Cirkusliv december

Jag är en relativt rutinbunden man. Så jag packar alltid alla mina grejer i den ljusblåa stora 30 år gamla bagen som är märkt HIF. Som i Högskolans IdrottsFörening. Alltid med samma ordningsföljd ner i väskan. Jag har en lillebror oxå som jag vann i en frågesport på studentradion. Ougadogou var den avgörande frågan. Enkelt för en nörd som pluggat in alla världens huvudstäder.

Nere på Cirkusen är stämningen tvetydig men ändå jävligt entydig och enkel att tyda. En officiell version (tystnad) och en inofficiell (ifrågasättande). Den officiella härrör nog, som vanligt under så många år nu, från beslutsvånda och förnekelse. Flera pågående utbrändheter med sjukskrivning och initierade rehabplaner samt en med allvarliga psykosomatiska symptom. Över hälften av den specifika cirkusavdelningen. Tystnad, beslutsvånda och förnekelse är inte rätt medicin i det läget.

Två kännbara uppsägningar. Den senaste bara dagarna före Jul. Mångårig kompetens av rang som lämnar Cirkusen av uppenbara anledningar. Har samtalat med de berörda. Cirkusen måste åtminstone jobba med det uppenbara annars blir det förr eller senare problem. När de bästa lämnar har det gått långt. Tystnad, beslutsvånda och förnekelse är inte rätt approach i det läget.

Organisationsträd och dokument skapas med vakanser och utan förankring i verkligheten. Skrivbordsprodukter som ska bemannas via nepotism. Inställda obligatoriska sammankomster. Kompetensen finns inte alltid i byggnaden. Utredningar via extern konsult med djupintervjuer. Satt där själv i några timmar och förklarade för konsultfröken exakt hur landet ligger. Återsamling ett halvår senare. Marknadsföring är tydligen ett fokusområde av betydelse. Fyra timmar av bullshit-bingo och kvalificerat slöseri med tid och stora summor pengar.  

Så, i ett flyktigt samtal dan före dan före dopparedan runt annan fråga, poppar plötsligt mitt eget stundande frånfälle upp till ytan. Mina planer är väl trots allt att fortsatt bli kvar på Cirkusen ? Det som jag har sagt i över ett år kan väl inte stämma ? Jag replikerar att det blir i April, Maj eller Juni som jag kommer att sluta. Samtliga dessa månader kan vara väldigt njutbara här uppe i Norrland. Takdropp, kaffekopp mot en solig husvägg och fågelsång.

Jag är sliten och in i märgen trött. Måste ta hand om mig själv både till psyke och soma. Stoppa denna dränering av energi som lämnar mig tom och kraftlös mot slutet av dagen. Lyfta blicken från marken upp mot himlen igen.

Föga förvånande möts jag av tystnad, beslutsvånda och förnekelse. 

Men deltid då ?

Orkar där och då inte börja förklara att min typ av befattning och arbetssituation inte är hjälpt av deltid. Det blir bara samma som ska lösas på kortare tid till mindre pengar. Gagnar endast Cirkusen. Det borde personen framför mig rimligtvis förstå om huvudet plockas ut ur arslet och en grundkurs i empati genomförs.

Vi ska fortsätta samtalet senare. Efter helgerna. Det är för övrigt där vi befinner Oss just nu i det mesta. Allt ska ske efter helgerna.

276 ungar med 9 fruar. Deltid ?

När jag kommer ut till huset vid havet bär vi alltid in matvarorna först. Sedan packar jag upp den ljusblåa transitväskan och skjuter med foten in den under sängen. Vetskapen av att det om redan några dagar är dags att plocka fram den, packa ner allt igen och återvända till cirkuslivet efter helgerna gnager redan inom mig.

 

"Jag vill ha ett hus vid havet

Där jag kan höra alla måsarna

Och göra som jag vill"

"När jag kysser havet

Är jag tätt intill det verkliga

När jag kysser havet

Blir jag uppfylld av det märkliga

I att finnas till

Och allt jag vill är att leva, låta leva livet ut"

"Men ändå så pass nära att en tyst och stilla natt

När man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ"

73 de Northernlightsinvestment