Kung

Om Sverige hade haft en Oktoberfest så skulle den troligtvis inträffa i Juli. 

Julifest, det sker ju ändå per automatik genom hela Sommarsverige.

Tag till exempel katastrofsituationen nu senast när ölen tog slut i Boden mitt under sommarfesten Boden Alive. Semestertider, festivaler och samtidigt massor med manliga utländska (från traditionella öldrickarländer) gästarbetare som bygger grönt stål för framtiden och tänder engångsgrillarna under helgen. Nånting måste man ju dricka till korven och flintasteken.

För en himla massa många år sedan brukade jag ibland i-förbifarten-handla på en lokal ICA-butik i stadens (en annan stad än Boden alltså) kanske inte allra bästa socioekonomiska område. På baksidan, där man parkerade bilen, fanns en lastbrygga belamrad med diverse bråte (grossistcontainrar, drivor av tomma kartonger, lastpallar osv) och ganska ofta även en tanig skäggig karl i min egen ålder (så vitt jag kunde bedöma), slitna jeans och jeansjacka och nästan alltid med en öppnad folköl i näven.

Snälla men dystra ögon, såg inte ut att kunna göra en fluga förnär, jag hörde honom aldrig yttra ett enda ord. Bara satt där bland bråten i ett perfekt stilleben av hopplöshet och undergång.

Några år senare tror jag den taniga skäggiga mannen i slitna kläder fick en lägenhet i någon kommunal anläggning längre in mot centrum av staden. För jag såg honom ofta sitta i en busskur på min färdväg mot Cirkusen. Alltid med en öppen burk i handen. Mannen i busskuren alltså, inte jag där jag svepte förbi i min flådiga turboladdade kärra med skinnklädsel och handsfree uppkoppling 👀.

Tillfällig utskänkningsplats

Några år senare, under en av vårens allra första dagar med strålande solsken från molnfri himmel och säkert 19 grader i solljuset på en upptinad parkbänk, var jag på hemväg från Cirkusen för en snabbt uppvärmd lunch i mikron innan återfärd mot det alltid lika spännande Cirkuskontoret en trappa upp. Det var då jag såg honom komma nerför en av stadens backar tvivelsutan med kursen satt rakt (nåja) mot en av bänkarna nere vid den fortfarande isbeklädda älven. Solsken, fågelkvitter, ljumma vindar, en solvarm bänk, kanske några ivriga kamrater på vårens allra första fest.

Den här gången var färdmedlet en vinglig rullator, i rullatorkorgen frampå en kasse proppfull med ölburkar som skvalpade farligt nära kanten. Inför mina ögon såg jag kalabaliken som skulle uppstå om en, eller flera, av burkarna plötsligt bestämde sig för att hoppa över kanten och rulla iväg mot den trafikerade korsningen längst ner i backen.

Ölburkarna var såna där svarta med en gyllene krona på, av fabrikat Kung.

Väl tillbaka på Cirkusen blev det en snabb kopp kaffe med Valrossarna och Dromedarerna, innan de tvunget skulle tillbaka till det löpande bandet. Jag förtäljde om den taniga mannen med rullatorn på sin väg mot bänken nere vid älven med en hel kasse förfriskningar. Vi gamlingar instämde unisont i konstaterandet att "det där skulle man ju vilja byta till en vårdag som denna". Ungdomarna, som bara dricker alkoläsk, satt oförstående.

Det var tydligen bara ölfabrikatet som var en tvistefråga. Efter en tids palaver konstaterade jag att "Kung är helt tydligt proffsens val" och proffsen har aldrig fel. Lika säkert som att en global indexfond med låga avgifter alltid är ett säkert kort eller att devisen "Köp Investor och håll käften" alltid gäller. Eller amen i kyrkan för den delen.

Sedan upplöste jag i kraft av Cirkusdirektör den polska riksdagen och schasade iväg kreaturen till löpande bandet 👀.

En Kung 2007

De där preferenserna har varierat en del under åren I början av karriären, under tågluffen -83, var det Elefantöl som gällde. Man stod kanske fortfarande kvar med en fot i gosedjursåldern. Några år senare var det alltid Heineken som gällde på förfesterna innan Roxy äntrades på Stadshotellet i Luleå, utan undantag. Under åren i södra Sverige naturligtvis Norrlands Guld, eller Norrlands Dynamit som nuvarande Norrlands Djup hette på den tiden, därför att ibland är det kul att bekräfta fördomar. En gång under tjänsteresa till Bryssel drack jag på puben snett mitt emot Manneken Pis en väldigt god, och väldigt stark (jag bad om det starkaste de hade), klosteröl som jag alltid kommer minnas att den hette Rochefort. Eftersom den ju heter nästan som den där osten.

Nyligen var jag på en lokal tillställning, medtag egen dryck. Samtliga par (3st) som hade valt öl som dryck hade, oberoende av varandra, tagit med Mariestads. Jag tolkar det som att det är ett socialt accepterat val ur Systembolagets sortiment. Jag ? Ja, jag hade med 2 väl kylda Kung i en sommarblommig liten kylväska med dubbla kylklampar.

Nuförtiden är jag ganska preferenslös, det brukar bli lite gott&blandat, och när uppenbart nyanställd systembolagspersonal glatt och hurtigt frågar om jag behöver hjälp svarar jag allt som oftast "näää...jag var medlem i Munskänkarna i 20 år, vann några rödvinstävlingar till och med, men nuförtiden dricker jag bara för att bli full". Information som brukar vara svår att hantera 👀.

Emellanåt blir det alltså även en Kung, om inte annat för att hylla den taniga mannen i slitna kläder på väg ner mot den där solvarma bänken vid strandkanten. Väldigt länge sedan jag såg honom nu, tror tyvärr inte att han finns ibland oss längre.

"Kung är proffsens val"

Midsommarafton 2026

Har du några preferenser för Juli månad

eller är det måhända total avhållsamhet 

som gäller !??

//Northernlightsinvestment

Till sist en spontan liten avstickare bort från ämnet Kung och ut i två andra anekdoter, som jag nu i skrivande stund plötsligt drar mig till minnes, vilka även de utspelades utanför samt inne i samma ICA-butik i samma socioekonomisk utsatta område fast en annan gång i tiden; 

En liten flicka, 6 år gammal kanske, i skir sommarklänning hoppandes hopprep med en hund kopplad i ett räcke bredvid henne. En så gullig bild inför den annalkande sommaren, tyckte jag där jag satt i min bil efter avklarad i-förbifarten-handling. Om det inte vore för att efter varje gång hon missade så tog hon hopprepet och rappade hunden stenhårt några gånger över ryggen. Den bara satt där fogligt, utan att reagera det minsta, som att det hörde till livets normala lunk. Övervägde att vänta in någon förälder att upplysa om beteendet. Men åkte istället lätt illamående därifrån utan att ha utövat något civilkurage.

En gång inne i butiken, efter avslutat träningspass på gymmet, står jag vid den stora lådan med lök och letar efter något användbart bland det mestadels halvruttna sortimentet. Upp bredvid mig glider en ung kvinna (20 år yngre än mig), som jag nyss såg på gymmet. Hjälpsam som jag är till min natur upplyser jag om att "det är mest bara ruttna lökar" varpå hon spänner upp bröstkorgen mot mig så att det knirkar i bh-banden, ser mig djupt i ögonen och säger "jasså, du tycker lökarna är ruttna". Vet inte riktigt vem av oss som rodnade mest.

Sånt som händer kring och i ICA-butiker i socioekonomiskt utsatta områden.