fågelungen och jag, och blängde på varandra medans glöden blev så där perfekt som den ska vara innan den marinerade kycklingen ska upp på gallret. Jag sa några väl valda ord om det där med att ha tillgång till den unika egenskapen att faktiskt kunna flyga, säkerhetsaspekter som man därvidlag måste tänka på både för sig själv omgivningen och att inte alla Jättar som man möter i livet kommer vara snälla Jättar.
Inte ens ett litet försök att flaxa med vingarna.
Började fundera på om den avsåg att sova här i natt. Eller kanske är den hungrig (?), vad äter månntro en sån där liten parvel. Jag ids ju inte börja jaga efter insekter på gården, men så kom jag på att det fanns buljongkokt cous-cous i kylen från tidigare. Sagt och gjort, jag gick iväg och hämtade en liten dutt på en tesked och placerade bredvid den, fortsatte med mina grillbestyr och tittade bara till den sporadiskt. Tror faktiskt att jag tyckte mig se några cous-cous korn på näbben.
I halvtid på grillen satte jag mig bredvid den igen och frågade hur läget var, var det inte dags att börja tänka på refrängen, det är ju en ny dag imorgon. Då tog den ett skutt ut i avgrunden, flaxade med vingarna och "flög" som en säck potatis iväg mot närmaste björk med kamouflagemålad holk där den kraschlandade mot bladverket.
Har du haft några spännande
möten med djurlivet ??
//Northernlightsinvestment
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar