Ett slags göra ingenting som inte fångar mitt intresse i någon större omfattning. Jag bara nickar avmätt åt spektaklet, redogör i konkreta ordalag för det som vi alltså ser här framför oss på platsen där vi just nu befinner oss, och drar inte ens det minsta på smilbanden.
Det där var allt en torr och butter jävel tänker de.
En gång kom jag i samspråk med en politiker strax efter ett sånt där valfläskevent där min närvaro tyvärr var obligatorisk. Det var för drygt 5 år sedan. Vi brukar för övrigt fortfarande ses ibland i idrottsliga sammanhang, politikern och jag, på samma ställe som där vi nu råkades och språkades om framtiden.
Jag ska sluta jobba inom några år var min generella hållning och första inlaga i konversationen. Oerhört provocerande och fullkomligt obegripbart för politikern. Men varför det? Jag med min långa utbildning, position och till och med formidabla fysik därtill (!!). Vilket slöseri.
Livet är kort, man kan göra någonting helt annat ett tag, unna sig att vara lite bohemisk replikerade jag. Men herregud vad ska du göra istället? Nå men sova tills jag vaknar, ta en långpromenad, äta frukost och dricka kaffe i 2 timmar, kolla börsen, baka några limpor, röka en lax, träna eller lägga mig på sängen och läsa en bok.
Men har du inga studielån eller lån på huset att betala? Jo men mina lån är ju efter det gamla regelverket som skrivs av vid 65. Å huset är bara 10% belånat så det kommer inte bli några större problem. Några hundralappar i månaden bara.
Politikern hyperventilerade.
Efter denna oväntade konversation inbillar jag mig att vår mellanmänskliga relation, då när vi träffas i dessa idrottsliga sammanhang, har blivit något mer frostig och tillknäppt. Som högst ett avmätt hej om ögonkontakt inte absolut går att undvika.
Nu har alltså mer än 5 år passerat sedan denna händelse. Den formidabla fysiken har changerat 👀, sambon har beställt en dosett mini för jag ska kunna hålla reda på alla mina ordinerade tabletter och den stora tröttheten har kommit över mig.
Jag börjar alltmer se fram emot att göra ingenting så där på mitt eget vis.
Avskyr du inte det här dåliga samvetet man ständigt bär på som samhällsparasit !?
73 de Northernlightsinvestment
Nåja, ingenting gör du ju inte.. Laxen röker ju inte sig själv!! ;)
SvaraRaderaPotatoe, potato.
RaderaLåter underbart det där. Dessutom fila lite på huset, långresa under mörkerperioden, utveckla ett par hobbies och sedan har nog jag i alla fall fyllt året.
SvaraRaderaTack för goda förslag !! ;)
RaderaAtt göra ingenting är en av mina favoritsysslor. Även långa promenader med medhavd kaffe och bulle uppskattar jag. Lyckas jag verkligen hitta tomgångsläge så försöker jag mig på att dra berättelser för frun helt utan poänger för att se om hon också är i rätt körläge.
SvaraRaderaOm nu detta är en av våra favoritsysslor...borde det då väl vara en god förutsättning för ett OK steg bort från Cirkuslivet.
RaderaAbsolut. Frågan är om man kanske överdoserar om man lägger cirkuslivet bakom sig.
RaderaSer också framemot liknande saker, har inga alls bekymmer att få tiden att gå precis så som du beskriver det. Låter kanon och skönt att läsa att vi är flera som med små medel nog kan ha det fantastiskt bra utan samtidens vansinne.
SvaraRaderaDelar din uppfattning till fullo !!
RaderaInget fel alls att ha oplanerade dagar. Då kan man verkligen snacka om att tillämpa mindfulness! "Vara här och nu. Ta in omgivningen. Bara känna". Ja såna fraser gödslas det med på dyra kurser för medelklassen i karriären. Gärna obligatoriskt via jobbet (guuud vad jag hatar såna obligatoriska aktiviteter när man har fullt upp då både tidplanen och leveranser håller på att totalkrascha).
SvaraRaderaDu kanske ska hålla en kurs för den där politikern när du blivit fulländad samhällsparasit (fast det är du ju inte om du lever på dina egna besparingar)? Ta en heldag med en promenad i naturen. Påminn emellanåt om att "stanna. lyssna, känna, ta in alla intryck, tänk inte". Sen lite kroppsarbete i form av att skotta din uppfart eller såga upp ett nyfällt träd. Påminn igen om "här och nu". Avsluta med kokkaffe över öppen eld. Kan säkert hanteras som friskvård för politikern.
Spargrisen
Har kollegor som slutar jobba nu vid 60-63 års ålder. Där är det mera OK av omgivningen men de som går vid 60 talar oxå om att delar av omgivningen förefaller "provocerad" av detta. Själv är jag ju i 55-års åldern nu och möts av mycket ifrågasättande och skepticism när saken om att sluta jobba inom kort kommer på tal.
RaderaKänner igen "möts av mycket ifrågasättande och skepticism". Jag tycker det tar alltförmycket energi, så jag har löst det med att driva mitt företag vidare, fast jag fyllt hela 58 år :-) Sen att jag jobbar 4 timmar i veckan (om jag slår ut det på ett helt år) behöver jag ju inte påtvinga dessa ifrågasättare. Skönt att jobba liten är jag vill och med vad jag vill, utan att måsta vare tvungen.
RaderaMen vilka i omgivningen behöver egentligen veta att man checkat ut? Det klart, om man blir avtackad med kaffe och tårta på jobbet så är de såklart nyfikna på vad du ska göra. Och börjar man ta ut pensionen då, så vet iallafall företaget (och chefen) det. Men som en annan Micke skriver, man kan alltid säga att man ska starta eget inom ett helt annat område än man jobbar med nu.
RaderaMinns den gången när jag för länge sen slutade på ett jobb där jag inte alls trivdes. Jag hade ett nytt jobb, men tyckte inte att mina kolleger hade med att göra vad det var för något. Särskilt som de ofta sa att det var ett ställe som de absolut inte kan tänka sig att arbeta på (det var ett jättekul ställe, tycker jag).
Det blev tårta, ett styltigt tacktal från en chef som inte hade en aning om vad jag hade gjort eller vilka kompetenser jag har. På den direkta frågan "vad ska du göra nu" så var det ärliga svaret att jag skulle resa iväg på semester :-)
Jag ljög inte, men sa inte heller hela sanningen.
Spargrisen
Micke/Spargrisen: Jag har funderat på att dra igång en firma och konsulta ut mina tjänster i valfri takt. Det är även något jag brukar nämna när ämnet pension tidigt dyker upp kring skeptiska individer :)
RaderaMan kan välja lite med vilka människor som känner hela sanningen.
Haha, trots att jag har haft många dagar fria från arbete har jag endast lyckas göra ingenting om jag varit tillräckligt krasslig (totalt max två dagar sedan coronastarten). Annars finns det ju hur mycket som helst att ägna sig åt.
SvaraRaderaOj, men vad gör du då istället för ingenting ?
RaderaTja, håller inte direkt på med mitt masterpiece, skulle i så fall vara bloggen ;) Lägger en del tid på träning och yoga, cyklar till tre eller fyra olika livsmedelsbutiker varje vecka, hjälper barnet med skolarbetet, spelar piano, organiserar och minimerar hemma, planerar för ev. resor/utflykter, lagar mat och bakar, spelar piano, läser, lägger ut innehåll på instagram, jobbar i trädgården, shoppar online vilket kan ta lång tid eftersom jag har ett tvångsbeteende som innebär att jag måste hitta den rätta produkten till bästa pris genom att ta hänsyn till vilken cashbacksajt som ger bäst cashback. Det blir ett helt företag bara att köpa strumpor :) Men detta kanske du kallar "att göra ingenting".
RaderaHjälpa barnet med skolarbetet tycker jag kvalificerar sig som en mycket betydelsefull sysselsättning.
RaderaI övrigt har jag en mycket vid acceptansnivå för vad som är att "göra ingenting" ;)
Du ingentingar ungefär på samma sätt som jag tänker mig den aktiviteten om vi undantar:
- yoga (jag sitter i gungstolen och filosoferar)
- spela piano (jag spelar stereo)
- instagram (ägnar jag mig inte åt)
- shoppar online (inte stor andel av mitt ingentingande)
Tvångsbeteendet känner jag igen kring när det blir avslut avseende olika produkter. Diverse loungemöbler har jag försökt hitta i flera år nu utan att lyckas. Paradoxalt nog blir de dyrare och dyrare för varje år som går :)