Mikrovågsberoende

Sambon, som jag brukar kalla sambo här på bloggen, är egentligen officiellt särbo. Alternativt, som jag brukar uttrycka mig om jag stöter på någon djupt religiös människa, så lever vi i synd. Så där som de flesta gör nuförtiden.

Vi har således dubbla boenden och dubbla utensilier. Jag har min manliga stuga vid havet med vedeldad bastu, vedbod, enkelboda och gäststuga. Hon har en kvinnlig citylägenhet så att man kan känna pulsen från staden som aldrig sover och inte har mer än 2 minuter till affären om mjölken till kaffet skulle ta slut. Jag har istället torrmjölk i reserv i skafferiet för alla eventualiteter.   

Sambons mikrovågsugn gick sönder mitt i arbetsveckan. Började plötsligt lukta bränt i köket så till den milda grad att vi var tvungna att springa ut i trappen och kolla så att det inte var den lätt senila, halvblinda och halvdöva damen på våningen under som åter igen brände vid ärtsoppan. 

Men icke. Det var den 20 år gamla mikrovågsugnen av fabrikat Samsung som drog sin sista suck.

Vad tänker man då kring detta när man plötsligt kastas tillbaka i tiden till 1987 ? Det var ungefär där någonstans som jag köpte min första mikro. En Philips Space Cube 40 som man då kunde köpa med kostnadsfritt vidhängande Arabia mikrovågssäkra servis. Servisen har jag fortfarande kvar men mikron gav jag bort till ett ex 2003. Har ingen aning om den fortfarande lever.

Philips Space Cube 40 från mitten av 80-talet

Min första omedelbara tanke var att det där med att vara utan mikro är ju absolut inget problem för en flexibel norrländsk karlakarl som lyfter sisådär 200kg i bänkpress och i övrigt inte är lagd åt det bortskämda hållet. 

Den första lunchen efter mikrovågshaveriet (onsdag) blev kycklingmackor. Till middagen smorde jag en ugnsform och placerade där tidigare tillagade stuvade makaroner och järpar av högrevsfärs i gräddig sås. Googlade lämplig temperatur och in i ugnen 125 grader i 20 minuter. Blev inte helt klockrent bra eftersom sambon var så hungrig att hon inte orkade vänta längre. Lite ljummet fortfarande i mitten.

Dag 2 (torsdag) blev det olika former av matiga mackor till frukost, lunch och middag. Låt oss kalla det danska Smörrebröd så låter det lite exklusivare.

Dag 3 (fredag) åkte vi tack och lov ut till min stuga vid havet och dess funktionsdugliga mikrovågsugn. 

Dag 5 (söndag) bestämde jag enhälligt att mikron får helt sonika följa med in till staden i väntan på att sambons omsorgsfullt kartlagda och från Bordeaux levererade nya mikrovågsugn anländer. Ryktet säger att den anländer imorgon onsdag (dag 8).

Jag tror om mig själv att jag klarar det mesta av livets svåra prövningar utan att vika ner mig. Men utan mikrovågsugn klarar jag mig definitivt inte. Hela mitt intrikata system av färdiglagade billiga luncher och middagar är beroende av mikrovågor för dess uppvärmning.        

De behöver mig så jag fick följa med till Staden !!!

En rolig bieffekt av att googla hur man värmer mat utan mikro var att läsa alla forum där olika militanta foliehattar debatterade de stora farorna med mikrovågsstrålning. Tydligen inte långt ifrån att ha ett eget Chernobyl stående på köksbänken.

73 de Northernlightsinvestment