Vilket bilmärke och bilmodell ska man välja, vilken typ av energi ska man satsa på för framdrift eller till och med för hela mänsklighetens framtida existens här på planeten enligt vissa förespråkare, hur ska ett inköp lämpligast finansieras och vilka drömbilar finns det egentligen att välja bland här i Världen.
Tveklöst finns just många drömbilar för den bilintresserade. Fråga bara Leno, Seinfeld, Beckham, Ibra eller kanske Gessle om alternativ önskas för en joyride. Synd att mitt garage bara rymmer en bil, måste nog ta och bygga ut 👀.
Det är definitivt inte så att jag inte har letat efter bil de senaste 8-9 åren. Men jag har gjort det på mitt sätt enligt bananskalsmetoden (dvs en metod som stipulerar att man i lugn och ro knatar gatan fram och plötsligt bara snubblar över någonting lämpligt), där valet stått mellan något fabriksnytt kontant spontanköp i samband med kontakt med någon extra nedlåtande bilförsäljare som misstänkt ögnat luffaren framför sig, eller en så kallad "10 tusen kronors bil" å då gärna en Volvo 240 från början av 80-talet. Svårsnubblade grejer numera.
Fast jag har nog egentligen aldrig haft någon drömbil som sticker ut särskilt mycket framför någon annan, kanske en direkt avspegling av mitt bilintresse. Som barn brukade vi istället tillverka våra egna drömbilar, vilket finns beskrivet i inlägget Barndomar som bland annat jämför drömbilar från 1974 med dito fordon år 2021.
En gång var jag faktiskt ganska nära att tömma kontot och köpa en bil jag spontant blev sugen på. Livet hade kraschat rejält och jag kände ett behov av att muntras upp, även på den tiden var konsensus i omvärlden att ett självklart sätt att muntras upp är via konsumtion. Det har gått åt helvete, men om det inte syns på utsidan så finns det inte, så sätt dig i en ny bil och ta en sväng.
En gång var jag faktiskt ganska nära att tömma kontot och köpa en bil jag spontant blev sugen på. Livet hade kraschat rejält och jag kände ett behov av att muntras upp, även på den tiden var konsensus i omvärlden att ett självklart sätt att muntras upp är via konsumtion. Det har gått åt helvete, men om det inte syns på utsidan så finns det inte, så sätt dig i en ny bil och ta en sväng.
En kompis körde, efter sin plötsliga totalkrasch i livet en stund före min, både en BMW Z3a och en betydligt yngre eldig latinamerikansk importkvinna. Så jag ställde naturligtvis in siktet på en något värre bestyckad BMW Z8a med 4,9-liters V8a på 400 hästkrafter och en acceleration om 0-100 km/h på sisådär 4,5 sekunder.
Kanske räknade jag till 10 istället för 4,5, eller så tog jag någon form av resterande spillra förnuft till fånga. Behöll min blott några år gamla röda Volvo 945 Turbo, muntrade istället upp mig med en ny NAD-stereo med AudioPro Blue Diamond aktiva högtalare, några glas Syrah och en traditionell svensktillverkad kvinna i min egen ålder.
Numera har jag valt att betrakta såna där frontalkrockar in i bergväggar, å det har varit många hittills under min levnadsbana, som bananskal som kan leda till något annat. Man skrapar upp sig själv från asfalten så gott det går och tar en annan väg i livet.
Det var några år sedan jag ägde en egen bil, men nu har det plötsligt blivit ett inköp i början av januari månad. Det blev en röd bil såklart 👀, och jag tror att detta kan vara (helt säkert är det naturligtvis aldrig vid någonting så lömskt som bilaffärer) den sista eller näst sista bilen i mitt liv.
Du får bli den allra sista istället....
Det är definitivt inte så att jag inte har letat efter bil de senaste 8-9 åren. Men jag har gjort det på mitt sätt enligt bananskalsmetoden (dvs en metod som stipulerar att man i lugn och ro knatar gatan fram och plötsligt bara snubblar över någonting lämpligt), där valet stått mellan något fabriksnytt kontant spontanköp i samband med kontakt med någon extra nedlåtande bilförsäljare som misstänkt ögnat luffaren framför sig, eller en så kallad "10 tusen kronors bil" å då gärna en Volvo 240 från början av 80-talet. Svårsnubblade grejer numera.
Ett ganska brett urvalsområde tänker säkert någon, och jag är benägen att hålla med. Men om man inte har så jäkla bråttom här i livet så kan man tillåta sig att invänta något lämpligt bananskal. Tålamod är en av mina fåtaliga dygder. Det har varit nära några gånger under årens lopp (en gång var det väldigt nära en Mazda, en gång ganska nära en Kia, en gång nära en Peugeot, ytterligare en gång inte så väldigt nära en Hyundai men den fanns med i tankevärlden) innan det nu dök upp ett fullmoget bananskal i ögonvrån som jag trampade på.
Bananskalet den här gången blev en närstående som helt enkelt tänkte sluta köra bil och då är det ju onödigt med både bil och garageplats. Så jag uppmärksammade bananskalet framför mig, anmälde mig som frivillig att bli nästa ägare och så blev det.
Bananskalet den här gången blev en närstående som helt enkelt tänkte sluta köra bil och då är det ju onödigt med både bil och garageplats. Så jag uppmärksammade bananskalet framför mig, anmälde mig som frivillig att bli nästa ägare och så blev det.
En Ford Focus med 1,0 liters rak 3-cylindrig turboladdad motor på 100 hästkrafter och en acceleration om 0-100 km/h på sisådär 12 sekunder blankt 👀. En så kallad lågmilare som rullat blott 7700 mil under de 14 år som passerat sedan den rullade av tillverkningslinan. Som fabriksny invändigt, utrustad med dragkrok (bra att ha för transporter av renoveringsmaterial), manuell låda och bensin som bränsle vilket var vad jag önskade mig då bilen ska tjänstgöra främst som andrabil och täcka mina behov med kortare resor fram å tillbaka ut till huset vid havet eller gymmet eller Willys såklart.
En lite större frihet i min FIRE-tillvaro helt enkelt, slippa stå där med mössan i hand och fråga sambon om lov att nyttja hennes flådiga Volvo V60 Cross Country 👀.
En lite större frihet i min FIRE-tillvaro helt enkelt, slippa stå där med mössan i hand och fråga sambon om lov att nyttja hennes flådiga Volvo V60 Cross Country 👀.
Jag är minsann lika röd å fin som en BMW Z8
På minussidan kommer inom kort en verkstadsräkning som överstiger bilens inköpspris och en tidigare prisbelönt motor som med åren fått ett något skamfilat rykte och kan vara behäftad med problem. Men allt det var jag redan medveten om i samband med köp. Jag chansar lite helt enkelt, ibland kan ett bananskal leda till någonting bra. Har jag upptäckt.
Nu återstår bara att plocka fram rondellen, för med de där gracila linjerna som utgångspunkt kan nog en ganska snygg cabriolet modelleras fram 👀.
Chansar du mycket i livet !??
//Northernlightsinvestment
Chansar alldeles för lite!
SvaraRaderaVet inte vad du betalade för Forden men tråkigt att du fått repbehov på så stora belopp redan. Men det kan hända alla bilar och verkstadsräkningar är helt otroliga nu för tiden när inget lagas utan man bara byter ut.
Saab-kännare som jag är vet ju också att Saabs äldre Trionic 5-motorer är mycket säkrare än de "nyare" Trionic 7 men det tog jag inte hänsyn till i inlägget. Men har de hållit så här länge så...
Ganska kul att sitta å gissa vem av "stammisarna" (som man ju tycker sig ha lärt känna en del under åren) som chansar och vem som inte gör det. Utdelningssmålänningen skulle min gissning definitivt ha varit en som inte chansar. Jag gissade rätt alltså....😀
RaderaReparationen (en mycket stor service alltså) var känd redan i samband med köpet och det avspeglades alltså i priset.
Ibland är det så där, vissa versioner av motorer, växellådor etc är kända som problemområden. Kanske bäst att undvika, eller så får man chansa lite 😀.
Det är som bekant bara 2 saker man vet med säkerhet här i livet.
Trading youthful obsession for practicality. I am in the same boat and not sure when the transition occurred. Guess a part of me has turned into my Dad 😂.
SvaraRaderaFor the last 20 years I have taken the risk buying a used car (2 to 3 years old) and not a fan of paying for the privilege of holding a depreciating asset. Only once in that time was I caught with a big repair bill so I'll keep playing the odds.
Knowing what repairs were needed prior to buying your car was nice leverage I'm sure. 😉
Sorry for my late response, I've been out of the country and had a few errands to run since my return.
RaderaThat change has crept up on me over the years, a sneaky rascal. My already low need for adrenaline rushes has now been reduced to...not much at all.
The high soon to be maintenance cost was reflected in the purchase price. I haven't driven my new red BMw...sorry Ford Focus....much yet. It's been so extremely cold for a long period now, I'm waiting for spring to arrive....
Ha ha, ja egentligen borde man kanske chansa.
SvaraRaderaHar ett garage som just nu är belamrat med bråte och kartonger, men som utan tvekan skulle kunna hysa nåt italienskt.
Har faktiskt mätt upp, och en Lamborghini Countach får plats med god marginal. :-)
Ursäkta min sena respons, jag har haft mycket att stå i under några dagar.
RaderaLamborgini Countach är en sån där drömbil från början på 80-talet. Minns när vi såg en parkerad i Barcelona 1983 (tågluff) å så kom ägaren ut å drog igång den, han skulle väl på Willys å köpa mjölk kanske. En upplevelse.....
Får ändå för mig att du är en snubbe som kan ge sig på att chansa lite här i livet.
Jag chansar sällan, är för mycket av ett kontrollfreak. Skulle jag till att halka på ett bananskal vill jag nog först planera halkandet, samt jämföra om det verkligen är mest optimalt med just ett bananskal? Kanske är ett apelsinskal att föredra? Hur är friktionen dem i mellan, så det inte blir för halt?
SvaraRaderaNackdelen blir givetvis att jag missar mycket, när jag väl bestämt mig för att acceptera halkandet så har någon städat undan bananskalet, och jag får fortsätta utan.
Och även om jag inbillar mig att jag har kontroll så är inte alltid omgivningen så tillåtande, jorden roterar utan att ta hänsyn till min ambivalens.
Ursäkta mitt sena svar, jag har varit lite splittrad i några dagar nu. Tiden har inte riktigt räckt till.
RaderaNäää....det där låter inte som särdeles mycket chanstagande. Till och med planera det som omöjligen låter sig planeras, som att halka på ett bananskal. Som kontrollfreak slår du mig med hästlängder.....👀
Det är just i den där sista insikten att "även om jag inbillar mig att jag har kontroll så är inte alltid omgivningen så tillåtande, jorden roterar utan att ta hänsyn till min ambivalens" som jag har landat tidigt i mitt liv och därför blivit en chanstagare ibland.
Men nuförtiden har även jag blivit en ganska safety farbror.
Jag chansar nog gärna ibland, men inte alltid.
SvaraRaderaEn del av mina bästa resor har skett med väldigt lösa planer. Flygbiljetter och första hotellnatten bokad, för att lösa resten på plats.
Med bilar däremot är jag lite konservativ. I alla fall nu när jag har råd att vara det.
Men någon gång tänker jag äga en liten och lätt bil med minst 350 hk.
Ursäkta mitt sena svar, jag har haft lite mycket om och kring mig de senaste dagarna.
RaderaHåller med dig om resandet. De 2 tågluffar som jag genomförde 1983 och 1984 var bland de bästa resor jag gjort. Man bara hoppade på ett tåg söderut, inte visste man var man skulle sova till natten. Ibland sov jag i en park i Venedig, på gatan i Barcelona, under en buske på Corfu i väntan på tidiga morgonfärjan till Brindisi, på ett pensionat i Callella, ett hotell i Paris. På något magiskt sätt räckte pengarna en hel månad. En annan gång for jag 6 veckor med en infödd kille jag lärde känna på gymmet till Guadeloupe och bodde med hans släktingar, en helt otrolig resa.
Nuförtiden är det all-inclusive på ett gated hotellkomplex 👀. Mitt 17-åriga jag fnyser åt mitt förfall nu 43 år senare 👀.
Den där bilen du beskriver var viktig för mig för 25 år sedan, nu vet jag inte längre om jag bryr mig om den. Så en varning från en gammal gubbe:
Vänta inte för länge !!
Chansar sällan och skulle jag ha väntat på att det skulle komma förbi ett bananskal med en bil då hade jag fått stå med mössan i hand för att få låna sambons 10 000 kronors-Volvo i många år.
SvaraRaderaJag är oerhört tacksam för den nyrenoverade SAAB 9-5'an jag fått låna under tiden jag har min förbaskade Opel på verkstan, bara den blir lagad ska jag sälja in den hos någon av vi-köper-din-bil-firmorna. Har bloggens läsare något ont eller gott att säga om någon av dem så kommentera gärna nedan.
Om ägaren av SAAB'en skulle få för sig att ge/sälja den åt mig skulle jag betrakta det som ett bananskal och bli jätteglad.
Kan inte tänka mig annat än att Ford Fikusen är din nästa sista bil...minst...men det är en snygg färg...
Ursäkta mitt sena svar, jag har haft lite mycket här hemma ett tag nu.
RaderaMin gissning, ändå lite kvalificerad såklart, skulle just vara att du inte är någon stor chanstagare 👀.
Det var ju en klok sambo det där, med en 10 000 kronors Volvo på fickan kan ju förlusten aldrig bli större än så. Det är min huvudsakliga inställning till det där med bilägande, att lägga +500k på en bil är vansinnigt tycker jag (egentligen) men var man befinner sig med ålder, jobb, behov etc spelar naturligtvis in. Så det är inte helt uteslutet att det blir något betydligt värre för mig i framtiden. Men just nu kändes en Ford Fonus lämplig. Å så hoppas jag att min chansning kommer att gå hem....
Önskar dig lycka till med Opeln, kom ihåg din plan nästa gång den ramlar ut från verkstaden 👀. Den enda erfarenhet jag har av Opel är en himmelsblå Opel Rekord som jag som barn färdades i baksätet. Tror inte ens det fanns några bilbälten där, en chansning som gick hem.
Kommer att tänka på Marc Cohns textrader här, från låten som är betydligt mindre känd än hans "Walking in Memphis" (fast det är väl bara därför att Cher kom på att hotta up den som cover;
"Watched it comin' up Winslow down South Park Boulevard
It was lookin' good from tail to hood
Great big fins and painted steel
Man, it looked just like the Batmobile
With my old man behind the wheel
Well, you could hardly even see him in all of that chrome
The man with the plan and the pocket comb
But every night it carried him home
And I could hear him sayin'
Don't you give me no Buick
Son, you must take my word
If there's a God in Heaven
He's got a silver Thunderbird
You can keep your Eldorados
And the foreign cars absurd
Me, I wanna go down
In a silver Thunderbird"