Ronden v26

Äntligen dags att gå ronden och en möjlighet att få gnälla över livets djävlighet.

Värmebölja is the name of the game.

Vi kan därmed direkt konstatera att +32 i skuggan inte är någon lek när man är nyopererad i hjärtat. Det förefaller inte ens helt enkelt att hantera för i övrigt friska individer. För 2 veckor sedan var jag kaxig angående solen. Det gick riktigt bra att sitta i solen med en kaffekopp och steka. Men det är en djävla skillnad på +18 i skuggan (och +23 i solen) jämfört med +32 i skuggan (och +40 i solen).

Snart en vecka med olidliga över +30 grader

Sambon var nyss ner och inspekterade jordgubbslandet, som ligger i gassande solsken mest hela dagen, för rensning av obehörig växtlighet och bortschasning av harpaltar men hon var tvungen att komma tillbaka till mig i skuggan under den stora björken på bastualtanen eftersom värmeslaget kom plötsligt. Där under björken sitter jag och Everlast i vinden och sippar på FUN light Cloudy Apple med klirrande isbitar i glaset. Emellanåt även, måste erkännas, lite glass.

Frukostkaffe under björken

Den fysiska aktiviteten är totalt obefintlig sedan kraftprovet på 4.5 km förra onsdagen 22/6. Först var det den där förbannade gikten som ställde till det i några dagar. Kunde nätt och jämt stödja på foten. Alla tår svullnade upp och vaden blev stenhård. Blev en stund lite orolig för en DVT (djup ventrombos) som ibland inträffar efter kirurgi. Så det fick bli återkomst för stödstrumpan igen 24h om dygnet vilket över en natt minskade svullnaden i hela underbenet.

Det var år 2019, när jag höll på att regla upp och skruva trall på ett bjälklag till mitt nya kallförråd, som jag första gången drabbades av gikt. Förstod först inte vad det var som drabbat mig; fruktansvärt ont i höger stortåled, illrött och kokhett, kraftig svullnad, feberfrossa på natten.

Den som inte själv haft gikt har nog svårt att förstå hur djävulskt ont det gör. Googlade naturligtvis och konstaterade med stort tvivel den troligaste orsaken till symtomen. När jag sedan fick träffa en farbror doktor så var min allmänna inställning att "gikt är någonting som baroner i Florens led av på 1500-talet". Men tydligen även andra olyckliga människor på 2000-talet. Så jag fick kortison för första gången i mitt liv och har väl fått det nu 5 ggr sedan 2019.

Kunde vara min fot men är det inte....

När gikten nu äntligen klingat av så har det varit värmebölja i en vecka. Helt omöjligt att ta sig ut på promenad. Svimmar nästan bara av att gå omkring 5 minuter på tomten. Så det blir snällt till att sitta under den där skuggande björken och se ut över havet.

Definitivt min havsvik i Norrland

Mina lungor har även tagit lite stryk med en del rosslande, mycket hosta och därmed smärta från operationsområdet. En vanlig komplikation av att ligga i hjärt-lungmaskin. Hjärtat stannas, lungor stannas. Hjärtat kyls ner (med vätska) till 15 grader för att det ska klara sig utan syre en längre tid. Under denna tid leds blodet till en hjärt-lungmaskin som syresätter övriga kroppen. Då kan det vara lite svårt att få igång lungfunktionen tipp-topp direkt efteråt när det egna systemet körs igång igen.

Även det ger alltså en negativ effekt på den fysiska prestationsförmågan. Men det kommer i normalfallet att återgå till ursprungsläget. Man måste ge det lite tid bara.

Jag har sista tiden upptäckt en ny egenskap hos mig själv; OTÅLIGHET 👀

En annan spännande tilldragelse är de neurologiska symtom som drabbat mig. Kände omedelbart, och påtalade direkt, efter uppvak från narkosen på thiva att vänster hand/arm var totalt bortdomnad. Det påstods vara normalt och en följd av nervinklämning i axlarna alternativt nervpåverkan i samband med alla infarter samt att det skulle avta med tiden. Vilket det har gjort, men de två yttersta fingrarna är fortfarande snart fem veckor senare bortdomnade och det känns som att något konstant nyper mig hårt över handryggen. Även höger hand är något drabbad och generellt för båda händerna är känsel- och stort styrkebortfall. 

Därtill har även magmuskulaturen fått en släng av neurologiska biverkningar. Har svårt att isolera och spänna magmusklerna (!!). När jag försöker så händer först ingenting förutom att nervbanorna ställer frågan "Hallå där grabben, vad tror du att du håller på med egentligen ? Vi har stängt för närvarande och på obestämd tid...." Efter ytterligare lite förvirring så kopplas till slut en liten fraktion av magmusklerna på och spänns åt.

Vanligtvis är jag personen att söka upp om man har problem med lock på syltburkar som vägrar öppna sig eller för övrigt om någonting i största allmänhet sitter fast. Inte nu längre. Idag fick jag även be sambon dela ett pyttelitet huvud färsk vitkål när jag gjorde vitkålssallad till lunch. Kaviartuber, kaffepaket och tandkrämstuber är annat som bereder mig stora problem i vardagen.

Jag har sista tiden upptäckt ytterligare en ny egenskap hos mig själv; RASERIUTBROTT 👀

 

Svåråtkomligt smörgåspålägg

Hur är då den psykiska statusen i kölvattnet av denna otålighet i kombination med raseriutbrott ? Jo tack, inte på topp överhuvudtaget. Rädsla (för ansträngning eftersom till och med att resa sig upp från sängen kan innebära ett yrselanfall), stor frustration och en känsla av skörhet. Jag är kristallvasen som kastas in på betonggolvet på den fragila avdelningen. 

I vanliga fall är jag killen som någon hantverkare på Cirkusen greppar om överarmen med orden "fy satan vad grov du är !!" och så blir det spontan brottningsmatch i korridoren, på väg mot fikarummet, för att verifiera den fysiska överlägsenheten. Mycket att jobba med avseende motivation.

I den positiva vågskålen finner vi naturligtvis viss utveckling sedan föregående rond:

• På midsommaraftons morgon tog jag senast en långtidsverkande (12 timmar) Oxycodone vilket alltså innebär att jag inte längre är en del av den pågående opioidepidemin som (har jag läst på text tv) nu spridit sig från USA till Sverige. Smärtstillande utgörs sedan dess endast av 6-8 paracetamol dagligen.
• Bilkörning är därmed åter igen aktuellt och genomfördes föregående vecka efter lite drygt 4 veckors körförbud. Det var lite ovant, mycket turister i stan (norrmän och tyskar) och därmed frekvent manövrerande och fickparkerande. Fick träningsvärk i bröstet.
• En kraftigt ökad rörlighet i överkroppen vilket leder till minskat beroende av ständig assistans i vardagslivet. Exklusive öppna syltburkar och dela pyttesmå vitkålshuvud (färsk) naturligtvis.
• I förrgår (torsdag) togs beslut om att framgent slopa även bröstförbandet. Det förekommer fortfarande ett ytterst litet läckage av sårvätska. Men nu prövar vi utan förband. Innebär att det blir mycket lättare att utföra en vardaglig syssla som att duscha.
• Aptiten är det som vanligt inget fel på. Tydligen kan man drabbas av dålig aptit efter en operation. Helt obegripligt för mig.   

Northernlightsinvestment har slutat knarka !!

Annat positivt är att delar av trädgården nu gått i blom. Rosorna har fullkomligt exploderat över en natt medans övriga perenna rabatter fortfarande ligger lite lågt. Sambon har kokat hjortronsylt från en liten del av alla hjortron som skördades i fjol. Troligtvis bara för att strö salt i såren 👀

Vit ros. Överdådig och dekadent.

Hansaros. Klassiker från 60-talet.

Finlands vita ros. Humlornas favorit.

Hjortronsylt. En av Norrlands många delikatesser.

Jasminens knoppar redo att brista

Arbetsfördelningen är fortsatt skev. Liknar mest något hämtat från 1950-talet. Men jag börjar sakta (dock osäkert) att reclaima allt större delar av vardagslivet. Bilturen in till staden var för att bunkra färskvaror och införskaffa sommarblommor. 

Den här tiden på året (efter midsommar) drabbas floristbranschen av stora skälvan då de befarar att lagren av osålda blomster ska förbli osålda. De realiserar därför oftast rubbet med nedsatt pris -50%. Då brukar jag slå till. För de färgklickar som blommor utgör vill jag ha omkring mig på sommaren.

Den här gången blev det 700 SEK som satsades på sommarblommor. Sambon ägnade några timmar åt att plantera om allting under samtidig sträcklyssning av Jocke Bergs nya album "Jag fortsätter glömma". En hel del guldkorn där. 

Sommarens färgklickar på tillfälligt besök

Hängamplar med Million Bells

Årets variant av Dahlior

Där skulle egentligen ronden vara slut för denna gång men det fick bli ett Tillägg:

På eftermiddagen mulnade det på och temperaturen sjönk. Så det blev en spontan promenad i lugn takt 2.7 km. Kvavt och åska i luften. Men det kändes ganska bra fysiskt inuti mitt bröst. Först en sväng bort till ån för att kolla om Kabbelekorna slagit ut (Nej) och sedan ner till havet där jag har min båtbrygga.

Kvällen avslutades med att grillen tändes och en fläskfilé tinades tillsammans med ost- och baconkorv. Potatisgratäng och blandsallad till det. I all enkelhet.

Trots allt en bra dag.

Let´s go down to the Waterline (Dire Straits)

Riktmärke

Middag lördag 2 Juli 2022

Vi kämpar på en vecka till // Northernlightsinvestment