Ronden vecka 27

Väderomslag.

Som nästan alltid i samband med lite längre värmeböljor, åtminstone här uppe längs norrlandskusten, så avslutas de med ett hejdundrande åskväder och regnet forsar ner. Smattrar mot plåttaket och hängrännorna förmår knappt hålla undan för vattenmassorna. Så även denna gång.

Men det där tycker jag är mysigt. Man står vid köksfönstret och ser blixtarna som laddas ur ute till havs. Går och lägger sig på sängen och bläddrar i en bok och lyssnar på de dånande elementen. Öppnar dörren efteråt och luktar på den nytvättade fräscha syremättade luften. Tänker att "för 25 år sedan hade det varit perfekt med en joggingtur nu" och begrundar tidens förunderliga flykt.

Tors hammare laddar för rentvättning av atmosfären

Fysisk återhämtning har under veckan bestått av promenader längs norrländsk bristfälligt underhållen landsväg på 5km (50 min) respektive 6km (60 min). Vaden krånglar en del, sväller och blir hård, så pass att en vanlig strumpa lämnar en djup rand längs fotleden. Men det är bara på lånebenet (som det kallas) med det långa ärret där kärl hämtats ifrån och inte det andra benet. Vilket är positivt då det annars skulle indikera generella cirkulatoriska besvär.

Eftersom det råder cykelförbud i 12 veckor så är det dåligt med substitut till promenader.

Före operationen, när jag återhämtade mig från den första kraschen i april månad, brukade jag vid promenad i gymmet (löpband) börja på hastighet 4,5km/h (puls ca 65) och avsluta 45-60 minuter senare på hastighet 7km/h och puls kring 90bpm. Idag har jag vilopuls kring 75bpm i startläget så några fysiologiska förutsättningar har åtminstone temporärt förändrats åt fel håll.

Har googlat och läst några postoperativa patientstudier på doktorandnivå. I många fall sker fysisk återhämtning värd namnet först i intervallet 3-6 månader efter operation. Så nu är det min räddningsplanka. Ingen idé att förvänta sig stordåd redan 5 veckor efter operation.

En dag när sambon var med på promenaden träffade vi på en Ren som kom spatserande mot oss med bestämda steg. Sambon blev lite ängslig men jag blåste upp mig med inställningen "ähhh...den fegar ur och viker ner sig om vi bara fortsätter framåt". Vilket den gjorde. Vek moloket av in i skogen och släppte förbi oss. Sedan klev den ut på vägen igen bakom oss och stod och blängde.

En så kallad vägren

Ärligt talat är jag oerhört less på norrländska landsvägar just nu. Vyerna är lite begränsade (träd, vattendrag och ibland lite hav). När man går där vägen fram är det lätt hänt att tankarna far iväg.

Måhända är det låga norrländska energipriset inte en utjämnande konsekvens av högre uppvärmningskostnader i subarktis utan istället en rättmätig kompensation för långvarigt bristfälligt vägunderhåll 👀. Södra Sverige är ju i ständigt skriande behov av sina nya Vägtunnlar, Guldbroar och Ringleder så pengarna kanske inte räcker till för oss som bor norr om slussen. För oss finns blott en hink oljegrus att tillgå.

On the (boring) road again

Utöver problematiken med stor osäkerhet kring långsiktigt utfall av kirurgin, vilket även det tydligen är en vanlig postoperativ patientupplevelse, så är operationssåret på bröstet ett orosmoment. Allt var relativt bra initialt de första veckorna men nu har det uppstått ett irriterande sårläckage som inte vill ge sig.

Det är tydligen något att hålla koll på. Om ett djupt sår som håller på att ta ihop förefaller öppna upp igen och orsaka läckage. Men jag har ingen feber vilket är positivt. Feber är ett tecken på infektion. Andra sådana tecken är svullnad, rodnad, värmekänsla och pulserande smärta.

Nu är ju dessa inlägg i serien "Ronden" en postoperativ redogörelse efter thoraxkirurgi. Men jag avstår ändå från att publicera mer avancerade illustrativa sårbilder 👀 för att dokumentera utvecklingen.

Sårproblematik kan naturligtvis ha sina orsaker i ökad fysisk aktivitet, att man börjar sträcka och utmana överkroppen mer i ändlägen samt andra viloställningar. Börjar efter snart 6 veckor bli otroligt påfrestande att sova som Dracula eller sitta i tv-soffan som en Sfinx hela tiden. Har börjat experimentera med vilande sidoläge vilket frestar på de centrala thoraxdelarna speciellt om man som jag har en del överkroppsmuskulatur att ta hänsyn till.

De neurologiska problemen med stickningar, känselbortfall och styrkebortfall i extremiteter och bål är tyvärr på oförändrad nivå. Ibland drabbas jag av värk i de kraftigast berörda fingrarna på vänster hand. Väljer att tolka det som positivt och kanske ett tecken på förändring i positiv riktning.

Mina ständiga följeslagare är numera PEP-röret (eller Pipan som det kallas i folkmun) och Thoraxvästen (eller den Skottsäkra som sambon kallar den) som ska bäras 6-8 veckor. Skottsäkra grejer är jag alltid noggrann med. Speciellt vid besök i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Fåniga PEP-rör har jag alltid haft svårt att motivera mig till att använda.

PEP-röret är tänkt att blåsas i enligt föreskrivet schema/metodik varje timma. Avsikten är att hjälpa lungorna med återhämtningen. Har fysioterapeuterna förklarat för mig. På min tid kallades de för sjukgymnaster. Ungefär som sanitetstekniker kallades för städerska.

Har alltid haft lite svårt för sjukgymnasternas vaga ordinationer i stil med "stå på ett ben och vifta på lillfingret 6ggr dagligen och lyssna samtidigt på Enigma´s Return to Innocence" så blir du av med tennisarmbågeproblematiken.

Men tennisarmbågeproblematiken blev jag faktiskt av med den där gången och kunde börja träna med fria vikter igen. Så de kanske vet vad de snackar om trots allt. Människokroppen består av 640 muskler som kan orsaka problem. Även om man ibland tror att det bara är 10st. 

Röka PEP pipa suger fysioterapeut

Inte jag på nedanstående eller ovanstående bilder. Men en likadan väst har jag burit 24h om dygnet (utom vid duschning) i snart 6 veckor. Friheten hägrar förhoppningsvis nästa vecka. 8 veckor känns som överambitiöst och att man gör mer än vad som krävs. I mitt specifika fall MÅSTE det vara 6 veckor som är avsedd tidsduration 👀

Den skottsäkra bär man i 6-8 veckor

Cirkusen hörde av sig föregående vecka under värmeböljan med en förfrågan om assistans. Det finns vissa arbetsmoment som jag i dagsläget är ensam om att utföra. Jag lovade att göra ett försök men inte just den veckan som präglades av allmän svimningskänsla.

Jag kikade in nere på Cirkusen

Så i samband med veckohandlingen i början av veckan rullade jag in (får köra bil nu igen) på den arbetsplats som i mitt medvetande för närvarande ligger på is. Men det var ändå en trevlig upplevelse. Trots semestertider mötte jag några av mina framåtsträvande och kompetenta kollegor. Vi samspråkade och konstaterade samstämmighet kring läget nere på Cirkusen. Tyvärr.

3 timmar blev jag kvar där nere på Cirkusen och hann då även fixa det uppkomna problemet. Men ingen kraft fanns kvar efteråt till den inplanerade promenaden på löpbandet nere på Gymmet.

6 veckor kvar tills man får träffa bästa kompisarna !??

Sambon frågade mig härom dagen plötsligt att "hur får du fram den där grejen med branscher ?" Så jag visade henne google finance kalkylark och mina excel filer. Så nu har hon påbörjat arbetet med att gå igenom alla sina aktieinnehav för en grundläggande analys av branschfördelning. Hon började med USA så det tar ju ett tag. 

Men arbetet förenklas starkt och svordomarna från hennes sida av soffan blir färre (??) eftersom jag med glatt sinnelag och uppmuntrande tillrop alltid bistår med information om länknamn på tickers och branschtillhörighet. Fast en del av hennes innehav delas inte av mig. Vi har måhända lite olika investeringsfilosofi men i båda fallen ett långsiktigt positivt utfall. 

Time in the market i vettiga bolag är viktigare än att hela tiden oroa sig över om man satsat på den vinnande hästen i varje enskilt lopp.

Branshfördelning håller vi koll på

I den andra mer verkliga och analoga Världen har fågelungarna lämnat sina nästen och invaderar trädgården med bristfälliga flygkunskaper. Föräldrarna ilar fram och tillbaka över tomten med sin last av frukost, lunch, middag och ständiga mellanmål till den hungriga och månghövdade barnaskaran.

Jag är nykomling i Världen

Några timmar senare, när vi själva sitter och äter lunch, dunsar det till i ett fönster. Ännu en sönderstressad förälder går in i väggen och lämnar förhoppningsvis inte den hungriga barnaskaran helt föräldralösa i en hård Värld.

Sambon förrättar som vanligt den stillsamma begravningsceremonin. Sjunger några rader ur "Härlig är Jorden" innan den sista flygturen, på vingar som inte längre bär, ut över skogsslänten. 

Jag är klar med den här Världen

Den nya litteraturen för hängmattan har blivit lånad på biblioteket. Troligtvis en dussindeckare (?) av Maria Adolfsson med titel "Spring eller dö" som tydligen utspelar sig i ett fabricerat land vid namn Doggerland. Jag vilar trygg i övertygelsen om att det åtminstone inte kan vara värre än någonting från Camilla Läckberg´s söndertuggade och hopplöst nedslitna pennstump.

Spring eller dö !!

De perenna växterna, som alltså troget återkommer år efter år för att förgylla min vardag, håller nu på att ta över showen totalt. Där sitter jag med morgonkaffet och lyssnar på humlornas surrande i de utslagna rosorna. Ibland förvirrar sig en humla fram till mig för en snabb närgången sniff huruvida min blåa t-shirt kan tänkas vara något ätbart. Drar därefter vidare mot rosenbuskarna igen.

Humlor är trevliga, lite korkade, sävliga, fredliga och oförargliga. Jobbar oförtrutet vidare i sitt värv. Getingar är dess raka motsats. Kan inte ta en rak men väldigt ärligt menad uppmaning om att packa ihop och försvinna och lämna mig ifred utan man tvingas trappa upp retoriken till Ukrainanivå.

Jag har alltid betraktat mig själv som en typisk humla 👀

Rosorna dominerar nu i trädgården

Jasminen börjar röra på sig

En vacker och väldoftande entré in till min lilla stuga

Veckans tur in till citykärnan innebar inte bara apoteksbesök, biblioteksbesök, Willysbesök, ICA-besök, COOP-besök och Cirkusbesök. Det innefattade även ett floristbesök för de allra sista kompletterande sommarblommorna nu på crazy nivå av realisation. 15 SEK för att iordningställa den sista blomkrukan på soldäcket aka trädäcket framför sovstugan. 

Orange och blå fick det bli detta år

Det kan se lite futtigt ut till en början med små sommarblommor. Men när de väl får ny jord, näring, utrymme, vatten, tid och lite kärlek så breder de ut sig åt alla håll i sin iver att betala tillbaka med färgprakt för att just de blev utvalda.

Som kontantutdelande aktier ungefär !!

 

Vi ska slå dig med häpnad !!

Soldäcket har öppet 06-17

Skuggdäcket har öppet 06-14 därefter med Sol 14-21

Jag hittade nedanstående korresponderande bild från mars 2022. Norrland, den del av Sverige där jag är född och bor, är verkligen fullt av kontraster. Inte ens 4 månader har passerat sedan den bilden förevigades.

Mindre än 4 månader tidigare

George, Ella och Louis framförde för länge sedan sina åsikter om sommarens enkelhet. Vanligtvis brukar jag instämma om än denna sommar inte är riktigt lika sorgfri och otvungen. Men mathållningen är som vanligt om sommaren oftast enkel. Easy living.

Det är ibland så varmt att man inte orkar vare sig tillaga (eller äta) palt, fläskpannkaka, kalops eller lasagne. Det får bli senare till hösten.

En lunch om sommaren kan exempelvis helt enkelt utgöras av ett stekt ägg, några diversifierade sillbitar, lite kokt potatis, blandade grönsaker och en kall yoghurtbaserad sås.

Lunch in Summertime

En middag om sommaren kan bestå av wokade BBQ rester (chorizo och fläskfilé) med en annan yoghurtbaserad kall sås och blandade grönsaker. 

Middag in Summertime

Idag är det åter igen av någon outgrundlig anledning söndag och regnmolnen hänger tungt över stugan. Men å andra sidan har man då tid att med gott samvete sitta i soffan med laptopen och filosofera över humlornas kynne 👀

Min farfar bekymrade sig aldrig över regn utan konstaterade helt enkelt "att det är bra för potatisen". 

Länge leve Humlorna !! // Northernlightsinvestment