Ny bil

Jag har letat ny bil ett tag nu. 

Fast det där tror inte omgivningen på för jag har letat ny bil på mitt eget sätt, vilket många säkert skulle beskriva som "göra ingenting" under stor ambivalens. Fast det stämmer inte helt och hållet (ambivalensen stämmer), för åren går och man lär sig mer och mer om fordonsparken och dess utveckling från transportverktyg till teknologicenter. 

På mina olika arbetsplatser de senaste 25 åren har jag via slump hamnat vid ratten till en stor mängd fordon av varierande karaktär; lätta lastbilar för materialförflyttning, hantverkarens kaotiska bil där det ser ut som att en bomb nyss briserat i skuffen, stor mullrande Ford Ranger Raptor som tar sig fram precis var som helst oberoende av hur mycket snö som fallit under natten eller tjänstemannens välstädade (nåja) och pressvecksvänliga säten.

 King of the road tar sig fram nästan överallt

Sambon har letat bil ungefär lika länge och hon är snart inne på den andra. Definitivt lite olika personlighet 👀. För någon dag sedan fick jag plötsligt ett meddelande om att kvällens pass på gymmet var inställt till förmån för provkörning. Det var en blott något år gammal (i princip ny) Volkswagen Golf som skulle ut en tur längs E4 i det norrländska kolmörkret.

Min del i inköpsprocessen, både min egen och sambons simultant, har de senaste veckorna varit att glida in på olika Bilfirmor och (utifrån en övergripande kravspecifikation) kolla och fotografera sortimentet å så vidarebefordra. Volvo (XC40 och XC60 främst), Skoda (många olika modeller med dragning åt SUV), Kia (samma som Skoda) och Volkswagen (Tiguan tex). Sedan har det naturligtvis blivit en del snack om ditten och datten med ivriga (ibland mindre ivriga) säljare.

Någon Golf har dock aldrig dokumenterats. Var på vippen att svara sambon att "jag har inte spelat Golf på snart 20 år nu". Men det gjorde jag inte.

Säljare och sambo hade först en liten improviserad work-shop i framsätena, jag stod utanför och observerade skeendet. Säljaren var, i mina ögon, inte helt förtroendeingivande under det frekventa knappandet på teknikcentrets många olika briljanta funktioner under utrop som "oj, den där är kanske inte tillgänglig nu" eller "hur var det nu man hittade det där" eller "men det där kan vi kolla på sen" eller "den vill visst inte koppla upp just nu".

"Här är den nya bilen !!"

Sedan begav vi oss ut på vägarna, stora som små. Jag började, sambon knappade på displayerna. När det var dags att accelerera kändes definitivt de 200 hästarna under huven, men det enda jag där i kolmörkret försökte åtgärda (under de 15 km jag satt vid ratten) var att 1. slå på farthållaren och 2. slå av "lane assistance" så att bilen slutade dra i ratten. Det gick dåligt, sambon grävde fram instruktionsboken när jag högljutt började muttra över om det fanns farthållare på fordonet.

Sedan bytte vi plats. Jag lyckades ändå inte med min mission att åtgärda punkterna 1/2, sambon tyckte det var lite otäckt med någon som ibland drog i ratten. Lane Assistance alltså, fast det är bergis en superbra funktion som jag inte begriper nyttan av. Om man under bilkörning ska vara uppkopplad mot sociala medier, äta en Kyckling Subway eller sitta och skriva sms är det säkert hjälpsamt. Fast en del av det där är väl förbjudet sedan en tid tillbaka.

På 80-talet styrde man med knäna istället när man behövde händerna fria 👀.

I ärlighetens namn så ska erkännas att det var första gången jag under senare år satt som förare i en bil yngre än 10 år. Det var iofs den där gången som min kollega tyckte jag kunde använda hans splitternya Mazda värsting elbil till mitt snabba ärende. Fast den lyckades jag inte ens starta, och då kan man väl inte räknas som förare. Jag tog en VW Transporter (20 år gammal) istället.

Datorskärmar överallt i den nya tidens transportfordon

Hemma i soffan efteråt pratade vi om erfarenheterna från denna första provkörning.

Jag har även under en tid letat ny laptop. Den gamla har 10 år på nacken och börjar ha gjort sitt men kämpar på förvånansvärt väl. Även laptop letar jag med min vanliga successiva metodik till hjälpsamma kamraters irritation 👀 men nu närmar sig raskt deadlines som 11/11 (Singles Day) och 28/11 (Black Friday) då det är dags att syna elektronikbolagens smyghöjningar.

Med min typ av datoranvändning (lite surf, lite betala räkningar, lite kolla börsen, lite mail, lite bloggande, lite Office-paket) så räcker det definitivt med processor Ryzen 5 eller Core i5, 8-16 GB arbetsminne, 512 GB SSD disk, 15.6 skärm.

Allt utöver det är bortkastat på mig, som att strö Pärlor för ett Svin. 

Ungefär samma sak känner jag personligen inför dessa nya fordon. Det är bortkastat, jag kan inte ens försöka inbilla mig att jag någonsin kommer att sitta under färd och knappa på en touchscreen och finna det meningsfullt. Ge mig en gaspedal, bromspedal, kanske kopplingspedal, ratt, växelspak, några spakar för att styra ventilationen, några knappar för att ratta radion, körriktningsvisare, en spak till vindrutetorkarna och varför inte nu denna årstid sätesvärmare.

Home Sweet Home

Den här gången var det sambons eventuella bil vi provkörde med hennes kravlista. Den kravlistan inbegriper inte nödvändigtvis en massa elektronik och häpnadsväckande funktioner utan är snarare av karaktären max 5 år gammal, gärna kring max 5000 mil, möjligtvis åt SUV-hållet (så man kan ta sig ut i skogen och plocka bär), fabrikat är inte superviktigt, helst fyrhjulsdrift, blå är en fin färg, erbjuda ett bra skydd för de som åker i bilen, driftsäker är en fördel.

Det kanske inte blev en VW Golf den här gången, men jag tror att ett nytt lördagsnöje framöver (i dagsljus) kommer att bli provkörning av lite olika fordon. Ett alternativt sätt att komma på vad man vill ha är genom att komma på vad man inte vill ha.

Hur gör du när du ska byta gammalt 

till nytt ?? Snabbt eller långsamt ??

//Northernlightsinvestment