Blomstertid

Det är december månad, det är mörkt och kallt där utanför stugan. Julborden poppar upp som svampar en fuktig höstnatt och håller andan inför Omikronspöket. Snöstormarna driver in från havet och packar snön mot husväggen. Nätt och jämt att det går att trycka upp ytterdörren på morgonen. 

Norrskenet gnistrar uppe på himlavalvet och döljer för en tid mina gamla vänner sedan barndomen; Polstjärnan och en bit där nedanför Karlavagnen. Dessa har jag blickat upp mot oräkneliga gånger för att orientera mig ända sedan jag som barn mörka höstkvällar låg på rygg i en lövhög och filosoferade om Universums ofattbara oändlighet.

Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen denna lördagsmorgon när det plötsligt utanför köksfönstret, där nere på fjärden, flöt förbi tre verkligt sällsynta gäster. Men ändock den fauna som Norrland är mest välkänt för att de strövar omkring på våra gator. Så jag fiskade upp mobiltelefonen och tryckte av ett snabbt klick. Det är inte ofta man får se dom live. 

Lokal fauna i Norrland (december 2021)

Nej. Vi drar täcket över huvudet och tänker tillbaka på den gångna sommaren då mina hemtrakter Luleå spöade skiten ur Gotland, Halmstad och Smygehuk och vann den prestigefyllda Solligan. Det går för övrigt att läsa om i inlägget AC är dyr lyx ?  

Om sommaren är livet enklare. Så ofta som möjligt försöker jag den årstiden laga mat utomhus. Har (ännu) inget ordentligt utomhuskök utan håller till godo med vedeldad muurikka och XL brikettgrill av fabrikat Weber. Det är den första Webergrillen som jag äger. Kanske till och med den sista. Vanligtvis har jag fått byta grill vart 3-4e år när det är av fabrikat Landmann eller liknande. Weber är till och med börsnoterade ser jag men det förefaller lite tveksamt med direktavkastningen 👀

 

En grillad kotlett, hemkörd potatissallad och Almedalsdricka (augusti 2021)

I skymningen sitter vi på bastualtanen och svalkar oss. Delar på en flaska trevligt rödtjut och streamar musik till den bärbara gratishögtalaren som försetts med förunderligt bra ljud. Turas om att välja låter från Spotify. Hon väljer oftare ett lite modernare sortiment. Laleh är bra. 

Själv lever jag mest i det förgångna med Dire Straits, U2, Bruce Springsteen, Don Henley, Pink Floyd, The Alarm, Howard Jones, Alphaville, Jackson Browne, Eldkvarn, Dylan, Flash & the Pan, Ramones, Bob Marley, Linton Kwesi Johnson, Totta Näslund, Fleetwood Mac, Simple Minds, Indochine, Tom Petty & the Heartbrakers och naturligtvis min favorit Håkan Hellström eftersom jag har letat sen jag var liten efter stigen till toppen av världen.

Kanske är jag redan framme.

I skymningen (augusti 2021)

För 20 år sedan blev jag med Schersmin. Vi har alltid kallat den för Jasmin, men nu i samband med botanisk research inför detta inlägg googlade jag och konstaterade faktum. Det är definitivt en Schersmin. Men det har jag ingen som helst avsikt att upplysa busken i fråga om. Att den inte är en riktig Jasmin alltså.

Jasminen kom ursprungligen, i form av pytteliten skör stickling, in i mitt liv för länge sedan som biprodukt via ett stormigt förhållande. Jag tänkte att den lilla futtiga plantan står väl någorlunda skyddad vid min bro upp till huset och planterade den därför där. 

Till en början såg det extremt klent ut i några år utan nämnvärd tillväxt och det var inte mycket hopp om liv. Snarare tvärtom, plats bokades för avlivning. Men så gav jag den en sista chans och började om vintrarna svepa om den med en bur av hönsnät som jag fyllde med torra löv. Då etablerade den sig bättre och efter ytterligare några år meddelade den att den trivdes genom att producera massor med ljusgröna knoppar (jag trodde först att den blivit allvarligt sjuk) och därefter brista ut i stora snövita blommor. Massor av blommor. Å nu menar jag alltså massiva mängder av blommor.

Det var, med facit i hand, inte mycket som var särdeles vackert i det förhållandet. Men Jasminen har jag däremot fäst mig vid och vill gärna behålla. Sambon klipper dock ner topparna varje år eftersom "det skymmer utsikten mot havet".

 

Den vackra Jasminen i magnifik sommarskrud (juli 2021)

En extra varm och kvalmig dag när kläderna klistrade mot kroppen bestämde jag mig för en cykeltur på min Scott Tampico längs alla de miltals skogsvägar som omger huset vid havet. 

Efter några kilometer tornade från ingenstans kolsvarta moln upp ovanför mig, temperaturen föll med tio grader och det började mullra i fjärran. Vände och trampade raskt hemåt igen med ovädret i ryggen. Strax brakade det loss och hagel, stora som den dammiga skolgårdens färgglada stenkulor i min barndom, smattrade mot takplåten.

    

Urladdning efter +30 grader i tre veckor (juli 2021)

Sommaren 2020 köpte jag på Granngården två stora, höga och väldigt gula Krysantemum. Damen i kassan upplyste mig om att de är perenner och kan övervintras. Sagt och gjort, när hösten kom och blomstren förgyllt vår sommar så grävde vi ner dom i rabatten mot husväggen. Täckte med löv och skottade över med snö vid första möjliga tillfälle.

På våren var de fortfarande gröna och började få nytt bladverk. Så vi grävde upp dom igen (ombytligt liv att vara en Krysantemum) och planterade i samma krukor som förra året. Blomstjälkarna med knoppar uppenbarade sig efter ett tag. Sedan hände ingenting i några veckor mer än att stjälkarna blev längre och längre. Jag började misströsta.

Men så plötsligt en dag kände de sig tydligen tillräckligt höga och bestämde sig äntligen för att slå ut. Gula blommor även detta år 👀 vilka har förgyllt även sommaren 2021. Nu är de åter igen nedgrävda i samma rabatt och så får vi se hur det hela avlöper nästa sommar. Den som lever får se, som min lilla mamma alltid brukade säga.

Krysantemummor är tydligen som trofasta utdelningsaktier. De bara fortsätter att ge tillbaka till sin ägare utan att man behöver anstränga sig dess mer. Gräv ner dom, glöm bort dom. På våren trillar pengarna in.

Krysantemummorna år 2 (juli 2021)

Perenner är generellt en favorit hos mig just på grund av dessa återkommande egenskaper. Rensa ogräs (det gör sambon jättebra) och lite extra vattning under extremhettan (det gör jag jättebra) som vi har nuförtiden här uppe i Norrland. Alla rabatter kring hus och uthus är anlagda med perenner. 

Det var lilla mamma som startade processen för drygt 30 år sedan. Sedan har jag fortsatt med att rama in med natursten (gratis) och flytta/omplantera för att få till ett önskat färgschema.

Det är Norrland, det är odlingszon 95 (ungefär). Strax söder om permafrosten, så vi gör vad vi kan. Azaleorna och de pampiga ekarna har det lite kämpigt. Mina fingrar är tyvärr inte särdeles gröna men jag uppskattar blomsterprakt där ystra humlor kan tumla runt och ibland komma å spana in min blåa t-shirt efter något ätbart. 

Jag vägrar dock att dekorera med på förhand dödsdömda juvenila oliv- och citrusplantor bara för att det en kort tid ska se ut som en veranda i Aix-en-Provence.  

Den perenna entrén till stugan (juli 2021) 

Den perenna knuten på vedbodan (juli 2021)

De likaledes perenna pelargonerna är inköpta på någon stormarknad typ 5 st för 100 pix. På senhösten klipper vi (sambon) ner dom och planterar om i mindre krukor. Sedan får de stå på vinterförvaring inne i stugan. En liten skvätt vatten då och då (jag). När vårsolen kommer återuppstår de och börjar skjuta nya skott.

Till midsommar planterar vi (sambon) ut dom i större krukor igen och sedan får de stå fram till nästa senhöst. I ur och skur. De kan bli lite tilltufsade om det blir ihållande skyfall i några dagar. Men vem blir inte det. Bara hälla bort överskottsvattnet och plocka bort de vissna blommorna (sambon) så kommer de igen efter några dagar.

  

Bastualtanen (augusti 2021)

Dahlior påstås ska vara perenner. Jag vet inte ännu, har inte provat på att fullborda den i mina ögon något mer komplicerade proceduren ännu. Dahlior har jag haft förr men skam till sägandes har samtliga kasserats som ett simpelt sommarblomster varenda år hittills. Men nu i somras fick jag tag på några verkligt fina djupröda norrbottensodlade som nu är på övervintring.

Tydligen letar man reda på några knölar, ur vilka de praktfulla blomstren skola återuppstå, vilka därefter läggs i en papperspåse inslagna i lite mer papper. Mörkt och svalt har dom det inne i tvättstugan. Sedan ska de planteras igen till våren och vakna till liv. Jag är skeptisk.

• Inget vatten överhuvudtaget på flera månader !!?? I en papperspåse !!??

Oerhört skeptisk som sagt var. Men facit får vi väl om ungefär ett halvår. Om det är någon som sitter på mer erfarenhet från dahlior så lämna gärna en kommentar 👀

Vi ses kanske igen nästa sommar (augusti 2021)

Vi diskuterade aldrig religion jag och min mor. De broderade bonaderna på väggarna var inte heller av religiös karaktär. Snarare med sekulariserade budskap som "Jag är torpare jag och jag har det så bra" eller "Lagom fägnad, måttligt krus, gives uti detta hus". 

De där bonaderna har jag ärvt och sedermera även ramat in. I slutet på 80-talet och en bit in på 90-talet, under den stora allmogevågen med avlutade möbler och furudominans, hängde de på väggarna i min allra första egna lägenhet. Men de hänger inte på mina väggar längre. De känns lite för omoderna och eftersom jag alltid slaviskt följer det senaste påfundet i "Hus & Hem" 👀 så är de undanstoppade i någon garderob.

Mamma trallade ofta på en psalm vid namn Där rosor aldrig dör. När jag tog över stugan mot havet för nu drygt tio år sedan fanns det en 20 meter lång mixad rosenhäck planterad ner mot skogsranden. Den sköter sig själv mestadels. Jag trimmar med gräsklipparen så att spridningen in i gräsmattan ska hållas under kontroll. De är ganska invasiva de där rosorna med sina rotskott.

I somras gjorde sambon en heroisk insats och rensade bort alla genom åren döda grenar. Jag fixade ett par kevlarförstärkta handskar för ändamålet. Men ändå letade sig ibland någon tagg igenom. Det såg lite naket ut till en början, likt en förlägen hårt trimmad pudel, men sedan blev det en faslig tillväxt bland de olika rossorterna; Vit ros, Finlands vita ros, Hansaros och nytillskottet Svärmors ros.

Rosorna är favorittillhåll för traktens alla humlor. Berusade och ystra tumlar och brummar de runt, ibland flera i samma utslagna blomma ovanpå varandra, som i en sodomitisk väldoftande ormgrop. Men jag väljer promt att tro att deras ändamål är att blott anskaffa näring till Drottningen och hennes avkomma. Händerna på täcket 👀

Genom åren har några rosor trots allt dött bort (vanskötsel från ägaren troligtvis) och jag har flyttat rotskott från andra platser, både lokalt och från andra delar av Norrland, för att täppa till luckorna i häcken.

 

Vit Ros (juli 2021)

Hansaros (juli 2021)

Svärmors ros (juli 2021). Inte så hemskt taggig 👀

En annan vacker vild perenn skapelse är Campanula Glomerata. Även kallad "byaskvaller" eftersom den påstås sprida sig så fort. För egen del har jag aldrig brytt mig om skvaller och ser gärna att den skulle sprida sig ytterligare lite raskare. Den är fantastiskt vacker.

Har försökt gräva upp och plantera om några gånger. Men det vill liksom aldrig ta sig. Campanula Glomerata är lite finkänslig och vill helst ta hand om sin egen fortplantning i lugn och ro. Men sådant kan jag definitivt förstå och respektera.

Byaskvallret tjuvkikar in under bastualtanen (augusti 2021)

Det var en välbehövlig tillbakablick. Nu känns det lite bättre. Om några dagar vänder det (21 december) och blir åter igen allt ljusare uppe i Norrland för var dag som passerar.

Men avseende de där Dahliorna är jag mycket skeptisk.

73 de Northernlightsinvestment