Det närmar sig nu raskt 2 år på övertid för mig inför Retire Early. Inom kort ska jag på återbesök och utvärdering till Sjukvården, en lång rad provtagningar genomförs nu inför detta, och jag påminns därför om hur en omsorgsfull planering ibland kan gå om intet.
Men där och då för 2 år sedan, med påskrivna RE-dokument (uppsägning pga arbetsbrist) och blott några månader kvar till arbetslivets avslut i Juni 2022, upplevde jag av och till en i det närmaste euforisk känsla som bland annat manifesterade sig i ett blogginlägg där jag på mina vandringar genom Cirkusens alla långa korridorer och många scener tyckte mig höra Frihetens Klockspel ringa i vinden.
För där och då fanns inte mycket till tvivel kvar över att FI verkligen skulle inträffa under sommaren 2022 (vilket det även gjorde i början av Augusti) och då var planen att RE redan skulle vara avklarat. Men istället blev jag en del av en annalkande Skitstorm. Många fler har tyvärr följt efter sedan dess.
Nu har det där klockspelet börjat höras åter igen. Fast det kanske bara är vårkänslor 👀.
Med facit i hand, eftersom den där Stormen tyvärr visade sig oundviklig, ångrar jag faktiskt inte att RE sköts på framtiden och inte inträffat ännu. Alltså att jag fortfarande befinner mig sittandes på min kontorsstol. De ekonomiska förutsättningarna har förstärkts kraftigt och den extra övertidsperioden har ägnats åt mycket eftertanke. Jag har hunnit landa ordentligt inför fortsättningen.
När man blickar bakåt blir det nästan alltid en viss grad av efterhandskonstruktion. Det är nog människans natur att skriva om skeenden så att de bättre passar in i den nutida situationen.
Med ett facit att tjuvkika i är det alltid enkelt att analysera dåtid, argumentera för fortsatt dåtid i nutid och extrapolera framtid. Jag försöker alltid undvika att extrapolera framtiden. Bara alla dessa mina självpåtagna aktiviteter i att samla in data och utfall för kontantutdelningar, månadsutgifter och därifrån sätta årliga mål är mig faktiskt totalt personlighetsfrånvänt.
Förvisso finns även ett visst logiskt och analytiskt inslag i min personlighet. Men utifrån min barndoms alla dominerande målarlådor, pastellkritor och skrivblock så valde jag ändå att yrkesmässigt ta steget mot civilingenjör och endast på hobbynivå ägna mig åt de mer expressionistiska vetenskaperna.
Barndomens extrapolerade framtid
För egentligen är min personlighet lagd åt det småneurotiska och vagabondliknande hållet. Nuförtiden dock utan något kringresande inslag.
Som barn fick jag höra att jag var en drömmare där jag satt i tysthet inne på mitt rum och klurade eller målade rymdskepp och kustfregatter i gouache. Som vuxen fick jag en gång mitt horoskop ställt, oerhört professionellt utifrån geografisk plats och tidpunkt för födseln och alla himlakropparnas relativa position, och inläst på 1 timma kassettband av en kalifornisk astrologiprofessor.
Minns särskilt ordalydelsen "...nu ska du lyssna ordentligt....för du är i dig själv bara Luft i alla dina element och behöver Eld i ditt liv....och du är även förträfflig på att ge Luft åt Eld. Men du själv består bara av Luft...".
Om jag begriper allt det där korrekt så är jag är alltså bara Luft 👀.
Jag är lagd åt det skeptiska hållet
Sånt där tror naturligtvis inte min logiska och analytiska civilingenjörsnatur ett dyft på. Men jag är helt OK med att andra människor gör det. Tror alltså.
Så delvis helt emot min egen tvetydiga natur, och uppenbarligen utan att ha lärt mig något av min nyligt dyrköpta läxa av alltför idogt planerande, så har jag åter igen börjat planera för Retire Early version 2024.
Men den här gången låter jag redan från början 🍌Bananskalet🍌 utgöra ett avgörande inslag i min planering 👀.
För det är nämligen så här det är numera i mitt liv och arbetsliv:
En gång i tiden var Cirkusen en stor begivenhet. Utöver alla Valrossar, Trapetsartister och Jonglörer fanns där både Magiker, Knivkastare, Orkester och en helt unik Kostymavdelning. Å så Cirkusdirektören naturligtvis inne i den allra pråligaste Cirkusvagnen.
Cirkusen reste från plats till plats och från den ena bejublade föreställningen till nästa.
Sedan följde i rask takt efter varandra Pesten, Syndafallet, Upprensningen, Kriget, Flykten, Depressionen, Handlingsförlamningen och alla de oräkneliga Felbesluten. Det var sammanfattningsvis några mycket tuffa år för Cirkusen och därefter är ingenting sig längre riktigt likt och nu om möjligt ännu tuffare.
De stora showernas dagar äro räknade
Så det gick som det nästan alltid går när kaos, rädslor och kortsiktighet tillåts styra beslutsfattandet. Efter ett tag var både Djur och Människor och tidigare Uppträdanden ett bleknande minne blott. Bara en gammal i förtid utsliten Cirkusdirektör som går omkring och skrotar i Manegen. Sparkar i sargen och tycker sig höra orkestern fortfarande spela på avstånd.
Kort sagt, Cirkusen finns inte längre kvar annat än som en ruta i ett organisationsträd. Mina arbetsdagar under övertiden inför RE har till åtminstone hälften rört sig inom ett brett spektrum av meningslöshet ibland på gränsen till sysslolöshet.
Sista kvartalet av 2023 pratades det till och med om behovet av varsel bland högre tjänstemän vilket från min sida besvarades med ett avmätt "men det är naturligtvis en självklarhet". Sedan var jag på ett mycket försenat Lönesamtal vilket lämnade mig både förvånad och förvirrad. Vid min ålder och med min arbetslivserfarenhet är man inte precis att betrakta som gratis arbetskraft. Leda, fördela och varsla mig personligen om uppsägning på grund av arbetsbrist lämnar jag trots allt till min egen Ledning att verkställa. Istället har Ledningen varit i princip osynlig i 4 månader.
Ärligt talat så begriper jag inte varför de inte säger upp mig.
Projekten under min övertid inför RE har varit små och medelstora och borde teoretiskt kunnat hanteras utan större kraftansträngning även med decimerad organisation. Tyvärr har min hälsa trots dessa gynnsamma förutsättningar satt många käppar i hjulen. Det har varit en nyttig prövotid och utvärdering av mig själv. Orken finns helt enkelt inte där, klippet i steget är borta. Det är bara min käft som fortfarande utvecklas och blir allt mer otyglad, rapp och frispråkig för varje dag som passerar 👀.
Ledningen tror dock att allt fortfarande är som det alltid har varit. Samma Ledning som aktivt valde att inte delta i min rehabiliteringsprocess när den drog igång för 1,5 år sedan och därefter fortsatt hålla sig på armlängds avstånd. Det kan tyvärr inte jag göra någonting åt, det rör sig om vuxna människor som själv väljer att ta på sig skygglappar och öronproppar och ägna sig åt naiva ordrika omskrivningar av ett mycket svårt läge för Cirkusen.
Ledningen väljer att blunda och tro att saker, som det nästan aldrig har gjort den senaste tiden, ska lösa sig av sig själv. Personalflykten och nedmonteringen av organisationen har gjort att det inte längre finns incitament för att det ska kunna lösa sig av sig själv. Nu pratar jag inte bara om min del av Cirkusen.
Nu väntar alla, med viss desperation, på att de stora projektens tidevarv ska återuppstå. Att Cirkusen ännu en gång ska börja producera de bejublade föreställningarna som vi så många gånger visat oss kunna och knuffa företaget framåt.
"Nu finns det inte så många möjliga drag kvar...."
Även jag väntar med spänning på det stora projektet. Det är nämligen det som är mitt 🍌Bananskal🍌 den här gången. Min stickreplik ut i kulisserna. När det stora projektet kommer så får någon annan ta över piskan, någon annan får börja om från början och bygga den nya organisationen från grunden till god produktivitet. Det blir bäst så för alla, inte minst mig själv. För jag orkar definitivt inte längre.
Idag på morgonen under ett planeringsmöte rasade ett av de potentiellt stora projekten till backen och blev till intet. Några till står i kö men konkurrensen är hård i dessa tider. Men mitt 🍌bananskal🍌 kan dundra in vilken dag eller vecka som helst eftersom desperationen är stor.
Min positionering inför RE är alltså att på ett (uppsägning från företaget på grund av arbetsbrist) eller annat (egen uppsägning på grund av ett för mig ohanterbart projekt uppenbarar sig) sätt inom en överskådlig framtid avsluta min anställning vid Cirkusen.
Om någon är intresserad av en ganska grundlig genomgång av andra anledningar till att man trots FI ibland väljer att inte bli RE så finns det beskrivet i blogginlägget FI utan RE.
Hur ser din arbetssituation
ut i dagsläget ?
// Northernlightsinvestment
Låter som att det är en spännande tid som väntar runt hörnet! :-)
SvaraRaderaHärligt med lite konst såhär en fredag!
Sån där färgglad lite naivistisk konst är en av mina favoriter. När jag jobbade på min första fasta anställning i 20-års åldern så var det ofta konstutställningar i den stora personalmatsalen. Det tyckte jag var lyxigt, först till kvarn innan det öppnat och ibland passade det även en ynglings plånbok.
RaderaFast jag tror inte det var så många andra i min ålder och bekantskapskrets som köpte okänd konst. Nu när jag bor minimalistiskt vet jag inte riktigt var allt ska förvaras och hängas. Funderar på att slutgiltigt, när den spännande tiden börjar, röja upp i gäststugan och låta det bli konstväggar.
Jag vill nog påstå att jag har en bra arbetssituation. Definitivt ingen risk för avsked på grund av arbetsbrist. Ibland skulle jag önska ett sådant där bananskal som tog beslutet för mig. Inte i form av hälsoproblem dock!
SvaraRaderaVi får se hur det här året utvecklar sig yrkesmässigt, privat och ekonomiskt. Kanske döljer sig ett bananskal djupt därinne.
Nä vem vill snubbla på tråkiga bananskal. Har för mig att du hade en obehaglig "incident" där för några år sedan som dock väl nog visade vara ett falskt alarm. Sånt där kan få en att tänka efter, vilket jag även tror att du beskrev.
RaderaMitt bananskal den här gången är av det positiva slaget. Som sagt, stickrepliken i det manus jag inte själv skriver ut i kulisserna och arbetslivets slut.
20 miljoner kommer förränta sig själv bra utan något större effekt längre från det du fyller på med månadsvis. Tror jag iaf :=)
Intressant, jag gillar tänket på att vara redo men att bida sin tid i väntan på en trigger.
SvaraRaderaSjälv tillhör jag en avdelning, men är halvpermanent utlånad till en annan avdelning. Detta för att den första avdelningen, som jag egentligen inte arbeta med, behöver mig (på deltid) tillräckligt mycket för att de helst inte vill att jag säger upp mig. Men jag vill helst arbeta åt avdelningen jag är utlånad till. Skulle jag bli tillbakatvingad skulle jag nog sluta. Och skulle kunderna jag jobbar mot sluta använda min produkt (vilket är på gång), så skulle den första avdelningens behov av mig upphöra, och därmed deras behov av att låna ut mig. Så slutet är nog på väg även i mitt fall, även om jag räknar med att det tar ett år eller två.
Där...i att bida min tid i väntan på en trigger...var jag även för 3 år sedan. Å triggern kom så jag förhandlade mig till ett varsel efter lång och trogen tjänst.
RaderaDen här gången tror jag inte det blir den lösningen eftersom organisationen nu är så urvattnad så det bedöms att jag behövs. Eftersom jag är FI sedan länge nu så spelar det inte någon roll längre utan jag säger upp mig själv när triggern kommer.
Kommer inte triggern, eller en uppsägning från företagets sida, så finns även en bortre tidsgräns (som jag inte berör i detta inlägg) som inträffar senare under året. Då kommer jag helt enkelt att sluta what ever.
Appropå välja att blunda...
SvaraRaderaIngen är så blind som den som inte vill se...............sanningen.
Det har du rätt i. Det blir ju bara självförnekelse av att blunda för fakta.
RaderaDet verkar som att du redan är på god väg mot RE rent mentalt, jag känner igen mig i det du skriver, har man väl börjat tänka tanken på RE så bara går man och väntar på att något eller någon ska ge en den där sparken därbak som krävs för att man till slut ska komma till skott.
SvaraRaderaSjälv är jag på god väg nu, i december är jag RE om allt går i lås, vilket det tycks göra, men hade jag inte fått förnyat kontrakt så vete tusan om jag verkligen vågat ta steget fullt ut.
Hoppas att händelserna går din väg och att utfallet blir det som du vill och önskar.
Roligt att även du upptäckt det där. Att det "vete tusan om jag verkligen vågat ta steget fullt ut". Jag tror ofta att det är så, det ser jag även bland de som tar pension i relativt "normal" ålder- Alltså några typ 5-7 år äldre än vad jag är. I början är det lätt, när det är 1 år eller 2 kvar innan det är dags, att ducka ifrågasättande tankar som poppar upp i huvudet och dra ut på det hela.
RaderaÄn så länge har jag faktiskt inte stött på någon som gått i normal tid eller lite tidigare som har uttryckt någon ånger. Tvärtom har man uttryckt att det borde gjorts tidigare.
Är man då längre bort ifrån det "normala", varför skulle det vara lättare att genomföra ? Logiskt borde det vara tvärtom även om den finansiella biten är på plats och kan överbrygga fram till det normala.
I mitt fall utlöstes en trigger under 2021 och jag ordnade ett avslut i Juni 2022. Det fanns inga tvivel där för 2 år sedan. Fast det är klart att då var det en 3-årig process sedan 2019 som nådde fram till Mål. Det blev ett naturligt avslut och jag gjorde det jag sagt att jag skulle göra. Men det sket sig totalt iom sjukdom.
Nu känns allting mera svävande. Kanske eftersom jag ser att det inte är nödvändigt att avsluta även om det går finansiellt. Har släppt hela den tvingande tankekedjan.
Det är svårt. Innan man själv är framme blir tvärsäkra uttalanden ingenting annat än spekulation. Hur säker man än är.
Kan även tillägga att det är långt kvar till December 👀
RaderaJag unnar verkligen dig FIRE särskilt nu efter Skitstormen. Ibland funderar jag på om det är Arbetsgivaren som blivit sämre eller om det är jag som förändrats...
SvaraRaderaMin arbetssituation har inte varit bra i feb-mars. I jan som var min första månad efter sjukskrivning var AG väldigt omhändertagande men nu är det slut på gullandet. Eller är det? Fick ett läkarintyg om arbetsanpassning idag vilket jag skriver om i dagens inlägg.
Har fått för mig att du jobbar "i någon Myndighet", typ statligt, nuförtiden. Där är det, är min erfarenhet, enklare med arbetsanpassningar och dylika åtgärder. Det måste så att säga föregås med gott exempel. Så det är väldigt bra med ett läkarintyg som stödjer "din sak".
RaderaÄven jag blev av företagshälsovården erbjuden något liknande intyg. Det är naturligtvis inte för sent ännu, men då bad jag om att få återkomma om det behövdes. Än så länge har mitt jobb som jag skrev i inlägget varit bitvis väldigt planlöst, meningslöst och under tristess.
Runt omkring mig har dock allt förändrats vilket gör att när det, vilket alla hoppas på, drar igång ORDENTLIGT igen så kommer det inte att funka för mig personligen. Det är nämligen så att de organisatoriska förändringar som har tvingats fram blivit nödlösningar och kaotiska i sitt genomförande samt inte hållit någon längre tid. Ledningen är helt enkelt inte kapabel att hantera människor och begripa grundläggande organisatoriska behov.
Hårda ord, men jag har sett det så många gånger nu.
Din AG upplever kanske "att den där rekryteringen blev ju inte riktigt bra". Vilket naturligtvis inte du har någon del i. De är kanske lite desperata och behöver resultat i någon form.
Hallå NLI!
SvaraRaderaDå får vi se om denna kommentar dyker upp, sist försvann den...
Låter riktigt bra att du är positionerad nu för RE. Som vanligt är det tråkigt att läsa om alla dessa dysfunktionella arbetsplatser, man undrar verkligen vart det ska ta vägen alltsammans. Från välfungerande till dysfunktionella verkar vara ett allt oftare förekommande tema. För Sveriges del tar det långt tid innan dessa problem slår fullt ut medans det för individerna går betydligt fortare. Det är många som numera mest väntar på att det stora och fantastiska ska hända, de kallar till möte efter möte med oklar agenda och fantasierna brukar avlösa varandra eller för de som är satta att exekvera handlar det mera om förskräckelser...
Oftast är det ändå i de högre leden uppsägningarna tar längst tid att börja exekvera. Att du inte blivit uppsagd ännu har för din del varit hyfsat bra om jag förstått det rätt och gissningsvis tillhör du skaran många andra tittar på medans de hoppas att saker ska hända... Känns som du fattat rätt beslut om att inte vilja vara den som ska göra just detta denna gång eller fler, tillslut har även de starkaste och segaste helt enkelt fått nog av dumheter.
Hallå Kalkylen !!
Raderainte sett ngn missad kommentar från dig. Ibland händer sånt där, skitjobbigt. Jag brukar markera/kopiera innan post så finns det kvar. Har råkat ut för försvunna kommentarer själv någon gång. Har lagt ett filter före publicering, det blev så mycket spam och skräp. En gång hade jag 50 "Nigeriabrev" på olika inlägg. Jobbigt att plocka bort efteråt.
Jag har flutit omkring länge nu. Det var dags att formulera någon form av planering som baserar sig på nuläget. Sedan är väl frihetslängtan alltid stor kring vårtid när ljuset återvänder till Norrland och det inte är så roligt att gå till kontoret.
Dysfunktionella arbetsplatser finns det en hel del av. Jag har varit på många ställen i mitt liv men den här är högst rankad avseende dysfunktionalitet. Tyvärr finns inget att göra åt det, en gång i tiden försökte jag isolera och göra min egen del till något annat. Gick bra med stor ansträngning, men nu är tyvärr allt det nedmonterat.
Det har varit fördelaktigt de senaste 2 åren att vara fortsatt anställd. Nu har tyvärr förutsättningarna förändrats så att det blir ohållbart när något stort projekt åter drar igång. Min förhoppning är att bli varslad om uppsägning inom den närmaste tiden, i grundläget är min uppsägningstid 6 månader så ett avslut blir inte momentant. Kanske försöker jag korta ner den tiden.
Ja man blir både paff och irriterad. Sist det hände på din blogg för mig var på mobilen. Gjorde alltid så tidigare, kopierade först innan publicering, men slutade då problemen verkade borta vilket de tydligen ändå inte är. År 2024 och en simpel sak som att lägga en kommentar funkar bara ibland...
RaderaDet är verkligen tråkigt att läsa om alla i bloggvärlden som har så mycet bekymmer med sina jobb och därmed även sin mentala och kanske fysiska hälsa.
Ja, för oss som följer text-tv sedan länge 👀 är det ett välkänt faktum att sjuktalen för arbetsrelaterade problem (psykiska, somatiska, psykosomatiska) stadigt stiger och den återkopplingen kommer även från bloggsfären. En trist utveckling sannerligen.
RaderaText-tv är väldigt bra! Ja bra alltså om man vill läsa lite kortfattade nyheter utan studsande bilder, röster som börjar babbla, filmer som rullar o.s.v... Det är väldigt många i just vår FIRE rörelse som är och har varit drabbade. En del bloggare som numera inte skriver längre tog FIRE pga ohälsa kopplad till jobbet.
RaderaOj, det har jag missat. Kommer du ihåg vilka bloggare det var ?
RaderaUtdelningsseglaren är en (skriver väldigt sällan numera om ens alls).
RaderaOK, visste inte att hen försvann pga ohälsa.
RaderaEfter ytterligare en omorganisation där vi chefer behöver söka om våra tjänster så tröttnade jag och sade upp mig. Jag jobbar nu fram till midsommar och växlar mellan en känsla av lättnad och glädje till lätt chock, vad har jag gjort! Jag är inte helt FI enligt vad jag tror att jag behöver men har tillräckligt för att klara mig och leva hyfsat bra. Samtidigt tror jag att jag kommer vilja jobba lite framöver bara jag får en längre paus nu.
SvaraRaderaDet var bra att få en knuff i rätt riktning av företaget även om detta inte var deras plan.
Lycka till med bananskalet och RE!
/M
Tack så mycket !! Å bra jobbat där !! Tror det är fler som borde ta steget, speciellt om förutsättningarna är så pass nära som i ditt fall, och hoppa av en stund. Prova vingarna, det går kanske mycket bättre än vad man tänkt sig.
RaderaFörstår din känsla av både lättnad, glädje och lätt chock. Jag känner detta själv och gjorde så definitivt för 2 år sedan när det var klappat och klart. Å på något märkligt sätt kändes det extra tydligt dagar när solen låg på och man kunde sitta ute i vårvintern med en kopp kaffe mot en södervägg. När det var risigt väder och mörkt fanns alltid tankarna där att inte ens det är något bekymmer i FIRE. Det är bara sova länge på morgonen, följa börsen och alltid finns det någon film eller serie att streama om man inte kan gå ut i ovädret. Tända en brasa i kaminen, elda i bastun. Allt blir lättare med frihet i vardagen.
Knuffen ja. Bananskal är nyttiga ibland. Jag tror det blir toppenbra för dig !! Har du någon familj i övrigt att ta hänsyn till ?
Jag följer med spänning vid sidlinjen. Mumsar popcorn och hejar på dig!
SvaraRaderaJust nu trivs jag riktigt bra på jobbet, men min chef har slutat och vi har en tillfällig som vi inte vet om hen blir kvar eller om det kommer in nån ny. Förhoppningsvis är allt klart efter sommaren. Så risken är att det blir omorganisation och krångel. Jag vill inte förlora lyxen att jobba hemifrån större delen av arbetstiden...
Popcorn är ett favoritsnacks. Chips är oxå gott...å ostbågar. Det finns så mycket gott här i världen. Tack för att du hejar på lilla mig !!
RaderaIbland är det så där, när saker är som bäst så blir det något tjorv. Det har varit lugnt här på min front väldigt länge. Nästan för lugnt, men det har alltså passat mig ganska bra i den här intensiva branschen där jag arbetar.
För mig är det tvärtom, jag vill vara på plats i verksamheten. Men uppskattar möjligheten till att jobba på hemmaplan vid sjukdom etc. Alltid finns det något man kan göra. Inte alla personalkategorier som har den lyxen. Vilket de är snabba att påpeka :=)