"Har kommit på att jag är matlagningsberoende,
speciellt med detta väder, 4 portioner palt å
4 portioner kyckling i kylen....kan rimligtvis
inte laga mer på iaf 1-2 dagar.....så i ren desperation
wokar jag upp 2 purjolökar som kan gå som
tillbehör.....😊"
GABA-aktiveringen tilltar, smärtsignaler dämpas,
dopamin frisätts i hjärnans belöningssystem
Det parasympatiska systemet tar över allt mer,
andningen lugnas och förskjuts initialt från
bröst till buk, puls och blodtryck sjunker,
musklerna slappnar av...
Jag har fått min ångestdämpande fix, kicken har gjort sitt jobb,
men vid dessa låga nivåer blir effekten inte långvarig...
Men det finns naturligtvis grejer man kan göra för att få en betydligt mer varaktig fix. Tag till exempel den där underbara, mysiga och rogivande känslan som infinner sig (i flera dagar) när man i glödhet gjutjärnskastrull brynt opp 2 kilo högrev, tryckt i en halv tub tomatpuré, salt & peppar, blandade örtkryddor, några buljongtärningar, en halv flaska mustigt rödtjut, täckt med vatten, småputtra på effektläge 1.5 (av 10) i några timmar tills det är så mört att det ramlar isär när man petar på det.
Sköter sig själv medans man i nirvanaläge sitter i tv-soffan, känner doften från köket och kollar in nyupptäckta säsong 2 av The Agency (har den kommit med en ny !??). Ungefär som när nutidens föräldrar tar med sig ungarna till något random Lekland eller Badhus med avkopplande personalövervakning, släpper allt och låter mobiltelefonens sociala medier algoritmer förtrolla hjärnans belöningssystem.
- En del människor är städberoende
- en del människor älskar att rensa ut och organisera om sina garderober varannan månad och färgmatcha höstens, eller någon annan årstids, kollektion
- en del människor är raka motsatsen till städberoende och utrensning och sparar varenda tunnelbanebiljett från Métro de Paris sedan 1982 och framåt (har nyligt upptäckt att jag hör till den kategorin)
- många människor är tydligen beroende av sociala medier
- en del människor är spelberoende
- en del människor är sexberoende
- en del människor är drogberoende
- en del människor är beroende av att blöta loss frimärken i handfatet på lill-toan, torka på kökshanddukar och sätta in i album (fast det har jag slutat med för länge sedan)
- en del människor är explicit beroende av skor å ständigt nya skor trots att det finns hur många par skor som helst i gömmorna
- en del människor är beroende av investeringar och uppvisar en stark korrelation mellan marknadernas utveckling och det allmänna stämningsläget
- en del människor är beroende av ett arbete
- en del människor upplever ett inre tvång att tvätta sina händer repetitivt och enligt strikta rutiner där inte sällan räkneramsor ingår. Avbryts man, måste man börja om.
- jag har mött människor som inte klarar av att vara ensamma
- en del människor är bidragsberoende
- en del människor är sockerberoende och fnyser åt förslaget att ta ett äpple istället
- en del människor är beroende av konsumtion i största allmänhet
- jag har mött några människor som är beroende av att kolla att dörren är låst när de går hemifrån och vända tillbaka 3 meter från ytterdörren för att kolla att ytterdörren är låst å så upprepa det i 20 minuter å missa dagens första lektion i matematik. Där de är undervisande professor.
- en del människor är tydligen beroende av att spara alla kassettband med inspelningar av musik från Rakt över Disc med Clabbe ända från 1979. Men nu har jag åtminstone googlat hur kassettband källsorteras och samlat ihop hela klabbet 👀 i min gamla ärvda spegelbyrå
- en del människor är träningsberoende, ett missat pass utlöser stark ångest som bara kan botas med 400 situps.
Absolut, jag håller med om att det finns graderingar i helvetet och nu slänger jag mig frikostigt mellan hobbyverksamhet, OCD, rekreativa aktiviteter, drogproblematik och rent krasst missbruk om vartannat. Men ibland är det svårt att avgöra just precis när det ena övergår i det andra.
Vad gäller alkoholberoende är väldigt glad att jag aldrig trillat dit. När det kommer på tal (senast på gymmet igår) brukar jag alltid säga just att jag är väldigt glad att jag aldrig trillat dit eftersom gräsklippning och en kall öl i solen på bastualtanen är så starkt förknippade med varandra. Det vore ju förskräckligt att inte kunna ta en kall utan att veta ifall man vaknar upp i sin egen säng eller i arresten.
Jag hade en gång en kompis, i gymnasieåldern, som ibland vaknade upp i arresten och de sociala myndigheterna kopplades in. En bra kompis var det där, ett hjärta av guld och väldigt kul att umgås med. Vi körde en del styrketräning tillsammans under några år, men så slutade han (liksom alla mina andra träningskompisar) och nu 44 år senare är det bara jag kvar med gymväskan alltid redo.
Vi skildes åt några år senare, livet gick åt olika håll en längre tid. Jag med jobb, sambo och studier, han med (har jag förstått) jobb och återkommande resor till Asien. Av en ren slump stötte jag ihop med honom och några andra av mina forna kompisar på en strand i Thailand 10 år senare. Otroligt, vilket glatt sammanträffande !! Vi möttes upp på kvällen i deras bungalow, tog några kalla och drog till Hard Rock Cafe och vidare in i nattens neonljus. De asiatiska damerna i princip iklädda blott underkläder flockades som flugor kring sockerbitar och jag fick bestämt hävda att visst kunde de få sitta i mitt knä och nog kunde jag bjuda på en öl (de var ju nästan gratis) men mer än så var jag inte intresserad av med kvinna på hemmaplan.
Tonight we´re gonna party like it´s 19-99 !!
Mina gamla kompisar skrålade om thailändska kvinnor, deras förträfflighet, glädje och beredvillighet (fast i mer barnförbjudna ordalag) och jag tänkte i mitt inre att inser de inte att de är omgivna av prostituerade i beroendeställning till dessa okända mäns plånböcker. På samma sätt som mina kamrater med tiden kommit att utveckla ett beroende av detta det återkommande "ljuva livet" eller i alla fall bilden av vad det utgör och att det fortgår.
14 år senare, när min kompis från förr just fyllt 41 och supit ihjäl sig, var det slut på det ljuva livet och jag satt min vana trogen längst bak i kyrkan dit jag försynt smugit mig in efter att ha sett dödsannonsen i dagstidningen och tagit ledigt från jobbet. Men jag kan numera aldrig lyssna på den där låten från förr utan att tänka på hur det var då när vi stämde träff på Porsö Hallen, körde ett gympass och surrade i bastun efteråt.
Om helgens kommande fest på Amiralen i Luleå, de fräschaste brudarna på gymnasiet, den kommande mönstringen, Springsteen på Ullevi och allt annat av vikt där i början av livet.
"Hej min vän, det var rätt så länge sen
Men än sen
Hoppas du minns den tiden som var då
Jag ringer ditt nummer gång på gång
Aldrig nåt svar
Jag önskar allting vore som förut
Allt fanns kvar
Över en natt
Allt blev ändrat från färg till svartvitt
Önskar att
Du också minns det liv vi levde då.
Dolce Vita, det ljuva, ljuva livet
Dolce Vita, livet för dej"
Har du någon erfarenhet av
det där med beroenden ??
//Northernlightsinvestment
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar