Vi vet att det oftast lönar sig att satsa på indexfonder med låga avgifter så blir det mer ränta-på-ränta pengar till dig själv, när åren lömskt och obemärkt passerar revy på vägen mot arbetslivets slut, och mindre (av dina pengar) till dyra fondförvaltare.
Jag ser på televisionen att svenskarna förlorar miljarder årligen på dyra fonder, ett årligen (eller oftare än så till och med) återkommande informativt inslag i nyhetsrapporteringen. Fondförvaltarna, i och för sig är kanske även de svenskar 👀, cashar in motsvarande miljarder.
"...och bankkonton utan ränta kostar svenskar 26 miljarder årligen..."
Därefter, i en liten bisats, blir det en mer exakt kostnadsuppskattning vad gäller sparkonton. 26 miljarder förlorar svenskarna som kollektiv på att låta våra sparpengar utanför börsen ligga på storbankernas lönekonton med till exempel 0,05% ränta istället för att byta till en nischbank med 2,5% (eller mer) ränta.
Den intervjuade konsumentjournalisten gissar anledningar och lyfter framförallt att det är "jobbigt" att vara uppdaterad på vad sparkontot inbringar och hålla på att aktivt byta till bättre alternativ. Jobbigt att vara insatt, å det ger ju inte så mycket extra i slutändan. Inte värt omaket, så resonerar de flesta.
Storbankerna bugar och bockar och fortsätter att håva in på räntenettot, differensen mellan inlåningsränta och utlåningsränta. De fortsätter även att dela ut kontantutdelningar till sina ägare, både storägare och småsparare. Det finns väl en anledning till att jag som småsparare fortsätter att långsiktigt vara ägare i storbankerna.
Genom åren har jag med jämna mellanrum träffat på människor som inte kan äta samma mat 2 dagar i rad, tydligen anses det att "rester är äckligt". Oftast barn. Själv har jag aldrig varit lagd åt det hållet, även om jag gör mitt bästa för att hålla liv i mitt barnasinne, och äter gärna samma sak flera gånger i rad.
Smakar det bra den ena dagen så funkar det oftast även nästa dag.
Storbankernas kosthållning frukost, lunch och middag
På kvällen är det ett litet fördjupande avsnitt kring just det där med sparkonton, vanliga svenskar på vanliga gator i en vanlig storstad intervjuas. De bekräftar konsumentjournalistens gissningar. Jag kan känna igen mig själv i det där. Många gånger har jag varit in på jämförelsesajter å kollat upp vilka nischbanker som ger bäst bunden ränta för olika tidsperioder. Sen rinner det ut i sanden, resonemanget blir att jag kollar det där lite bättre sen, drar iväg å kollar hur NYSE har öppnat istället å förlorar mig i alla flimrande siffror.
Just precis i detta NU är det där med sparkonton faktiskt högaktuellt för mig själv. Jag har nämligen idag slutfört min transformation mot att förvara buffertkassan på extern nischbank (Collector Bank) istället för slentrianmässigt inne på Avanza (1,30% årsränta).
Nu har jag fixat 3 stycken överlappande konton (bundna i 3 månader med 2,65% årsränta) som löper ut i början på Mars, April och Maj. Tanken är 1. att jag om det av någon anledning uppstår ett behov av en större summa så vet jag att en sådan alltid kommer loss i början av varje månad och 2. alternativt i början av varje månad får jag besluta om summan som kommer loss ska investeras helt eller delvis på börsen eller om ett nytt bundet räntekonto ska tecknas.
Det är inga miljarder 👀 årligen som jag drar in på att ta mig över den där asjobbiga tröskeln, men det är 100% mer å det är inte att förakta i min bok. Så nu ligger 6 årsutgifter från buffertkassan på bundna högräntekonton på nischbank och 0,5 årsutgift kvar på kontot från vilket jag betalar mina räkningar. Så det går att pipa iväg på ett äventyr om behovet uppstår.
Det är inga miljarder 👀 årligen som jag drar in på att ta mig över den där asjobbiga tröskeln, men det är 100% mer å det är inte att förakta i min bok. Så nu ligger 6 årsutgifter från buffertkassan på bundna högräntekonton på nischbank och 0,5 årsutgift kvar på kontot från vilket jag betalar mina räkningar. Så det går att pipa iväg på ett äventyr om behovet uppstår.
Känner mig både trött och lite nöjd (som man kan bli efter något jobbigt avklarats) över att ha slutfört detta arbete och skapat ytterligare struktur i min ekonomi. Redo för nya stordåd.
Ska bara vila lite först.....
Har du ett gnagande dåligt samvete över hur den
kontanta delen av din ekonomi handhas ??
//Northernlightsinvestment
Jag har så här långt valt att knappt ha några kontanter. Och det fungerar ju så länge lönen trillar in varje månad. Sedan blir det nog lite annorlunda, men det är något jag inte planerat än.
SvaraRaderaGissningsvis försöker jag ha 200k på något sparkonto, och beroende på om den summan finns där eller inte så går utdelningarna antingen dit eller återinvesteras. Men det är än så länge högst spekulativt.
Bra där ändå, det finns en plan någonstans i bakgrunden 👀. Min ursprungliga plan inför att sluta på Cirkusen var att ligga med ungefär 5% kassa oinvesterat. Där tänkte jag mig någon form av uppskattad lämplighet. Sedan blev det inte att sluta på Cirkusen som planerat, å den där 5% planen sjönk ner i glömskans grumliga vatten. Jag slutade nyinvestera, fortsatte bara återinvestera under 2,5 år vilket medförde att kassan växte eftersom sparkvoten från lönechecken bara passivt hamnade där.
RaderaEfter ett tag tyckte jag det där kändes "tryggt" eftersom det var mycket klart och tydligt för mig att livet kan erbjuda en del oförutsedda käftsmällar å frihetskvoten ändå accelererade alldeles tillräckligt efter FI i Augusti 2022. Känslan var att jag har helt tydligt tillräckligt investerat, så varför inte bygga en kassa för lite vad som helst i framtiden.
När man varit med om allt jag varit med om så inser man (iaf jag) att det inte är så förbannat noga med att det där värdet på sista raden växer lite till. Inte ens om det växer väldigt mycket till. Jag blir inte lyckligare av det.
Det låter som ett bra flöde som du skisserar där.
Har något väldigt liknande men på kvartalsbasis. Men på en punkt skiljer det sig, har en rejäl kredit som jag kan använda om det skulle visa sig behövas. Den kostar naturligtvis ingenting sålänge den inte utnyttjas, och det har visats sig att jag än så länge inte behövt utnyttja krediten. Fördelen med en kredit är att jag kan minska den tillgängliga summan "som behövs om X, Y, Z inträffar" och kan därmed placera mer i fast avkastning och/eller börsaktiviteter.
SvaraRaderaDet är alltså inte samma sak som om jag hade skaffat mig en (liten) hävstång och sedan köpt börspapper för pengarna, utan det här är mer defensivt.
Låter lite som en mental buffert, du vet att den alltid finns där. Naturligtvis kan det (om vinden blåser rätt) ge dig mer avkastning. Om avkastning nu är något som prioriteras.
RaderaÄven jag har ett kostnadsfritt kreditkort att nyttja (dock bara 50k kreditgräns), jag nyttjar det nästan dagligen. I princip betalar jag all min dagliga shopping med det kortet, men betalar alltid in summan utan att nyttja någon kredit. Har faktiskt aldrig någonsin använt mig av kredit (om jag nu inte räknar studielånet som ett liv på kredit, vilket det naturligtvis är) under mitt 60-åriga liv. Tror inte att jag någonsin kommer att nyttja ett kreditkort i ordets egentliga bemärkelse.
Fast avkastning tror jag kan vara ett bra alternativ framöver, vilket jag får ta ställning till framöver vid varje ny månadsstart, för en del av min buffertkassa. Dock tror jag det inte finns så mycket som verkligen är "fast".
Eller, vad menar du med "fast avkastning" ?? 😏
ja, fast avkastning är räntepapper, eller fasträntekonton, tre sex och tolvmånaders. Kanske även två eller treåriga.
RaderaSedan det här med kredit, att utnyttjas i svåra situationer, dvs när det varit en olycka framme, eller oförutsedd händelse, ja de där guda-liknande force majeure du vet. Tex om du är utomlands och du visserligen har försäkring och så blir du intagen på sjukhus och så vill de ha betalt där och då innan kirurgen tar fram sågen och narkosläkaren slår på narkosgasen. I Sverige skulle det väl kunna vara om du får vattenläcka och det behöver åtgärdas omedelbart och så drar försäkringsbolaget ut på det i rätten i fem år eller mer. De första månaderna då du har stålarna låsta i tremånaders eller sexmånaders så gör krediten nytta. Kostnaden blir liten med tanke på att den bara fyller upp någon eller några månader innan fastränteplaceringarna förfaller för utbetalning.
Sen är det ju en helt annan fråga när väl försäkringsbolaget betalar, och hur mycket de tycker att de ska betala. Oftast mindre än man tror iallafall.
Ha ha, mitt dilemma är snarare att jag har på tok för mycket i kassan, där slår jag nog dina 6 årsutgifter, som du har kontant, med ett flertal hästlängder.
SvaraRaderaDet är det där med hängslen och livrem... :-)
Jag har varit hyfsat duktig på att byta till de banker som för tillfället erbjuder högsta räntan, men bara hyfsat. Så här har jag kanske ett nytt FIRE-projekt, att hålla kolla på procent hos Collector och allt vad de heter.
Åh fan, här har jag gått omkring å ibland tänkt att det är ju heltossigt att ha så mycket vid sidlinjen. Något som ofta verifierats av ekonomijournalisterna, de sk experterna, som mumlat något om max 3 månadslöner för den heliga avkastningens skull.
RaderaSkönt att det finns någon som är ännu mer tossig 😁. Då kan jag ju luta mig tillbaka å chilla....
Problemet som jag råkat ut för två gånger är när en nischbank ska bytas mot en annan pga bättre ränta. Då måste nästan alltid pengarna gå via normala banken. Och två gånger har det tagit stopp där när jag fört över några hundra tusen så fryser banken pengarna och vill veta var de kommer ifrån och vad jag ska göra med dem. Det tar lång tid och mycket pappersexercis att få loss dem igen. Att pengarna i ena fallet hade förts över från samma bank något år innan räckte inte. De ville ha papper flera år tillbaka. Detta har blivit en så stor stoppkloss att jag drar mig för att flytta räntesparande till bästa räntekonto, vilket jag för några år sedan alltid gjorde utan problem. Numer ska det vara en tillräckligt stor ränteskillnad för att motivera allt merarbete. Och även då delar jag upp flytten i mindre delar och över flera storbanker. Jag avskyr svenska storbanker. Skandia är den som är enklast att ha att göra med, Swedbank är klart värst av de jag har haft att göra med.
SvaraRaderaHört talas om sånt där, men aldrig råkat ut för det själv. Jag har angett min "normala bank" som mottagarkonto när det bundna kontot på nischbanken avslutas, å naturligtvis får man fylla i diverse frågor i elektroniskt formulär när kontot öppnas (skattehemvist å fan å hans moster). Men det ska bli intressant att se om jag stöter på några problem.
RaderaJag har väl levt i tron att från eget konto till eget konto ska det inte vara några problem. När jag avslutade mitt engagemang på Avanza så var det mycket stora summor som flyttades å det var inget problem utöver några dagars väntetid.
Små ränteskillnader lär jag ignorera, den stora vinsten för mig i det här fallet är att gå från Avanza 1,3 till nischbank 2,65 eller räkningskontots Noll %. Skandia är min storbank i det här fallet, sedan många många år tillbaka. Swedbank var lite tjorviga när jag för 10 år sedan ville skifta en tjänstepension från deras egna dyra defaultlösning till egna val med egen fördelning med låga avgifter.
Välkommen till Fattigbonddrängs kvartalssparsekonomi!
SvaraRaderaSå där har jag hållit på i många år nu.
Har tre sådana fasträntekonton i företaget, samt tre för mer privata behov. Företagets är mer permanenta hos SBAB medans de privata skuttar runt mellan bankerna, allt efter dagsform vid omläggning. Även de obundna slantarna hoppar jenka mellan bankerna.
Skönt att veta att man inte är ensam om detta tankesätt, då kanske det inte är helt tokigt ändå!
//Fattigbonddräng
Ja, ni bönder är sannerligen progressiva. Upp klockan 04 å mjölka korna, skyffla gödsel, kärna smör, grädda kalvdans, dela ut kraftfoder å blanda ersättning till kalvarna. Å där emellan hinner ni med att dribbla bundna räntekonton. Imponerande !!
RaderaNå nu har jag äntligen väckts ur min slummer å är uppe på banan även med kapitalet som ligger utanför börsen. Skönt att du gjort så i många år redan, nu känner jag mig trygg.
Efter att jag sparade lördagsgodiset sa att det räckte flera dagar började mitt pengasparande när Allemansfond och Allemansspar kom. Satte 200kr i den första och 100kr i den andra manadsvis. Nagon som kommer ihag dessa sparformer? Kommer ni ocksa ihag tvangsspar, där det drogs ifran lönen? Minns jag rätt fick jag tillbaka de pengarna.
SvaraRaderaMinns inte riktigt när jag köpte mina första aktier, men det var nog pa 90-talet. Jag gick pa niten Telia, Framfab, Cell och Icon. Det var säkert nyttigt, jag lärde mig att det inte är en spikrak resa uppat.
Därefter har det gatt betydligt bättre, ocksa i takt med att lönen sköt i höjden. Men jag är inte den som sitter och räknar pa det, inga grafer hos mig 😊. Jag brukar kolla pa totalen när jag är inne och betalar räkningar. Och sa köpte jag pa känsla och bara i branscher jag förstar mig pa. Har bara en fond, och resten aktier. Mest inom medicin, bygg och tele. Har flyttat de flesta USD-innehav, förutom Spotify som jag köpte för nagra ar sen. De gick som taget da, nu haltar de lite. Vi vet alla varför.
Jag har inget sparkonto, har bara det jag behöver för att betala räkningar och när jag behöver mer säljer jag av lite om det blir nödvändigt. Har nagra försäkringar som ramlar in varje manad. Nu blir det inga fler köp, jag är FIRE sedan länge och nu är det dags att spendera. Fast jag är dalig pa det maste jag medge. Jag har allt jag behöver i form av materiella ting. Det är snarare att jag försöker börja döstäda. Fan vad man samlar pa sig!
Men jag vill inte ta glädjen ifran er som tycker att det är roligt att varje manad räkna pa “vinsten”. Själv lutar jag mig tillbaka och fortsätter läsa bloggen.
/Annika
Kul att se dig igen Annika, har inte sett till dig på ett tag...inte ens inne hos Sparo (men jag kan iofs ha missat det för jag läser ju inte allt så noga). Blir ju lite orolig när man inte ser till kändisarna på ett tag 👀.
RaderaLördagsgodiset, det var jag dålig på att spara. Minns knappt att det fanns lördagsgodis hos mig, å fanns det så åt jag nog upp det snabbt om inte annat som tröst i den dysfunktionella miljö där jag befann mig under barndomen. Men det var inget större problem om det tog slut, vi drog runt där i mitten på 70-talet å samlade på pant som kunde bytas mot sega råttor å gelehallon.
Har ett svagt minne av tvångssparandet, googlade å det var tydligen september 89 till slutet på 90. För att tvinga medborgarna till minskad konsumtion så inte inflationen drog iväg. Tror inte det skulle vara något för idag, nu är väl förhoppningen att vi ska börja konsumera för att rädda ekonomin. Känns faktiskt som att jag kommer delta i den snurran framöver, även om jag likt dig har svårt för att spendera. Men året har börjat bra i det avseendet.
Om du inte har så mycket oinvesterat så behöver du såklart inte tänka på det där med ränta på det som ligger utanför börsen. Själv har jag en stor buffertkassa (så att jag kan impulsshoppa 👀) å då kan det väl vara en god tanke att "placera" även den lite mer fördelaktigt. Om jag nu ska envisas med att ligga utanför börsen med stort kapital.
Ja, man samlar fan på sig nå så oerhört mycket grejer. Mycket av det jag har i ladorna är inte mitt eget från början utan ärvda grejer. Sånt där är lite svårt att döstäda i för mig, jag fryser fast i tiden och det blir en liten process att kasta det i soporna. Men jag har blivit oerhört mycket bättre på det och nu är jag igång med den processen rejält.
Läs vidare, jag kan utlova både diagram och flummigt tramsande även framöver. Med tiden blir det nog mer å mer tramsande, jag har dåliga gener med allehanda sjukdomar i släkten. Inte minst senildemens, du får säga till om du tycker dig märka något....👀.
Tvångsspar - du tänker på Lönknyckarfonderna utgår jag ifrån.
RaderaEtt ideologist experiment som S genomförde trots att stora delar av partiet, inklusive finansministern var måtsståndare. Man tog av löneutrymmet, köpte aktier och gav till facket. Sägs vara en av de stora anledningarna till att Bildt vann nästa val.
”Löntagarfonder är ett jävla skit - men nu vi de baxat de ända hit” skaldade K-O Feldt
Tole, tvångsparande och löntagarfonder var två helt separata saker.
RaderaLöntagarfondernas pengar kom direkt från företagen - och skulle ges till facken för att de skulle köpa upp företagen, alltså en socialisering av produktionsmedlen
Tvångssparande var ju staten som drog extra skatt direkt på din lön, och som de satte undan för att du inte skulle kunna konsumera upp pengarna. Du fick senare tillbaka pengarna - ingen köpande av några produktionsmedel eller socialisering här inte. Men det var en socialdemokratisk regering som tillsammans med CP genomförde det hela.
Minns inte om jag fick tillbaka några pengar från det där tvångssparandet, men det gjorde jag säkert. Ändå en ganska drastisk åtgärd att tvångsspara medborgarnas pengar för att bromsa konsumtion och inflation.
RaderaMinns att sparräntorna var väldigt höga en tid där kring när jag gjorde lumpen och sedan började förvärvsarbeta. Kanske därför jag blev så sparsam....😁
Så här säger AI om den där perioden:
Man fick sparräntor runt 10 % (och ibland högre) främst under 1980-talet och början av 1990-talet.
Här är de viktigaste perioderna för de höga räntorna:
1980- och 90-talen: Under denna tid pendlade räntenivåerna i Sverige ofta mellan 10 och 13 %.
Allemanssparandet (1984): När Allemansspar infördes på 80-talet var syftet att uppmuntra hushållen att spara, ofta med mycket förmånliga villkor i förhållande till inflationen.
Räntekrisen 1992: I september 1992 höjde Riksbanken marginalräntan till 500 % under en kort period för att försvara kronan. Även om sparräntorna inte nådde de nivåerna, var de generella bankräntorna extremt höga vid den tidpunkten.
Historisk topp: Enligt statistik nådde inlåningsräntorna en genomsnittlig topp på omkring 8 % så sent som i juli 1995 innan de började sjunka stadigt mot dagens nivåer.
Jag har ca 100k på sparkonto hos Morrow med f.n. 2,4% ränta, räntan betalas ut varje månad och ingen skatt dras utan det hanteras i efterhand via deklarationen. Därutöver ett Avanza sparkonto med högst 50k (1,3% ränta) bara för att snabbt kunna reglera om mina värdepapperskrediter på ISK och KF skulle råka gå över gränsen till nästa räntenivå (har aldrig mer än ca 7% belåning). That's it vad gäller kontantbuffertar. Som extra hängslen och livrem har jag flera olika kreditkort samt ackumulerande fonder att ta ifrån om inte Morrowkontot skulle räcka. Tidgare höll jag på med en del sådana där bundna sparkonton som rullade 1-3 månader i taget men inte just nu. Jag har också sparkonton med några ören på i diverse olika banker där jag tidigare haft sparande pga högst ränta just då. Numera orkar jag inte hålla på och flytta runt pengar för någon tiondels procents bättre ränta, är nöjd som det är.
SvaraRaderaAnnika - ja, jag minns allemansspar och -fond och tvångsspar! Började också min investeringsresa med allemansfond så fort jag började jobba i mitten av 80-talet.
Du har ett bra och genomtänkt system Alice, jag har bara tänkt under så många år men aldrig kommit till skott med systemet. Men nu har jag det igång, å som alltid blir det till att förändra under tidens gång.
RaderaJag är en trist människa (eller kanske överdrivet försiktig) som aldrig kör med någon belåning. Har anammat det där att den som är satt i skuld är inte fri. Fastighetslån har jag, och studielån. Thats it !!
Nu ska jag provköra det här med rullande konton ett tag, men jag lutar trots allt emot att det vore en god idé att köpa lite mer fixed income som kan ge 6-8% alternativt ETFer som kör covered call strategi som verkar ge 8-10%. Men det får anstå ett tag nu.....
Då jag jobbar fortfarande och lägger det mesta i mina indexfonder så är min kontanta del inte så stor att jag har bekymrat mig över att leta upp den sista procenten utöver den som Avanza kan ge. Men nu blev jag ju företagare i fjol och företagets "stora hög" med pengar behöver tas om hand och kunna ges tillbaka på ett enkelt sätt i händelse av dåliga tider och uteblivna uppdrag.
SvaraRaderaDärmed tackar jag för alla tips om nischbanker och fasträntekonton som faller ut och binds om per månad eller kvartal (tror jag blir mitt val).
@Annika jag är också "uppväxt" med Swedbanks Allemansfond och egentligen är det en bra fond men precis så där dyr som man vill skriva om som konsumentjournalist. Den finns fortfarande och är enligt Avanza extra populär hos kvinnor 75+ , här kan man ana att kvinnorna månadssparade på 90-talet och sedan har de bara stått med avkastning på avkastning och blivit stora pengar. Allemansspar och tvångsspar har jag däremot inget minne av.
Företag har jag alltid aktat mig för 😁 det verkar så jobbigt att hålla på å administrera. Jag har alltid föredragit att vara anställd, speciellt kul blev det att vara anställd när "dra åt helvete" pengarna fanns på plats.
RaderaSå tyvärr kan jag inte hjälpa dig med hur man som egen företagare ska placera sina pengar. Jag har fullt upp med att placera mina egna pengar 😁.
Hur jag ska placera företagets pengar har jag räknat ut, det är som NLI's strategi.
RaderaDet som rekommenderas och är enklast är kapitalförsäkring med fonder och fasträntekonton. ISK finns inte för företag, det är enbart KF som gäller. Ska man handla med aktier i KF'en behöver man en LEI-kod men är man nöjd med fonder klarar man sig utan.
Sedan ska inte alla pengar placeras utan en del ska delas ut till mig som ägare så jag får placera dem i någon globalfond i en ISK eller köpa ny bil....
Håll dig till fonder, det är ett bra alternativ. Sedan kan man väl välja mellan ackumulerande eller utdelande. Fast jag vet inte hur det blir med utdelningar på ett företagskonto.
RaderaNy bil, jaha. Vet att du varit inne på en V60 bland annat.....
Kommer ihåg att min Farfar pratade om skattefonder, alltså det som var innan allemansfonder. Tittar man på skattefondsbestämmelserna vattnas det riktigt i munnen: direkt på de sparade beloppet fick man 30% avdrag, och sedan var avkastningen helt skattefri. Och det här var på slutet på 70-talet, med sin enorma beskattning av vanliga löneinkomster, och då vanliga ränteinkomster (kapitalinkomster) las ovanpå din vanliga löneinkomst och beskattades därefter.
SvaraRaderaBara det direkta avdraget är fashinerande: 30% ! Även den som satte in pengar på toppen var ju så gott som säkrad att få tillbaka sina pengar även om det blev ett börsras.
Man fick maximalt spara 600 kr i månaden, men det motsvara ju ca 3000 idag om man ser till KPI-inflation och om det skulle omräknas till löneutveckling ligger det väl mer åt 6000 kr i månaden.
Och så var vinsten helt skattefritt. Inga schablonskatter här inte. Men man kan gissa att bankerna nog tog någon eller några procent i fondavgift.
Man kan förstå att det var för bra för att vara sant - för när allemanssparandet kom 1984 var det ju sämre på alla punkter, utom att vinster var skattefria, å andra sidan var ju förlusterna inte avdragsgilla.
Det fanns en allvarlig bakgrund till det här naturligtvis: det hade under väldigt många år diskuterats att riskkapitalmarknaden behövdes och att nytt kapital behövdes tillgängligöras för svenska företag och för att Sverige skulle kunna utvecklas. Det gick långsamt för det var ju inte i linje med en alltmer socialistisk utveckling av landet. Så att det infördes 1978 var för att det var en borgerlig regering som vann valet 1976. Och så för att locka småsparare behövde man ju krydda lite extra, för vanligt folk hade ju inte sett börsen och företag som något intressant att sätta sina sparpengar i. Börsutveckling i Sverige under 70-talet präglades ju av kraftig inflation och hög volatilitet. Realavkastningen för en 10årsperiod var ju noll eller till och med negativ.
Så det var lite bakgrundshistorik ;-)
Tack för den bakgrundsgenomgången, intressant !! Det mesta före min tid, så nu fick jag känna mig lite ungdomlig 😁.
RaderaMin far höll på med aktier tidigt, jag minns alla högljudda telefonsamtal till SEB med köp- och säljordrar och radions genomgång av börskurser dagligen.
Obligationer kommer jag ihåg var något som det pratades mycket om då förr i tiden. Eller premieobligationer kanske det hette (?), man kunde tydligen "vinna" på dom oxå. Någon form av dragning. Vet inte om dessa finns kvar längre....
Ja, intressant uppläsning av aktiekurserna på Stockholms fondbörs varje vardag kl 13.30 i Sveriges Radio P2. På tio minuter drog man igenom, med mycket lugn och välartikulerad röst ca 150 bolag med aktuell notering kl 12, eventuellt var det både sälj- och köpkurs och inte bara senaste men här kan jag ha fel. Har sökt efter inspelningar men har inte funnit några av dessa börsnoteringar från TT, annars finns ju en hel del från SR under alla år de sänt. Enkelt att se att radiouppläsningen höll på minst från 1978 till åtminstone 1992. Text-TVs börskursen slog väl igenom i mitten på 80-talet ungefär och de uppdaterades ju hela dagen med en tidsfördröjning på 15 minuter tror jag det var.
RaderaVad gäller premieobligationer så handlade det egentligen om att hoppa mellan olika inkomstslag, dvs flytta inkomster från högbeskattade till lågbeskattade (skattefria) och samtidigt utnyttja det mycket generösa avdragssystemet som fanns. Det tillsammans, hanterat på rätt sätt, så beskrev Akelius 1974 hur det på grund av den låga beskattningen av vinster på premieobligationer var möjligt att med lågt risktagande få en årlig avkastning på 57 procent. Och då var den avkastningen beräknad efter skatt. Så det var inte konstigt att det vara långa köer utanför statens försäljningskontor som sålde premieobligatoner.
Om det nu skulle finnas en placeringsform som garanterade 50% årlig avkastning till låg eller ingen risk - ja, det är svårt att tänka sig idag. Men garanterat att miljoner svenskar skulle vara med på det tåget. Och det skulle garanterat bli kortlivat....
Ser att börsnoteringar har sänts sedan 1956 i Sveriges Radio, då straxt efter nyheterna kl 1230 för att sedan under årtiondena förläggas senare och senare till sin slutliga tid kl 1330 år 1977. Men man har ju kunnat läsa börskurserna dagen efter i tidningarna så man var ju inte låst till SR utsändning för att få reda på aktiepriserna.
RaderaHar tittat i tablåer och sett uppläsning av börskurser i radio ända från 1926!
RaderaDet verkar nästan som de satt och funderat straxt efter det att radiotekniken uppfunnits:
- Vad ska vi fylla alla dessa timmar med sändningstid med?
- Jag vet, vi läser upp börskurserna. Det måste de som bestämmer och som lagt ut pengar på all utrustning självklart vara intresserade av, pengar och aktiemarknad.
Det var ju trots allt det glada 20-talet.
Du känner väl till "the ticker machine" skrivaren som skrev ut börskurser på en pappersremsa, det var redan på 1880-talet, kopplad direkt till börsen så man kunde se aktuella aktiekurser så gott som live, det var sreaming det, redan för mer än 140 år sedan!
Ursäkta min sena respons, jag har varit bortrest ett tag utan dator eller inloggning. Semester kallas det visst.
RaderaTack för din mycket intressanta genomgång av hur uppföljning av börskurser sett ut genom åren. Jag minns mycket av detta från min barndom, annat har jag sett i gamla filmer från 30-talet.